En sång från havet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Efter mitt besök hos mamma brukar det kännas både skönt och tomt att komma hem. Men jag hade tur att de här dagarna få sällskap av en massa spännande människor, om än fiktiva, i Katherine Webbs senaste bok En sång från havet. Tack till förlaget Historiska Media för recensionsexemplaret!

Zach driver ett galleri som inte är särskilt framgångsrikt. Hans fru har lämnat honom och han är pappa på distans. I ett tämligen desperat försök att få en inkomst bestämmer han sig för att ta tag i den där boken han länge tänkt skriva: boken om konstnären Charles Aubrey. Zach reser till en liten by vid Englands sydkust. Där träffar han så småningom en gammal dam, Dimity Hatcher. Och av nån anledning får han intervjua henne. En fantastisk historia spelas upp eftersom Dimity, Mitzy kallad, umgicks med Charles Aubrey och hans familj när de kom till byn om somrarna. Ganska snart blir det klart att det är Charles som Mitzy är mest intresserad av, inte nån av döttrarna Élodie eller Delphine. Men Mitzy är inte den enda kvinnan som förälskar sig i konstnären. En annan är Zachs farmor…

Jag blir galen på den här boken då och då under läsningen. De dryga 500 sidorna försvinner inte lätt in genom mina ögon, ut i min boktokshjärna. Det är så mångas historier som berättas i boken att det understundom känns som ett debutverk. (Detta är författarens tredje bok som har kommit ut på svenska.) Det är inte bara Mitzys, Zachs och Charles liv som skildras utan även Delphines, Hannahs, Celestes, Ilirs… Det handlar om allt från skilsmässobarn via konstnärer till romer med flera. Och alla liven går in i varandra och påverkar och påverkas. Till sist lyckas emellertid författaren med nåt jag inte trodde var möjligt: hon får ihop alla trådarna till ett fint nystan – och slutet ”funkar”.

Utöver detta gillar jag formgivningen av boken och typsnittet, Garamond, om jag inte har fel..? Språket flyter fint och utan att ha läst boken på originalspråket tycker jag att översättaren Annika Sundberg har gjort ett otroligt bra jobb.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 21: Salt och Surt

Ett höjande och sänkande inlägg.

---

 

Torsdag betyder att den Tofflianska, gångna veckan sammanfattas i dess höjdpunkter (salt) respektive sänkor (surt). Salt godis är ju nämligen gott, surt är äckligt. Om Tofflan får bestämma. Och det får hon på sin egen blogg. Det är inte svårare än så här:

Salt

• Bär och glass på ballen (Bästa Fästmön i hela världen bjöd på en försmak av sommaren i tisdags kväll!)
• Ett återseende! (Vännen Eva och jag. I måndags.)
• En finfin helg (Tack, Anna!)
• Anja Kontor (Tack för att jag fick göra en av mina tre drömintervjuer med dig!)
• Caberet (Tack, Anna, för födelsedagspresenten och tack, Sarah Dawn Finer & crew for an amaaazing show!)
• Ett möte med en bokman (Tänk, vilka spännande människor det finns!)

Surt

• Människor som inte svarar (Fruktansvärt irriterande!)
• Människor som det inte är nån idé att försöka socialisera sig med (Jag ger upp!)
• Protesterande rygg (Visserligen mildare protester än tidigare, men…)
• Äckliga snuskgubbar  (Som tror att de är Guds gåva till kvinnan.)

Notera övervikten av det positiva under den gångna veckan!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla bär på minst en historia

Ett inlägg där Tofflan ber om hjälp.

Det har blivit några utflykter i verkligheten den senaste veckan. Jag har träffat flera spännande människor. Ett par av dem har berättat en eller flera av sina historier för mig. Det finns ytterligare en färgstark person vars liv och leverne är på väg att nedtecknas.

Tofflans penna är vässad och redo.

Men det finns förstås massor av människor där ute – och minst lika många historier. För alla bär vi ju på minst en historia, ett livsöde, nånting som har präglat oss djupt. Glatt eller sorgligt, häftigt eller fruktansvärt urjävligt.

Det är här jag vädjar till dig. Har du nån historia som du vill berätta för mig och som jag får skriva ner? Jag menar då sådana som ovan, som har haft stor betydelse för dig i ditt liv.

Släng iväg ett mejl till mig – e-post-adressen hittar du i högerspalten under bilden på mig – om du har tankar och funderingar och framför allt, en vilja att bjussa på din historia. Du kan till och med få vara anonym i texten.

För att sparka igång dina tankar lite följer här nedan en lista över några av mina historier som faktiskt inte är berättade än. Inte helt och fullt. Bara så att du kanske blir inspirerad och får en idé… (Alla ”rubrikerna” nedan är händelser som har inträffat i mitt liv, men historier som ännu inte har blivit berättade. Inte för så många, i alla fall…)

• Rymde med mjölkmannen
• Vilse i skogarna där ilsket lodjur siktats
• Övertygad om att hon skulle dö, men tumörerna var godartade
• Räddade hennes jobb. Tacken: ett hugg i ryggen
• Mejl innehöll hänvisning till porrsajt
• Romanen avslöjar allt – och alla
• 45-åring blev bonusmamma till fyra

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 25: Midsommar och Missommar

Även den här veckan blev det torsdag och som vanligt repeterar jag den gångna veckans höjdpunkter (Midsommar) och djupa dalar (Missommar). Enligt mig är det inte svårare än så här:

Midsommar

• Den snälla Lucille (som kom med lettisk ostkaka)
• Min roliga Fästmö (hon kan verkligen roa, hon!)
• Privilegiet att få träffa spännande människor på jobbet (jag är lyckligt lottad)
• Mina svåra bildgåtor 1 och 2 (som ingen uppenbarligen kan lösa!)
• Serievetaren i Mangamålet frikändes (rättvisa!)

Missommar

• Vårdansvariga bryter mot patientlagen (det är SKIT, rent ut sagt!)
• Ensamhet (nej, det är inte OK när man inte själv har valt den och särskilt inte när man är gammal!)
• Puckon bakom rattarna (och då menar jag inte mig själv, jag gör ju aldrig misstag – *skämtar*)
• Fototävlingar (nej, jag tänker INTE vara med nån mer gång 😦  )
• Skenheliga personer (som låtsas ge med ena handen fast de egentligen tar med… båda händerna)

Read Full Post »