Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘teater’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

För fjärde säsongen har jag och alla andra som kan se SvT2 möjligheten att få följa När livet vänder i åtta program. Anja Kontor är den som står både bakom och framför serien – och i allra högsta grad är mitt i den.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Johann

Johann Neumann berättade sin uppväxt, om sitt liv och om när livet vände.

I mina ögon är När livet vänder en av svensk TV:s bästa serier. Mina förväntningar var höga när jag äntrade bästefåtöljen och startade TV:n klockan 20. Premiäravsnittets huvudperson var Johann Neumann, kanske mera känd som Iprenmannen, vars föräldrar tänkte sälja honom till en cirkus.


I kvällens program
blev det både tårar och skratt. Så där som… livet är. Det var hemskt att höra hur Johann gömdes i tvättkorgen, att han längtade efter att mamman skulle tvätta honom med sitt spott för då fick han känna närheten av henne. Många och tunga var stunderna av svartaste svarta mörker i Johanns liv, men där finns också ljusa tillfällen. Som när han kom till Stockholm för att spela teater. Och när han äntligen mötte kärleken på riktigt. I mitt hjärta finns han för alltid som Iprenmannen. Det var faktiskt nästan så att jag slutade köpa Ipren när reklamfilmerna med Iprenmannen upphörde…

En stark öppning, men som vanligt ger jag inte programmen i När livet vänder några omdömen i rosa toffelform. För vem är jag att betygsätta andra människors liv och svårigheter? Däremot ger jag högsta betyg till Anja Kontor. Framför allt gladde jag mig åt att hon var mer synlig i detta säsongens första avsnitt. Det var bara bra.

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 8 april 2016).


Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.


 

Afrikansk figur

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

tårarDatorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.


Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

En av SvT:s mer lättsamma serier som jag gillar är Stjärnorna på SlottetNu pågår inspelningen av de avsnitt vi tittare får se troligen nån gång i mellandagarna i vinter. Den tionde säsongen av serien spelas in på Ericsbergs slott i Södermanland – där Pintorpafrun spökar, sägs det…

Stjärnorna på Slottet 2015

Stjärnorna på Slottet 2015 är från vänster Amanda Ooms, Morgan Alling, Marika Lagercrantz, Stefan Sauk och Clarie Wikholm. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Fredrik Sandberg)


Årets stjärnor är skådespelare,
kan man lätt konstatera:

  • Amanda Ooms är även författare och konstnär. Hon är också rätt känd för att vara både ett ex till och nuvarande sambo med Thåström
  • Morgan Alling skriver också, men är kanske mest känd som Siw Malmkvists brorson som växte upp på barnhem.
  • Marika Lagercrantz är inte bara skådespelare utan även regissör. Dessutom är hon dotter till Olof Lagercrantz, lyriker och litteraturvetare som bland annat var chefredaktör på Dagens Nyheter. Och så är hon syster till författaren David Lagercrantz som står bakom den fjärde Millenniumdelen (utkommer i höst).
  • Stefan Sauk har spelat satir och komedi men även iklätt sig rollen som underrättelseofficer. Vidare dansade han 2010 i Let’s dance.
  • Claire Wikholm har jobbat med skådespeleri och mycket teater, men hon har även skrivit en bok. Och så har hon ett stort intresse för deckare! Jag minns henne främst från tidernas mest utskällda julkalender Broster, Broster! från 1971 där hon spelade mamma.

För första gången är det fler kvinnliga stjärnor än manliga, påpekar Aftonbladet. För en gångs skull har Pravda rätt. Oavsett det är jag själv mest nyfiken på Marika Lagercrantz och Claire Wikholm. De råkar vara kvinnor.

Brukar DU se på Stjärnorna på Slottet och om så, vem eller vilka är DU mest intresserad av i årets gäng???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

Ärligt talat skämtar jag lite när jag skriver ”kval” i rubriken. För mig är det nämligen inget som helst val-kval mellan Livets ords Europakonferens och Stockholm Pride, två festivaler som pågår den här veckan. Livets ords festival hette tidigare Jesusfestival. Det låter lite roligare och poppigare än Europakonferens, men inte för nåt smör i Småland skulle jag gå dit. För mig är Livets ord nämligen fortfarande en sekt. Sen får andra, som kanske till exempel Kristdemokraternas partiledare, ha andra åsikter. Ebba Busch Thor har ju gått hela grundskolan hos Livets ord, så jag gissar att hon tycker annorlunda än jag.

 Gustaf III o regnbågsflaggorna


Nä, när Tofflan väljer festival
blir det den med Familjen, det vill säga Pride. Idag öppnar Pride House i Kulturhuset i Stockholm. Konst, musik, debatt, film, samtal, teater, workshoppar och lycka utlovas liksom både nya, okända namn och gamla elefanter. Här kan du kolla hela programmet för Pride House!

Regnbågsflaggor


Själv införskaffade jag
för en gångs skull Pridebiljett i vintras (det vill säga Fästmön fixade biljetter!) till samma pris som ett dagpass på antingen torsdag, fredag eller lördag kostar nu. Men av olika skäl som jag inte tänker redovisa här blir det inget besök för min del förrän tidigast på lördag när jag hoppas kunna delta i paraden. För paraden har jag bara missat två gånger – 2006, när min pappa just hade gått bort och 2010, när jag hade en tromboflebit i mitt vänsterben (jag var åskådare det året). Som förra året startar paraden tyvärr vid Mariatorget, där vem som helst kan få panikångest i människomassorna. Färdvägen går sen via Söder och Gamla stan in till City och vidare till Östermalm där målet är Pride Park på Östermalms IP.

Även om inte jag kan delta så mycket i årets Pride är det självklart den festival jag väljer. (Därmed inte sagt att jag har valt bort Jesus i mitt liv – that’s for me to know and for you to find out!) Invigningstalar gör hiphopartisten Timbuktu av nån anledning. Inte för att jag har nåt emot honom, men jag kan tänka mig flera andra artister med större Prideanknytning.

Jag hoppas att du som ska vara med på hela eller större delar av Stockholm Pride 2015 får kanonfina dagar!

Happy Pride!

 

PS Den som är hemma i kväll och har tillgång till TV har möjlighet att se SvT2:s regnbågstema. I kväll visas den isländska dokumentären A boy like her klockan 20 – 21. Filmen handlar om Hrafnhildur som efter 25 år berättade för sin familj och sina vänner att hon inte var en man utan en kvinna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var jag minsann piggare än förra lördagen. Men så hade jag Fästmön i närheten. Vi höll oss vakna till Stjärnorna på Slottet och Harriet Andersson, den stjärna jag kanske var mest nyfiken på.

Harriet Andersson

Harriet Andersson, största stjärnan på Slottet den här säsongen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det var ledsamt att höra om
mamman som inte ville ha barn. Det går liksom igen i Harriet Anderssons hela historia. Hon berättar att mamman tyckte att hon var elak. Jag har svårt att tro att ett barn föds elakt.

När Harriet Andersson var 14 år ung började hon tjäna sitt uppehälle. I programmet skämtar hon lite om att hon som hissflicka, det första jobbet hon hade, blev fråntagen namnet Harriet och blev Hissen, och den gången hon kom felklädd till teatern när det skulle väljas skådespelare. 

Först var man Hissen och sen blev man Det,

säger hon vid ett tillfälle. Sen berättar hon att hon faktiskt tog emot en Oscar.

Självklart var det intressant att höra om männen i hennes liv: Per Oscarsson, Gunnar Hellström, Jörn Donner och Ingmar Bergman. Alla var ju inte så snälla mot henne, precis… Ett bevingat citat som handlar om den senare av dem blev i programmet:

Står du inte pall för en slät?!

Det här var det allra bästa och mest intressanta programmet i säsongens serie. Och, Harriet Andersson… Du är inte ensam om att gråta i duschen.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag har skrivit om säsongens andra stjärnor:

Örjan Ramberg

Özz Nûjen

Helena Bergström

Rikard Wolff

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik.  Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.

Ostkant

En ganska slut ostbit.

Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.

Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.

Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.

Ostkant

Definitivt slut ost.

Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.

I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om teaaater. Och drömmar.


Teater. Teaaater…
Tänk så olika ordet kan låta. Det kan låta väldigt fiiint – och helt normalt. Men normalt är nog allt annat än vad det blir på Uppsala Stadsteater den 1 mars. För då är det nämligen premiär för Cabaret!

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles

Sarah Dawn Finer blir Sally Bowles i Cabaret i Uppsala den 1 mars.


Jag läser då och då
Sarah Dawn Finers Twitter om hur hon pendlar till Uppsala för repetitioner. Så märkligt att tänka sig att vi kanske möter varandra om vardagsmorgnarna – fast hon på tåget, jag i bilen, dårå.

Ser framför mig hur det här blir jordens bästa premiär. Hur kan det bli annat med denna megastjärna i huvudrollen som Sally Bowles? En stjärna som dessutom har Uppsalaanknytning: Sarah Dawns farfar heter Basil Finer och har arbetat som smärtläkare här.

Men naturligtvis är det inte enbart Sarah Dawn Finer som är med. I rollistan hittar jag spännande människor som Babben Larsson och Linda Kulle. Babben Larsson har förresten varit med tidigare i en uppsättning av Cabaret, då på Gotlands länsteater och i rollen som konfrencieren. Den här gången spelar hon dock Fräulein Schneider.

Cabaret är en gammal favorit hos mig. Jag har sett den som film och jag har läst boken Cabaret baserar sig på, Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood. Men jag har aldrig sett Cabaret på en teaterscen. Min dröm är att få göra det nu i Uppsala. Naturligtvis drömmer jag om lite mer än så – varför inte passa på när drömmar är gratis? Jag skulle ju naturligtvis få träffa Sarah Dawn Finer efteråt. För om nån person skulle kunna vara en nu levande idol för mig så är det just hon. Men jag skulle fortfarande inte nöja mig med bara detta. Jag skulle, helt fräckt, sticka fram nunan och fråga henne:

Snälla Sarah Dawn, kan inte du sjunga på mitt bröllop?

Cabarets premiär i Uppsala blir nog urhäftig. Tyvärr är premiärföreställningen utsåld. Och tyvärr lär jag inte ha möjlighet att gå senare heller. Men mest tyvärr är det nog att jag troligen aldrig får träffa Sarah Dawn Finer backstage och ställa den där frågan till henne. Därför återstår för mig att träna in Kärleksvisan på egen hand. För det är väl det alternativ som finns..? (Skit i reklamen som kommer först i filmen.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat berättar om sina funderingar att nischa sig, men också svamlar en massa som vanligt.


Jag har funderat på en sak.
 Jag funderar fortfarande, för jag är inte färdigtänkt. Joråsaaatte… min hjärncell får jobba! Det kanske är dags att förnya sig. Mig. Bloggen. Det börjar bli dags att göra nån radikal förändring nu. Kanske att jag ska nischa mig mer, inrikta mig på kultur – som ju är ett ganska brett område… Skippa de personliga inläggen, de tramsiga. Jag vet inte. Jag vet i ärlighetens namn inte. Två bloggar, kanske, där de personliga inläggen rentav är låsta så att nyfikna gamla X och andra satkärringar inte kan läsa. Tål att tänkas på, tål att fundera över…

Det skulle vara lite spännande att testa att bara skriva seriöst. I såna fall skulle det bli böcker, film och TV, kanske lite musik och teater också. Kanske lite sociala medier. Funderar, funderar…

Det var omväxlande väder idag. När jag åkte hem från jobbet hade det mulnat på, men jag satt en stund på ballen* i alla fall och läste. Intog min middag där. Bytte rätt från bågar till korn.

Popcorn öl och bok
Idag blev det popcorn till middag. Öl och litteratur är givna tillbehör.


Klockan sprang iväg alldeles.
Jag satt och kliade mig och upptäckte att jag har fått eksem ganska nära mitt operationsärr, på båda sidor av ärret. På vänstra sidan är det värst, det ser ut som tre fingrar har klämt till. Eller vad tycker du?

eksemFingereksem? Så här ser det ut på vänster sida om mitt operationsärr. På högersidan har jag bara en blaffa.


Nåväl, i stället för att sitta och ömka mig själv smorde jag in mig med den där salvan jag fick av doktorn. Den funkade hyfsat när jag fick eksem av sprutorna.

Hur det nu var kom jag på att de små husdjuren inte hade fått mat. Hämtade därför nycklarna och tog dagens tidningar och post och gick över till ”Lucille”. Det var nåt konstigt med låsen. Nedre låset gick fint att öppna men det övre..? Jag provade att låsa och låsa upp igen. Då liksom FLYGER dörren upp och där står Äldsta Dotter och asgarvar! Jag höll på att smälla av! Jädra Lucille, hon sa att de skulle komma hem i morgon eftermiddag först! Men hon var väldigt, väldigt stressad när de åkte.

(Och här lämnar jag nu fritt till var och en att själva föreställa sig
hur pinsamt det hade varit om jag hade kommit in senare
och de hade sprungit omkring i nattsärkarna!
Eller rentav näck, in och ut i duschen!
Eller om de låg och sov…
Bajsade med öppen dörr…)
😳

Nu känner jag att det här inlägget, som skulle vara av lite seriös natur, håller på att balla ur totalt. Jag tror att det är bästa att jag rundar av här. Faktiskt. Men fundera och kommentera gärna det jag skrev i början om en nischad blogg.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »