Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hånfull’

Ett inlägg i vilket det Tofflianska året 2014 hissas och dissas.


 

Det är årets allra första dag. Och torsdag! Då passar det bra med en hissande och dissande bloggårskrönika, tycker jag. Vi kör lite Hjärta (toppar) och Smärta (dalar) en per månad 2014. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Januari

Hjärta
Invigningen av Märsta konsthall

Smärta
Postkodlotteriet


Februari

Hjärta
Boxholmsostar

Smärta
Vuxenmobbning


Mars

Hjärta
ICA Solen

Smärta
Ryggont


April

Hjärta
När livet vänder

Smärta
Sju skott klockan 4.16


Maj

Hjärta
Cabaret 

Smärta
Blommor i trappan

 

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret, den finaste födelsedagspresenten!


Juni

Hjärta
Sista arbetsdagen

Smärta
A-kassans bemötande


Juli

Hjärta
Min modiga bonusdotter

Smärta
Människor som inte kan ta att man vänligt, men bestämt ber dem sluta orsaka problem


Augusti

Hjärta
Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Smärta
Inställd intervju (för tredje gången)


September

Hjärta
Inga hål!

Smärta
Talmanstrams


Oktober

Hjärta
Kyrkogårdsvandring

Smärta
Webbtroll, folk som lyfter saker ur sitt sammanhang och gamla, skvallriga kärringar som inte har nåt liv utan är fixerade vid mig och mitt


November

Hjärta
Allt ljus på Uppsala

Smärta
Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg


December

Hjärta
Boksläpp

Smärta
Hosta


Tja, det var mitt 2014. Hur var ditt? Vad var det bästa och vad var det sämsta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Ibland har jag lust att skriva precis allt jag tänker. Men hur skulle det se ut? Och vad skulle jag då får för skit för det? Nä, det är torsdag och du serveras en gammal hederlig hiss- (fackmedlem) och diss- (fuckidiot)lista från den gångna, tofflianska veckan.

Fackmedlem


Fuckidiot

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nuet.


 

Spindelduk detalj

Spindelkvinnan är här.

Jag har Spindelkvinnan hos mig. Hon är den bästa! Hon är den som bär mig genom livet, utan applåder eller andra hyllningar. Vi har farit än hit, än dit med barn, packningar och godisbunkar. I skrivande stund väntar jag på att potatisarna ska bli genomkokta så att vi kan sätta oss framför raclettegrillen. Som vanligt har jag köpt för mycket ost och som ännu mera vanligt luktar det nu skit i hela köket.

För övrigt har konsultationen med polismakten lett fram till att jag har fattat ett beslut. Det måste nämligen bli ett stopp på vissa saker. Eller är syftet att driva mig framför tåget? I såna fall kan straffsatsen bli en annan. Rätt att framföra sina åsikter och känslor har alla. Men det som nu har pågått i så lång tid är inte OK. I detta är vi enade. Att hånfullt twittra att en viss nyligen avliden skådespelare hellre skulle vara arbetslös än död – med finger pekat mot mig –  är att ha drivit en mening, lösryckt ur sitt sammanhang, alldeles för långt. Det får konsekvenser.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I dagens lokalblaska läste jag om det numera ökända Läkemedelsverket här i Uppsala, tidigare del av Socialstyrelsen (i alla fall på stenåldern, när jag först kom ut i arbetslivet) som tar extern hjälp för att lösa sin förtroendekris.

Läkemedelsverket har länge dragits med svåra problem inom företaget. Bland annat har missnöjet med ledningen varit stort. Inte ens hälften av de anställda har förtroende för ledningen, enligt en tidigare artikel i UNT. Många chefer och anställda har valt att lämna Läkemedelsverket.

Och nu har verket alltså vänt sig utåt för att få hjälp. Bland annat har verket tecknat avtal med tre PR- och kommunikationsbyråer: K-street (där bland andra Staffan ”PK-lotteriet” Dopping jobbar, vilket ju i och för sig känns mindre seriöst, ärligt talat…), Gullers och Granath EuroRSCG.

Jag tycker att tonen i den här UNT-artikeln är lite raljerande och hånfull. Man lyfter fram två fallbeskrivningar som K-street har på sin hemsida. Inget ljug i sig, men varför inte fokusera på att verket nu faktiskt tar hjälp utifrån med den interna kommunikationen. Det kan ju rimligtvis inte bli mycket sämre, i alla fall.

megafon

Kommunikation är alltid viktigt, men kanske ännu viktigare i kris.


Som kommunikatör tycker jag
förstås att kommunikation alltid är viktigt. Om den interna kommunikationen inom ett företag eller en organisation inte fungerar, kan man ge sig den på att den externa inte heller är särskilt bra. Så varför inte se på Läkemedelsverkets försök med lite positivare ögon? Kommunikation är som sagt alltid ”bra”, tycker jag, men i kris är kommunikation nånting väsentligt.

Sen kan jag väl fundera över om de tre byråerna, valda för att jobba med strategisk kommunikation, leverantör av kommunikationstjänster respektive reklam och digitala tjänster är så väldigt välkända. Den enda jag kände till av dem är Gullers. Riktigt seriöst känns det kanske inte heller när Staffan Dopping gör reklam för PK-lotteriet, som jag inte har mycket till övers för.

Men jag tycker nog att vi ska ha lite öppna sinnen och se vad den här trion kan göra för Läkemedelsverket. Det kan ju, som sagt, inte bli mycket sämre. Bara bättre. Eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu du! Jag var skittidigt på jobbet för att arbeta med lite webbproduktion. Tänkte hinna massor idag eftersom det är så lite störande element här en klämdag. HA! Gick det bra? Nej. Jobbets webbläsare vägrar att låta mig ladda upp bilder. När jag använder en annan webbläsare, som jag har laddat ner på eget bevåg, går det hur bra som helst. Fast så får vi inte jobba. Så då gjorde jag bara det mest akuta i

fel

webbläsare och sen ringde jag IT och felanmälde. Nån hjälp kan jag inte räkna med att få idag, för det är ju klämdag och då ska det inte förekomma några störande element. Jag sa det själv.

Nu funderar jag på att börja packa ihop i stället. Kanske ta en tur till Blomsterlandet för att kolla på växter till mitt kontor. Måste ju pimpa lite jag också, jag blev inspirerad i onsdags!

I kväll får jag sen fint besök, en av mina äldsta vänner kommer på besök och ska stanna hela helgen. Konstigt nog är det första gången hon kommer hit. Jag har bott här i 30 år… När vi ses brukar det vara i Metropolen Byhålan eller i Stockholm. Och det är för det mesta så bråttom. Nu har vi en helg på oss att prata minnen, skena på stan och… blogga. Ja, för min vän FEM ska gästblogga hos mig, tänkte jag – om hon nu vågar efter allt rabalder. Jag hade hoppats kunna visa henne de fina sidorna av bloggning, inte en massa upprörda och/eller arga och/eller hånfulla människor. Samtidigt är det bra att FEM får se baksidan av saken också. Att det inte är nån skön, ny värld utan ganska tuffa ordalag här ute.

Två coola brudar från 1978. Tofflan, som då hette Gösta, till vänster och FEM till höger. FEM hette FEM redan då. 


När FEM och jag lärde känna varandra var vi åtta år.
Jag kom till hennes klass 3D på Norra skolan från klass 2D på Lyckornaskolan, där jag hade gått i två månader. Allt medan jag skulle testas för att se om det gick bra för mig att hoppa över andra klass. Det gjorde det, så åtminstone som åttaåring var jag överintelligent. Sen har det förstås gått utför. Jag tror att det var först på vårterminen i trean som vi blev kompisar. Och det starkaste skälet till det var att vi samlade på frimärken (Ja det är sant!). Under åren som gick kom vi på att vi hade massor av gemensamma intressen, till exempel att läsa böcker och att skriva berättelser. Och just för att jag vet att FEM är så duktig på att skriva ska det bli mig ett sant nöje att få hälsa henne välkommen som gästbloggare här! KÄNN PRESSEN, FEM! 😛

FEM i skotsk tappning.


Nej, nu tror jag att jag ska åka och titta på lite fina blommor
innan jag åker hem och fixar fint där hemma till FEMs ankomst. Jag ska möta upp i kväll på en förbestämd mötesplats, som jag tror att det är jättelätt att hitta till. Kör försiktigt, FEM!!!

Read Full Post »

Jag skulle ha skrivit ytterligare ett ilsket inlägg igår kväll, men det blev inte tid till det. En Toffla måste ju umgås med sin Fästmö också och sova lite däremellan.

Strax efter klockan 20 igår kväll plingade det på dörren. Jag såg att det var en person klädd i nån sorts blå uniform med ett id-kort i högsta hugg så jag öppnade. Det var en representant från Com Hem – där jag är tvångskund. Tvångskund därför att min bostadsrättsförening har avtal med företaget kring vårt TV-utbud. Och då har man som enskild bara att rätta sig i ledet. För vissa TV-kanaler vill man ju ha. Men sen är jag nöjd.

För ganska länge sen gick det ut information om att vi boende kunde hämta boxar. Vidare fick vi välja åtta kanaler från ett visst utbud som vi skulle ”få”. Eller tvångsköpa, dårå, eftersom en hundralapp från våra månadsavgifter går till Com Hem. Detta visste den blåklädde, men inte jag. Fast jag bryr mig inte så mycket, å andra sidan. Jag var på ett informationsmöte 2009 eller 2010 om dessa boxar och extrautbudet, men eftersom jag inte fann det särskilt intressant gjorde jag inget mer.

Igår kväll plingar denna okända människa på min dörr och svär åt mig, himlar med ögonen och tycker så uppenbart att jag är dum i huvet som inte har

hämtat ut min box.

För det första vet jag inte var jag ska hämta ut sagda box. För det andra känner jag att det här är Com Hem i ett nötskal: man skapar ett behov hos sina tvångskunder. Först är det gratis – eller ja, han sa ju att det kostar mig en hundralapp av min månadsavgift – men jag kan ge mig 17 på att det alldeles snart blir en ökad avgift för hushållen. Min månadsavgift har inte höjts på ganska länge och jag vet inte om jag blivit riktigt informerad av styrelsen om den där hundralappen till Com Hem. Hur som helst, jag har inte saknat pengen, jag betalar och jag får ganska många kanaler ändå även utan box.

Till saken hör även att min TV är ganska ny. Den har en inbyggd box. Det jag skulle behöva från Com Hem är endast ett kort. MEN… då behöver jag KÖPA en korthållare till min TV. För ett år sen eller två kostade en sån 600 spänn hos min TV-handlare. Inte pengar jag har just nu. Men framför allt: jag känner verkligen inget behov av ytterligare åtta TV-kanaler. Varför ska jag ha ytterligare åtta kanaler när jag inte hinner – eller vill – titta på de 15, eller hur många de nu är, som jag redan har? UTAN box och kort och hela fadderullan. Hur jag vill göra är väl ändå mitt val, som kund..? Ska jag bli hånad bara för att jag inte glor så mycket på TV?

Jag gillar inte Com Hem. Jag gillar inte deras säljpersonal och deras säljmetoder. Säljpersonalen är påflugen och en del är riktigt otrevliga, nästintill hotfulla. Eller som killen igår kväll, hånfulla. Och i färskt minne har jag när de lurade på en nybliven 18-åring ett helt j***a ”paket” med bredband och telefoni – en ung vuxen som bodde hemma hos sin mamma och vars mamma redan hade abonnemang. Säljaren hade då uppgett att den unga vuxna, om h*n ångrade sig, inte behövde hämta ut paketet. Och därmed strunta i att betala fakturan. Vad hade hänt då? Jo, gissningsvis hade den nyblivna vuxna fått starta sitt vuxenliv med en betalningsanmärkning. Det slutade med att jag ringde Com Hem och var

arg

Men se säga upp det hela gick inte att göra per telefon! Vi fick skicka ett rekommenderat brev med en skriftlig uppsägning, undertecknad av den unga vuxna. Detta hade den unga vuxna aldrig fixat på egen hand, så det var ju rena turen att vi var två luttrade äldre vuxna i närheten som kunde reda upp det hela.

Nej, jag gillar inte Com Hems affärsmetoder och jag gillar inte deras säljare. Tror Com Hem att man vill vara kund om en säljare står vid ens ytterdörr svär åt en och himlar med ögonen och nästan, nästan säger att man är dum i huvet bara för att man inte nappar på ett erbjudande som han upplever att jag ändå betalar en liten summa för varje månad?  Det vill man inte. Men så länge jag bor där jag bor är jag tvungen. Jag betalar. Men jag vill inte ha fler TV-kanaler.

Självklart blir det en svart bak!!!


En svart bak till Com Hems säljare som svär åt sina kunder och himlar med ögonen för att kunden inte jublar åt deras erbjundanden.

Read Full Post »

Det är inte bara andra som klantar sig ibland. Jag klantar mig ofta. Och ofta tror jag att man uppfattar mig som hånfull, men lika ofta är jag bara tanklös. Men ändå. Jag har sett prov på andras… tanklöshet också…

Den så kallade Långtidsutredningen har levererat sitt slutbetänkande. Utredningen har genomförts av tjänstemän vid finansdepartementet. Och dessa herrar, gissningsvis, har konstaterat att det finns brister i hur arbetsmarknaden fungerar… (jahaja… = hånfull kommentar av mig). Därför föreslår de att anställningsskyddet ska baseras på uppsägningsavgifter som är högre för dem med lång anställningstid och lägre för dem med kort anställningstid. Enligt tjänstemännen skulle detta minska risken för att nyanställda sägs upp. Men det skulle också öka arbetsgivarnas möjligheter att behålla dem de vill ha.

Vidare föreslår utredarna

  • alla som har varit arbetslösa i minst tre månader ska ha rätt till a-kassa
  • a-kassan ska vara högre än dagens socialbidrag om de arbetslösa deltar i nåt program
  • arbetsförmedlingens jobb med så kallade svaga grupper (vilka de nu är… = min hånfulla kommentar) ska förbättras

Och nu protesterar facken eftersom de länge sägs ha värnat om turordningsreglerna vid uppsägningfar. HA! (= hånfullt från mig)

Jag kan berätta att en av länets offentliga verksamheter redan införde dessa förändringar som NU föreslås år 2007 kring åtminstone två personer. (Sen gjorde man i princip likadant två år senare med ytterligare minst två personer.) Vad gjorde facken då? Såg till att arbetsgivaren fick betala höga uppsägningsavgifter (på pappret kallat avgångsvederlag) för de två medlemmar som sas upp. Så himla ”clever” att föregå ett förslag till förändringar inom den svenska arbetsmarknadspolitiken!


En resa hit kan ju den göra som har råd. Jag tillhör inte den kategorin.

                                                                                                                                                            I mindre skala kan det upplevas som hånfullt eller tanklöst när nån skickar en inbjudan till nåt som ska ge den som registrerar sig bra rabatter på resor – hånfullt eller tanklöst därför att man knappt har pengar till bensin ut till Förorten. Jag menar, hur ska man kunna resa då?

Under kategorin tanklöst snarare än hånfullt vill jag stoppa in när man (= jag) desperat försöker sälja nåt via sin blogg och nån säger ungefär att ”jag har en annan sort” (jaha, OCH?..), en annan säger ”jag såg nån annonsera ut detta mycket billigare där och där” (hjälpsamt – presumtiva köpare dirigeras från mig till billigare inköpsställe..) och en tredje säger ”jag vill inte köpa just den, men jag vet att du har Den och Den vill jag köpa i stället”.

Ja jag är trött, besviken, ledsen och fattig. Förlåt om jag har varit tanklös mot nån!

Read Full Post »