Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘måttlig’

Ett njutningsfullt inlägg.


 
 

Amarone della Valpolicella 2010

Amarone della Valpolicella 2010 blir det till kvällens ostar.

Det är lite för gott med goda viner… Men både jag och Fästmön är ganska måttliga, trots att det kanske verkar som om vi inte är det. För i kväll ska vi su… dricka vin IGEN. De tre ostarna jag skrev om tidigareCambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgonzolaost med chili), ska avnjutas med ett fylligt Amaronevin som jag just har grävt fram ur mitt vinskåp. Flaskan har nog legat där i minst ett par år, kanske tre, till och med. Den var riktigt dammig.

Nu vet jag att man egentligen inte ska ha nåt fylligt och tungt vin till feta ostar. Inte heller ska man servera röda druvor till. Men så gillar jag det och så blir det.

Ibland önskar jag att jag hade rödvinsintresserade kompisar att ha vinprovningar med. Jag tycker att det är kul med de vintips jag får här på bloggen. Ännu roligare skulle det vara om det fanns ett litet gäng som provar viner tillsammans. Det är förstås mysigt när det bara är Anna och jag som avnjuter ett gott vin, men det kommer ju inte in några dryckesförslag då.

Till dagens middag, rotmos och kycklingkorv, drack vi vatten (Anna) respektive mjölk (jag). Det är också två av livets bästa drycker.

Men nu vill jag förstås veta vad DU gillar för drycker och till vad för ätbart! Skriv gärna några tips i en kommentar!

PS Och här får du en del tips om du vill inreda med flaskor!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett långfredagsinlägg.


 

Igår seneftermiddag och kväll hade jag kunnat jobba. bra var ryggen. Därför slog besvikelsen ner som en tung sten i huvet i morse när jag vaknade: ryggen värkte värre än värst. Precis som personen i huset som skrek värre än värst åt sitt barn. Jag blir nästan lika tokig på både ryggen och personen, men jag kan inte göra så mycket åt nåt av dem. Det blev till att lägga sig på köksgolvet i 20 minuter och glo upp i taket. Och fota lite.

Vinskåpet från golvet

Vinskåpet fotat från mitt golvläge.

Jag passade på att fota mitt vinskåp från det underläge jag befann mig i. Det fick jag till en födelsedag av ett gäng jag tillfälligt tillhörde. Är det nåt jag ångrar så är det att jag just lät mig tillhöra det gänget. Man ska inte blanda ihop vänskap med kärlek. Nu finns ingenting kvar – mer än lusten från annat håll att smocka till mig för alla dumheter jag har sagt och gjort. Jag har haft tur som haft skydd av andra eller inte varit hemma när den smockan har hängt i luften. Oavsett – jag tror inte på att ta till nävarna. Att prata är bättre, men kräver förstås ett visst mod. Och det har inte jag heller alltid haft.

Vinerna i vinskåpet får stanna hemma när jag far till Blåkulla Himlen idag. Det blir öl och snaps till påskbordet i morgon i stället. Vi är fyra vuxna som ska äta tillsammans och då tycker jag att det är OK att snapsa lite. När bonusbarnen var yngre var det sällan sprit på bordet vid de högtider jag deltog. En gång drack jag snaps till midsommarsillen. Därpå höll jag en lååång föreläsning om hertig Magnus i Vadstena. Den påminns jag fortfarande om – och jag skäms varje gång, samtidigt som jag ändå skrattar lite, det var ju ett ganska harmlöst beteende, att ge barnen en historielektion.

Korksamling i damejeanne

Snaps och barn är en korkad kombination. Och korkar kan man spara i en damejeanne i stället.

Jag tycker att sprit och barn är allt annat än en harmlös kombination, det är kort och gott en korkad kombination. Vid tidigare påskar letades det ägg i stället i Himlen. Och på påskafton blev det en tur ut till morfar och hans påskbord. Nu är tre barn vuxna och det minsta ska till sin pappa, så vi stannar i Himlen. Och tar en snaps, möjligen två. Det innebär att jag inte kan ta min medicin i morgon kväll. Stark medicin och alkohol är nämligen heller inget annat än en korkad kombo. Jag får försöka klara mig utan kvällsmedicinen. Alkoholen är för övrigt lite lurig vid smärta. För jag vet också att den många gånger lindrar inflammationsvärk. Tur att jag är stark nog att vara måttlig.

Det är fyra saker jag ska fixa innan jag åker och hämtar Fästmön från jobbet: bädda, gå ut med sopor, vattna krukväxter och duscha. Just nu har jag så ont att ingetdera lockar. Men en varm dusch och sen en promenad till soprummet kanske är bra. Doktorn sa ju att lätta promenader är läkande. Vidare sa naprapaten att min smärta, som ju inte går ner i benen utan i ljumskarna, tyder på att det inte är diskbråck. Däremot indikerar smärtan, som kom tillbaka i samband med en infektion, att det kan bli en lång väg till tillfrisknandet. Det ger mig ändå ett visst hopp – jag ska bli frisk! Det blir inte alla ryggmänniskor, nämligen.

Nu ska du ha en riktigt fin påsk! Datorn följer med till Himlen, men det är inte säkert att det blir så mycket skrivet. Idag är det ju långfredag och man ska hålla sig stilla (som om jag gör nåt annat…). Jag är så gammal att jag faktiskt minns hur stilla det var på långfredagarna på stenåldern. Det var faktiskt inte förrän 1969 som man lyfte förbudet för offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet på långfredagen… 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite av varje i Tofflans liv, arbete såväl som privata händelser.


Min söndagskväll blev ganska soft.
  Jag avnjöt en matlåda från frysen – italiensk pastasås med spaghetti. (Ingen verkar sakna mina recept ur Svarta Boken, så jag har avslutat den serien inlägg.) Tog ett glas rött italienskt till också, men jag blev mest trött av det. Därför unnade jag mig själv en kall öl lite senare. Jag vet inte vad det är med den här värmen, den gör så att jag blir mer sugen på alkohol än vanligt! Fast efter ölen var det nog. Jag är trots allt väldigt måttlig med alkohol.

ett glas vin
Gjorde mig mest trött.


Fästmön och jag telefonerade
om det kommande familjeevenemanget i veckan. Anna har lagt upp en plan och vi har diskuterat igenom diverse saker. Plats avgörs av vädret. I helgen kändes det väldigt motigt och rörigt, nu känns det som om vi har bättre koll på saker och ting. Jag tror att det avlöper fint. Synd bara att jag inte kan ansluta förrän senare. Men det är ju inte min dotter som tar studenten och då får/kan man inte ta ledigt hur som helst…

Måndagsmorgonen inleddes med stormöte på institution 2. Det är ganska mycket nu, kan man lugnt säga. Vi står inför tämligen stora organisationsförändringar. Dessutom har vi nyligen haft prefektval. Bollen ligger hos dekanen som är den som har sista ordet vad gäller prefekt. Besked borde komma när som helst. Organisationsförändringarna har vi i olika konstellationer lämnat synpunkter på. Ändå upplever många att ingen lyssnar på deras argument och åsikter. En person tyckte att det var ett tydligt kommunikationsproblem. Jag vill väl inte riktigt se det som det, men visst ligger det något litet uns sanning i det.

Glömde att fixa packed lunch till idag. Så är det när man inte kollar sin kalender ordentligt vad gäller DAGTID. En kvart över elva, cirkus, ansluter jag mig till ett Creative Commons-webinar som startar halv tolv. Idag ska vi lyssna på några som arbetar vid Nordiska museet och hur de använder Creative Commons i sitt arbete. Jag får nöja mig med andlig spis och trippa iväg på lunch när webinaret är slut.

I morgon förmiddag håller jag utbildning för en sektion. Mitt tisdagsjobb för institution 1 flyttas därför till onsdag förmiddag. På eftermiddagen tänkte jag försöka att åtminstone komma iväg nån timme eller två tidigare än vanligt för studentuppvaktningen.

Hets lärare pekpinne
Jag är nog inte som den här läraren utan ganska snäll mot mina elever, som är högutbildade forskare och professorer…


På det privata planet
ska jag fundera ut lite aktiviteter till nästa helg, när jag får herrbesök. Mycket hänger det ju på vädret. Väderappen i Ajfånen är synnerligen opålitlig, men utlovar sol – i alla fall på lördag.

Händer det nånting hos dig de kommande dagarna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan kan man väl bara konstatera att hösten är här. I måndags kväll kunde Lisa och jag sitta ute och dricka öl, de senaste dagarna har det regnat 24 timmar om dygnet. Årstidsväxlingarna förnöjer, tycker jag, och varje årstid har sin charm. Men Tofflan undrade i veckan vilken din favoritårstid är.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

48,28 procent (14 personer) svarade: Hösten! Å, alla vackra färger, svampskogen och härliga promenader. 

34,48 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Underbart att kunna gå ut utan ytterkläder. 

13,79 procent (fyra personer) svarade: Våren, det är så häftigt när knoppar brister! 

3,35 procent (en person) svarade: Vintern, för det är så kul att busa i snön! 

Och så var vi två som kommenterade våra svar:
Donk skrev: Självklart vontern, men inte för att busa i snön.
Vintern är trivsamt måttlig med sol och värme. Varje sommar funderar jag på att flytta till Svalbard…

Jag skrev: Å jag älskar hösten! Färgerna är så vackra och jag gillar att fota naturen då. Och även om naturen på sätt och vis dör, vet man ju att det alltid, alltid kommer en vår. Sen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in vad Tofflan undrar den här veckan, som vanligt finns min undran i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Herreminje, min mage är fyrkantig! Fästmön och jag har ätit Aromas specialpizza till middag (jag minus oxen, men plus fjäderfä i stället). Det blev ingen Tintinbio i afton, för vi insåg att det ju är höstlov och platserna försvinner snabbt. Jag kan nog inte förboka med min gratisbiljett. I stället bespetsar vi oss på ett besök nästa helg Anna jobbar. Det som är bra är att hon slutar mycket tidigare då. Det blir liksom en eftermiddag att göra nåt på. Söndagen är det ju Fars dag och Anna ska gissningsvis till farbror Bosse efter jobbet.

Men nu går jag händelserna i förväg! Det har hänt grejor på ”jobbet” vill jag lova! I morgon går jag på mitt vikariat – och strax innan hemfärd idag blev jag kallad på intervju för Tjänsten. Det är lite osäkert vilket datum det blir, men det blir nästa vecka. Tjolahopp, liksom!

När jag så anlände hem till New Village kände jag en underbar doft slå emot mig i köket. Men nej, det var inte Annas bak. Det doftade… friskt, fräscht, blommigt. Anna hade varit ute på skogsäventyr idag och plockat hem blåbärsris som stod i en vas. Men inte kan väl blåbärsris dofta så gott? Nej! På köksbordet stod ytterligare en vas, visserligen med blåbärsris i, men också med röda rosor och ett gulligt kort. Intill stod en vacker glasängel som håller ett hjärta. Detta var Annas sätt att säga grattis till vikariatet! Vilken sötnos, va?!


Bilden gör varken rosorna eller glasängeln rättvisa!

                                                                                                                                                                 I morgon eftermiddag och hela onsdag ska jag delta i en konferens här i Uppsala. På tisdagskvällen är det middag ute. Inte på nåt av mina favoritställen och gissningsvis får jag lite problem med att hitta nåt som jag kan äta utan att bli dålig. I värsta fall får jag väl bara dricka, dårå… 😉 Skämt åsido, när det gäller jobbet – och i vanliga fall också, för den delen! – är jag numera väldigt måttlig med alkoholen.

Nästa middag jag är bjuden på blir på fredag. Kära sysslingen har bjudit hem mig och det ska bli mysigt att det äntligen blir av – vi har liksom pratat om att ses i flera år. Och sen när vi gjorde det var det i samband med en begravning tidigare i år. Nu har det gått en tid och jag vet att vi har massor att prata om! Dessutom har jag hört ryktesvägen att min syssling är något av en mästerkock… (Nån som undrar varför jag är tjock? Jaså, inte det. Nähä, inte jag heller…) Sysslingen och jag har mejlpratat lite i förra veckan och nu i kväll, för jag är ju tvungen att berätta att jag är matkrånglig så det inte blir pinsamheter sen. Och det var tur, för köket hade tänkt servera ren.

Pratat per sms har jag gjort med den kära vännen som opererat sig idag. Jag fick ett sms från en något omtöcknad vän vid slutet av eftermiddagen och gissar att vännen nu återhämtar sig. Skönt att det är över och jag hoppas verkligen resultatet blir bra och att vännen blir besvärsfri!

I stället för bio blir det lite TV senare i kväll. Vi glor på Anno 1790 på SvT 1 klockan 21 och spelar in Den som dräper som går exakt samtidigt på TV4. Två bra serier – en drama, en deckare –  krockar. Annars kan det vara hur mycket skit som helst på TV en kväll. Svensk TV i ett nötskal.

Nu ska jag kolla in om mina Kickor och Pluttar har bloggat nåt idag! Du som hellre vill kolla in en trailer på Tintin kan titta här!

Read Full Post »

Ibland blir jag lite trött på alla forskarrön om att choklad är bra för hälsan. Rapporter från olika håll i världen poppar upp lite då och då och jag får ibland känslan att de inte tillför så mycket. Samtidigt känns det bra att regelbundet få bekräftat att chokladätande inte alltid är av ondo.

Nu senast har en studie gjord på 33 000 medelålders och äldre kvinnor i Uppsala och Västmanlands län presenterats. Och nu visar resultaten att choklad skyddar mot stroke. Regelbunden och måttlig konsumtion, bör understrykas. I studien gjordes för en gångs skull ingen skillnad mellan ljus eller mörk choklad. Eftersom det handlar om svenska kvinnor är det troligt att de allra flesta äter ljus choklad. Detta eftersom 90 procent av all chokladkonsumtion i Sverige utgörs av ljus choklad.


Choklad är gott och jag äter nog mer än genomsnittssvensken.

                                                                                                                                                                                                                                               Men det är förstås nyttigare med den mörka chokladen. Dels därför att den innehåller mindre socker, dels därför att kakaohalten är högre. För det är just kakaon som är bra! Den innehåller flavonider, som är en sorts antioxidanter. Det är dessa som kan hindra att blodkärlen skadas av syreradikaler. En del studier visar dessutom att choklad kan sänka blodtrycket och öka spänsten i kärlen!

Vi svenskar borde vara väldigt skonade från hjärt-kärlsjukdomar. Vi äter nämligen sju (7) kilo choklad om året i genomsnitt… Och gott är det! Eller???

Read Full Post »

GAH! I gårdagens lokalblaska stod att läsa braskande rubriker och en rätt liten artikel om en stor studie om hur farligt det är med kakor och bullar. Att man liksom får cancer av fikabröd. Framför allt gäller det kvinnor som är storkonsumenter – dessa insjuknar oftare i livmodercancer än kvinnor som sällan förtär kakor och bullar.


Nej, det här är inte bra…

                                                                                                                                                             Totalt har 61 000 kvinnor i Uppsala och Västmanland ingått i en studie som sägs bevisa detta. Kvinnorna har fått svara på enkäter – med sju års mellanrumm. Och så har forskarna granskat mängden konsumerat, sockerhaltigt livsmedel samt beräknat hur mycket socker kvinnan fått i sig varje dag. Kvinnorna har följts under 18 år. Sen har man kollat hur många som fått livmodercancer och dragit slutsatsen att kvinnor som ätit mer än 33 gram socker om dan oftare får den typen av cancer. De största skurkarna bland de sockerhaltiga livsmedlen var kakor och bullar.

Alltså… Forskaren själv säger i artikeln att den här studien inte bevisar att man kan få livmodercancer av att äta mycket socker. Men klart är att det finns ett samband mellan cancerformen och fetma. Skälet är att fetma har en koppling till insulinresistens och höga halter insulin i blodet – och livmodercancer. Äter man mycket socker ökar kroppens insulinproduktion.


Och det här är inte heller bra…

                                                                                                                                                              Ja vad ska man säga? Klart för var och en av oss är väl att överdosering av vissa ämnen eller livsmedel inte är bra. Men i måttliga mängder tillhör ju kakor och bullar det jag kallar livskvalitet. När ska forskarna göra studier om det???

Read Full Post »

Läser om en ny TNS-SIFO-undersökning som visar att den så kallade Generation Y inte vill bli chefer i svenska företag. Skälet: det tar för lång tid att klättra!

Undersökningen är gjord av Wiminvest som menar att de svenska företagen måste börja lyssna på de unga talangerna. Annars drar de vidare. Det är strukturen i företagen som innebär problem, enligt Generation Y. Det tar för lång tid att klättra.

Generation Y vill i stället bli behandlad så här:

  • Företagen måste tala om sina talanger och göra dem synliga med talangscouter som också hjälper till att marknadsföra dem inom företaget.
  • Talangprogram ska lära Generation Y hur de kan finslipa och komunicera sin talang.
  • Större ansvar tidigt!
  • Snabbare och tätare belöningar för goda prestationer.
  • Föräldraskap ska ses som kompetensutveckling.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta! Det är ju varken måttliga – eller särskilt rimliga krav – Generation Y kommer med. Generation Y, som också kallas Den Naiva Generationen, ett mer passande namn.

Att drömma och att önska hur man vill ha det i arbetslivet är inte fel. Många drömmar blir sen till mål som faktiskt förverkligas. Men ändå känns det som att denna Generation Y vill bli företagsledare bums. Och så funkar det ju inte riktigt… Många är helt enkelt inte mogna i den rollen när de är 25 utan behöver skaffa sig erfarenhet och växa in i rollen. En del är säkert redo att leda ett företag tidigare, åtminstone ett företag man själv har startat.

Men om man är så naiv och tror att man ska få all den hjälp som önskas i punktlistan ovan, då anser nog jag att man inte riktigt är mogen att klättra i företaget. Varför ska ANDRA göra jobbet åt den som vill göra karriär, liksom?

Nej, väx upp och arbeta lite så visar det sig snart vem som passar att bli chef och vem som inte passar för den rollen. Tycker jag, dårå.

Undersökningen gjordes på 1 400 personer i åldern 25 – 35 år.

Read Full Post »