Posted in Böcker, Personligt, tagged avslöja, återge, ögon, bartender, bindning, bygga upp en spänning, chans, döda, Dödlig åtrå, debut, deckare, dialog, engelska, engelsmän, England, ensamhet, erotik, erotisk deckare, få plats, författare, försättsblad, förslagen, flexband, flikar, generad, gilla, glasögonbåge, glasögonskalm, hälsning, hålla dem vid liv, högt, Hoi förlag, inlaga, irriterande, jakt, kamp, käft, kärleksförklaring, kidnappa, kollega, korrekturfel, kvarterspub, lätt gultonat papper, långa meningar, litteratur, lugn, manipulativ, Maria Lang, mördare, Mördaren ljuger inte ensam, meningslängd, mjölk, mjuk pärm, mun, mycket bra, mystisk, nervös, Ny svensk deckardrottning, nyfiken, offer, omdöme, omslag, otäck, pluspoäng, polis, professor, röd scarf, röda hjärtan, rött hjärta, Rikskrim, ruskig, Scotland Yard, se den framför mig, seriemördare, skriva, skruvad, snälla mord, socker, spännande, språkligt, Stockholm, stor trut, Susanne Ahlenius, svenska, symbol, te, titel, trevande, ung polis, uppdrag, upprepa ord, utnyttja sexuellt, vänlig, vänta otåligt on 10 augusti 2015|
5 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Erotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…
Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.
Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.
Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!
Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.
Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.
Toffelomdömet blir högt.
Tack för boken, Susanne Ahlenius!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Gult, Personligt, tagged 70+, aha-upplevelser, återvända, ögon, önskelista, behagligt lätt gultonat papper, besviken, bilder, boktips, CDOn, danskt band, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, dubbel bosättning, ett förmånligt namnsdagserbjudande, fascineras, förstärka, fiktivt, flikar, form, främsta källa, gammal skåpmat, Gotland, handling, hålla vad rubriken lovar, hembygd, intryck, journalist, kapitel, karaktär, Kerstin Bergman, komplement, kritisk hållning, landskap, lämna, lästips, litteratur, litteraturvetare, lyfta fram, Maria Lang, massor att ösa ur, mördas, miljö, mordvandring, natur, Nora, omslag, Ove Hoffner, pussla, redaktör, referera, representant, runt omkring, samla bevis, skildring, Skoga, skribenter, spännande, Stockholm, Sverige, systerson, torr, trist och tråkigt, trogen, upplösning, uppskatta, välskriven text, yrkesverksamma år on 27 juli 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
En bok om deckarförfattare och hur dessa använder landskap och natur i sina böcker… När boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland kom ut förra året hamnade den högt på min önskelista. Jag läser mycket deckare och fascineras av pusslandet och bevissamlandet fram till upplösningen i dessa böcker. Men också av skildringarna av det som är både mitt i handlingen och runt omkring, som karaktärer och miljöer. Kerstin Bergman har varit redaktör för boken och har tillsammans med ett antal skribenter – litteraturvetare och journalister – fått ihop ett kapitel om varje landskap. Tack vare ett förmånligt namnsdagserbjudande (!) från CDon kunde jag köpa den här boken i början av månaden!
Att det mördas otroligt många människor litterärt sett på Gotland kände jag till sen tidigare. Men det mördas även ganska bra fiktivt i resten av Sverige också. I den här boken presenteras olika författare som representant för var sitt landskap och hur de har använt landskapet i sina böcker. Samtliga texter är välskrivna, om än tämligen torra! Tänk, den här boken hade kunnat göras hur spännande som helst! Ett större antal bilder som komplement hade till exempel på ett enkelt sätt förstärkt texterna och lyft fram dem. Nu blir det understundom rätt… trist och tråkigt.
Samtidigt får jag en del aha-upplevelser och naturligtvis många lästips. Det slår mig också hur många författare som har lämnat sina hembygder – men återvänt till dem i sina böcker! Alla var ju inte som Maria Lang som var sitt Nora/Skoga trogen genom hela livet tack vare dubbel bosättning under de yrkesverksamma åren i Stockholm! Kapitlet om henne läste jag för övrigt först. Full av intryck från trippen till Nora blev jag ganska besviken. Kanske mest för att kapitelförfattaren refererar till en mordvandring hon gjorde där för tre år sen. Det känns som lite gammal skåpmat. När det gäller Maria Lang finns det ju massor att ösa ur och systersonen Ove Hoffner, som 70+ i ålder ju fortfarande leder mordvandringarna, är naturligtvis en av de främsta källorna.
I övrigt gillar jag formen på boken, som är inbunden i danskt band med flikar på omslagets pärmar. Pappret är behagligt lätt gultonat, vilket mina ögon uppskattar.
Trots min något kritiska hållning ovan ger jag ändå den här boken högt betyg. Den håller vad rubriken lovar. Men den kunde ha gjort så mycket mer!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
