Och snart gick det goda humöret med solen i moln…

Ett surt inlägg.

---

 

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…

Som grädde på moset åtog jag mig att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…

*Clark Kent = min lille bil man

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite trött

Ett rätt trött inlägg.

---

 

Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik.  Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.

En ganska slut ostbit.

Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.

Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.

Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.

Definitivt slut ost.

Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.

I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens utflykt

Ett inlägg om dagens utflykt bort från hemmet.

Klockan var över lunchtid när jag åt frukost. På ballen*! Det är nämligen morgonsol på framsidan och därmed i köket. Vid 16-tiden rundar solen mitt hus och når ballen. Det går inte att sitta där när det är såna här heta dagar annat än före klockan 16 och efter klockan 21. Men mitt på dan var det perfekt att äta frukost där! Innan dess telefonerade jag med Fästmön. Idag skulle jag behöva lite styrka från henne, fast det fick jag delvis via iPhonen.

Söndagsfrukost på ballen.

Lite senare ringde jag mamma för att höra läget. Där var det dåligt väder, så hon satt inne. Mamma påminde mig om ett inköp jag hade lovat att göra åt henne, men som jag förstås har glömt bort! Vilken tur att mammas minne funkar när mitt inte gör det…

Jag hade inte tänkt ge mig ut på nån utflykt från hemmet idag. Jag har visserligen tvättat mig och borstat tänderna och satt på mig nån sorts kläder, men inga linser. Går omkring i brillor som är svettkladdiga. Lite rastlöst blev det att sitta här och läsa och spela Wordfeud, så jag bestämde mig för att ta en tur över rondellen.

Först landade jag hos Arge Kaj. Det var där jag hade ett ärende till mamma. Det var inte för att gå på vernissage… Turkos är aldrig fint, som nedan är det skitfultförjävligtfruktansvärtkräksvarning!

Turkos tavla. Man kan undra om det var extrapris på turkos hos färghandlaren… Och Arge Kaj kan verkligen konsten (!) att visa upp sin… konst…

Men det var lakan jag skulle köpa. Dra-på-lakan. Jag köpte ett till mamma till födelsedagen, för Anna hade köpt till nåt av barnen och tyckte att de var bra. Hon kan vara ganska kritisk, mamma, så jag vågade inte köpa mer än ett. Och det var bra! Eftersom hon har en hissanordning i sin säng behöver hon lakan som ligger stilla. Fast det ska vara rätt bredd och resår på rätta ställena för att det ska funka. Nu blev det två stycken vackert himmelsblå, det fanns inte så många olika färger att välja mellan.

Två himmelsblå dra-på-lakan till mamma. 

Det blev en snabbis in på Tokerian också. Bara till förbutiken, dock, för jag skulle bara lämna in ett vinstlöst Lotto att förlängas till nästa lördag.

Passade på att fota dagens tokiga på affären, varuskåp som har varit trasiga hur länge som helst. Ska se hur länge lapparna sitter kvar och rapportera…

Trasiga skåp på Tokerian. Undrar hur länge…

Nu har jag inte lust att göra nånting. Det är svettigt och klibbigt och jag mår illa. Alltså måste jag dricka vatten. Dagens middag blir jordgubbar från i torsdags och mjölk. Jag skulle ha köpte nåt salt, men jag hade inte ork eller lust att gå in bland maten.

I kväll ska jag glo på Miss Marple på TV, annars sitter jag väl och glor i nån bok eller in i nån vägg. Händer det nåt mera sköj hos dig??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort. Ibland kan det kvetta…

Read Full Post »

Livet en onsdagskväll

En omtumlande dag går mot sitt slut. Jag har gjort bra saker idag, jag känner mig stärkt och gladare, betydligt gladare än jag var när jag skrev dagens första inlägg. Ändå är läget samma som i morse – men snart handlar det om 27 dar kvar till den totala förnedringen. Det är inte kul att tänka på detta. Det är INTE kul alls.

Framåt kvällen kom jag på att jag inte köpt onsdagens obligatoriska kvällsblaska med vidhängande TV-edition. Stegade därför över till Tokerian i rondellen. Inget roligt hände där mer än att en gubbe gick fram till scannerpistolerna och tänkte ta ut pengarna – bankomaten är belägen till HÖGER om pistolerna. (Jag fnissade för mig själv.) Jag behövde aldrig gå in utan kunde handla i kiosken utanför. Kiosken, eller förbutiken, som den kallas, har nyligen infört nummerlappar. Det fungerar… sisådär. En del folk tar lappar, andra bara köar som vanligt. Vi svenskar kan verkligen inte köa! Vi skulle behöva gå kurs i England. DÄR kan man köa! Kolla bara vid busshållplatserna!

Så här köar engelsmän.

                                                                                                                                                      Framåt kvällningen ringde Anna. Det kändes som om vi inte fick prata så mycket idag på dan när vi lunchade. Som vanligt höll jag låda med Jerry, Elias pratade mellan tuggorna och Anna fick som vanligt inte en syl i vädret men småskrattade då och då. En typisk ”familjelunch”, alltså.

Satt också och skrev ner utkast på åtta (8) gästbloggsinlägg – vad ger du mig för det?! Inledningsinlägget är klart och schemalagt för publicering tisdagen den 9 november klockan 06.03. Länk kommer när inlägget är publicerat!

I kväll hade jag beslutat mig för att glo på Efterlyst, men alltså jag tappade lusten för flera år sen när Brynolf Wendt försvann. Inte blev det roligare för att Leif GW Persson dök upp i programmet och kliade sig i huvet och pratade nasalt. Och inte har det blivit roligare för att Leffe nu är ersatt med Tommy Lindström med sin… intressanta frisyr à la överkammad flint, misstänker jag. Jag hade precis svalt en tugga Marabou Polka – det knastrar så härligt mellan tänderna och bitarna i chokladen ser ut som… tänder – när telefonen ringde. Det var mamma som ville veta lite mer om läkarbesöket och provtagningarna, jag hann ju bara ringa henne en snabbis mellan doktorn och lunchen.

Gotti, gotti!

                                                                                                                                                       När samtalet avslutades var det plötsligt reklam IGEN och då började jag läsa Utrensning. Jag måste säga att Sofi Oksanen lyckas! Hon lyckas skriva ordet ”toffel” i lite olika former fyra (4) gånger på de första 13 sidorna. Bara det…

Read Full Post »