Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘röja’

Ett inlägg om ljus i tillvaron… och mörker.


 

Faktum är att jag citerar mig själv i rubriken. Mitt manus är ännu på rea och när jag sneglar på vissa sidor ramlar historien över mig igen – som en jävla ångvält. Och kanske är det för att allt inte är så idylliskt ute i verkligheten. Det gör mig ont om goa människor som far illa, jag blir förtvivlad när jag känner fina människors ilska och frustration. Ingenting kan jag göra för att lindra, bara lyssna och finnas där som kamrat. Var det nåt jag saknade, för övrigt, när Det hände, var det kamrater. Det fanns en och annan, men de flesta försvann snabbare än en avlöning. Vem vill förknippas med en loser, liksom? Ondast gjorde det när den närmaste kamraten visade sig vara en av några stycken som huggit i min bortvända, vid den tiden sjukskrivna, rygg.

Det finns ett ljus

”…det finns ett ljus…”

 

Skattsedel

Skatt vill jag betala, men rätt sådan.

Nåja. Det retar säkert många att jag har överlevt. För en del bevisar det nog att jag är stryktålig, envis och inte ger upp så lätt. Jag har visat mig själv det, om inte andra… Men var lugn… Historien är inte över än. Jag håller fortfarande på att lära mig att sänka mina mål och acceptera sånt som att jag inte har varit på utlandssemester sen 1996. Det tänkte jag på senast idag och ja, det svider när andra reser kors och tvärs.

Idag har jag i alla fall fått skattsedeln jag beställde häromdan, för se skatt vill jag betala, men korrekt sådan. Brevbäraren hade dessutom stoppat ner två ex av min fackliga tidning. (Förutom att jag fick ett astmaanfall light av den undrar jag hur det står till med läskunnigheten.) På en av mina föregående arbetsplatser hade vi samma problem med våra personaltidningar: trycket luktade ve och fasa och jag, med flera, fick svårt att andas.

Min arbetsdag… På förmiddagen inledde vi med ett sista datormöte i den konstellation vi har varit sen i september. Därefter hade jag ett ”städningsmöte” med min chef. Vi röjde lite här och var och jag visade några… ”handgrepp”. Efter lunch hade jag nån sorts överlämning av en bråkdel till NK*. Jag hade ett intressant utbyte med en av de unga duktiga talangerna. Ibland blir jag positivt förvånad över klokskap hos de yngre. Det var annat än den mossa jag kände växte flera centimeter på mig under eftermiddagsfikat när jag talade om pianofröken som slog mig på fingrarna med en pinne om jag råkade vila handlederna mot klaviaturen. Allt medan metronomen tickade olycksbådande…

Lunchen idag var fullkomlig vidrig. Den smakade ingenting och jag behövde inte en tand för att äta den. Nej du, mamma, den här gången hade du fel! Det finns inget gott eller bra med Findus mandelfisk!

Mandelfisk

Den smakade inget, mandelfisken, och ingen tand behövdes för att äta den.


Lite hungrig är jag allt i kväll. 
Det jobbigaste är att jag vet att det finns en godispåse. Jag vet exakt var den ligger, i vilket skåp, på vilken hylla och vad påsen innehåller…

Godispåse innehåll

Gott…


Men jag har bestämt mig för att ge fan i påsen. 
Och står jag inte ut kan jag alltid ta några söta druvor, för även såna finns det kvar sen igår. Jag ska läsa en stund nu och fundera över det faktum att jag faktiskt inte vet hur den prisade Alicia Vikander ser ut eller vad hon har gjort. JA, JAG ÄR OBILDAD! Däremot vet jag vem Josefin Nilsson var och när nån är 46 år när hon går bort har hon gått bort alldeles för tidigt. Jag har en underbart rolig anekdot om låten Älska mej som hon sjöng med Ainbusk. Men det passar sig inte att berätta den nu. Kanske nån annan gång…


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett asgarvande inlägg med visst höjt ögonbryn. Det ena, vill säga.


 

I natt när jag hade krupit till kojs låg jag och kollade mobilen lite. Skulle dels pricka av en del saker på julklappslistan, dels rensa bland anteckningarna. Plötsligt hittar jag en lista som jag varken förstår varför jag har skrivit eller varför jag har sparat. Har DU nån teori??? Skriv gärna den teorin i en kommentar här!

Lista över äckliga kroppsutsöndringar

Vad menas med denna lista???


För den som inte vet vad pimpen är 
kan jag berätta att det är östgötska för naveln. Resten förstår du säkert. Men jag förstår inte varför listan existerar överhuvudtaget…

Idag när jag röjde här i mitt hem gjorde jag nästa fynd. Djup in i Tofflans toffla satt denna…

Skruv i handflatan

Upphittad djupt inborrad i Tofflans toffla.


Vad säger man??? 
Undrar om jag tappade skruven före eller efter jag skrev listan överst i inlägget…

Nu ska jag åka och hämta min Fästmö. Bara jag hittar till hennes jobb…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rustat inlägg.


 

Nu är jag rustad! Tro inte att jag bara har såsat omkring denna lördagsmorgon. Nähä da, jag har minsann grejat för fullt. (Och svurit lite, naturligtvis.) Klockan var sju nånting, nästan åtta, när jag slog upp mina ljusblå. I vanliga fall går jag upp senast halv sju, så en kan räkna det som att jag tog en sovmorgon idag. För att lära mig koppla av och inte rusa upp när jag inte måste fixade jag kaffe och tog med mig in till sovrummet. Jag låg och läste en god stund – och la ett och annat ord i mina pågående Wordfeudmatcher. OBS! För tillfället har jag två pågående matcher och jag har tyvärr inte tid att spela med nån mer. (Jag får ofta invites som jag måste avböja, no offence!)

Vänaste land bok i sängen med kaffemugg

En stunds läsning och kaffe på sängen, denna morgon i blått.


Det var en kylig morgon.
Termometrarna visade neråt fyra grader minus. Därför tog jag det säkra före det osäkra och satte på pälskragen på skinnjackan. Skinnjackan är fodrad och funkar ett tag till. I vart fall tills det blir neråt en åtta, tio grader kallt. Då åker dunjackan fram.

Skinnjacka med pälskrage

Vinterrustad skinnjacka!


Därefter grep jag mig an
ett av dagens måsten: ljusslingan till ballen*. Det måste vara ljust när en håller på med sånt. En måste vara utvilad och helst inte hungrig heller. Ljust var det och utvilad var jag. Hungrig? Nja, när jag tänker efter har jag inte ätit nåt sen halv tolv igår på lunchen – om en inte räknar en mindre skål med ostbågar (VARFÖR SLUTADE OLW MED CHILLIBÅGAR???) som jag åt igår kväll, förstås.

Min balle är typ inplastad nu. Eller den är täckt av presenningar. Blöta presenningar. Presenningar där det blöta frusit till is. En snorhal balle, med andra ord. Så med fara för lårbenshalsarna snodde jag ljusslingan runt räcket. Jorå, jag halkade ett antal gånger. Jag svor ett antal gånger också eftersom den %#¤?@ slingan inte var så… lätt att hantera. Men det gick.

Allting går utom tennsoldater och små barn,

som ett gammalt x sa. (Det var för övrigt det enda vettiga hon sa. Tycker jag. En brukar känna så gentemot en del gamla x. Inte alla, dock! Därmed inte sagt att mina känslor är sanningen för nån annan än för mig själv.)

Ljusslinga på balkongräcket

Nu är den snurrad runt balleräcket!


Naturligtvis ser ljusslingan inte mycket ut för världen 
så länge den är släckt. Jag får ta ett nytt foto senare, när det är kolsvart ute. För övrigt har jag fixat till en timer på den i år. Kan ju vara mysigt att nåt lyser när en kommer hem från jobbet. Och så har jag grejat med förlängningssladdar och dosor kors och tvärs. En får hoppas att jag inte behöver besöka elcentralen senare… (Tack Agneta, för korrekt vokalbulär!)

 Jerry

Dagens födelsedagsbarn fotat på midsommarafton i år. Sen dess har han blivit ännu mindre i omfånget, lillgubben!

De där fejkbarren som slingan delvis består av ligger nu och skräpar överallt. Därför kommer jag inte undan nån promenad med snabeldraken**. Men DÄREFTER (och lite uppfräschning av självet därtill) torde jag vara redo för att uppmärksamma dagens födelsedagsbarn.

Grattis Jerry, 50 bast! Äntligen har du blivit vuxen!!!

Jerka och jag har känt varandra i över åtta år nu. En kan väl säga att vår första tid var… frostig. Faktum är att det tog en del år innan den tinade helt och blev till en varm vänskap. Eller vänskap… Jerry och jag tillhör samma familj, helt enkelt. Därför känns det extra skönt att jag från och med idag slipper vara den enda vuxna i familjen. Men ändå… Han är ju tre år yngre än jag, så det blir ju lite av ett barnkalas när vi strålar samman vid födelsedagsmiddagen i morgon. Idag… sker det lite annat…

Hoppa nu in till Jerrys blogg och skriv ett grattis!
Det är han värd, lillgubben!

Jag ska gå vidare i min dag. Fortsätta rustandet och röjandet i mitt hem. Men en liten frukostrast tror jag att det måste bli först – det tar alla hantverkare.


*ballen = balkongen

**snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska njutningsfullt inlägg.


 

Varför ska man sitta hemma och deppa i en varm lägenhet när man kan fara till sin älskling i Himlen och fika? Jag bjöd helt enkelt in mig själv en stund på eftermiddagen idag. Det var så fint väder. Tvättmaskinen kunde gott vänta på påsättning till kvällen. Vinden var lite kylig, men vårsolen är het.

Vi bestämde oss för att sitta på Annas balle*. Medan Anna fixade kaffe skulle jag röja så vi fick plats med var sin stol att sitta på. Men som alltid så ofta duger inte mina insatser utan Anna måste slita fram och ”rätta/fixa till”. Hmpffffff…

 Anna stökar på sin balkong

Anna rättade till efter att jag hade försökt få till en fikaplats.


Jag hade sån tur 
att det fanns kakor till kaffet också! Det var väl det jag kände på mig i förväg. Tre stycken fick jag och smockade i mig allihopa, men faktiskt fick yngsta bonussonen några också när han kom hem från skolan. (Han blev lite paff när det var jag som öppnade ytterdörren åt honom och inte hans mamma. Moahahahahahaaaaa, jag är känd för att skrämma barn!  😈 )

 Kakor

Kakor till kaffet, minsann.


För ett par veckor sen 
fick Anna ordning på presenningen på sin balle. Sen dess har vintern övergått i vår. Nåja, det kommer troligen ett bakslag med snöstormar och drivis, så vi röjde bara en liten fikahörna. Trollet på hennes balkong får än så länge häcka i sin koja.

Trollet i sin koja på Annas balkong

Trollet skymtar i sin koja på Annas balkong.


Och nu får DU gärna berätta om du har tagit nån premiärfika för säsongen utomhus!


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett röjande inlägg med lite pust, stånk och stön.


 

Att hålla ordning hemma är inte alltid så roligt. Men det är viktigt för att jag ska må bra. Därför har jag röjt lite idag. Det började med att jag tog bort ljusslingan från balleräcket*. Jag har nog sett att det finns ljusslingor lite här och var på ballar**, buskar och träd här i området. Fast idag var det dags att på riktigt säga ajöss till vintern, tyckte jag.

Sen började jag rulla ihop min slinga. Jag rullade och rullade och rullade… Rulladirulla, med andra ord. Men inte fasen begrep jag hur slingan, vars ljuskedja är sex meter lång och vars totala längd är det dubbla, det vill säga tolv meter, fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden… Efter många fula ord och rivsår (det är metallkrokar i slingan) slet jag fram en papperskasse från en affärskedja jag sällan handlar på. Nån nytta ska man ha av såna också. Hos mig blev den förvaringskärl för min ljusslinga. Kärlet, påsen, alltså, är nu utburen i förrådet. Vi får se om vi ses nästa år.

Ljusslinga i papperskasse kartong bredvid

Hur ljusslingan fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden är en gåta.


Övrig röjning här hemma 
har bestått av lite uppfräschande åtgärder i köket samt ett snabbvarv med den lilla dammsugaren. Ljusslingan barrar nämligen nästan mer än en äkta rödgran

Sen har jag suttit med mina räkningar, det ingick i dagens administration. Trots räkningen för årsskötseln av graven gick jag på plus den här månaden – ändå har jag betalat alla mina övriga räkningar. Men jag lever stundtals fortfarande på mammas julklappspengar och de kontanter hon stack till mig under de två veckor hon var här. Ja, jag skäms. Jag blir snart 53 år och tar emot pengar av min gamla mamma, som får en urusel pension.

 Jag o mamma

Jag och mamma i somras på hennes 79-årsdag.

I sommar fyller mamma 80 år och har varit ensam nio av dessa. Hennes sorgebarn i Uppsala gör inte mycket för att sprida ljus i hennes tillvaro. Om allt hade varit annorlunda hade jag till exempel köpt mamma en ny höj- och sänkbar säng. Den hon har nu gick anordningen sönder på i och med flytten till lägenheten 2010. Fem år… Mamma vägrar kontakta en arbetsterapeut och få det hela utbytt. Hon är rädd att hon ska få betala för att hon har haft sönder den gamla. Så annorlunda MYCKET hade varit om jag hade bott närmare mamma… Ja ja, en höj- och sänkbar säng till min mamma står överst på önskelistan…

Nu ska jag inte röja så mycket mer än en liten hemlighet: vi ska äta slaskmat i kväll. Fästmön vet en snabbmatskedja som serverar ett alternativ inom hennes diet så dit åker vi när hon har slutat jobba. Eventuellt slutar Anna senare idag, för det ska pratas övertagande av arbetsplats av privatägt företag. Jag tycker mest det verkar struligt när offentlig verksamhet ska leka affär. Rykten går och folk – och därmed kompetens – flyr. Nej, det är inte lätt att vara arbetstagare i Sverige år 2015. Och bland arbetsgivare skulle det behöva röjas lite, inte bara inom verksamheter.


PS Missa inte tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

*balleräcket = balkongräcket
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om de kommande dagarna.


 

1 Regngrå himmelÄntligen fick jag vakna till lite mulet väder! Det verkar som om det har regnat hela natten och det behövdes. Nu tittar solen fram, men jag känner att luften är friskare och lättare att andas. Det tackar jag för.

I morse slog jag upp mina blå strax före sju. Jag hade två spännande jobbannonser att knåpa ihop ansökningar till. I morgon ligger mitt aktiva jobbsökeri nere, för vi åker ju till Stockholm Pride i eftermiddag för lite semester. Men vem vet, det kanske ringer ytterligare nåt företag som är intresserat av mina kompetenser och då svarar jag självklart i min mobil! Det är lätt att vara tillgänglig jämt numera – på gott och ont. När det gäller att bli kontaktad om jobb är det förstås på gott för min del.

Många har hört av sig och vill träffas under Pride. Men vi säger ungefär så här till alla:

Vi ses i vimlet!

Regnbågsparaplyer

Kanske behöver vi regnbågsparaplyer?

Det främsta skälet är att det här är vår semester, Fästmöns och min. Vi åker bort för att i första hand få vara med varandra och uppleva saker tillsammans. Det utesluter förstås inte att vi träffar på vänner och bekanta – helt asociala är vi inte. Men vi åker inte bort för att träffa andra människor i första hand. De som bor nära oss rent geografiskt kan vi träffa vid andra tillfällen än Pride. Det är till exempel bara 42 minuters restid med pendeltåg till Stockholm från Uppsala…

Vi ska inte bara delta i Pride. Detta är ju vår semester också och vi ska turista lite – precis som vi brukar göra – i Stockholm. Anna har nyligen varit där och turistat med killen som fyller tolv idag. Men nu blir det lite vuxengrejor. Vi planerar till exempel att besöka ett och annat museum och att äta en och annan romantisk middag på tu kvinna hand. Det blir inte av med det senare så värst ofta, tvärt emot vad en del tycks tro. Jag har fortfarande en sparad slant kvar – jag fick ju fin rabatt vid datorköpet – så nu kan jag unna mig nånting dessa dagar (som ju egentligen blir en helg och en dag). Datorn får förstås följa med till Stockholm, men jag räknar inte med att sitta och blogga en massa, det kanske blir nåt litet kort inlägg med bild. Kanske.

Nu ska jag sätta fart med att röja lite här så att jag inte får skämmas när Lucille vaktar mitt hem. Och så ska blommorna vattnas och jag duschas och tvagas. Runt 14-tiden lämnar jag byggnaden för att åka ner till stan och fixa ett SL-kort. Anna och jag strålar samman på 15.11-tåget, förhoppningsvis, för avfärd mot äventyret.

Vi ska alltså på Pride-äventyr. Men vad ska DU göra den här helgen??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så att jag kan hålla mig uppdaterad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte vet jag hur länge jag pallar att skriva hiss- och disslistor till varje torsdagsmorgon. Men här kommer en i alla fall! Och det är förstås min egen, Tofflianska veckas höjdpunkter (sommar) respektive dalar (somnar) som listas, ingen annans!

Sommar 


Somnar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tacksamt inlägg.


 

När människor är snälla och vänliga och tacksamma blir jag glad. När människor även framför detta – muntligt eller skriftligt – blir jag ännu gladare. På nåt vis finns de fina orden kvar längre i mitt hjärta då.

Idag noterade jag att jag hade fått ett intyg från en person – bara så där, utan att jag hade bett om det. Jag svarade och tackade, för se tack har mina föräldrar lärt mig att säga.

Med risk för att mina närmaste kollegor blir stötta… (personen som jag citerar jobbar alltså inom samma företag som jag gör just nu och har även hittat till min blogg). Så här stod det, något förkortat för att inte röja vem personen är:

[…] Känner igen mig i mångt och mycket i det du skriver om arbetsmiljön. Läste också att du tyvärr inte kommer bli kvar, […] Jag har alltid fått snabb hjälp av dig (till skillnad från när jag vänder mig till andra på enheten). Med andra ord är det jag som ska tacka! Önskar dig all lycka i jobbsökeriet. […]

Tack snälla A för dina ord som kom just som jag kände mig missmodig och värdelös! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag. Och kväll.


I kväll är det sista kvällen
mamma är här, så jag ska inte sitta alltför mycket och länge vid datorn. Men när hon ser på TV, passar jag på en stund. För det är inte ett smack jag vill se i kväll. Jag är bara skittrött och skulle mycket väl kunna gå och lägga mig. Fast det gör man ju inte när man har en gäst, eller hur?

Jobbet gick bra idag, även om jag tyckte att det var lite segt. Det händer för lite och jag har inte möjlighet att planera min dag så mycket själv. Jag blir ju mer tilldelad jobb, de jobb som behövs göras. Det kräver inte så stor tankeverksamhet och det är tur, för jag känner fortfarande ledigheten i kroppen och snurr i knoppen. På tisdag räknar jag med att det kör igång med full fart igen. Nu väntar tre dagars ledighet – på riktigt. Och när mamma har blivit hämtad i morgon tänker jag gå in i väggen och stanna där. En liten stund…

Kvinna i väggen

Kvinna i väggen – upphittad på mitt jobb.


Det kan låta som om jag gnäller
på mitt nuvarande jobb. Det gör jag inte. Tvärtom är jag tacksam att jag fick den här möjligheten till några månaders inkomst. Men hade jag vetat vad jobbet innebar såsom det är upplagt idag, då hade jag kanske inte tagit det. Grejen är att jag är van att bestämma själv, att lägga upp min arbetsdag och min planering på egen hand – utefter de önskemål som finns på mina tjänster, förstås. Som läget är nu blir jag tilldelad jobb i andra hand, ungefär. Det passar inte mig riktigt, jag är van att styra saker och ting. Nu vet jag att det ska utlysas en tjänst och jag försöker väl hänga mig kvar så länge det går. Men efter februari är jag tillgänglig för nya uppdrag igen – vad jag vet.

Idag traskade jag iväg med trevliga M och åt japansk lunch. Ja, inte sushi, bevare sig väl, men nån sorts spinkiga kycklingspett med grönsaker och lite, lite ris till. Självklart avåts lunchen med pinnar! Tiden gick snabbt liksom våra käftar. Det är så där med vissa människor, det känns som om man har känt dem länge fast man nyss har lärt känna dem.

I kväll ville mamma också äta asiatiskt, så jag tog bilen till Restaurang Java och köpte stekta räkor i het sås. Det vill säga scampi szechuan. Gott, men det blev en hel matlåda över, kanske till söndagmiddag.

Räkor szechuan

Räkor, eller scampi, dårå, szechuan.


Har haft lite sms-kontakt
med Fästmön och hoppas förstås att hon vill komma hit i morgon efter jobbet. Nu jobbar hon både lördag dag och söndag eftermiddag och kväll, men vi skulle få hela måndagen ledig tillsammans bara vi två.

Riksfärdtjänstbilen kommer och hämtar mamma klockan elva i morgon förmiddag. Sen tänker jag vara här och ”röja”. Granen kanske till och med åker ut, för den barrar förskräckligt mycket.

Kör en maskin tvätt nu och har varit ute i soprummet en tur. Dags att vattna krukväxterna. Ja, som du hör är min dag spännande och händelserik. (<= ironi). En spännande och händelserik tid framöver blir det emellertid för en synnerligen god vän till mig som har fått nytt jobb, vi telefonerade i afton! Stort GRATTIS till dig – du vet själv vem du är (och jag vet att du vill ligga lågt med ”nyheten”)!

Nu en tur med vattenkannan, dock inte i datorn utan i mina krukor. Fredagsölen är snart urdrucken och lugnet börjar lägga sig över mina axlar.

Ha en fin helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nånting jag inte estimerar – snö.


Varje år brukar snöröjningen debatteras,
både lokalt och regionalt. Kanske på riksnivå också? I vart fall är det bara klagomål som hörs. Det måste vara ett oerhört otacksamt jobb att jobba som snöröjare! Man är upphandlad… eller ens företag är upphandlat av kommunen, som vill ha billigast möjliga tjänst utförd. Inte alltid nånting som är till gagn för oss kommuninvånare i Uppsala.

Uppsala var både kallare och mer snörikt än orten där jag jobbar. En ganska stor skillnad, faktiskt. Jag märkte det när jag körde hem. Vägbanan blev mer och mer isig ju närmare Uppsala jag kom. Nån gång på kvällen slutade det i alla fall att snöa. Den snö som fallit yrde emellertid omkring, för här blåste rejält. (Jag vill typ INTE få en granen på framsidan genom mitt köksfönster, men ibland verkade den vara på väg in… Tur att jag har Gevalia – ifall jag får oväntat besök. En gran innehåller ju ett otal små… ”gäster”…) Alla fönster på framsidan var täckta av så mycket snö att man inte kunde se ut mer än i enstaka hål i snölagret.

Snöigt sovrumsfönster

Insnöade… Sovrumsfönstret var täckt av snö igår kväll.


Därför blev jag väldigt förvånad
när Fästmön och jag kom ut i morse – jag skulle ju skjutsa henne till jobbet. Vi gick hemifrån ungefär klockan 6.40 så att vi skulle hinna skotta oss fram om det behövdes. Men faktum är, att det var väldigt bra snöröjt! Jag blev riktigt imponerad, för till och med smågatorna närmast Annas jobb var röjda!!! De enda ställen där det inte var skottat var direkt utanför porten hemma och vid garagen. Men vaktis hade nog åkt på parkeringen nån runda igår, annars hade där varit drivor. Lite skottning utanför garaget var det enda som krävdes för mig och det tackar min dåliga rygg för. Eftersom jag blev så glad grävde jag en liten gång utanför porten så att mina grannar skulle bli lite glada också. (En del av dem blir visserligen nästan aldrig glada – bara när jag misslyckas med nåt – men jag försökte i alla fall göra nåt bra för en gångs skull.)

Så nu, snöröjare i Uppsala, stort TACK för allt arbete ni har utfört i natt eller under småtimmarna på morgonen! Vi kom fram till Annas jobb i tid!

_______________________________________

Anna jobbar alltså idag och jag är ledig. Jag har en lång att-göra-lista för dagen, men jag tänkte börja med att se första avsnittet av Morden i Sandhamn som jag missade i veckan som gick. En maskin tjockis-svart ska sparkas igång. Därefter blir det fokus på julklappar ett tag. Jag ska försöka hitta de fem klappar jag har fixat till Anna som ligger spridda på olika ställen i min hem. Anna är ju här och då kan jag inte förvara dem oinslagna var som helst. Sen blir det en shoppingtur. Jag har en lista på klappar och dessutom måste jag till Systemet samt köpa middagsmat till i kväll. Och så ska mamma ringas, men det får bli när jag kommer hem.

Jaa… varför sitter jag här och skriver? Bäst att starta Morden i Sandhamn, kicka igång tvätten och sen leta julklappar. Affärerna öppnar inte förrän klockan tio, så jag borde kunna beta av några saker på min lista innan dess.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »