Mammon

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)

Historien börjar fem år bakåt i tiden. Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Viljar

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Viljar överlevde en massaker. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Äntligen var det säsongspremiär för När livet vänder i kväll! I den här tredje säsongen får vi möta åtta människor vars liv har vänt. Jag slog ner rumpan i bästefåtöljen, min trygghet här i världen, för att lyssna till Anja Kontors samtal med Viljar om det han var med om 2011 på Utøya.

Nästan 70 unga människor fick sätta livet till den där dan på Utøya. Plötsligt dök en galning upp. En galning som bara sköt. Viljar, då 17 år, träffades av fem skott, ett av skotten lämnade hela högra sidan av hans skalle öppen. I kväll berättade han för första gången offentligt om händelserna (förutom vid rättegången).

Jag är beredd på att det ska bli en tuff halvtimme. Men Viljar är så ljus och livsbejakande, trots att han berättar att det kändes som om han var med i en skräckfilm. Det som höll honom vid liv var viljan att skydda sin lillebror. Hur lyckas man med det på en ö som är så liten att det inte finns nånstans att gömma sig?

Man blir så rädd att man inte längre är rädd

säger Viljar nånstans i början av programmet. Sen, när han är skjuten och till sist faller, känner han efter på sina skador. Högra sidan av hans skalle är bortskjuten och han tar på sin hjärna. När han så småningom hittas får han en lapp på sig med ordet

DÖD

på. Det är nämligen vad alla tror att han är. Men Viljar lever och tas till sjukhus. Den sjätte dagen slåss han mot döden. Och på sin 18-årsdag vaknar han.

Det är den bästa födelsedagen jag har haft!

säger han.

Det var en mycket stark inledning av säsongens När livet vänder. Otroligt gripande samtal, snyggt filmat och så underbara Sarah Dawn Finer* med Kärleksvisan i slutet. Det kan inte bli bättre TV än så här.

*Förra våren sa jag att det fanns tre drömintervjuer jag ville göra: Sarah Dawn Finer, Annika Östberg och Anja Kontor. Den sistnämnda hade jag förmånen att få intervjua då, de andra två står kvar på min drömlista! 

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

2014: Hjärta och Smärta

Ett inlägg i vilket det Tofflianska året 2014 hissas och dissas.

---

 

Det är årets allra första dag. Och torsdag! Då passar det bra med en hissande och dissande bloggårskrönika, tycker jag. Vi kör lite Hjärta (toppar) och Smärta (dalar) en per månad 2014. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Januari

Hjärta
Invigningen av Märsta konsthall

Smärta
Postkodlotteriet

Februari

Hjärta
Boxholmsostar

Smärta
Vuxenmobbning

Mars

Hjärta
ICA Solen

Smärta
Ryggont

April

Hjärta
När livet vänder

Smärta
Sju skott klockan 4.16

Maj

Hjärta
Cabaret 

Smärta
Blommor i trappan

 

Biljetter till Cabaret, den finaste födelsedagspresenten!

Juni

Hjärta
Sista arbetsdagen

Smärta
A-kassans bemötande

Juli

Hjärta
Min modiga bonusdotter

Smärta
Människor som inte kan ta att man vänligt, men bestämt ber dem sluta orsaka problem

Augusti

Hjärta
Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Smärta
Inställd intervju (för tredje gången)

September

Hjärta
Inga hål!

Smärta
Talmanstrams

Oktober

Hjärta
Kyrkogårdsvandring

Smärta
Webbtroll, folk som lyfter saker ur sitt sammanhang och gamla, skvallriga kärringar som inte har nåt liv utan är fixerade vid mig och mitt

November

Hjärta
Allt ljus på Uppsala

Smärta
Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg

December

Hjärta
Boksläpp

Smärta
Hosta

Tja, det var mitt 2014. Hur var ditt? Vad var det bästa och vad var det sämsta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utredningen om sju skott drar ut på tiden

Ett diskutabelt inlägg, helt enkelt.

---

 

Tisdagen den 8 april klockan 4.15 låg jag och sov. En minut senare vaknade jag av sju stycken skott som följde tätt på varandra. Jag vet att det var sju skott, för jag räknade automatiskt. Det var som en reflex. Kanske för att jag nånstans har hört att man som vittne ska räkna antal skott om man hör några. Självklart önskar jag förstås att alla slipper räkna skott, än mindre vakna av dem.

Men jag blev väckt av skotten den där tisdagsmorgonen i våras och jag räknade dem till sju stycken. Det som hände var att en anhörig till en granne till mig blev skjuten av polisen. Mannen avled. Skjutningen föregicks av att mannen hade hotat sina anhöriga och därefter tillkallad polis med knivar. Säkert har massor av vittnen och grannar blivit förhörda, men inte jag. Och det nog ingen miss, jag tror inte att jag kan tillföra nåt.

Idag läste jag på Radio Upplands webbplats att utredningen drar ut på tiden. Det man anger som skäl till dröjsmålet är att det inte kommer några besked från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL (ja, man hette SKL långt före Sveriges Kommuner och Landsting snodde versalerna!) om de kulor och vapen som användes vid dödsskjutningen. Enligt vad det verkar prioriterar laboratoriet inte de fall där man redan vet vem som är inblandad och den/de inblandade inte är frihetsberövade på grund av detta.

Det är naturligtvis jättejobbigt för alla inblandade – såväl anhöriga som de skjutande poliserna – att utredningen, nu inne på femte månaden, tar sån tid. Inte blir saken mindre komplicerad heller av att det var en ganska känd person som sköts till döds av polisen – det var Mesut Sahindal, bror till Fadime. Du vet, hon som blev mördad av deras gemensamme pappa.

En vanlig tid för analys av vapen brukar vara nånstans mellan 20 och 30 dagar för SKL. enligt laboratoriechefen Tore Olsson. Men inte nog med att SKL inte tycks prioritera fallet – om jag nu tolkar inslaget på Radio Uppland rätt – man skyller på att det är brist på vapenanalysspecialister.

Min spontana reaktion är att det ytterst märkligt. Och så klart jag undrar vad det egentligen beror på att analyserna dröjer. Det kan ju liksom inte vara så mycket krångel, eftersom man ju har både vapen och kulor. Som allmänhet blir man i stället fundersam om det handlar om nånting annat. Jag tycker själv att ett fall där poliser är inblandade i en dödsskjutning borde få högsta prioritet. För vad hände med de tre poliserna som sköt mot mannen den där aprilmorgonen? Jobbar de eller är de tjänstebefriade?

Jag kan förstå att det uppstår kaos i en otroligt pressad situation där man känner sig trängd och hotad. Jag kan också förstå att de anhöriga vill få svar på om polisen agerade fel. Samtidigt undrar jag om man nånsin får det. En av kulorna träffade bevisligen Mesut i huvudet och han avled. Men berodde det på att polisen siktat på huvudet eller var det en kula som helt enkelt träffade fel, ett skott som avlossats i en trängd situation? Hur ska man veta?

Redan den 8 april kände jag att det bara finns förlorare i den här händelsen – en 34-årig man förlorade livet, en familj förlorade sin son och den polis av de tre på plats som avfyrade ett skott förlorade på sätt och vis sin oskuld.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Visst är den häftig?!

Ett häftigt inlägg.

---

 

Under hibiskusens krona på jobbet…

På bottenvåningen i Kexfabriken (eller Besticklådan) finns en ljusgård just innanför glasdörrarna efter entrén. I en hörna till vänster växer ett stort träd. Eller träd och träd… Det är faktiskt en blomma. En hibiskus. Den är såå häftig!

Hibiskusskottet planterades 1950.

Vid blommans stam finns också en skylt som talar om hur gammal den är. Den blir faktiskt pensionär nästa år, eftersom skottet planterades 1950.  Lika gammal som Agnetha Fältskog. Den senare är några månader äldre, bara. Men en blomma hon också!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 15: Höst och Host

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Den läskunnige vet att det är torsdag idag. Det innebär sedvanlig hiss- och diss-lista på den här bloggen. Denna tråkblogg där det mest gnälls. Men gnället i cyberspace hjälper mig att inte gnälla så mycket i det verkliga livet, faktiskt. Tänk på det! Dagens lista, varsågod!

Höst

• Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar. Jag, Alma (Del två i serien om krigets Bosnien. Läs den – även om dess målgrupp är unga vuxna!)
• All of me (En låt från Fästmön till mig.)
• Skatteåterbäring (Ja, det blir det framöver! Lite grann.)
• En och annan gullig kollega (Det finns de som bryr sig.)
• Min bok (Ja den är viktig. Just nu har jag två ytterligare två kapitel skrivna – i huvudet.)

Host

• Beslutet att lägga ner TV 4 Uppland. (Helidioti! Nästan det enda på TV4 man pallar att se, ju!)
• Snö (Nej, nu räcker det!)
• Sju skott klockan 4.16 (Det var hemskt.)
• Ryggont och illamående (Det finns roligare måenden.)
• 75 spänn för min gamla C-uppsats om Gustaf Fröding (Hutlöst, Uppsala universitet!)
• Förkylning (Som grädde på moset.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sju skott klockan 4.16

Ett hemskt inlägg.

I morse väcktes jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde så illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Sandhamn: Säsong två

I kväll visade TV4 första delen av tre av den andra säsongen Morden i Sandhamn. En TV-serie som är baserad på Viveca Stens böcker. Säsong två är en filmatisering av den andra boken i Sandhamns-serien, I den innersta kretsen.

Nora och Henrik Linde. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)

Makarna Linde, som ska skiljas, har gäster hemma i huset på Sandhamn. Det är final i seglingstävlingen Gotland runt. Noras man Henrik är med på båten som går segrande över målstrecket. När segern ska firas med champagne avfyras två skott. Det ena träffar champagneflaskan, det andra båtens kapten.

Det är märkligt att sitta och frysa iklädd flera lager kläder, morgonrock och en pläd och samtidigt titta på en seglingstävling. Men det funkar!

Jag gillar Viveca Stens böcker. Jag tycker att de är spännande och jag gillar personskildringarna. Flera av karaktärerna i böckerna görs väldigt bra av skådespelarna på TV, dessutom.

I det här första avsnittet händer emellertid inte så mycket mer än att kaptenen skjuts och Henrik förnekar för sin fru att de ska skiljas. Lite halvsegt, alltså. Så det blir medelbetyg. Del två kommer i morgon, vi får se om den hjälper upp mitt omdöme.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 16: Fika och Snika

Torsdag och som alltid på den här bloggen veckans höjning (fika) respektive sänkning (snika).

Så här är det, enligt mig:

Fika

• Gamla Uppsala (fiiint att promenera i!)
• Fästmön och hennes kakor och bullar (mums för dem alla!)
• Ordningen i mina bokhyllor (fast jag har ju ingen plats över till fler böcker…)
• Hortensian, jag har räddat hortensian, den har överlevt ock har gröna, färska skott!!!!
• TV-serien om Titanic (verkar lovande och är lagom lång – fyra avsnitt)

Snika

• Uppmärksamheten som en viss person får i samband med en rättegång i ett grannland (sjukt)
• Arbetsförmedlingen som får betala tillbaka pengar som borde ha gått till åtgärder för arbetslösa (det handlar om miljarder…)
• 110 000 per månad får inte sin medicin (jag trodde ju i min enfald att fler apotek skulle innebära bättre service för tredje man)
• Mannen som inte jobbade på 14 år men fick lön (nej, det är inte roligt, det är ett hån mot alla arbetssökande som vill ha jobb!)
• Mina åkommor (smått och gott och stort och ont och illa)

Read Full Post »

Utdraget. Del 74

Jag såg hans nacke, solbränd i den nercabbade bilen. Jag såg hans nacke, sårbar i den varmaste vårsolen. Jag såg hans nacke i mitt kikarsikte och ÄNDÅ lät jag bli att trycka av skottet som hade frigjort mig för alltid…

Read Full Post »