Ett gnällinlägg om tillvaron.
Det är ta mig tusan omöjligt. Det ska visst alltid var nåt eländes elände, kort sagt. Igår på lördagen fick jag
lite ont i ryggen.
Under kvällen och natten har det utvecklas till ett rejält jävla ryggskott. Det tog ett par timmar innan jag kunde röra mig utan att skrika idag.
Nej, jag är ingen tålmodig patient. Jag skriker när det gör ont och känns som att ryggen går av i elektriska spasmer, ungefär. Jag är förbannad och grinig och trött och besviken.
Det enda som är bra är att jag slipper sjukskriva mig nästa vecka – jag har ju semester. Igår kväll lyckades jag dessutom få ut hela materialet i den nyhet jag skulle ut med på jobbets externwebb. Det kändes bra. Jag är en envis jävel, nämligen, och att det inte funkade i fredags kväll skyller jag på att även datorn var fredagstrött.
Men det mesta av det jag tänkte göra går om intet. Skriva bok, till exempel. Jag klarar av att sitta vid datorn högst tio minuter åt gången. Det funkar inte att skriva färdigt min bok då! Dessutom skulle jag skämma bort Fästmön med hemlagad mat och allmän markservice. Ha! Jag kunde inte ens fixa frukost i morse. Det blev dock lite bättre så jag diskade faktiskt och bäddade, men sängen ser ju ut som om den är bäddad av en femåring.
Med solen på magen gör jag mina ryggövningar.
Jag vågar inte lägga mig på golvet även om det är just det, hårt underlag, jag längtar efter. I stället ligger jag då och då på gästsängen, som är lite hårdare än vanliga sängen, och gör övningar. Anna hade tre stycken som känns riktigt bra när jag gör dem – om jag ligger i rätt ställning, vill säga. Det svåraste är att trycka ner ryggen mot underlaget. Det är därför jag ligger med solen på magen, det vill säga en solkudde, som jag trycker ner kroppen med. Detta samtidigt som jag väser sammanbitet:
Slappna av! Det gör inte alls ont!
Och så gör det bara skitont.
Nu orkar jag inte sitta vid datorn längre. Anna är ute och promenerar, lyckliga hon. (Som väl säkert inte heller tycker att det är så roligt att jag skriker och stönar och inget orkar göra.)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Stackars dig 😦
Du kanske behöver komma till en ”kotknackare”, det är ett måste för maken då han får ryggskott.
Hoppas du kan göra övningarna och att det blir bättre snabbt, för hela tillvaron blir ju påverkad när ryggen krånglar..
Ha dé!/Kram
Jag är så förbannad! 😡 Så typiskt att det kommer när jag ska vara ledig och göra saker. Men, som sagt, jag gör mina övningar och mer kan jag inte just nu.
Kram!
Usch då! Ryggskott är aldrig kul!
Men du får väl ligga i sängen och skrika ikapp med grannarna. Varenda morgon i nästa vecka. Det du!
Jaa det ska jag göra. För jag kommer inte ur sängen utan hjälp, nästan, så jisses så jag ska skrika! 😮
Himla tur att du inte är ensam. Hoppas skiten släpper å det snaraste!
Ja det är ju jobbigt när man inte kan klara ens vissa basala saker själv. Men jag ska köra stenhårt med övningarna och jag tycker att det gör skillnad ganska snart, faktiskt! Men jag stönar och skriker av smärta då och då fortfarande. 🙄