Posted in Böcker, Familj, Film, Personligt, tagged ciceron, fotspår, guidad kvällsvisning, läskigt, lösa en deckargåta, litteratur, Maria Lang nattvandring, mordvandring, moster, mystiska kvarter, Nora, Ove Hoffner, ruggig, Skoga, systerson, törs, trailer, treva i mörkret, våga on 03 augusti 2015|
Ett ruggigt inlägg.
För inte så länge sen mordvandrade Fästmön och jag i Skoga, jag menar Nora. Vi gick en guidad kvällsvisning där Maria Langs systerson Ove Hoffner var ciceron i mosters mystiska kvarter. Nog var det läskigt, men nu kommer nåt ÄNNU läskigare – Maria Lang nattvandringar! Den 18 och 27 augusti samt den 5 september klockan 22 kan den som vågar treva i mörkret och lösa en deckargåta.
Men du… Kolla på den här trailern först. Törs du nattvandra sen verkligen..?
Livet är kort.
Posted in Böcker, Gult, Personligt, tagged 70+, aha-upplevelser, återvända, ögon, önskelista, behagligt lätt gultonat papper, besviken, bilder, boktips, CDOn, danskt band, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, dubbel bosättning, ett förmånligt namnsdagserbjudande, fascineras, förstärka, fiktivt, flikar, form, främsta källa, gammal skåpmat, Gotland, handling, hålla vad rubriken lovar, hembygd, intryck, journalist, kapitel, karaktär, Kerstin Bergman, komplement, kritisk hållning, landskap, lämna, lästips, litteratur, litteraturvetare, lyfta fram, Maria Lang, massor att ösa ur, mördas, miljö, mordvandring, natur, Nora, omslag, Ove Hoffner, pussla, redaktör, referera, representant, runt omkring, samla bevis, skildring, Skoga, skribenter, spännande, Stockholm, Sverige, systerson, torr, trist och tråkigt, trogen, upplösning, uppskatta, välskriven text, yrkesverksamma år on 27 juli 2015| 2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
En bok om deckarförfattare och hur dessa använder landskap och natur i sina böcker… När boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland kom ut förra året hamnade den högt på min önskelista. Jag läser mycket deckare och fascineras av pusslandet och bevissamlandet fram till upplösningen i dessa böcker. Men också av skildringarna av det som är både mitt i handlingen och runt omkring, som karaktärer och miljöer. Kerstin Bergman har varit redaktör för boken och har tillsammans med ett antal skribenter – litteraturvetare och journalister – fått ihop ett kapitel om varje landskap. Tack vare ett förmånligt namnsdagserbjudande (!) från CDon kunde jag köpa den här boken i början av månaden!
Att det mördas otroligt många människor litterärt sett på Gotland kände jag till sen tidigare. Men det mördas även ganska bra fiktivt i resten av Sverige också. I den här boken presenteras olika författare som representant för var sitt landskap och hur de har använt landskapet i sina böcker. Samtliga texter är välskrivna, om än tämligen torra! Tänk, den här boken hade kunnat göras hur spännande som helst! Ett större antal bilder som komplement hade till exempel på ett enkelt sätt förstärkt texterna och lyft fram dem. Nu blir det understundom rätt… trist och tråkigt.
Samtidigt får jag en del aha-upplevelser och naturligtvis många lästips. Det slår mig också hur många författare som har lämnat sina hembygder – men återvänt till dem i sina böcker! Alla var ju inte som Maria Lang som var sitt Nora/Skoga trogen genom hela livet tack vare dubbel bosättning under de yrkesverksamma åren i Stockholm! Kapitlet om henne läste jag för övrigt först. Full av intryck från trippen till Nora blev jag ganska besviken. Kanske mest för att kapitelförfattaren refererar till en mordvandring hon gjorde där för tre år sen. Det känns som lite gammal skåpmat. När det gäller Maria Lang finns det ju massor att ösa ur och systersonen Ove Hoffner, som 70+ i ålder ju fortfarande leder mordvandringarna, är naturligtvis en av de främsta källorna.
I övrigt gillar jag formen på boken, som är inbunden i danskt band med flikar på omslagets pärmar. Pappret är behagligt lätt gultonat, vilket mina ögon uppskattar.
Trots min något kritiska hållning ovan ger jag ändå den här boken högt betyg. Den håller vad rubriken lovar. Men den kunde ha gjort så mycket mer!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged Örebro, ägare, ärlig, äta, överslaf, barnfamilj, berätta, betala, betalkort, bil, billig penning, billigare, biltur, bjuda, Blå skåpet, budget, burkar, byggnad, byst, Café Da Capo, centrum, checka in, dagskassa, dålig attityd, deckaravdelning, dusch, el, enklare, förestå, femhundring, fika, fin mat, fin middag, fler eluttag, fräscht, frukost, Gant, gäst, god service, handdukar, hungrig, ilska, inredning, intryck, Jan och Katja jagar en kista, järnvägsspår, kafé, kamera, kassa, kök, köp medges ej, kontant, kortapparat, kunden har alltid rätt, kupé, kvitto, LaCoste, ladda, lakan, längta, litteratur, loppis, loppisavdelning, lunch, mamma, Maria Lang, Maria Langs krog, matlagning, misstag, mobiltelefoni, mordvandring, moster, Nora, Nora Diversehandel, NoraGlass, Norasjön, orka, Ove Hoffner, p-skiva, parkera gratis, På spåret, pengar, piggelin, pratstund, rekommendera, rent, reserverad, restaurang, Sandbergs, sällskapsrum, second hand, shopping, showa, skavfötters, skälla ut mig, skippa, skita på sig, Skoga, skrämma en liten tant, skrivarlya, små scener, snabbmat, snäll, sova, spännande tågvagn, Stationshuset, STF vandrarhem, STF Vandrarhem Nora, strandpromenad, stukad, systerson, tack, tant, tåg, tågfåtöljer, tidsobegränsad parkering, tjafs, toalett, toalettbehov, trång, Tre små gummor, trevligt, tur och ordning, turistbyrå, Twitter, underslaf, ungdomsdeckare, vandrarhem, varm, varning, väl spenderad peng, vänlig personal, visitkort, vykort on 24 juli 2015| 10 Comments »
Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…
Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!
Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.
Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…
Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.
När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.
Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?
Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…
Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.
Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.
Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:
Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!
Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:
Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.
Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!
Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:
Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.
Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:
Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.
Lunch två personer 150:-
Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)
Mordvandring två personer 200:-
Tvårättersmiddag två personer 700:-
Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)
Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-
Totalt: 1 990:-
Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.
Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Musik, Personligt, TV, tagged administration, aktivitet, akustiskt, alkohol, Antik & Auktion, augusti, ärtor, åska, övervinna, balkong, balkongdörr, beställningsvara, blixt, bokning, bord, bubbelvatten, död, djur, djurvän, djurvänlighet, dusch, DVD, en sanning med modifikation, En sång från havet, energi, Ett fall för Vera, fascineras, färskpotatis, fånga in, fil, fredag, frihet, glas, glo, granne, häck, hälsa, hela spektrumet, hemma, hoppa upp, hotellnätter, humor, Indian summers, inget oförutsett, input, iPhone, knallar, koka potatis, kraft, lax, lördag, ligga i fas, litteratur, Love & Bubbles Brut, mamma, mat, mål, mållista, många fina minnen, mesigt, middag, mjölk, mobiltelefoni, mordvandring, muller från ovan, Nora, norra länsdelarna, omöjligt, organisation, orsaka en brand, ostimulerande, otäcking, panisk rädsla, papper, Parksnäckan, Prideparad, rastlös, recensera, regn, roligheter, romsås, Sarah Dawn Finer, shopping, Skoga, skrika i falsett, sladd, släppa ut, slå ner, snö, sommar, sova över, spöka, spola tennisbanan, STF:s vandrarhem, stimulans, Stockholm, stol, sugen, surrande insekt, svara mycket vänligt, Sven-Bertil. Maria Lang, Systembolaget, systerson, tappa modet, tågkupé, tillvaro, tisdag, tomater, trång, trist och händelselös, trotsa min rädsla, tuffare tider, Twitter, Uppsala, utan större framgång, utomhusvistelse, vackra saker, vinna, vuxlig, Willys on 16 juli 2015| 6 Comments »
Ett inlägg fullt av aktivitet.
Igår var det första hela dan hemma efter besöket hos mamma. Jag hade under min vistelse naturligtvis ägnat mig åt administration, men det återstod en del som jag inte kunde göra förrän jag återvänt. Allt är nu ordnat och jag ligger i fas med saker och ting. Dessvärre utan nån större framgång. Allt eftersom timmarna fortskred igår började jag tappa modet och humöret sjönk för tillvaron syntes mig så trång och ostimulerande. En sak har stått överst på min mållista väldigt länge nu och jag kämpar för att nå det målet. Det tycks vara omöjligt. Jag övervann i alla fall en panisk rädsla igår när jag upptäckte en surrande insekt bland mina sladdar. Vid såna tillfällen skriker jag vanligen i falsett och hoppar upp på en stol eller ett bord. Igår trotsade jag min rädsla, tog fram papper och ett glas, fångade in otäckingen – och släppte ut djuret i friheten igen genom min öppna balledörr*. Tofflan, en riktig djurvän, är en sanning med modifikation. Djurvänligheten sträcker sig nämligen inte över hela spektrumet av djur…
Jag trotsade min rädsla för dessa djur och hjälpte det ut i friheten igen.
Gårdagens middag.
Jag väntade på regnet och åskan igår. Men innan ovädret brakade loss tog jag en dusch, för det har jag lärt mig att man inte ska göra när det åskar. Det blev en tur till Tokerian för inte heller utomhusvistelse rekommenderas vid muller från ovan. Dessutom hade jag inte handlat mer än fil, mjölk och mat i tisdags när jag kom hem. Jag köpte lax och färskpotatis till middag, romsås, ärtor och tomater fanns hemma. Lustigt, men varje gång jag kokar potatis till middag känner jag mig så… vuxlig…
Love & Bubbles blev jag sugen på!
Under eftermiddagen kom rastlösheten krypande och jag hade svårt att ägna mig åt boken jag ska recensera. (Det blev ändå 170 sidor lästa igår.) Jag gjorde annat i stället, till exempel såg jag på lördagens två avsnitt av Indian Summers och på fredagens avsnitt av Ett fall för Vera, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen hittade jag senaste numret av Antik & Auktion, en tidskrift jag inte hunnit läsa innan jag åkte till mamma. Jag lät mig fascineras av alla vackra saker. Dessutom såg jag en annons för ett spännande bubbelvatten med alkohol, Love & Bubbles Brut. Det kostar 390 spänn flaskan och 20 spänn går till nån form av organisation som jobbar med HBTQ-frågor. Men det är en beställningsvara på Systemet, så ifall du blev sugen på dessa bubblor kan du inte bara gå in på bolaget och köpa en flarra!
Sen kom så småningom regnet och åskan. Den senare var det inte mycket med, det blev en fyra, fem knallar, inte mer. Men i norra länsdelarna hade blixten slagit ner och bland annat orsakat en brand. Uff! Här var det mest mesigt. Jag stod på ballen** och glodde på hur regnet spolade tennisbanan…
… och grannens häck…
Det regnade så kraftigt att det nästan såg ut som snö. Och det var lite svårt att fånga med iPhonens kamera.
Mordvandring inklusive övernattning i tågkupé är bokat!
Men det var på kvällen sen som allt det roliga hände! Tack vare Sven-Bertil – tvillingbror till Karl-Bertil ? – kunde jag boka in en vistelse i Nora nästa vecka. Fästmön och jag åker dit för att gå mordvandring en kväll och sen sover vi över, i en tågkupé, på STF:s vandrarhem. Sven-Bertil har genom sin generositet gjort det möjligt för oss att ta bilen till Nora, gå mordvandring, äta och sova över. STORT TACK!!!
Jag avslöjade för Maria Lang, i vars fotspår vi ska mordvandra, och som jag följer på Twitter, att vi ska besöka hennes Skoga och träffa hennes systerson. Trots att Maria Lang har varit död ett tag svarade hon mycket vänligt. Dessutom lovade hon att spöka för oss under natten…
Och medan jag gjorde bokningen pep det till i min mobil. När jag strax därpå kikade på sms:et såg jag att även Anna ägnat sig åt att boka roligheter åt oss! Annas bokning är musikalisk – den 7 augusti, dan innan vi åker på vår gratis hotellhelg till Stockholm (Anna vann hotellnätter!) ska vi lyssna på Sarah Dawn Finer akustiskt på Parksnäckan i Uppsala!!!
Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer på Parksnäckan!
Dessutom ska vi mellan mordvandringen och Sarah Dawn Finer gå årets Prideparad i Stockholm – om vi har hälsan och inget oförutsett inträffar.
Tänk… plötsligt är det så mycket på gång! Så mycket ROLIGT, ska tilläggas… Och jag som trodde att den här sommaren skulle vara trist och händelselös… Jag känner hur jag får kraft och energi att möta tuffare tider. Dessutom får jag stimulans och input – och med all säkerhet många fina minnen!
Vad har varit/är/blir DIN roligaste aktivitet i sommar??? Skriv gärna en kommentar och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!
*balledörr = balkongdörr
**ballen = balkongen
Livet är kort.
Posted in Böcker, Film, Personligt, Vänner, tagged aftonvandring, avhandling, betala på plats, deckare, deckarhörna, DVD, fontän, grupp, guidad tur, hall, hälsning, hundring, juli, juni, karaktär, Kommunalrådet, komplett, kontant, lördag, litteratur, maj, Maria Lang, mordvandringar i Nora, moster, nästan lika bra, Nora torg, nyproducerad, Ove Hoffner, Pontus Wikner, samling, september, Skoga, spela upp, systerson, temavandring, torsdag, ungdomsböcker, vandra on 09 juni 2015| 2 Comments »
Ett mordiskt inlägg.
Sommarens tider för mordvandringar i Nora.
Den som känner mig känner också till min kärlek för Maria Langs författarskap. Hennes deckare, inklusive två av fyra ungdomsböcker (två fattas för att samlingen ska bli komplett, irriterande nog. Och tyvärr har jag inte heller hennes avhandling om Pontus Wikner), inryms i min nya deckarhörna inredd i min hall. Självklart har jag de nyproducerade filmerna på DVD också och jag har i alla fall sett de två äldre filmerna som gjorts. Men jag har aldrig besökt Skoga, jag menar Nora och därmed har jag heller aldrig deltagit i nån mordvandring där. Tyvärr, för detta är nånting jag innerligt skulle vilja göra.
Mordvandringarna är guidadade turer där Ove Hoffner, systerson till Maria Lang, berättar om sin moster samt spelar upp en del av hennes karaktärer i böckerna. I år startade vandringarna redan i maj och nu i juni kan man delta på torsdagar klockan 18.30 och lördagar klockan 11.30. Under juli månad är det mordvandringar alla dar i veckan utom söndagar. Faktum är att du kan mordvandra ända in i september månad, men då mot slutet är det bara lördagar som gäller. Det kostar bara en hundring att mordvandra (betalas kontant på plats före vandringen) och man samlas vid fontänen på Nora torg. Det finns även temavandringar i trakten för grupper och aftonvandringar… Visst låter det väl härligt?! Det tycker jag, i alla fall!
Förra året gick Kommunalrådet en mordvandring. Med sig hem till mig hade hon en Maria Lang-bok med en hälsning från Ove Hoffner. Det var nästan lika bra som att ha vandrat själv!
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, TV, Vänner, tagged amerikansk TV-serie, barn, Bones, dödligt beslut, deckare, detaljerade beskrivningar, disputerad, fall, författare, februaripaket, fixerad, flicka, gemensam nämnare, Gubben i lådan, huvudkaraktär, jobb, jobba, kanadensisk, karaktär, Kathy Reichs, kula, läsa, litteratur, märkligt, medel, Montreal, motorcykel, motorcykelgäng, neuropsykiatrisk diagnos, omdöme, Photoshop, rättsantropolog, rättsmedicinare, saknad, sisådär bra, skelett, skelettdelar, systerson, Tempe Brennan, tonåring, tröttsamt, upphetsad on 07 maj 2015|
Ett inlägg om en bok.
Ha! Jag har just läst Bones. Det vill säga en bok i vilken karaktären Tempe Brennan är huvudperson. Bones är baserad på den karaktären. Kathy Reichs bok Dödligt beslut var en av de många böckerna i februaripaketet från vännen FEM. TACK, FEM!
En liten flicka råkar hamna i vägen för en kula på en gata i Montreal. I samma veva anmäls en tonårstjej saknad. Delar av tjejens skelett hittas långt hemifrån North Carolina. Rättsmedicinaren Tempe Brennan jobbar med båda fallen och kommer snart fram till att de hänger samman. Och den gemensamma nämnaren är motorcykelgäng. Som gubben i lådan dyker hennes systerson Kit upp. Kit är dessvärre väldigt intresserad av… motorcyklar…
Det är märkligt att läsa en bok där jag tidigare enbart mött huvudkaraktären i en amerikansk TV-serie som, enligt mitt tycke, är lite sisådär bra bara. Litteraturens Tempe Brennan är mer kanadensisk och hon verkar inte ha nån neuropsykiatrisk diagnos. Men hon är väldigt fixerad vid sitt jobb och vid skelettdelar. Det blir väääldigt detaljerade beskrivningar på vissa ställen, vilket i och för sig är intressant. Framför allt blir jag imponerad av författarens kunskaper. (Kathy Reichs är disputerad rättsantropolog.) Fast när samma detaljerande beskrivningar handlar om hur Tempe photoshoppar känns det mest tröttsamt, ärligt talat.
Toffelomdömet blir medel, för jag blir inte så väldigt upphetsad av den här deckaren.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Diskutabelt, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, Puckon, TV, tagged a-kassan, Allt ljus på Uppsala, april, augusti, årskrönika, be dem sluta, bemötande, biljett, blogg, blomma, boksläpp, bonusdotter, Boxholmsostar, Cabaret, december, dissande, dockor, födelsedagspresent, februari, fixerad, gammal skvallrig kärring, hätsk, hånfull, hissande, hjärta, hosta, ICA Supermarket Solen, inga hål, inget liv, inställd intervju, invigning, januari, juli, juni, kommunalråd, kyrkogårdsvandring, litteratur, lyfta ur saker ur sitt sammanhang, maj, mars, Märsta konsthall, månad, modig, När livet vänder: Elise, november, oktober, orsaka problem, Postkodlotteriet, ryggont, september, sista arbetsdagen, skott, smärta, systerson, talmanstrams, tänder, torsdag, trappa, Twitter, vänlig, vuxenmobbning, webbtroll on 01 januari 2015|
Ett inlägg i vilket det Tofflianska året 2014 hissas och dissas.
Det är årets allra första dag. Och torsdag! Då passar det bra med en hissande och dissande bloggårskrönika, tycker jag. Vi kör lite Hjärta (toppar) och Smärta (dalar) en per månad 2014. Det är faktiskt inte svårare än så här:
Januari
Hjärta
Invigningen av Märsta konsthall
Smärta
Postkodlotteriet
Februari
Hjärta
Boxholmsostar
Smärta
Vuxenmobbning
Mars
Hjärta
ICA Solen
Smärta
Ryggont
April
Hjärta
När livet vänder
Smärta
Sju skott klockan 4.16
Maj
Hjärta
Cabaret
Smärta
Blommor i trappan
Biljetter till Cabaret, den finaste födelsedagspresenten!
Juni
Hjärta
Sista arbetsdagen
Smärta
A-kassans bemötande
Juli
Hjärta
Min modiga bonusdotter
Smärta
Människor som inte kan ta att man vänligt, men bestämt ber dem sluta orsaka problem
Augusti
Hjärta
Kommunalrådet, dockorna och systersonen
Smärta
Inställd intervju (för tredje gången)
September
Hjärta
Inga hål!
Smärta
Talmanstrams
Oktober
Hjärta
Kyrkogårdsvandring
Smärta
Webbtroll, folk som lyfter saker ur sitt sammanhang och gamla, skvallriga kärringar som inte har nåt liv utan är fixerade vid mig och mitt
November
Hjärta
Allt ljus på Uppsala
Smärta
Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg
December
Hjärta
Boksläpp
Smärta
Hosta
Tja, det var mitt 2014. Hur var ditt? Vad var det bästa och vad var det sämsta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged alkohol, alter ego, äta mackor, biblioteket i Västerås, creepy stämning, Dagmar Lange, deckare, dedicera, docka, Docka vit docka röd, dockteater, dockteaterföreställning, extra fin gåva, favoritförfattare, född, författare, försättsbladet, flicka, gåva, halshuggen, hälsning, hovsångerska, inblandad, kommunalråd, konsert, kyrka, litteratur, Maria Lang, mitt i natten, mord, Ove Hoffner, polis, sena vanor, sent i handlingen, systerson, trassla ut trådar, udda figurer, väldigt allergisk, Västerås, vin, whisky on 04 september 2014| 6 Comments »
Ett inlägg om en bok – som är lite mer än en bok.
För ett par veckor sen träffade jag ett av stans kommunalråd. Jag fick en bok av henne, Docka vit docka röd av min favoritförfattare Maria Lang. Men det var inte bara en bok utan lite mer: på försättsbladet hade Maria Langs systerson Ove Hoffner lämnat en hälsning till mig. En bok är alltid en fin gåva tycker jag. Det här blev en extra fin gåva, naturligtvis. Särskilt som författaren dedicerade just den här romanen till sin systerson Ove.
Boken är inte bara dedicerad till Ove Hoffner, den inleds med honom också. Ove ska visa dockteater på biblioteket i Västerås. Camilla Martin, hovsångerskan, dyker upp liksom deckarförfattaren Almi Gran, Maria Langs alter ego i böckerna. De ska se Oves dockteaterföreställning. Men Camilla ska också ge en konsert på kvällen i kyrkan. En liten flicka hittar efter dockteatern en av Oves dockor. Dockan har blivit halshuggen. Det är ett gäng lite udda figurer som samlas i boken för att lyssna till Camilla. Även om stämningen är lite creepy sker bokens mord ganska sent i handlingen. Camilla är inblandad på nåt vis, men Christer Wijk trasslar ut alla trådar, även dem som hör till dockor…
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Den här boken tillhör inte Maria Langs mest spännande. Men för mig är den spännande på ett annat sätt: författaren skildras så tydligt i rollen som Almi Gran. Almi har sena vanor, hon vill äta mackor mitt i natten – precis som författaren. Dessutom föredrar hon whisky framför vin, är född i Västerås och väldigt allergisk – också precis som Dagmar Lange, som Maria Lang ju hette egentligen.
Toffelomdömet blir högt på grund av omständigheterna och historien kring boken!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Diskutabelt, Musik, Personligt, Puckon, Vänner, tagged Agnetha Fältskogs album A, alkohol, Återbruket, ölbryggning, bestämma, Dagens Möjligheter, dissa, dockor, dumt, fin fredag, flodhäst, gåva, göra nåt åt det, grundlag, höjdpunkt, hissa, hjärtegoda människor, i betraktarens öga, ingen ordning, jobb, Kommunalrådet, lågvattenmärken, litteratur, min rätt att yttra mig, Motala, nobb, nyhetsbrev, problem, Proffice, shopping, Sophies historia, svar, Sverige, Systembolaget, systerson, tappa sugen, tänka om, tiggare, torsdag, turist, yttrandefrihet on 21 augusti 2014|
Ett hissande och dissande inlägg.
Torsdag och dags att kolla in höjdpunkterna (jobb) och lågvattenmärkena (nobb) i den Tofflianska veckan. Det är inte svårare än så här, faktiskt:
Jobb
Nobb
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged bibliotek, blogg, bytas ut, dagens dessert, deckare, dedicera, Docka vit docka röd, farmor, föräldrar, förstaupplaga, fika, fly, foto, gå bort, gemensam författarfavorit, gilla, gråa gamla gubbar, guidad tur, guldram, hälsning, höst, hedersplats, Ilona Szatmari Waldau, julklapp, kaffe, Kommunalrådet, kontor, kvinnor, läsa, litteratur, lunch, maktens korridorer, Maria Lang, nöthistoria, Ove Hoffner, partibeteckning, pins, plugga, politiker, porträtt, post, prata, presumtiv väljare, rättvisemärkt, roligt, samling, skriva, SLU, Stadshuset, ställa frågor, stämning, studiebesök, Sveriges lantbruksuniversitet, systerson, ta för givet, tätna, te, titel, titelblad, träffas, tusen tack, ungdomsbok, Uppsala, Uppsala kommun, Uppsala Stadsteater, uppsluppen julstämning, val, valstuga, vår, vegetariskt on 20 augusti 2014| 16 Comments »
Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…
Kommunalrådet i maktens korridorer.
Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.
Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.
Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.
Docka vit docka röd halades fram.
Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…
Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.
Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Kommunalrådet vet att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!!
Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 