Ett rätt trött inlägg.
Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik. Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.
En ganska slut ostbit.
Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.
Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.
Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.
Definitivt slut ost.
Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.
I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 