Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Jag har haft ett bra liv

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Facebook goes LinkedIn?

Ett inlägg om ett nytt socialt nätverk.

---

 

Igår läste jag en TT-nyhet om att Facebook förbereder en företagsversion. Det vill säga ett ställe där registrerade användare kan snacka med varandra, knyta jobbkontakter och samarbeta kring handlingar. Den nya sajten kallas Facebook at work och tanken är att den ska funka lite som LinkedIn redan gör idag – det vill säga som ett jobbnätverk i cyberspace.

Enligt TT-nyheten försöker Fejan hitta sätt att bredda sin verksamhet. Har man så många som 1,35 miljarder aktiva användare bör man nog ha en stor enhet som jobbar med utveckling. Men det jag inte begriper är varför man ska utveckla nåt som redan finns? LinkedIn är, enligt min mening, en alldeles utmärkt mötesplats för jobbkontakter och för att knyta jobbkontakter. Sen finns där förstås människor som inte riktigt har förstått LinkedIn och använder sajten för att snoka. Men jag har inget att dölja och förresten kan man välja att ha en dold profil om man så önskar.

Jag hänvisar ofta till LinkedIn i mina kontakter med arbetsgivare. Den som har konto där kan nämligen se hela den profil jag har byggt upp, en profil som är jobbinriktad. Inte nog med att jag kan visa upp arbetsprover och rekommendationer av före detta chefer och kollegor, jag kan få mina kompetenser intygade av människor jag har jobbat med. Vidare har jag lagt upp ett CV, information om mina språkkunskaper och datakunskaper, inskannade kopior av mina examina med mera.

Nej, jag förstår inte riktigt Fejans breddning här när det redan finns ett jobbnätverk. Jag hade hoppats på att Fejan i stället skulle ha utvecklat företagskontona så att den som är anställd hos en snål arbetsgivare slipper logga in på företagssidorna via sitt privata Facebookkonto…

Finns DU på Fejan? Finns DU på LinkedIn? Vad har DU för nytta och nöje av dessa nätverk??? Skriv gärna och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teori och praktik bra torsdagsblandning

Ett inlägg som är både teoretiskt och praktiskt.

---

 

Min router står bland mina kaktusar.

I natt sov jag uselt. Jag har redan börjat oroa mig för kommande prövningar och det är inte bra när det påverkar sömnen. Mindre bra kändes det också att starta dan med lite praktiskt arbete i form av bråkande router. Men jag vann kampen, kan jag meddela, och nu funkar det trådlösa nätverket igen. HA! Jag fattar inte hur jag klarade mig utan trådlöst nätverk tidigare – jag går ju liksom omkring här hemma hela tiden… Lite jobbigt att släpa på utrustning med sladd då.

Jag ska fortsätta med en del praktiskt arbete idag, allt medan jag väntar på besiktningsmannen. Tänkte använda tiden till att gå ett varv med dammvippa och snabeldrake*. Ibland är det skönt att känna att man liksom gör nånting med kroppen också, inte bara med hjärnan.

Idag har jag fått månadens gigantiska utbetalning från a-kassan – hela 9 900 kronor. Wow! Vad ska jag göra med alla dessa pengar? Jo…

• betala månadsavgifter och hyror för hem, garage, parkering och förråd
• betala bolåneränta
• sätta undan 1 000 kronor till mat
• betala mobilräkningen
• betala bensinräkningen
• betala fackavgiften
• betala bredbandet
• betala a-kasseavgiften

Och faktum är, att en snabb huvudräkning visar att jag får 2 000 kronor över! Dessa ska räcka till resor till intervjuer (såna som jag inte kan göra med bil utan med buss, tåg etc), medicin och kläder. Fast jag köper ju aldrig kläder, så jag får försöka spara några kronor till julklappar. Jag är överväldigad! Så här mycket pengar har jag aldrig fått över när månadens räkningar är betalda. Jag tror att det tarvar lite teori och att jag faktiskt behöver sätta mig ner och räkna så att det stämmer!

Dagens andra teoretiska övning innebär diverse förberedelser inför måndagens övning. Jag behöver läsa in mig lite på vissa saker, fortsätta leta intyg och betyg, kontakta referenter etc.

Vad händer hos DIG idag? Blandar du teoretiska och praktiska övningar eller vad håller du på med? Skriv gärna en rad i en kommentar så blir jag glad!

*snabeldrake = dammsugare

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förundran

Ett positivt inlägg.

---

 

Det har varit en bra dag idag, även om timmarna har sniglat sig fram. Nån besiktningsman har ännu inte synts till. Jag väntar med spänning, han har två dar på sig.

Förundrad blev jag av ett fint mejl från min handläggare på Arbetsförmedlingen, Alexandra Norlén. Jag skrev ju ett blogginlägg igår efter vårt telefonsamtal. Innan vi avslutade samtalet berättade jag att jag tänkte skriva om att hon hade ringt, men jag lovade också att mejla över länken till inlägget till henne. Man måste kunna stå för sina åsikter, men man måste också kunna vara ödmjuk, inse att man har agerat fel och säga förlåt. Och om man får återkoppling som den jag fick via e-post känns det… förundransvärt!

En av dagens våfflor, serverad med hjortronsylt och grädde, förstås.

Det började dra sig mot middagstid och jag hade dukat fram för våffelgräddning idag. Ekströms stod för smeten. Det var tredje – och dyraste sorten! – jag provade. Helt OK, men Eldorados mix, som är betydligt billigare, är inte sämre. Den köper jag nog i fortsättning eftersom det skiljer några spänn i pris.

Men… vänta nu… innan jag hann få järnet varmt och smida ringde mobilen. Jag fann mig plötsligt svara på frågor om mina yrkesmässiga kompetenser och erfarenheter. Mitt i alltihop ringde förstås mamma på den andra telefonen, jag bad om ursäkt och svarade hastigt och bad att få ringa upp. Mamma kan bli rätt… avig då, men det hade jag inte tid att tänka på i stunden. Telefon-intervjun ledde till att vi bokade in en träff för en personlig intervju. Så på måndag ska jag ta en tur till Kungliga Hufvudstaden och Östermalm, minsann, och prata om ett uppdrag som kanske, kanske kan bli mitt.

Sen ringde jag tillbaka till mamma. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade – med ett halvt öra. För jag väntade på en bekräftelse på måndagsintervjun och naturligtvis dök datorn. Jag höll andan och startade om och allt funkade igen. Därpå rafsade jag rätt på originalhandlingar av intyg, betyg, anställningsbevis etc. Tur att jag har ordning i mina pärmar! Men när jag satte mig till bords var jag så förundrad över alltihop att jag inte tänkte på hur våfflorna och hjortronsylten och grädden smakade ijenklien…

Jag har också pratat med Fästmön, som på sitt håll har en del att tänka på vad gäller jobbet och en pågående upphandling där. Det är en märklig värld vi lever i och ingen och ingenting är säker(t), känns det som. Det jag menar är inte att Anna riskerar att hamna i min sits, men att saker och ting kan förändras från en dag till en annan – på gott och ont. Förändringar behöver inte vara av ondo, de kan faktiskt innebära… förundran.

I kväll lugnar jag ner mig med lite blodig TV, How to get away with murder på Kanal 5 klockan 21.55. Det är andra delen i kväll av denna… märkliga nya serie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svettigt bland dammråttor och sekiner

Ett svettigt inlägg.

---

 

Idag var det utbetalning från a-kassan.

Idag var det utbetalning från a-kassan. Jag har just suttit med mina räkenskaper och det var svettigt, kan jag meddela. Men det gick ihop sig även denna gång. När månadens alla räkningar, inklusive ett linsinköp, var klara stod jag på plus minus noll. Min glädje var tämligen stor när jag loggade in på banken och såg arvode för skrivuppdrag motsvarande det a-kassan dragit av på dagens utbetalning samt en insättning från inkomstförsäkringen. Jag trodde att mina dagar var slut på den senare och jag känner mig stenrik! En del av dessa pengar ska jag leva på den här månaden, resten går till katastroflådan. För nästa månad blir det lika svettigt igen. Om det inte sker några mirakler. September har inte visat upp några mirakler, men jag har goda vänner som har supportat mig och det är jag evigt tacksam för! I framtiden lovar jag att återgälda – på nåt sätt.

När man är arbetslös får man inte skaffa sig nya kreditkort och det är rätt och riktigt. Några korta lån per mobilen vill jag inte heller ta – det är ju inte ens säkert att jag får. Och min id-kortslösa lilla mamma vill jag inte heller be om pengar. Jag har emellertid alldeles nyss telefonerat med henne och om ungefär en vecka får hon åka till polisen igen och kvittera ut sitt nya id-kort. Fråga mig inte hur farbror Blå har ordnat detta, men ordnat det har han! Det har varit rejält svettigt och oroligt kring detta också, så jag är så tacksam för hjälpen. Alternativet hade varit att jag hade åkt 60 mil för att intyga att mamma är mamma. Eftersom jag har lite dåligt med pengar (!) hade det varit ganska svårt. Men jag har ett plastkort för bensin och räkningen kommer i efterskott. Så det hade gått. Men hjälp, så onödigt!

Den fasta telefonen hos Telia ryker nog.

Idag har jag suttit och funderat över hur jag ytterligare ska försöka få ner mina kostnader. Det troliga är att mitt fasta telefonabonnemang ryker. För jag tycker i ärlighetens namn att Telia, där jag är kund, inte har rimliga priser. Detta kvartals räkning från Telia var på 688 kronor. Av dessa är 664 kronor abonnemangsavgifter inklusive nummerpresentation och fakturaavgift (trots att jag har autogiro och kostnaden dras direkt från mitt konto). Jag har alltså använt min fasta telefon för 24 kronor. Nej, abonnemangs-avgifterna står inte i paritet med hur mycket jag använder min fasta telefon, Telia!

Jag har städat också i eftermiddag och det har trillat in ett Officepaket i min postbox med produktnyckel och hej å hå så att man ska ladda ner saker och ting från Microsofts webbplats. Inte vet jag vilket av dessa som har gjort/gör mig mest svettig. Men duscha och tvätta håret behöver jag och sen måste jag få i mig lite mat. Nudlar hade jag tänkt först, nu blir det thaisoppa och bröd i stället.

En liten present ska det bli till den som går i pension.

I morgon ska jag inhandla en liten present av nåt slag till pensionsavtackningen jag ska på tisdag kväll. Frågan är bara vad man köper till nån när man dels har en väldigt begränsad budget, dels vet att den här personen har typ ”allt”… Det är i alla fall fredag i morgon, jag har gått ner några kilon i veckan men fredag = helg och då får man svulla. I morgon festar jag på micropopcorn från köksskåpet och öl från kylskåpet!

 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

CV – nåt för malpåsen eller nyckel till nytt jobb?

Ett inlägg om CV:ts vara eller icke vara.

---

 

När vi började var det bara cv som gällde och nu är det i princip dött.

Det säger Christina Hammer, grundare och delägare i Hammer & Hanborg, i en intervju i Resumé idag. Skälet till att hon uttalar sig så tvärsäkert om att CV:ts plats är i malpåsen och inte en nyckel till nytt jobb stavas internet och sociala medier. Framför allt LinkedIn. Men det går naturligtvis att hitta information om jobbsökande kandidater överallt på nätet.

Ett annat skäl till CV:ts minskade roll är rörligheten på arbetsmarknaden, menar Christina Hammer i intervjun. Det är ju, som bekant, inte så smart att stanna länge på ett och samma jobb. Idag byter folk jobb så ofta att det kan vara svårt att sätta ihop ett CV. Christina Hammer säger vidare:

[…] Jobbar man på projektbasis är det personliga nätverket och den löpande kontakten med uppdragsgivare viktigare. […]

CV:t representerar det traditionella sättet att rekrytera, enligt Christina Hammer. Och det gör det svårare för arbetsgivarna. Hon förtydligar:

[…] När man tidigare checkade av i fall personerna hade gjort sina fem år på marknadsledningen […] handlar det i dag mer om att hitta personen och dess drivkrafter. Vad som driver personen matchas sedan mot arbetsgivarens krav. […]

Men CV:ts minskade betydelse kan också vara nånting positivt., hävdar Christina Hammer. Hon menar att arbetsgivarna måste öppna sig mer för andra typer av människor och kanske inte vara så fixerade vid akademiska examina. Och det ger i sin tur ökad mångfald, nåt som Christina Hammer tycker behövs på arbetsmarknaden. Hon är till och med så tuff att hon rundar av med detta råd till arbetstagarna:

[…] Tänk på vad som driver dig och titta på vad du brinner för. Ställ krav på din arbetsgivare och känn efter om ditt jobb ger tillfredsställer dina krav på utmaningar. […]

Jag tror att Christina Hammer har helt rätt – trots att jag senast idag jobbade med mitt CV. För det är fortfarande så att CV efterfrågas. Jag försöker korta ner mitt. Ingen orkar läsa ett CV som är för långt. Samtidigt är det svårt att veta vad jag ska ta bort efter +25 år som yrkesverksam kommunikatör/informatör/redaktör/webbansvarig.

Men ärligt talat jobbar jag oftare med min profil på LinkedIn än mitt skriftliga CV. För på LinkedIn kan jag lägga länkar till olika sorters arbetsprover. Jag kan också visa upp före detta chefers, kollegors och samarbetspartners omdömen om och rekommendationer av mig liksom deras intyg om mina kompetenser.

Nu vet jag inte hur många som läser min blogg som är i yrkesverksam ålder, men du som är det – har du nåt CV eller nån sida på LinkedIn? Hur ofta uppdaterar du dem/det/den? Svara gärna några rader i en kommentar!

Vill du se hur min profil ser ut på LinkedIn? Klicka här! Du som har konto på LinkedIn kan logga in och får då se hela min profil.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem tvättar sig inte på ett dygn eller två?

Ett förvånat inlägg.

---

 

Igår när jag var i mitt duschrum fastnade mina ögon på de deodoranter som står på hyllan. På mina två små deostick står att de ska ge mig skydd i 48 timmar mot svett (och lukt?). Alltså, 48 timmar… Det är två dygn, det. Den fråga som direkt poppar upp i skallen är

Vem tvättar sig inte under armarna på två dygn?

Rätt äcklisch, med andra ord. Och förvånansvärt. För de allra flesta av oss är väl renliga och tvättar oss åtminstone en gång om dan, till och med två gånger, kanske. Därför undrar jag vem det är som behöver ett skydd på 48 timmar..?

Ett skydd som ska räcka 48 timmar innehåller gissningsvis extra av ämnen som hindrar mig från att svettas. Nästa fråga blir därför:

Hur farliga är dessa ämnen och i vilka mängder blir de farliga?

Att deodoranter innehåller metaller som aluminium och zink vet ju de flesta av oss. Men är det inte direkt cancerframkallande att dutta metaller i armhålorna varje dag..? Lite fundersam blir man, onekligen. Dessutom kliar i alla fall jag mig i huvudet när jag läser att vatten är den största beståndsdelen i deo. Vatten…

Mina två deo längst till höger ska ge skydd i 48 timmar. Den i mitten sägs vara särskilt effektiv mot stress. Fästmöns deo, till vänster, skyddar ”bara” i 24 timmar.

Den senaste deon jag köpte sägs också fungera särskilt bra mot stress. Det märkte jag inte alls när jag nyss hade telefonkontakt med a-kassan. Under 40 minuter försökte jag förmedla att jag inte jobbar deltid och aldrig har gjort det heller samt att jag har skickat in alla intyg som behövs. Det slutade med att jag nu måste jaga en arbetsgivare, för vilken jag jobbar på väldigt enstaka uppdrag (varje timme naturligtvis ärligt redovisad av mig på kassakorten till a-kassan!), för att få ett anställningsbevis. Naturligtvis är sagda arbetsgivare på semester. Själv blev jag stressad. Och den nya deon hjälpte inte ett dugg…

Nu kan jag ju inte låta bli att undra hur många gånger under ett dygn som DU tvättar dig och deoranterar? Och vilken deo använder du? Skriv gärna några rader om detta i en kommentar så jag får lite input kring hur andra gör!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sova med måsarna och ladda för födelsedagsutflykt

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.

*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det kom några värmande ord…

Ett tacksamt inlägg.

---

 

När människor är snälla och vänliga och tacksamma blir jag glad. När människor även framför detta – muntligt eller skriftligt – blir jag ännu gladare. På nåt vis finns de fina orden kvar längre i mitt hjärta då.

Idag noterade jag att jag hade fått ett intyg från en person – bara så där, utan att jag hade bett om det. Jag svarade och tackade, för se tack har mina föräldrar lärt mig att säga.

Med risk för att mina närmaste kollegor blir stötta… (personen som jag citerar jobbar alltså inom samma företag som jag gör just nu och har även hittat till min blogg). Så här stod det, något förkortat för att inte röja vem personen är:

[…] Känner igen mig i mångt och mycket i det du skriver om arbetsmiljön. Läste också att du tyvärr inte kommer bli kvar, […] Jag har alltid fått snabb hjälp av dig (till skillnad från när jag vänder mig till andra på enheten). Med andra ord är det jag som ska tacka! Önskar dig all lycka i jobbsökeriet. […]

Tack snälla A för dina ord som kom just som jag kände mig missmodig och värdelös! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla bekanta och nya vindar

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.

---

 

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »