Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Berlin’

Ett inlägg om en bok.


 

Väster om friheten

I julklapp förra året fick jag av vännen FEM den andra delen i en trilogi av Thomas Engström. Men självklart måste en ju läsa den första delen först! Därför passade jag på när cdon gav mig bra namnsdagsrabatt i somras och köpte Väster om friheten. Alldeles nyssens slog jag ihop pärmarna till denna deckare som utspelar sig i Berlin.

Huvudperson är Ludwig Licht, en före detta Stasi-anställd. Nu är han konsult åt CIA. Som sådan blir han anlitad när tre amerikaner har avrättats i Marrakech. Morden har inte offentliggjorts, men en vecka senare kontaktar en kvinna den amerikanska ambassaden i Berlin. Hon säger att hon har uppgifter om morden och en väldigt speciell och eftertraktad lista över eftersökta män. Ludwig Licht får i uppdrag att skydda kvinnan och komma över listan.

Jaa… vad ska en säga om detta? År 2013 blev Thomas Engström utsedd till årets deckardebutant av Svenska Deckarakademin. Själv känner jag mig ganska kallsinnig. Det här är en typ av rå och svart thriller som inte alls har deckargåtans raffinemang. Här är det bara spioner och blodigt och väldigt osäkert vem som är fiende och vem som är vän, typ en fortsättning på det kalla kriget. Förhoppningsvis blir tvåan bättre.

Toffelomdömet hamnar på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Anna i yngre dar

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FörlåtelsenI april i år gav jag bort en bok till Fästmön i födelsedagspresent. Hon hade önskat sig Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst. Som vanligt är jag sen fräck nog och lånar boken jag har gett bort. Hanne-Vibeke Holst brukar nämligen skriva bra romaner, ofta med något politiskt tema eller nånting från kommunikations-/journalismvärlden och vanligen med starka kvinnor i viktiga roller. Den här gången handlar det om opera, relationer och passion.

Helena Tholstrup bor i Berlin där hon arbetar som operachef. Hon är mycket framgångsrik och ska få ta emot ett demokratipris. Till evenemanget är hennes dotter Sophie med pojkvän Khalil inbjudna från Köpenhamn. Trots att dagen börjar med en översvämning i Helenas hem och trots att Helena är lite orolig över att dottern har en muslimsk pojkvän blir det en fin kväll. Men så ändras plötsligt allting: Khalil tar Helena och dottern som gisslan på Helenas kontor. Han har en bomb i sin rygga. Det är medan Helena fruktar för sitt och dotterns liv som boken hoppar mellan dåtid och nutid – två berättelser om passion och lögner, som så småningom går in i varandra. Och svaren finns i den skokartong som Helena lyckas rädda undan från översvämningen…

Under läsningens gång får jag lite Camilla Läckberg-känsla. Men bara lite. Och det handlar om greppet att varva dåtid och nutid och på så sätt föra händelserna framåt till en aha-upplevelse. Fast Hanne-Vibeke Holst är lite bättre på detta grepp än Camilla Läckberg. En lång och märklig historia rullas upp för läsaren – som hela tiden försöker gissa hur nuet hänger ihop med det som har varit. En spännande berättelse skriven av en lysande författare!

Toffelomdömet blir det högsta för denna bladvändare!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.



Uppdaterat inlägg:
Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!

 

Tyskt RekviemAtt börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalromanOch just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.

Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.

Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.

Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:

[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]

I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:

[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]

Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett amaaazing inlägg.


 

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret.

Så rätt i tiden. Det är fyra ord som skulle kunna sammanfatta evenemanget vi bevistade igår kväll på Uppsala Stadsteater. Men det är så mycket mer. Det är svårt att hitta ord som ingen annan har använt, säkert. (Nu läser jag aldrig recensioner i förväg, men…) Cabaret var en helt fantastisk föreställning!

Vi hamnade ganska omgående på The Kit Kat Klub där Sally Bowles är stjärna. Men scenen när den amerikanske författaren (Cliff) sitter på tåget till Berlin ger oss en tydlig vink om att allt inte riktigt står rätt till i Tyskland. Strax slår Sally klorna i författaren, emellertid, och tar honom med ut i ett dekadent nöjesliv, där allt går ut på att partaja, sexa, blunda för verkligheten… Så mycket skrivet blir det inte.

Fast det går inte att blunda. Den nya tidens influenser kryper närmare och till och med ända in hos fräulein Schneider,  Cliffs och Sallys hyresvärdinna. Det står inte på förrän glas krossas, precis som drömmar. Föreställningens slutscen kan jag inte tolka annat än… ett fruktansvärt farväl…

Tja som du förstår kan jag inte berätta för mycket. Den som trodde att Cabaret på Uppsala Stadsteater slaviskt följer filmen eller boken tror fel. Som alla pjäser/musikaler är det en tolkning. Jag tycker, på ren svenska, att det är en förbaskat fantastiskt bra tolkning. Det går inte allt låta bli att tänka på det som sker i Sverige detta valår, till exempel. Jag blir ganska rädd, när jag associerar.

Sarah Dawn Finer är en underbar Sally Bowles! Det är nästan så jag vill utbrista:

Glöm Liza Minelli!

Oscar Pierrou Lindén

Oscar Pierrou Lindén. Ur programbladet.

Men de gör båda sina tolkningar av rollen på allra bästa sätt. Bra rollprestationer gör även Babben Larsson, som fräulein Schneider och Oscar Pierrou Lindén, som konferencieren. Dansarna är enormt duktiga! Den svagaste i föreställningen är dock Francisco Sobrado i rollen som den amerikanske författaren Cliff. Och det är lite synd, för även den rollen är viktig. Samtidigt glänser alla de övriga så att man nästan kan bortse från detta.

Det rådde fotoförbud i salongen, så några egentagna bilder får du inte se av det skälet att jag lydde lagen och inga tog. Jag tycker att du som har missat Uppsala Stadsteaters uppsättning av Cabaret ska masa dig dit, men snabbt – föreställningen ges endast maj månad ut.

Tusen tack, Anna, för den fina födelsedagspresenten! Och tusen tack, Sarah Dawn Finer & crew! You were amazing!

Toffelbetyget blir det högsta, jag drar inte av för en yttepyttesvag presentation, när alla andra glänser!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Sarah Dawn Finer och Sally Bowles.


 

Sarah Dawn Finer Foto Carl Thorborg

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles. Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Carl Thorborg

På långfredagskvällen såg Fästmön och jag den sista halvtimmen av K-Special-programmet Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles på SvT 2. Nu på annandagens eftermiddag såg jag programmet från början. Och tänk så märkligt det är. Jag tycker nästan att programmet har två delar – och jag såg del två först.

Sarah Dawn Finer är en av mina tre drömintervjupersoner. Därför var det självklart att titta på just det här programmet, där hon, i samband med uppsättningen av Cabaret vid Uppsala stadsteater, söker sin roll. Eller Sally Bowles, rollfiguren. Bland annat åker Sarah Dawn Finer till Berlin. Hon dyker både ner i Christopher Isherwoods fiktiva värld och i verkligheten. Jag tror inte att nån sitter oberörd när Sarah Dawn Finer går på museum över Förintelsen tillsammans med sina föräldrar. För hade hon levt kring den tid när Cabaret utspelar sig, hade Sarah Dawn Finer rensats ut –  som judinna.

Det är ungefär i mitten av programmet jag fångar upp hennes ord. När hon har gjort sin research och när repetitionerna pågår. Hon säger ungefär så här, med en mycket speciell glimt i ögat – en glimt som är både road och skärrad:

[…] Allt som är tragiskt, ser jag fram emot. Allt som är tungt. Allt som gör ont. Jag älskar det. Jag är verkligen en melankolihora. […]

Men vi tittare får också se delar av det lättsinniga Berlin. Sarah Dawn Finer går på fetishklubb, hon besöker Kit Kat Club, som numera är… ett matställe, tror jag.

En stor del av programmet besöker vi repetitioner vid olika tidpunkter i förhållande till premiären. Det är spännande och fascinerande att se musikalen växa fram! Intressant är även när Sarah Dawn Finer träffar andra skådespelare och artister – såväl svenska som utländska – som har spelat Sally Bowles.

Sarah Dawn Finer står som sagt på min Most Wanted-lista över intervjupersoner. Och hon försvann inte därifrån, precis, när jag i fredags bara twittrade vilket bra program det var och att man ska gå och se henne i Cabaret. Sarah Dawn Finer är nämligen så jordnära att hon svarade:

Tack!

Detta lilla, svåra, men alltför underskattade ord… Så tack själv, Sarah Dawn Finer! Jag ser fram emot att möta dig – på ett eller annat sätt!


Missade du att kolla
när Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles? Här kan du kika på SvT Play några dagar till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev hittade in i inboxen idag. Naturligtvis kastade jag mig över det för att se vad jag kan hitta för pocketböcker i Månpocketstället nästa gång jag går och köper mjölk. Här är ett urval av de titlar jag tycker känns intressanta:

HavsmannenHavsmannen av Carl Johan Wallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.


Jag lever pappaJag lever, pappa av Erik H Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie

Siri är på sitt första AUF-läger på Utøya sommaren 2011. För Siri är ön precis det som statsministern Jens Stoltenberg kallat den, ett paradis. Ända tills en man klädd i falsk polisuniform går i land och börjar skjuta. Det är början på en sjuttio minuter lång mardröm för de 560 ungdomarna på ön. Paradiset förvandlas till ett helvete och Siri flyr för sitt liv över hala bergshällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe. Hon blir beskjuten – men överlever. På land finns pappa Erik som slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer dottern att överleva dramat som utspelar sig på ön mitt i Tyrilfjorden?


ÖgonblicketÖgonblicket av Douglas Kennedy

En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet är från en kvinna vid namn Petra Dussmann –­ en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i kalla krigets Berlin på 1980-talet. Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. Ögonblicket är en kärleksroman med episka proportioner fylld av intensiv passion och mörka hemligheter.


Laglöst landLaglöst land av Håkan Östlundh

Viktor och Rafael har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Men när mannen som har smugglat in det estniska amfetaminet som de har sålt på nätet hittas död, förvandlas drömmen om ett nytt liv till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter.


Så gott som dödSå gott som död av Mark Billingham

Kommissarie Tom Thorne för en kamp mot klockan när en kollega tas som gisslan. Polisinspektören Helen Weeks är på väg till jobbet och stannar som alltid till hos den lokala tidnings- och tobakshandlaren. Innehavaren Akhtar som alltid brukar bjuda på ett vänligt leende och lite småprat är inte sig lik. Han låser plötsligt dörren, drar ner jalusierna och Helen Weeks och en annan kund blir kvar innanför. Han tar fram en pistol som han riktar mot dem och skriker ”Shut up or I will fucking kill you!”
Den desperate mannen är utom sig av sorg och vrede. Hans son, Amin, som satt inne för dråp, har hittats död i fängelset några veckor tidigare. Akhtar kräver nu att kommissarie Tom Thorne ska ta reda på vad som verkligen har hänt sonen, annars dödar han gisslan.


Livet är kort.

Read Full Post »

Härligt att sitta vid stordatorn och surfa med lite större skärm än leksaksdatorn. Har kollat runt lite i media vad som hänt och här är mitt urval. Som vanligt är ingen tvungen att läsa. Jag gör heller inte anspråk på att på nåt sätt vara vetenskaplig, intellektuell eller nånting ditåt. Bara förundrad…

  • Hipster-OS i Berlin. Igår, lördag, gick för andra året i rad ett Hipster-OS. Alltså, jag trodde OS gick vart fjärde år – se så sportbevandrad jag är! Hur som helst, bland grenarna i Hipster-OS märks bland annat kast med hornbågade glasögon och dragkamp med stuprörsjeans. Vad en hipster är? Fråga inte mig, jag är synnerligen obildad på den fronten. Men det sägs att hipsters syns i Berlin, London, Brooklyn och på söder i Stockholm…
  • Twittrade om övergrepp – åtalas. Att livet inte är rättvist vet vi ju. Men en tonårstjej i USA namngav på Twitter två killar som utnyttjat henne sexuellt. Killarna hade dessutom spridit bilder på övergreppet. Nu åtalas hon för att ha brutit mot ungdomsdomstolens tystnadsplikt. För lagen i Kentucky skyddar nämligen förövarna, trots att det är dömda för brottet. Offret för övergreppet har nu antingen fängelse i upp till 180 dar eller böter på 3 500 kronor att vänta. Rättvist?
  • Säg Ah! så får du veta om du har Parkinson! Det är nästan omöjligt att upptäcka Parkinsons sjukdom tidigt. Den som drabbas får svårt att röra sig, blir darrig och skakig och stel. Men nu har kommit fram till att ett enkelt röstprov kan spåra sjukdomen tidigare. Man säger alltså helt enkelt Ah! och då ska förändringar i rösten avgöra om man är på väg att få Parkinson eller inte. Jag säger… Eh..?
  • Svenskarna har fått nålar på hjärnan, nej halsen. Ja, det jag menar är att svenskarna har blivit galna i tatueringar. Och tatueringarna närmar sig med stormsteg ansiktet. Den senaste trenden är tatueringar på halsen. Fy fan så fult, tycker jag!
  • Lax kan ge diabetes. Omega-3, som det finns gott om i lax, sägs vara bra mot hjärtsjukdomar och även för den som har diabetes eller riskerar att få det. Fast nu har det kommit fram att lax trots allt inte är så bra. Odlad lax kan nämligen innehålla så många miljögifter att den som äter mycket av den i stället riskerar att få diabetes typ 2. Så dumt!
  • Världsrekord i Varamon. FAN! Jag har missat en sportfestival! OCH Anita Petterssons trädgård! Dubbel-FAN!
  • Under semestern uppdagas alkoholproblemen. Det hävdar i alla fall lokalblaskan. Och har samma fråga som jag i högerspalten. För övrigt finns ju alkoholproblem året runt, men för en del kanske semestern blir en grund för missbruk.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte borde jag sitta här och knacka ner ord nu! Eller lyssna på det stackars barnet som har skrikit rakt ut i säkert en kvart utan att bli tröstat. Man kan ju inte låta bli att undra lite… Pratade just med en bekant igår om att barnet ifråga ju aldrig får lämna sin inhägnad. Man undrar lite över stimulansen då, samtidigt som skriken blir mer förståeliga. Jag läser just nu en bok, en bok som jag inte gillar därför att jag tycker att den består av fragment och inte är den roman den utger sig för att vara. Hur som helst, i den förekommer en flick-apa som sitter i bur och studeras av en vetenskapsman. Jag får vissa associationer…


Apa i bur som inte ser så glad ut…

                                                                                                                                                                     Jag har jordens strykhög att ta tag i. En tredjedel av högen ska sedan vikas och nedläggas i Ö&B-stinky väska på hjul. Stor mening med att stryka då… Ja ja, i värsta fall finns det kanske nåt järn på hotellet. Fästmöns väska var knökfull, ännu fullare än när hon skulle till Berlin i fem dar. Vi ska vara borta tre… Men vad gör man när väderprognoserna är fram och tillbaka – sol, regn, sol, regn. En klok kvinna packar då kläder för alla sorters väder, oder was?!

Inget skojsigt har vi packat för paraden heller, men jag tänker att man alltid kan köpa nåt skit grejs som är lite färgglatt. Anna hade velat ha sin boa, jag själv har ju mina huvudvippor, men de känns mest bängliga att försöka trycka ner i nån väska. Ja, jag erkänner! Jag har en ryggsäck också. Två väskor för tre dar, slå det om du kan!


Så här färggranna var vi på Pride 2009. Bilden togs av en människa som strax efterpå blev skitsur på mig. Men den är bra, bilden. Människan har jag dumpat. Energitjuvar har inget att hämta hos mig längre. 

                                                                                                                                                               Ja, jag har verkligen inte tid att sitta här och skriva, som sagt… Soporna måste knytas ihop och bäras ut, jag måste in i duschen och få till nån annan frisyr än raggarfrillan jag har just nu (vi ska liksom inte på American Car Show utan på Pride…) och så måste jag äta nånting. Anna och jag ska ses på centralen, hon åker direkt från jobbet medan jag åker lite tidigare hemifrån och köper biljetter. Vi beräknas anlända vid 17-tiden om allt går enligt planerna. Och med SJ kan man ju inte riktigt räkna med att det gör det… Förhoppningsvis blir vi inte avkastade heller, för vi talar svenska, är blonda och ska ha biljetter. Vår storasyster är inte på toaletten. (GAH, jag blir så arg när jag tänker på det stackars avslängda barnet!!!)

Kaffet i muggen är slut, ett skäl att resa sig härifrån och hämta nytt samt sätta lite fart. Men jag måste nog ta en liten runda och kolla vad en del andra har (haft) för sig innan jag blir seriös.

För övrigt kan jag meddela att cyklo-f inte verkar ha minsta effekt på mig. En stor besvikelse, förstås. Gissar att jag får propp igen i stället, det vore ju toppen! 👿

Read Full Post »

Redan halv tolv plingade första gästen på dörren, så Elias hann inte ta sitt födelsedagsbad. Snabbt på med ett par shorts och sen krama mormor. Och snälla mormor hade med sig massor av mjuka paket – trekvartsbrallor, pikétröja, kallingar och strumpor. Faktiskt så stod det kläder på Elias önskelista!

Strax därpå plingade det på dörren igen och utanför stod morfar och moster med pengar och choklad.

Äntligen fikadags med goda kakor och jordgubbstårta som mamma hade gjort efter önskemål från födelsedagsbarnet. Själv åt jag en blåbärsmuffins som mormor hade bakat, men jag blev lite fundersam om det verkligen var blåbär i muffinsen. Det såg mer ut som… en kackerlacka…


Blåbär eller kackerlacka i muffinsen?

                                                                                                                                                                   Ett tredje pling indikerade pappas ankomst. Jag hade värmt upp en stol till honom och hann servera honom kaffe innan jag försvann Ut på Uppdrag. Tänkte att familjen kanske ville umgås en liten stund utan mig också.

Framåt seneftermiddagen återvände jag och fick av en ivrig och glad pojke veta att han fått Minecraft av storebror och pappa. Och storasyster hade skickat efter en cool vinröd keps. Pappa hade slagit på stort och inhandlat ett Wii. Inte dumt! Det är ju också nåt som övriga i familjen kan har roligt med hos pappa. Två paket från den snälla Bokoholisten var också med – det var en knep- och knåpbok och en bok om en katt som Elias kan läsa själv.

Mamma lagade hamburgare till sin födelsedagspojke och vi åt och drack så brallan nästan sprack. Fast jag och mamma åt kycklingburgare.


Familjen Barba äter födelsedagsmiddag tillsammans. Alla ser väl lite halvknäppa ut, mer eller mindre, utom Jerry. Konstigt nog! 😉

                                                                                                                                                            Till dessert blev det blåbär och hallon från mormor, mjölk från ICA Solen.


Gott!

                                                                                                                                                              Somliga tyckte att det fotades alldeles för mycket, medan Andra klagade på att jag fotade för lite. Så det blev en fotoduell mellan Jerry och mig. Mitt bidrag ser ut så här:


Jerka med mobilkameran i förgrunden, Lill-Jerka vid datorn i bakgrunden.

                                                                                                                                                             Efter maten var det dags för uppbrott och då blev det lite ledsamt. Men Elias cyklade iväg med pappa och när Somliga äntligen hade packat färdigt kastade jag in tjejerna och alla deras väskor i bilen och skjutsade över dem.

Av sin snälla mamma fick Elias två datorspel, en gul buss och en skattkista med godis från Berlin, jeans, filmen Trassel,saxar och säkert nåt mer som jag har glömt. Av mig fick han färgat papper, pennor, boken Vargbröder, en ask med skämtsaker, strumpor och kallingar. Jag tror gossen var nöjd med dagen!


SkitSNIGGA ballonger som var ett h-e att blåsa upp…

                                                                                                                                                               Anna stannade hemma och röjde efter middagen och packade. Vi åker ju som bekant till Pride på torsdag. Innan dess är vi hos mig där vi nyligen har landat och packat in alla våra grejor.

I morgon är det arbetsdag för Anna, medan jag ska ägna förmiddagen åt att tvätta. Belöningen blir att träffa vännen CL på eftermiddagen för en fika på Odinsborg. (Snart borde jag få storrabatt där!)


Drogromantik? Nej, en skitSNIGG ballong…

Read Full Post »

Older Posts »