Reflekterande konst

Ett inlägg om en utställning. Och en konsthall som är så ny att den inte har öppnat än. Dessutom: Varning för selfies!

Idag har jag varit på en pressvisning en ny konsthall. Ja, konsthallen är faktiskt så ny att den inte har öppnat än. Den invigs i morgon. Premiärutställare är Maria Miesenberger som visar sin utställning Rörelse/Reflektion.

Utställningen består av fyra delar, kan man säga. Jag fick ju förmånen idag att lyssna på konstnären när hon berättade om sina verk. En del är ett gäng bronsskulpturer som är väldigt häftiga. Enligt konstnären är en bonusson och en systerdotter modeller till de androgyna figurerna. En annan del är glasskulpturer av vissa organ. En ingrediens i glaset är uran, vilket gör dessa verk nästan eviga. En tredje del av utställningen består av skulpturer i rostfritt stål där betraktaren kan spegla sig. Fjärde och sista delen består av fotografier.

Som bonus har Maria Miesenberger tillsammans med Johan Killgren byggt ett upplevelserum med speglar och ljus. Här kan man testa olika saker, bland annat se sig själv som tjock eller smal. Jag valde förstås en smalspegel.

Tofflan i smalspegeln.

Vidare finns allt ifrån ljusspel, kalejdoskop, prismor till en konfrontationsspegel och möjligheten att spegla sig själv i nån annans ansikte. Men också att skåda upp – eller ner – i evigheten… Urhäftigt!

Tofflan tittar i evighetsspegeln.

Konstnärliga verk får man inte fota hur som helst. Dessutom är det här en riktigt spännande utställning. Därför föreslår jag dig att ta en tur till Konsthall Märsta i Märsta centrum i morgon, lördag klockan 11. Invigningen pågår hela eftermiddagen med olika evenemang för hela familjen. Och har du inte möjlighet då, så är konsthallen öppen alla dagar utom söndagar. Som pricken över i:et är det fri entré.

Livet är kort. Ibland är det rätt häftigt också att reflektera…