”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.

---

 

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.

Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…

Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Måndag… Hemfärd… Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.

Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mordvandringar i Skoga… eh, jag menar Nora!

Ett mordiskt inlägg.

---

 

Sommarens tider för mordvandringar i Nora.

Den som känner mig känner också till min kärlek för Maria Langs författarskap. Hennes deckare, inklusive två av fyra ungdomsböcker (två fattas för att samlingen ska bli komplett, irriterande nog. Och tyvärr har jag inte heller hennes avhandling om Pontus Wikner), inryms i min nya deckarhörna inredd i min hall. Självklart har jag de nyproducerade filmerna på DVD också och jag har i alla fall sett de två äldre filmerna som gjorts. Men jag har aldrig besökt Skoga, jag menar Nora och därmed har jag heller aldrig deltagit i nån mordvandring där. Tyvärr, för detta är nånting jag innerligt skulle vilja göra.

Mordvandringarna är guidadade turer där Ove Hoffner, systerson till Maria Lang, berättar om sin moster samt spelar upp en del av hennes karaktärer i böckerna. I år startade vandringarna redan i maj och nu i juni kan man delta på torsdagar klockan 18.30 och lördagar klockan 11.30. Under juli månad är det mordvandringar alla dar i veckan utom söndagar. Faktum är att du kan mordvandra ända in i september månad, men då mot slutet är det bara lördagar som gäller. Det kostar bara en hundring att mordvandra (betalas kontant på plats före vandringen) och man samlas vid fontänen på Nora torg. Det finns även temavandringar i trakten för grupper och aftonvandringar… Visst låter det väl härligt?! Det tycker jag, i alla fall!

Förra året gick Kommunalrådet en mordvandring. Med sig hem till mig hade hon en Maria Lang-bok med en hälsning från Ove Hoffner. Det var nästan lika bra som att ha vandrat själv!

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blåst och spillt

Ett inlägg om… hör och häpna… mitt nya jobb…

I morse blåste jag till jobbet – bokstavligt. (Det är bra med medvind, men…) Eftersom det var så halt igår kväll blev jag lite osäker på om det fortfarande var just halt eller blåsigt. Kanske en kombination. Hur som helst, jag kom hyfsat i tid.

Inledde dan med att redigera en bild till en nyhet jag hade tidsinställt för publicering på intranätet. Det var inte det lättaste, visade det sig. Bilder hanteras på olika sätt på de både webbplatserna. Men jag hade tur – Per var fortfarande på plats och kunde visa. Hur det ska bli nästa vecka vågar jag inte tänka på. Övriga kollegor lär bli rätt trötta på mig.

Tog sen mobilen och gick iväg för att ringa M på förra jobbet. Vi sitter ju nu i ett litet kontorslandskap och jag tyckte att alla kanske inte behövde höra om den knäppa fakturan som jag hade fått. Och om lite annat… Det var kul att få höra en del nytt från institutionerna. Eller gammalt. Beroende på hur man ser det…

För övrigt fortsätter det att rassla in grattis via LinkedIn från före detta kollegor och vänner och bekanta. Jag blir alldeles överväldigad och rörd över att så många bryr sig. Sen skrattade jag lite också när en av mina före detta kollegor skrev att de skulle fira finansieringen av ett forskningsprojekt med tårtor. Tårtor med bajs-dekor… (Den som vet var jag jobbade förstår precis. Man blev van…)

Större delen av dan fortsatta jag att läsa in mig på diverse. Per måste slutföra sina jobb. Jag har suttit och läst om diverse projekt som är på gång inom verksamheten.

Sen blev det lunch och jag stegade iväg till sedvanligt lunchställe. Idag blev det vegetarisk focaccia med sallad. Det är färska och fräscha grönsaker till alla rätter och jag känner mig såå nyttig.

Några av rätterna att välja mellan på lunchstället. Dessutom finns sallader och falafel.

Lunchen omfattade också en liten avtackning för Per. K hade fixat blomma och present. S hade köpt två tårtor (ingen med bajs-dekor), en White Lady (min favorittårta) och en bärig tårta.

Som hämtat från The Shining… Men det är bara snälle Per som skär bärtårta, inte nån galning med machete som skär i nåt blodigt. Inte heller nån bajs-dekor!

Så därefter hade jag allt möjligt på tischan. Det började nämligen med handsprit som skvätte som en fontän på revbenen på vänster sida, fortsatte med blue cheese-dressing på lunchen och slutligen, som dessert, lite klet från tårtan. Inser att jag VERKLIGEN behöver köpa kläder, framför allt några fina tröjor att ha när jag jobbar. Som läget är nu finns det typ två eller tre jag kan använda. Men det är varmt i huset och jag sitter och jobbar i tischa. Och t-shirtar har jag hyfsat gott om – även såna som duger att ha på jobbet. Vi får se om jag kan hitta nåt nytt ifall vi åker in till Kungliga Hufvudstaden på lördag.

Och… ja just det… Var jag jobbar??? Jo, jag sitter i en gammal kex- och brödfabrik, faktiskt… En fabrik som sen gick över till att tillverka bestick och som nu inrymmer en helt annan verksamhet…

Utsikt från fikarummet. Man ser till höger i bild delar av den gamla kexfabriken.

Och nu måste jag ju bara fråga vad det är för lokaler du sitter i när du jobbar??? Jag är ju så nyfiken, som du vet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan & Pingolina samarbetar i köket: Fylld squash

Ett inlägg om god mat och rolig tillagning.

Idag hade vi bestämt oss för att äta nyttigt. Fästmön fick bland annat en jääättestor squash av sin snälla mamma häromdan. Den fick vi för oss att fylla. Receptet hittade vi i senaste numret av Buffé.

Anna skar potatis, tomater och fetaost i tärningar medan jag tog hand om komposten.

Jag tog hand om komposten.

Äckligt va?! Äh, jag grovhackade lök som jag stekte i lite olja och pressade ner tre vitlöksklyftor i.

Hackat.

Under Annas överinseende delade jag squashen på längden. Sen skjutsade jag in den i ugnen i en kvart, ungefär.

Delad av mig under Annas hökblick.

Annas röra av tomater, fetaost, potatis och persilja slängdes i en stor bunke. Jag skyfflade över lök och vitlök. Visst ser det gott ut?

Annas röra inklusive min lök och vitlök.

Squashen togs ut ur ugnen och Anna satte sked och gaffel i den för att gröpa ur den.

Se så hon gröpar!

Det urgröpta squashinnanmätet blandades ihop med röran i bunken – för att sen slevas tillbaka igen i halvorna. Därefter åkte det hela in i ugnen igen i ytterligare en kvart.

Spännande saker i ugnen!

Det doftade ljuvligt när ugnen öppnades och vi tog ur plåten! Verkligen – och ändå var det bara nyttiga saker. Fetaosten var dessutom var tioprocentig i sin fetthalt.

Squashen uttagen ur ugnen.

Till squashen åt vi kalla, tunna och rökta kalkonskivor samt tzatziki. Väldigt gott, faktiskt, och så enkelt att till och med en Toffla kan fixa det. Troligen. Nu fanns ju Anna som deltog i arbetet också. Det kanske var tur, det…

Fylld squash med rökt kalkon och tzatziki – fin söndagsmiddag i augusti.

Och NU, kära läsare, ska jag ta hand om komposten, det vill säga gå ut med den till soprummet. Receptet kan du läsa i Buffé nummer 8/2012! Och nej! Jag tänker inte pyssla ihop nåt bord av koppar och gamla krukor eller fixa en fontän eller lägga nytt golv – för nån Ernst är jag inte! 

Livet är kort. Idag var det gott.

Read Full Post »

Spyor, gnäll och skarpa hjärnor

Det är baske mig inte roligt det här. Med magen, alltså. Igår kväll lagade Fästmön så god mat och för en gångs skull var vi alla samlade kring matbordet, med pappa Jerry i högsätet. De flesta av oss kollade sen Melodifestivalens final – alla utom Johan som är jätteförkyld (och totalt ointresserad av schlager). Och några av oss mådde illa. Jag tror att jag åt kinderegget och några få bitar godis. Sen ville jag inte ha mer. Så illamåendet berodde inte på för mycket godis. Nej, det var vidrigt, jag spydde som en fontän. Tro mig, jag gillar inte att spy ens när jag är skitfull (vilket var många år sen)…

Urk.

Jobbigt att må dåligt när vi alla är samlade. Då vill jag vara glad och pigg och bitsk. Men jag tror inte att nån som följde live-bloggen märkte av mitt illamående. Stort TACK till alla som var med och kommenterade live!!!

Idag mår jag bara aningens bättre. Jag vaknade och mådde OK, men sen en halvtimma, en timma efter frukost är det värsta plågan igen. Jag har ont och jag mår illa, fast jag försöker att inte fontänspy igen.

Så! Nu har jag gnällt färdigt! 

Idag är det visst en härlig vårdag, men jag orkar inte föreslå en promenad, vet inte om jag pallar. Anna sitter vid Elias dator och försöker sparka liv i den, Elias sitter vid hennes dator och jag sitter vid min lilla i köket. Kallsvettas. Men som vanligt funkar bloggen terapeutiskt – jag känner inte efter hur illa jag mår när jag sitter och skriver.

Det blir nog en tur till ICA Solen innan jag och Clark Kent* vänder hemåt till New Village igen. Jag tror att jag har glömt min handlingslapp hemma, men jag tror att det stod mjölk, ägg, Bregott… och så nånting mer på den… Jag blir så trött på mig själv när jag är så här glömsk!

I kväll ska jag ringa dagens fantastiska födelsedagsbarn, faster E. Hela 95 bast fyller hon och är skarpare i huvudet än de flesta knivar i lådan. Kalaset hade hon ju redan förra lördagen. Jag ska höra om hon har varit ute på bok-shopping än med presentkortet hon fick av mamma och mig. Faster E är nämligen deckarfantast precis som jag, så vi brukar byta lästips ibland!

Faster E, med en hjärna skarpare än de flesta knivarna i lådan!

Om jag blir gammal skulle jag vilja vara lika skarp som faster E. Men jag tror nog varken att jag blir gammal eller särskilt skarp. Vi får se om jag märker nån skillnad sen när april månad är utgången… Faster E har för övrigt påmint min mamma om att jag faktiskt fyller 50… Och när… Hon har koll! 😛

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Tofflans Kulturnatt i Uppsala 2011: Från Kitty till… Kitty

Plötsligt fann vi oss… barnfria! Och Fästmön ledig från jobbet! Det stämde inte, men både Elias och Frida skulle träffa kompisar och sova över! (Storasyskonen är ju myndiga, så de räknas inte som barn längre.) Vi åkte och lämnade Elias hos kompisen, mellanlandade på ICA Solen för att handla åt Slaktar-Pojken, svårt sjuk i förkylning, samt Linn, som skulle få hem en middagsgäst, och packade ryggsäck med brillor, tröjor och blodsockerapparat. Och så marscherade vi mot busshållplatsen för att ta bussen in till Kulturnatten i Uppsala 2011. Vi var visst inte de enda som studerade tidtabellen…

När går bussen???

                                                                                                                                                            Vårt första mål var att gå till Akademihotellet, gamla UBBO, för att kolla in Kitty Lindstens underbara tavlor. Först fick vi en promenad som bara bar uppför och uppför. För att stanna och få flämta lite fotade jag denna sten utanför Gustavianum, eller vid universitetsparken.

En runsten i universitetsparken.

                                                                                                                                                             Nästa stopp blev vid ett läckert staket som jag nog inte skulle våga klättra över i rädsla för att få ett spjut på… fel ställe…

Ett sånt här spjut vill jag inte riskera att få på fel ställe…

                                                                                                                                                             Man brukar säga:

Sådan herre, sådan hund.

Om Kitty och hennes tavlor säger man:

Sådan Kitty, sådan konst.

Kittys tavlor är verkligen lika färgsprakande som konstnären själv!

Kitty vid en av sina favorittavlor, den med katterna, förstås.

                                                                                                                                                         Kitty målar inte bara på duk utan på till exempel träbitar och tegelpannor. Men det konstverk som blev Annas och min gemensamma favorit var denna tavla:

Vår favorittavla!

                                                                                                                                                               Vi tittade runt lite och satt ner och pratade en stund med Kitty och Monica den Halta som tagit sig dit per limousine taxi. Ett mysigt par som verkligen kompletterar varandra!

Nästa anhalt blev Uppsala slott dit vi inte flåsade uppför backen för att se Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Heteronorm och etnonorm. På väg uppför slottsbacken blev det förstås ytterligare stopp för fotografering.

Silhuetten av Domkyrkan.

                                                                                                                                                       Slottet är läckert rosa till färgen och fasaden renoverades för några år sen.

Norra tornet är ännu vackrare inuti med bland annat urhäftiga takmålningar. I mitt förra liv var jag ofta där på 1980- och 1990-talen som tjänsteman vid fullmäktigesammanträden.

                                                                                                                                                        Elisabeth Ohlson Wallins utställning bestod av tio jättefoton som både var chockerande och tänkvärda – som hennes bilder allt som oftast är. Anna, däremot, blev nog mest chockad över att ha blivit erbjuden såväl kondomer som glidmedel av några ungdomar utanför utställningslokalen.

Tror de att jag är torr, eller?

Ehum… Vi inhandlade var sin affisch à tio kronor och jag tror att båda affischerna överlevde Kulturnatten utan att klämmas i min ryggsäck!

På slottsgården var ljuset enormt vackert och det blev mer fotografering.

En häftig fontän.

                                                                                                                                                              En annorlunda kontrast bildade den här palmen och Gunillaklockan i bakgrunden:

Kontraster.

                                                                                                                                                              Så blev det dagsför Kickorna att få i sig lite mat och dryck för att orka med mer kultur. Vi hoppade in på Thai village i Forumgallerian efter att vi växlat några ord med Annas gamla kompis, som vi höll på att bara springa förbi. Det var ganska fullt inne på restaurangen, men vi fick ett bord för två – intill Annas före detta grannar… Liten värld! Trevliga var de, i alla fall och det blev lagom med prat till maten.

Grön curry på tigerräkor. Lite hett och gott!

                                                                                                                                                                 Efter god mat och var sin öl stegade vi tillbaka upp på gågatan och forcerade folkmassorna. Jag tycker folkmassor är jobbiga, så det var bra träning. Vi sökte oss upp mot Stadsbiblioteket där det fanns flera intressanta bokbord. Tyvärr började det mörkna och man såg väldigt dåligt vilka titlar som bjöds ut. Anna köpte en fin och intressant fotobok, jag fastnade för denna, men köpte den inte:

Kickan skulle ha varit boken för oss, eftersom vårt interna samlingsnamn är Kickorna.

                                                                                                                                                         Anna hittade en bok om stjärtar som hon tänkte köpa åt mig, men hon gjorde det inte.

Vi flanerade över ån och betraktade de vackra färgerna och speglingarna av kulörta lampor från en av restaurangarna vid åkanten. Så halkade vi in i bland stånd och en utställning med indiska influenser. Utställningen begrep vi inte så mycket av, tyvärr.

I ett hus intill, däremot, visade George Lulich underbara bilder från Uppsala. Lägg namnet på minnet, för bilderna var verkligen fina!

Nästa stopp blev Upplandsmuseet där vi hade hoppats få stråla samman med sysslingen. Men klockan hade sprungit på och han hade lämnat etablissemanget. Utställningen (O)mänskligt var emellertid kvar och den tittade vi på förstås. Det var ingen utställning man gick oberörd ifrån…

De vita böckerna hjälpte till att illustrera vad som hänt genom tiderna…

                                                                                                                                                        Slutligen passerade vi några godisstånd på väg till bussen ut till Förorten. Jag köpte en kaka hasselnötsbräck i vit choklad och har faktiskt inte provsmakat den än. Men som du ser på bilden var det omöjligt att passera utan att handla nåt…

Omöjligt att passera!

                                                                                                                                                                Sista anhalten innan bussen blev ett stånd där man sålde remmar med syntetisk smak. Men i alla fall. Jag kan inte låta bli. Det blev kola, salt lakrits, melon och coca cola.

Och slutligen hittade jag den här lilla Hello Kitty-kameran som får avsluta detta inlägg. Jag behöver ju ersätta min tejpade mobilkamera och kanske kan denna godiskamera vara nåt…

Kan denna ersätta min tejpade mobilkamera?

                                                                                                                                                            Tack för att du följde med mig på Kulturnatten via bloggen. Och du som var i Uppsala, var du nere på stan och tittade på nåt???

Read Full Post »

Kultur, kakor och lite annat

Varning för liiite snusk!

Idag styrde vi kosan ut på landet, ungefär. Eller i alla fall dit där jag ska jobba i höst. Det är så fin natur där och jag hittade en damm som jag nästan hoppade i på grund av det klibbiga vädret… Elias såg inte lika badsugen ut…

Elias var inte lika badsugen som jag.

                                                                                                                                                       Överallt hade det varnats för regn och åskväder – till och med mamma varnade mig per telefon. Så trots att det var badväder, egentligen, gjorde vi de utflykter vi tänkt oss. Vi höll på att smälla av i värmen…

En liten bro nära dammen.

                                                                                                                                                                 En bit bort låg nåt som såg ut som en bassäng med en fontän. Jag tänkte nästan hoppa i, men ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba… 😳

En bassäng med en fontän som lockade till bad. Men jag ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba…

                                                                                                                                                          Efter all vacker natur tuffade vi in till stan och letade upp en bra och relativt billig parkeringsplats. Jag betalade noga parkeringsbiljett – och det var tur, för jag såg en och annan Hånglare* passera…

Vi lekte turister i vår egen stad och jag fotade Elias i Skytteanska valvet.

                                                                                                                                                                  Så traskade vi ner till Upplandsmuseet. Först svalkade vi av oss lite i skuggan och glodde på vattenfallet. Men inne på museet var det som tur var ganska svalt!

På museet fanns massor av utställningar och spännande saker. Mycket handlade om fika…

Här kunde vi läsa att fika är en typisk svensk företeelse.

                                                                                                                                                                Elias gick runt och kände på de uppställda kakorna och bullarna. En del var äkta, medan andra helt klart var fejk…

Den här jättekanelbullen var helt klart fejk.

                                                                                                                                                            Det fanns en hel del modeller av stan från äldre tider att titta på och den del hus att gå in i. Här hittade Elias ett kök där han slängde ihop lite sen lunch åt oss.

Elias hittade ett kök där han slängde ihop lite lunch åt oss.

                                                                                                                                                                Men vi var väldigt fikasugna, det syns väl här hur desperat gossen försöker gnaga på en jättecupcake…

Väldigt kaksugen gosse!

                                                                                                                                                          Men vi lärde oss en hel del också! Bland annat att den första författaren var kvinna och hette… Anna, ungefär…

Den första författaren hette Anna, ungefär, och var månprästinna. Hon skrev bland annat hymner till Inna, nej Inanna.

                                                                                                                                                              Vi fick se bilder och modeller på allt från bondgårdar och uppländska hem till Domkyrkan och industrier. Äckligast var nog modellerna av mat, jag höll på att kräkas över ett par grisfötter. Vi såg också ett skelett av en dvärg. Mycket otäckt! Sen var det lite snusk också, titta bara på ett av orden här i bild…

Ett kvinnligt könsorgan har smugit sig in i bild text…

                                                                                                                                                              Vi kollade in utställningen om studenter genom tiderna och jag flinade introvert åt denna monter med näbbstövlar och Palestinasjal.

Näbbstövlar och Palestinasjal – kunde ha varit mina…

                                                                                                                                                                 Innan vi lämnade museet drack vi lite vatten och Kiss-Lisa** gick på toa. Sen hittade vi en öppen dörr som ledde oss till en träbrygga under museet, men över floden. Häftigt!

Mörkt och läskigt var det under museet…

                                                                                                                                                                   Efter all denna kultur gick vi till glasskiosken på S:t Eriks torg. Det var en miss. Vi fick köpa var sin glass och en dricka till Elias, men kaffemaskinen var inte ens påslagen kom killen på efter typ en kvart… Tröttsamt… I stället för cappuccino fick jag vanligt kaffe som smakade urk, men jag krävde en femma tillbaka eftersom det var billigare. Då har puckot mage att sucka! Vem var det som skulle sucka, liksom? (Vad hände med ”kunden har alltid rätt”???) Fast innan det blev vår tur hade en familj på tre terroriserat killen med krångliga beställningar på glass – varav den största glassen gick till den minsta familjemedlemmen, en tös som knappt kunde gå…

Vi blev INTE nöjda utan tog ett varv inne på Saluhallen för att leta efter mer glass. Men där fanns bara fula fiskar med vassa tänder. Därför vandrade vi vidare till min vän Kurden på Drottninggatan där vi inhandlade våra andra glassar.

Sen blev det dags att åka hem till mig för att hämta lite skinka, bland annat, innan vi skulle hämta kvinnan i våra liv från jobbet. På vägen hem till Himlen stannade vi och handlade lite fredagssnacks, men middag promenerade vi till Kreta och intog. Frida hängde på, medan Slaktar-Pojken fick en pizza i doggybag.

Fantasifullt skuren lök med tzatziki, typiskt för Kreta.

                                                                                                                                                              Vi orkade knappat släpa oss hem efter middagen och efter en siesta och dusch för somliga intog vi ballen***. Där fikade vi och grannen plingade på med ljuvliga kladdkakor med kokos, fortfarande varma från ugnen… Vi rundade av med var sitt glas öl och pistagenötter.

Nu har klockan blivit alldeles för mycket och jag ska skicka upp det här inlägget innan jag somnar sittande framför datorn… I morgon väntar nya äventyr…

PS Den här bilden på Annas fina pelargon skulle ju var med i inlägget också!

                                                                                                                                                              *Hånglaren = en av stans p-nissar
**Kiss-Lisa = Tofflan
***ballen = balkongen

Read Full Post »

Allergisk mot vintern eller tursignal?

Detta med kliet i ögonen och näsan och nysningarna, det har minsann inte upphört. Nu är jag inne på tredje dan. Inte känner jag mig förkyld utan jag är övertygad om att det är en allergi/överkänslighet av nåt slag. Frågan är mot vad. Jag åkte till Fästmön igår eftermiddag och trots att jag har varit där fram till nu är det inte bättre. Eller kliandet i ögonen är bättre, nysningarna är värre. Så det vete 17 om jag är allergisk mot min porslinsblomma… Mer troligt mot vintern. Det roliga är att jag nyser alltid tre gånger varje gång – och DET betyder VINST av nåt slag! Nysningarna går inte att häva på nåt sätt, jag nyser som en fontän.

Lättare sagt än gjort…

                                                                                                                                                         Mamma hade ju skickat med en trisslott i sitt fina brev och jag skrapade fram en vinst på 2 x 25 kronor. Igår var jag och hämtade ut två nya lotter som nu ligger till sig på bänken i köket. Men kanske, med tanke på trio-nysningarna, att jag ska skrapa en. Man vet ju aldrig… Det är ju roligare att tro att nysningarna är en tursignal i stället för en allergi – även om jag stundom känner mig tämligen allergisk mot vintern, dårå…

Nån turgubbe är verkligen inte Karl Jonas Herbert som minst en gång i veckan ringer fel och hamnar hos mig. Kanske dags att du lär dig RÄTT telefonnummer, lilla gubben???

Ringa ska jag för övrigt göra till mitt namnsdagsbarns (ja, det är Anna idag!) mamma, för jag behöver lotsning i morgon kväll när vi ska till Tomtens stuga och fira svägerskan. Det ska bli så häftigt att få åka släde, jag har aldrig gjort det förut! Mer om den kvällen kommer sen i text och bild på en blogg nära dig, förstås!

Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i närområdet eller om lokalblaskan har blivit censurerad. Man vet aldrig vad det finns för krafter som styr i det dolda… Jag menar, finns det tomtar så finns det ju helt säkert troll…

Read Full Post »

Morgonpromenad bland torn och vid vatten

Natten har varit lite tuff. Fåglarna höll sig visserligen lugna, men det gjorde inte min mage. Jag har haft riktigt ont och känner fortfarande av den. Men, men, detta hindrade mig inte från att ta en härlig morgonpromenad, som alltid här nära sjön.

Först gick jag till huset där jag bodde som spädbarn.

Vid den röda ringen syns utsidan av det första Toffelhemmet.

                                                                                                                                                               Här bodde jag med mamma och pappa tills jag var ungefär 18 månader. Då flyttade vi till Småland.

Idag var jag lite modig och traskade upp mot stan – trots min lätta klädsel (shorts och linne). Det blåste kallt i skuggan, men i solen var det skönt med lite blåst.

Kyrktornet reste sig nästan spöklikt i motljuset…

                                                                                                                                                          Tog en titt neråt Stadsparken. En ganska klassisk park med fontän, gräs och sköna, skuggande träd.

En klassisk stadspark.

                                                                                                                                                             Gick sen ner mot hamnen och tittade på båtar.

Det låg massor av fina båtar i hamnen…

                                                                                                                                                       Svängde förbi hos Bok-Anna, men hon hade inte öppnat för dagen. Fast nån hade redan ställt en gul kasse med böcker utanför hennes bod.

Utanför Bok-Anna stod en gul kasse med böcker som nån lämnat.

                                                                                                                                                       Nere i hamnen hittade jag ett sjöodjur på land!

Alla ungar älskar att klänga på detta!

                                                                                                                                                      Vattnet såg inte alltför rent ut och dessutom ganska kallt…

Kallt vatten!

                                                                                                                                                                 I ett hörn av promenaden hittade jag en liten vrå som såg perfekt ut för mete och kontemplation…

Perfekt undanskymd vrå för mete och tankar…

                                                                                                                                                            Och slutligen, på vägen tillbaka, fångade jag ett torn som stack upp bland träden.

Torn bland trädtopparna.

Read Full Post »

Vad har folk egentligen i sina trädgårdar för snusk?

För ett tag sen skrev Lena Köster ett roligt inlägg på Kulturbloggen med rubriken Dasskultur. Jag har funderat vidare lite på det där och tänkte under förmiddagens promenad göra en liten och visserligen ovetenskaplig, men ändå klinisk undersökning av hur det ligger till i våra trädgårdar.

Lena Köster utgjuter sig i ovan nämnda inlägg om toastolar. Jag skrattar så tårarna rinner. Läs bara:

[…]På väg med bil genom Uppland ser jag på flera ställen toastolar med blommor på gräsmattor och i små bersåer. Är folk inte riktigt kloka? Själva har vi en utbytt toastol i garaget. Vi har tänkt åka till tippen med den, men borde kanske tänka om, ställa ut den på gräsmattan med en pelargon i holken?[…]

Hon filosoferar vidare över estetiken i det hela och vad folk har för ÖVRIGA preferenser:

[…] Vilken estetik kan utläsas av denna form av trädgårdskonst? Är det frågan om en noga reflekterad utmaning av förbifarandes uppfattning om utsmyckning av trädgårdar (trädgårdstomtar, släng er i väggen!)? Eller är det fastighetsägarnas uppriktiga, personliga uppfattning om skönhet? Vad har de i så fall på väggarna, vilken konst, menar jag? Vad läser de? Vilken musik lyssnar de på? […]

Hon försöker tänka att toastolarna med blommor i är nån sorts installationer. Men avslutningsvis kan hon ändå inte riktigt förstå det hela:

[…] Kanske döljer sig en insikt, som jag inte har, och en avsikt, som jag inte förstår, bakom de blommande klosettmöblerna i de uppländska trädgårdarna? […]

För ett par år sen ställde nån jag då kände ut en toastol på sin trädgårdsplätt. DÅ minns jag att jag tyckte att det var rätt häftigt och ovanligt, men IDAG kan jag ju inte annat än hålla med Lena Köster. Jag förstår inte avsikten. För snyggt var det definitivt inte. Och när jag tänker efter var det ju rätt… snuskigt… En gammal använd toalett. I trädgården. Med blommor i.

Vad är avsikten med detta???

                                                                                                                                                              På en annan trädgårdstäppa noterar jag två stjärtar. Två SMÅ stjärtar i betong. Inte ens snygga är de, men de är ju inte supersnuskiga heller. Rätt trista. Men vad jag förstår var de gratis. Och gratis är ju gott, eller? Fast i det här fallet hade jag nog skippat att lösa in kupongen, så att säga. (Men smaken är ju som bekant likt baken – delad. Emellertid DELAR jag INTE denna smak!)

När jag var barn var det på sina håll populärt med dammar och fontäner i trädgårdarna i Metropolen Byhålan. Men då var det lite mer raffinerat snusk, så att säga. Det kunde vara nakna, vackra damer som höll en kruka intill sina svällande bröst. Ur krukan plaskade en vattenstråle. Eller så var det en kissande liten pojke. Där kom vattnet ur… ja, du kanske själv har fantasi nog att gissa… (Mina föräldrar var av den sedesamma typen och hade en groda där vattnet sprutade ut ur munnen – kanske det är därför jag är som jag är..?)

Typ såna här tjejer var det ofta i fontänerna i min barndoms trädgårdar.

                                                                                                                                                            Därför är min ambition att idag, som sagt, göra en liten undersökning på min förmiddagstur och kolla upp lite hur det ser ut med snusket i våra trädgårdar. Hittar jag nåt snuskigt återkommer jag FÖRSTÅS med bilder!

Read Full Post »