Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…

---

 

Kommunalrådet i maktens korridorer.

Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.

Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.

Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.

Docka vit docka röd halades fram.

Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…

Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.

Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

Kommunalrådet vet att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!! 

Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.

PS Kommunalrådet bloggar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mänskliga kontakter och grönt är skönt

Ett inlägg om just det rubriken säger: mänskliga kontakter och skönt grönt!

Dagen har mycket riktigt passerat och gått förbi, precis som jag förutspådde i morse när jag skrev dagens första inlägg! Jag har ansträngt mig och tänkt till när det gäller att bryta isolering och odla mänskliga kontakter – jag skriver ju om det ibland, hur viktigt det är. Följande mänskliga kontakter har jag därför haft idag:

1. Jag ringde min Sister och vi pratade länge!
2. Jag gick till Tokerian och pratade med minst två som jobbar där.
3. Jag hämtade Fästmön från jobbet.
4. Jag var på ICA Solen och pratade dels med en som jobbar där, dels med en mamma till ett barn i Prinskorvens klass.

Detta är nog baske mig personbästa!!!

På ICA Solen bytte jag dessutom in mitt busskort, ett värdekort, till UL:s nya. Man säger ju

GuRT är fuRT!

i vår familj. Inte vet jag om det stämmer… Det nya kortet kan jag nu alltså inte använda förrän den 4 september. Bra, UL – NOT!

Är guRT fuRT???

Det som åtminstone var lite bra var att det tillsammans med kortet kom en folder i microformat med information om kortet. UL lanserar därmed inte bara ett nytt kort utan också uttrycket

blippa.

Vem vet, det kanske finns med i nyordslistan nästa år… (Jag är här mycket ironisk.)

Värmen håller i sig. Det är därför jag lagar mat i ugnen idag, så det ska bli extra varmt. Om en stund serveras här vegetariskt! Alltså en pizza från Dr Oetker…

Min paprikaväxt har tillfälligt fått flytta ut på ballebordet* igen! Där är det nämligen växthusvarmt på eftermiddagen och fram tills solen går ner. Det kan tänkas behövas. Jag upptäckte nämligen den här:

En liten grön paprika på g!

Och när jag tittade närmare upptäckte jag den här också:

En till!

Sen tittade jag riktigt nära – och du upptäckte jag en massa småttingar! Så jag får göra som en av granntanterna höll på en gång med sina pelargoner: flyttade in dem till natten och ut dem på dagtid.

Och om vi nu kan enas om att

guRT är fuRT,

så kanske vi också kan enas om att

grönt är skönt..?

Kan vi inte enas är det inte hela världen heller. Vi tycker olika om saker och ting.

*ballebord = balkongbord

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Bladspenat- och ostpasta

Dags för lite smaskens från Tofflans Svarta Bok igen. Idag blir det vegetariskt!

Den lilla svarta.

Idag blir det ett recept som innehåller gröna nyttigheter och hyfsat med fett och kolhydrater i form av pasta.

Originalreceptet i den svarta boken.

Bladspenat- och ostpasta
(Två portioner)

Vad behövs?
Pasta, till exempel snäckor

olja eller margarin till stekning

200 gram bladspenat

1 – 2 vitlöksklyftor

salt

peppar

Kelda ostsås

Redskap:

kastrull

pastaslev

stekpanna

stekslev

vitlökspress

Börja med att tina bladspenaten lite om den är frusen. Det räcker om den får ligga framme i tio minuter. Sätt på pastavatten och koka pastan. Hetta upp oljan eller smält margarinet i en stekpanna. Lägg i bladspenaten. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Fräs och rör om då och då. Häll slutligen på ostsåsen, rör om och koka upp.

Min kommentar: Jättesnabbt och jättegott! Självklart kan man göra egen ostsås, men Keldas är mycket god.

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Friterad camembert

Jepp! Den här veckan har gått fort. Eftersom det är söndag är det också dags att kolla in nåt smaskens från Tofflans Svarta Bok.

Jaha ja…

Nu har vi varit nyttiga med vegetariskt, fågel och fisk. Dags för lite… dessert. Den här desserten var väldigt poppis på 1980-talet, men jag älskar den fortfarande. Och ser jag den på menyn när jag äter ute väljer jag alltid den som avslutning.

Ostreceptet i original. Notera att jag tycker att det här ser proffsigt ut…

En god ost avslutar en god måltid. I kombination med nånting sött blir det bara… helt perfekt…

Friterad camembert
(Två portioner)

Vad behövs?
två askar mogen camembert

1 deciliter mjölk (riktig mjölk, det vill säga röd)

4 matskedar vetemjöl

1 ägg

olja

Servera med hjortronsylt, vaniljglass och persilja!

Redskap:
skärbräda

kniv

tre assietter eller skålar

en gaffel

decilitermått

matskedsmått

stekpanna

Börja med att dela varje ost i tre delar. Vispa ägget. Rulla ostbitarna i mjölk, mjöl och ägg. Hetta upp oljan i stekpannan. Lägg i ostbitarna. Fritera i ungefär 2,5 minuter på varje sida. Ät!

Min kommentar: Gammal mums-dessert!  Fritera gärna persiljan också och värm sylten lite. Ser proffsigt ut!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Livet är kort. Och friterad camembert är bara så himla gott…

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Inkokt lax

Söndagskvällen är här och då vet den som följer den här bloggen vad som väntar: Tofflan goes matblogg och öppnar sin Svarta Bok.

Nu ska vi se här…

Hittills har det blivit vegetariskt och fågel, så idag är det dags för fisk. Här kommer en rätt som är väldigt lätt att göra och som går att förbereda kvällen innan om man nu vill det.

Så här ser det ut i original!

Kokt fisk behöver inte vara tråkigt. Det är det här receptet ett bevis på, tycker jag. Laxen ska serveras kall. Till den rekommenderar jag kokt potatis, hollandaisesås, sparris, ärtor och tomater!

Inkokt lax
(Tre – fyra portioner)

Vad behövs?
ett kilo lax (frusen som tinats går bra)

vatten

salt

6 – 7 vitpepparkorn

6 – 7 kryddpepparkorn

ättika eller citron

purjolök eller gul lök

lagerblad

dill

Redskap:
skärbräda

kniv

sax

kastrull

slev

teskedsgumman – äh jag bara skojar, teskedsmått

Börja med att skölja firren och klippa av fenorna. Skär fisken i cirka två centimeter tjocka skivor. Skölj av delarna i kallt vatten. Häll i vatten i kastrullen – tillräckligt så att det täcker fisken sedan! Häll i ett par teskedar salt per liter vatten. Häll i vitpepparkornen och kryddpepparkornen. Häll i en droppe ättika eller citron – det renar fisken. Hacka purjolök eller lök och lägg i kastrullen. Lägg i några lagerblad och häll i lite dill. Koka upp och låt lagen koka ordentligt i fem minuter.

Ta bort kastrullen från plattan och lägg i laxskivorna. Sänk värmen till lägsta. Sjud fisken i ungefär 20 minuter. Häll bort lagen. Låt fisken svalna. Rensa.

Min kommentar: Riktig svärmorsmat!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Livet är kort. Och det ska vara gott att leva, vet du väl.

Read Full Post »

Gifte vi oss?

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?

Anna, däremot, fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?

Vi sprang lite kors och tvärs och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…

Det här med CCS fotcreme tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.

Därpå styrde vi stegen till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.

Anna tog en kolakaka med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!

Vi strosade lite i stan, men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar…

Broderi, kanske?

Vid det här laget hade jag jätteont i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.

Åkanten har stans mysigaste läge, men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.

Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.

Anna avnjöt ett tjeckiskt öl med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.

Öllistan innehöll för övrigt en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.

Jag tänker inte besvära dig med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.

När allt var uppätet och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Mini-släktträff med kusiner och sysslingar

Dagen idag var vikt åt en mini-släktträff. Det är inte många släktingar jag gillar att träffa, men idag var det några av favoriterna! Först ut var mammakusinen Barbro med yngsta dotter Helena som kom tuffandes från söder om söder. Det var så roligt att Helena följde med – vi har inte setts på cirka 35 -40 år…

Barbro medförde alldeles för mycket smaskigt kaffebröd, allting hembakat, förstås. Tyvärr fick somliga lov att behärska sig vid fikabordet – vi skulle ju bort på lunch klockan 13…

Efter en stadig kaffetår, dårå, berättade Barbro om sin släktforskning på sin pappas sida. Barbros pappa och min morfar var bröder, så det är ju också min släkt. Hon har verkligen forskat och kommit långt och hittat en hel del lik levande i garderoben, bland annat en halvfaster i Småland.

Strax före 13 packade vi ut oss, mamma och den senares rollator som mest var besvärlig idag. Rollatorn, alltså, inte mamma. Efter anvisningar for vi till en parkering varifrån vi gick respektive rollade hem till Magnus och Eva-Lena. Åter fick jag sitta i deras supermysiga kök!!!

Damerna mitt emot mig, från vänster Eva-Lena, mamma, Barbro och Helena.

 

Magnus och Eva-Lena har ett fantastiskt härligt hem. Dessutom serveras där alltid så god mat! Risken är att jag snart börjar

råka komma förbi

vid middagsdags…

Värden grejar med sin kamera, ovanligt nog…

 

En suverän vegetarisk lunch med massor av spännande samtal om släkten gjorde att vi gärna hade blivit sittande. Men en av dagens utflykter gick till Magnus mamma som vilar på Gamla kyrkogården.

Vi tände marschall och lämnade tulpaner och videkvistar, tyvärr blev bilderna kassa eftersom det hade börjat skymma.

 

Så vände vi tillbaka till det mysiga hemmet och fick oss ånyo lite till livs, föregått av några spännande bilder från Magnus gömmor.

Värden med pannan i djupa veck. Bilden något Photshoppad vad gäller ”det konvexa”. Notera utmärkelsen på kylskåpsdörren bakom!

 

Fyra mätta tanter i varierande åldrar rullade sen mot sina två bilar. Mamma och jag skildes från Barbro och Helena på Tokerians parkering – med planer på återträff den 18 februari nästa år när Magnus pjäs har urpremiär på Uppsala Stadsteater! Det blir otroligt spännande!!!

Brandenburger Tor à la Jesper får symbolisera släktdörren som öppnats!

 

Och ja, Agneta! Jag kom ihåg att hälsa från dig till Eva-Lena! 😛

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 11: Pasta pesto är en festo!

Long time no cook! Men nu måste vi skärpa oss! Och det har jag sannerligen gjort idag – ty jag har LAGAT MAT. Inte för att den var trasig utan för att jag kände för nåt lite nyttigare än slaskpommes frites och pizza och för att jag var sugen på nåt vegetariskt!

Så häng med på kvällens cookalong! Den tar typ en kvart – om du har tillgång till en normal spis och en matberedare med kniv! Räcker till två personer.

Börja med att sätta på (nej, inget snusk!) pastavatten på spisen.

Spaghettin trivs bra i en snygg burk också! 😀

                                                                                                                                                         Ta fram matberedaren. Lägg i två – tre klyftor vitlök, två påsar (cirka 2 x 50 gram) valnötskärnor, en kruka färsk persilja och olivolja i matberedaren. Mal havssalt över. Kör med kniven tills det blir en jämn smet.

Kolla så gott! Och notera igen den vackra hamrade smidesskeden jag fick av mina kära frilansare i 40-årspresent (snart antik sked, alltså…)

                                                                                                                                                        Medan spaghettin kokar kan du leta upp en slatt rödvin att servera som måltidsdryck.

Hepp! Hittade en skvätt husets röda som blev till var sitt glas.

                                                                                                                                                        Servera pastan rykande nykokt. Den som vill kan riva över parmesan. Söta, saftiga körsbärstomater är gott till också. Och havssaltkvarnen kan du gärna ställa fram på bordet!

Gott till!

                                                                                                                                                      Den som föredrar färsk basilika kan använda det i stället för persilja. Och har man ingen matberedare kan det vara bra med en enkel handkvarn att mala nötterna i. Persilja och vitlök får då finhackas för hand.

Massa nyttigt i detta gojs, jag lovar! Valnötterna, till exempel, innehåller protein och hjälper till att hålla blodsockret på en konstant nivå. Dessutom innehåller de omega-3 (bra för hjärta, kärl, ögon och hjärnan, faktiskt!). Vitlök är ju bra mot bakterier och virus, förbättrar blodtrycket, minskar mängden farligt kolesterol med mera. Persilja innehåller karoten, C-vitamin, järn och kalcium och kan faktiskt funka mot urinvägsinfektioner. Den är nämligen vätskedrivande!

Nämen nu är det slut på föreläsningen! Gå ut och ställ dig i köket och fixa till det här nu – och överraska nån intet ont anande! Gör pesto till en festo, som vi säger här och nu.

(Tack LÅ som en gång lärde mig att fixa till denna rätt!)

Read Full Post »