Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livsöde’

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Den dag jag blir friInte var det tänkt så att jag skulle fastna framför TV:n på söndagskvällen. Men hur det nu än var blev det så. Jag kunde inte låta bli att se dokumentärfilmen Taikon på SvT 1. Filmen är baserad på Lawen Mohtadis biografi om Katarina Taikon, Den dag jag blir fri.

Jag tillhör de barn som har läst en del av böckerna om Katitzi. Men vem var författaren bakom dem? Den frågan fick jag till stor del besvarad genom Gellert Tamas och Lawen Mohtadis dokumentär. Tittarna får höra Katarina Taikon själv berätta hur hon föddes en sommardag och att det var tack vare det hon överlevde – zigenarbarn födda på vintern klarade ofta inte kylan. Katarina Taikon dog emellertid alldeles för tidigt ändå, även om det nu är över 20 år sen. Därför får vi höra och se hennes syster Rosa i filmen, barnen, släktingarna, vännerna…

Det är en spännande livsteckning jag får skåda. Hur den unga Katarina Taikon kunde rymma från sin påtvingade make vet jag inte, men hon tog sig till Stockholm. Där började hon tidigt umgås i kulturkretsar, hon medverkade i filmer med mera. Fast framför allt stred hon för romernas rättigheter till bostäder och skolor. Hon måste ha varit hur jobbig som helst för statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme! Envis var nämligen mycket troligt hennes mellannamn…

År 1982 blev Katarina Taikon sjuk. Ett hjärtstillestånd gav henne bestående hjärnskador och hon låg i koma i 13 år tills hon avled i slutet av år 1995. Vilket livsöde…

Missade du den här dokumentären? Jag tycker att du ska se nån av repriserna som går på torsdag eller titta på SvT Play (sex dagar kvar). Det är ett mycket sevärt program om cirka en och en halv timme – utan reklampauser.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den resande Toffelfoten.


 

Onsdag och resdag. Jag hade tusen saker (liten överdrift, bara!) att göra hemmavid först, men jag hade tack och lov kommit ihåg att jag är glömsk och därför skrivit listor. Listor av varierande slag. Så faktum är att jag ännu inte kommit på nåt jag glömt hemma. Fast… jag hade kört ut bilen från garaget när jag kom på att jag hade mitt fula, fläckiga hemmalinne på. En extra tur tillbaka till lägenheten blev det.

Väldigt glad blev jag att bokpaketet från cdon kom idag. Jag köpte ju två böcker för namnsdagspengen jag fick av mamma. Beställningen gick iväg i söndags, fakturan kom igår och böckerna idag. Snabbt jobbat! Lustigt nog lät böckernas titlar tillsammans som nån sorts bokpoesi…

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap – det låter nästan som bokpoesi, eller hur?


När jag rullade ut från New Village 
hade det börjat regna. Sen fortsatte det att regna, mer och mer och mer… Bitvis gick det som max att köra i 70 trots att det var 120. Dålig sikt, hala vägbanor, stor risk för vattenplaning och väldigt mycket trafik. Ja, jag var rädd. Nej, jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli skadad och för att skada andra. Men mitt förnämliga sällskap under en och en halv timme av resan var Hédi Fried som sommarpratade i P1. Stundtals när jag lyssnade till hennes berättelse föll mina tårar lika ymnigt som regnet utanför. Rädd var jag för körningen i det här vädret, men när jag tänkte på vad Hédi Fried hade överlevt skämdes jag. Vilken historia, vilket livsöde!

Tre mil innan jag nått mitt mål sprack himlen upp och blev blå. Min resa tog fyra timmar i stället för tre idag, men jag kom fram helskinnad och det är jag tacksam för! Mamma bjöd på kaffe, macka och kaka och trots att jag fikat vid Brändåsen var jag riktigt sugen. Det bästa med Brändåsen är nämligen inte deras plastade mackor och kaffe utan deras toaletter och att de har gratis wi-fi. Sen smakar macka utan plast bättre än macka med plast också…

Mamma blev glad för den gula blomman och pysslade med den medan jag åkte och storhandlade. Vid halv sju-tiden var jag klar och varorna inplockade. Molnen började hopa sig, men vi tog en promenad nere vid sjön. Det var skönt med lite luft och att få röra på benen. Hemma igen lagade jag mat, det vill säga ställde fram inköpt kall mat. Kvällen avslutades med prat och umgänge. Jag märker att vi är så lika – när vi är ensamma och plötsligt får en åhörare pratar vi på, både mamma och jag.

Godis köpte jag till oss, för här skiter vi i att det inte är lördag. Men det lustiga var att ingen av oss tog en enda bit – vi orkade inte. Så de som spar de har – lördagsgodis till torsdag kväll. Prislappen på påsen är för övrigt för två påsar. Nog för att godis är gott, men även jag har en botten…

En snabb surfrunda är vad jag orkar med när jag har publicerat detta. I morgon ska vi ut på diverse ärenden och mammas huvudpresent ska inköpas, förhoppningsvis. Jag hoppas att din onsdag var bra och önskar dig en god natt!

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan ber om hjälp.


Det har blivit några utflykter i verkligheten
den senaste veckan. Jag har träffat flera spännande människor. Ett par av dem har berättat en eller flera av sina historier för mig. Det finns ytterligare en färgstark person vars liv och leverne är på väg att nedtecknas.

vässa pennan
Tofflans penna är vässad och redo.


Men det finns förstås massor
av människor där ute – och minst lika många historier. För alla bär vi ju på minst en historia, ett livsöde, nånting som har präglat oss djupt. Glatt eller sorgligt, häftigt eller fruktansvärt urjävligt.

Det är här jag vädjar till dig. Har du nån historia som du vill berätta för mig och som jag får skriva ner? Jag menar då sådana som ovan, som har haft stor betydelse för dig i ditt liv.

Släng iväg ett mejl till mig – e-post-adressen hittar du i högerspalten under bilden på mig – om du har tankar och funderingar och framför allt, en vilja att bjussa på din historia. Du kan till och med få vara anonym i texten.

För att sparka igång dina tankar lite följer här nedan en lista över några av mina historier som faktiskt inte är berättade än. Inte helt och fullt. Bara så att du kanske blir inspirerad och får en idé… (Alla ”rubrikerna” nedan är händelser som har inträffat i mitt liv, men historier som ännu inte har blivit berättade. Inte för så många, i alla fall…)

  • Rymde med mjölkmannen
  • Vilse i skogarna där ilsket lodjur siktats
  • Övertygad om att hon skulle dö, men tumörerna var godartade
  • Räddade hennes jobb. Tacken: ett hugg i ryggen
  • Mejl innehöll hänvisning till porrsajt
  • Romanen avslöjar allt – och alla
  • 45-åring blev bonusmamma till fyra


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter en ganska frustrerande arbetsdag satte jag mig ner och tittade på den andra delen av När livet vänder, den del jag hade kvar att se.

Inger
Hemlös, narkoman och HIV-smittad. Sen vände Ingers liv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Inger kommer från en rätt vanlig familj
utan några som helst sociala problem. Men i ungdomen började hon med mellanöl och hasch för att så småningom landa i ett heroinmissbruk. Som hemlös befann hon sig så långt ner som en människa kan befinna sig. Hon var nära att frysa ihjäl och det var först då hon förstod sagan om flickan med svavelstickorna.

Så småningom hamnade hon i häktet, HIV-testades och fick veta att hon var smittad. Trots allt detta vände livet för Inger. Och det var tack vare kärleken.

Inger sitter i sitt kök i ett falurött hus på landet och berättar sitt livs historia för Anja Kontor. Hon berättar om sina drömmar och sin längtan, om tiden längst ner på samhällets botten och om hur hon fick kraft att bryta med sitt gamla liv. Ytterligare en stark historia om ett livsöde så olikt mitt eget. Och faktiskt… efter att ha lyssnat på Inger så känns min dåliga arbetsdag rätt mycket som… en piss i havet, på ren svenska.

Titta på Inger på SvT Play!


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll klockan 21.45 är det ett timslångt och troligen intressant TV-program på TV3 som jag tänker se. Tyvärr har programmet en rätt töntig titel, Svenskars hemliga liv . Men nåja, programmet har tydligen visats tidigare och eftersom kanalen visar det igen bådar det gott. Och så är det ju tur för mig som missade det första vändan programmet gick!

Kvällens program handlar om två tjejer som föddes som killar och om en kille som föddes som tjej. Jag har läst chatten med Marcus i efterhand och det visade sig att han blev jättepopulär bland många tjejer som tittade. Så populär att många ville inte bara bli vän med honom på Fejan utan också dejta honom! Retligt för dem att han redan har flickvän…


Marcus hos doktorn. Doktorn till vänster, Marcus till höger. Bilden är lånad från SvT:s hemsida. 


Hur som helst, jag tänkte inte titta för att bli förtjust av vare sig Marcus eller de två tjejerna utan för att det verkar vara ett intressant och positivt program. Det är viktigt att visa livsöden som också är på plussidan.

Read Full Post »

Fänglas av en intressant artikel, signerad Tommy Olofsson, på Svenska Dagbladets hemsida om Hjalmar Gullberg. På tisdag är det 50 år sen Hjalmar Gullberg drunknade. Eller… var det självmord?

Hjalmar Gullberg var en av 1900-talets mest lästa diktare. Jag har många favoriter bland hans dikter. Och de allra flesta av oss har väl nån gång läst eller hört Kyssande vind?

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad. […]

När Hjalmar Gullberg drunknade var han ganska sjuk. Han hade dels en muskelsjukdom och dels en tracheotomi. Långa perioder tvingades han vara kopplad till en apparat som hjälpte honom att andas. På vintern mådde han inte alls bra, men på sommararna kunde han följa med sin trolovade, grevinnan Greta Thott, till hennes herrgård. Men den här sista sommaren mådde han mycket sämre. Det sägs att han övertalade en läkarvän att förse honom med mediciner som skulle hjälpa honom att dö. Naturligtvis var detta mycket hemligt, eftersom eventuella oegentligheter skulle få konsekvenser för läkaren och hans familj. Den officiella storyn var att Hjalmar Gullberg fått kramp när han var och simmade och drunknade av detta.


Hjalmar Gullberg, på tisdag död i 50 år.

                                                                                                                                                             Hjalmar Gullbergs entré i jordelivet var också ganska sorglig. Han föddes som oäkta son till en firmachef och dennes kontorsflicka. Hjalmar Gullberg hamnade dagen efter födseln hos en fosterfamilj vars efternamn han fick, trots att familjen aldrig adopterade honom. Genom åren fick han fina presenter och pengar av sina biologiska föräldrar, men trots att mamman och pappan så småningom faktiskt gifte sig tog de aldrig hem sin son. Föräldrarna betalade också ett månatligt underhåll till fosterföräldrarna för Hjalmar.

På 1920-talet dog de bioligiska föräldrarna och efter en del rättsliga tvister blev Hjalmar Gullberg den enda arvtagaren – och som sådan ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv.

Ett spännande livsöde och ganska sorgligt…

Read Full Post »