Fotografiska: Naket, obegripligt och engagerande

Ett inlägg om Fotografiskas pågående utställningar.

---

 

Naket, obegripligt och engagerande. Det är i korthet min sammanfattning av besöket på Fotografiska museet i söndags. Som fjärde ord borde det också kanske stå

överraskande,

men det är mitt favoritmuseum i Stockholm alltid. Ja dess utställningar är överraskande, vill säga.

Jag försöker alltid besöka Fotografiska när jag är i Stockholm. Den här gången gick jag in på mitt presskort eftersom jag ville skriva om de pågående utställningarna. Det kändes liiite märkligt att bli tillfrågad om jag sökt ackreditering för utställningar som har pågått ett tag, men efter att kassakillen (ingen avstavning!) gått bakom kulisserna och frågat ”nån” fick jag tillträde. Nåt pressmaterial fick jag däremot inte, för det fanns inget (?!). Det hittade jag i stället på Mynewsdesk, tack så mycket!

Me kissing Vinoodh, en sorts ”we-fi” av de båda fotograferna Inez och Vinoodh.

På entréplanet möttes vi besökare av Inez & Vinoodhs utställning Pretty much everything. Utställningen öppnade redan den 12 juni och pågår till den 27 september. Inez & Vinoodh är två holländska fotografer som blandar foto och konst, kan man enkelt uttrycka det. Med Cecil Beaton-utställningen i bakhuvudet skulle man kunna säga att de använder mera skruvade sätt att porträttera människor på. De har gjort porträtt och kollage för många kända varumärken och av många stor stjärnor. Och jag måste nog säga att bilderna av lady Gaga, som finns med i just den här utställningen på Fotografiska, är väldigt annorlunda. För mig är många av deras verk till och med så annorlunda att de blir obegripliga och inte heller så sällan obehagliga.

Lion before storm av Nick Brandt visar ett stolt och kraftfullt djur.

Museets Nick Brandt-utställning, On this earth a shadow falls across the ravaged land, öppnade redan den 22 maj och finns att se till den 13 september. Det här är en riktigt engagerande – och sorglig – samling sepiabilder på temat Östafrikas hotade djurliv. Jag hade ingen aning om att mellan 30 000 och 35 000 elefanter slaktas varje år eller att noshörningshorn är mer värdefullt än guld. Det är bilder på kraftfulla lejon och magnifika elefanter vi betraktare får se. Men vi får även se jägarna med sina troféer. Några jaktscener bjuds vi däremot inte på. I stället fascineras i alla fall jag av att Nick Brandt kommer så nära de fantastiska djuren. Det är omöjligt att gå opåverkad från de här bilderna!

Aktstudie i skärgården av Anders Zorn – en liten selfie, minsann! Bilden tillhör Zornmuseet.

Det finns väl knappast nån hyfsat allmänbildad svensk som inte känner till konstnären Anders Zorn, eller? Du vet, han som kanske är mest känd för att ha målat de där frodiga kullorna. Men faktum är att Anders Zorn även var fotograf. På Zornmuseet i Mora finns ett tusental av hans bilder från 1890-talet och fram till hans bortgång 1920. På Fotografiska finns några av dessa foton att se till och med den 30 augusti i utställningen Zorn och kameran. Det är oerhört spännande att se fotona som tagits för att vara förlagor till konstverken, men också de annorlunda bilderna av prostituerade på bordeller i bland annat Egypten. (En del foton är synnerligen erotiska. Bland annat får vi se ett par kvinnor ”in action”. Pryda jag rodnade i mörkret.) Anders Zorn var en av de första konstnärerna att använda just kameran som hjälpmedel. Eftersom det ansågs vara lite fusk var fotografering av modeller inte nåt man talade om offentligt. Att Anders Zorns foton lyfts fram här gör därför denna utställning extra intressant.

Men… Låt nu inte mina åsikter om verken styra! Gå dit och gör din egen bedömning.

 

Här hittar du Fotografiska museet:

Fotografiska museet finns på Stadsgårdshamnen 22, nära Slussen, i Stockholm.

Museet har öppet alla dagar utom midsommarafton och julafton kl. 9 – 23.

Entré: 120 kronor. Pensionär och studerande (ta med giltigt studentbevis!) samt grupper om minst 20 personer: 90 kronor. Barn under tolv år: gratis.

Museet finns också på Facebook, Instagram och Twitter.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.

---

 

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.

Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…

Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Måndag… Hemfärd… Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.

Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensam ensamhet

Ett ensamt inlägg.

---

 

Ensam!

Nä, jag känner mig inte så ensam just nu. Det är inte mig det här inlägget handlar om, även om jag ibland kan känna mig ensammast i hela världen. Den där känslan av att vara så allena och inte ha nån att kontakt just då, i den stunden. Folk jobbar ju, typ… Jag kan inte vänta på andra, jag får nästan alltid kämpa med ensamhetsdemonen ensam.

Igår kväll ringde jag mamma. Det har nu gått över en vecka sen hon fyllde 80 år. Vi hade en bra dag och gjorde en fin utflykt som mamma var mycket nöjd med. Men hon saknar sin släkt. Sin tämligen stora släkt. Alla miljoner kusiner, varav en enda hörde av sig till 80-årsdagen. En (1). Det var mammakusinen B, förstås, den enda av miljonerna som bryr sig. Det är både jag och mamma väldigt glada för. Samtidigt… när mamma själv är noga med att ringa eller skicka ett kort till födelsedagar och bara får tystnad tillbaka… Jag förstår att det känns, men jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att köpa ett grattis-kort, skriva sitt namn på det och posta det.

Det är inte lätt att ha sin gamla mamma boendes långt borta. Från början var valet mitt, det vill säga jag flyttade när jag hade blivit myndig. Jag har i princip bott i Uppsala hela mitt vuxna liv. Mamma har i princip bott hela sitt vuxna liv i Metropolen Byhålan. Det är inte bara att flytta för nån av oss då. Mamma är för gammal och sjuk, jag har min familj här samt större möjligheter till en framtid (vill jag tro, i alla fall). Jag kan inte tvångsflytta mamma, men jag misstänker att hon straffas för sin ensamhet av sina så kallade vänner och väninnor och framför allt, miljonerna kusiner. Det gör mig ont. Det gör däremot inte ont att skicka ett kort. Eller ringa nån gång.

Sex elefanter hos mamma får illustrera alla miljoner kusiner hon har.

Det här med kusinerna är ett känsligt kapitel. Mamma berättade om hur det var när hon var barn och hur födelsedagar firades då. De flesta kusinfamiljer hade flera barn. När vart och ett av dem fyllde år fick födelsedagsbarnet en krona av varje familj, så att h*n kunde köpa sig vad h*n ville.

En satt och räknade hur mycket det kunde tänkas bli och så funderade en ut vad en skulle köpa.

sa mamma.

Sen fanns det fastrar/mostrar och farbröder/fastrar som alltid ‘glömde bort’ födelsedagar också, så dem kunde man inte räkna med, 

fortsatte hon.

Tänk… en krona… Det var mycket pengar på den tiden. För de barnrika familjerna sved det säkerligen att ge bort en krona i present till nån annans unge och för den familjen med bara ett barn var det nog heller inte lätt att få pengarna att räcka till åt alla andras fyllande ungar. Men det gjordes på det viset och det var rättvist. Idag är det bara… orättvist. Och ensamt. Uttrycket

ensam ensamhet

känns lite stämplat i pannan på min mamma.

Vi hade kunnat ordna en födelsedagsmottagning om vi hade skrapat ihop våra gemensamma resurser, mamma och jag.

Men varför ska jag bjuda människor när jag fyller år när dessa människor aldrig hör av sig annars?

undrade mamma. (Säkert tänkte hon som jag också gjorde hur oerhört ledsamt det skulle bli om ingen kom…)

Och jag höll med. Vi unnade oss i stället en fin lunch i trevliga omgivningar, en åktur och… en fika i Tranås. Under bilresan ringde mammakusinen B och de båda kusinerna pratade en stund via en sprakande mobil. (Dålig mottagning i mörkaste Småland.) Mammakusinen B skickade för övrigt även en grattiskort med en present. Det är omtanke och det blev väldigt uppskattat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag förstått Annas kärlek!

Ett förstående och rätt självironiskt inlägg.

---

 

Det var som om polletten trillade ner igår kväll. Jag förstod ett och annat. Jag fattade hur det kan komma sig att Fästmön älskar mig. Om man känner hennI är det inte så svårt. Lägg ihop ett och ett, det vill säga, Anna älskar elefanter. Och jag är ju en elefant!

Lika som bär..?

Jag har skitstora öron, gigantisk snabel, grådaskig hy och är rätt stor och klumpig = alltså elefant. Fast den till vänster på bilden är ju en lite söt sådan, ändå. Den till höger borde nog uppsöka plastikkirurg. Det har hänt ett och annat sen högerbilden togs för nåt år sen. Eller också duger jag som jag är..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En omvärldssvängom

Ett inlägg om en tur i omvärlden via media på nätet.

En både bra och frustrerande dag är snart till ända. Tre jobb är sökta, men mejleriet krånglar fortfarande. Ett tag på eftermiddagen kunde jag logga in och läsa alla miljoner mejl som trillat in, men strax före 18 var det kört igen. Så just nu är e-post inte ett bra sätt att nå mig på, tyvärr. Just sayin. Städningen är emellertid klar. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i omvärlden. Helt asocial behöver man ju inte vara, krånglande mejl till trots… Häng med på en svängom – om du vill. Annars struntar du i det.

 

Bubbelvatten kanske serveras om Vattentornet vinner.

Vattentornet kan få pris. Då snackar jag förstås om Uppsalas vattentorn. Tornet är ett av fyra ljusprojekt som är finalister till utmärkelsen årets Svenska Ljuspriset. Den 10 september presenteras vinnaren. Kul, kul och tummarna hålls, förstås!

The Beast skyddar Obama i Sverige. Det känns lite som James Bond att titta på skisserna av den bil som president Barack Obama ska färdas i när han kommer hit till Sverige på onsdag. Bilen är liksom en bunker på hjul med brandsläckningssystem, bepansrad bensintank med skum så att den inte kan explodera, kaross som kan deformera projektiler, punkteringssäkra däck med mera. Och så en egen blodbank. Vi får hoppas att inget av detta behöver testas… Lite scary är det allt och jag är aningen nojig – jag läser just nu Lennart Pehrsons bok Familjen Kennedy…

 

Det blir nog inte mer pengar netto för pensionärerna.

Sänkt skatt för pensionärer. Tänk, en hel hundring per månad blir det på plus för pensionärerna om regeringens förslag går igenom. Samtidigt väntas pensionerna sänkas med mellan 200 och 400 spänn i månaden för den som har jobbat heltid. Nån som ser logiken i detta???

Betalar du mer el än dina grannar??? Nä, jag gör inte det – än så länge. Men det diskuteras huruvida vi ska installera mätare i alla lägenheter i min bostadsrättsförening. Energimyndigheten ger lite tips på sånt som kan minska kostnaderna, till exempel energieffektiva lampor, rätt temperatur i kyl och frys, diskmaskin eller handdisk etc. Kanske bäst att läsa på lite…

Här ska crossfitsporten växa. Det låter väl bra. Men vem 17 är killen till vänster på bilden bredvid ägaren Jenny Samuelsson??? Bildtext, tack! Eller nåt. Jag är nyfiken.

 

Strunta i elfenbensprylar, tycker jag som gillar elefanter som de är. Eller i lera på sten.

Polisen beslagtog elfenben. För en vecka sen beslagtog polisen i Uppsala elfenben som annonserats ut på Uppsala Auktionskammare. Nu undersöks om benen kan härröras före eller efter 1947. För att få sälja elfenbenprylar tillverkade efter 1947 krävs särskilda intyg, nämligen. Jag tycker att man inte ska varken köpa eller sälja elefenbensprylar. Punkt.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Fre… näää… onsdagskväll…

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon tror att det är fredag – men det är ju onsdag, som varje människa vet. Eller..?

Underbar smörgåstårta vid avtackningen. Men mycket känslosam avtackning. Jag vet att jag saknar B redan nu – den första som välkomnade mig på mitt nuvarande jobb (på institution 1) och som alltid, ALLTID har varit vänlig och snäll. Jag hoppas B får en bra pensionärstillvaro. Planer finns det gott om, bland annat släktforskning. Och att läsa den här bloggen! (Tofflan tackar!)

Efter jobbet for jag ut på myggnätsjakt. Hittade nåt skit på Rusta för 79 spänn. Tror inte det är så tokigt – om man nu inte blir galen på det. Det som var mickligast var att sätta fast kardborrbandet runt dörrkarmen. Pappersremsan mot klistersidan gick nämligen av hela tiden. Annars gick det bra. Två delar nät sitter lite omlott så att det blir hyfsat enkelt att gå in och ut.

Myggnät. Men den där Ajfånen får det att se ut som om elefanter kan slinka igenom hålen. Hålen i nätet är betydligt smärre i verkligheten. Idiot-Fån! 

Hemkommen till New Village träffade jag mannen i familjen Renovering. Jag frågade om de inte var färdiga snart med sin uteplats och när det skulle vara fest. Han var så söt, för han bad om ursäkt och sa att de

snart blir färdiga. Och vi ska ha fest i kväll, för jag fyllde år häromdan.

Då kan ju inte ens en Toffla bli sur, utan hon skärpte till sig och gratulerade. Mr Renovering hoppades att de inte skulle störa för mycket i kväll med sin fest, men jag sa att det är lugnt, jag är ju ledig i morgon.

Men då kan du ju komma ner och festa med oss!

Joru, tänkte jag, men tackade snällt. För han var verkligen otroligt söt.

Jag hade ju andra planer – sill och potatis med öl och nubbe på ballen*. Det är ju som typ fredag idag fast det är onsdag. Hann väl precis duka fram när det mulnade på. Nåt regn har inte kommit än, men det står inte på förrän det gör det.

Fre… nej, onsdagsmiddag.

Så där jättevarmt är det inte ute på ballen, så jag tänkte ta min surfrunda innan jag slår mig ner i bäste fåtöljen och läser Elly Griffiths. Den här boken läser jag just nu.

Det ska bli skönt att vara ledig i morgon. Jag har en del planer för dagen, men det kanske bara blir så att jag är hemma och grejar med diverse. Inte ett dugg fel det heller.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Neråt landet…

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.

På vägkrogen förfasade jag mig invärtes över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.

I hyllan hittade jag också en spännande bok som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.

Efter ett tag började det knorra i magen och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.

Det blåste bara en svag vind och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.

Och medan jag promenerade 12 kilometer, passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…

I m0rgon ska jag försöka komma iväg lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…

Livet är kort.

*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

Det blev en annan sorts dag

Det blev en annan sorts dag än vad vi tänkte i morse. Men det är det som är semester, eller hur?! Att kunna ta dan lite som den kommer.

Mitt busskort klarade tvätten och det var väl som Gunilla skrev i kommentaren en ovanlig aktivitet, att tvätta busskort. Pengatvätt har man ju hört talas om, men se busskort… Hur som helst, kortet funkade i ICA Heidans terminal, så då får jag lita på att jag inte har sumpat typ 150 kronor…

Nåt som inte funkade var emellertid den loppisen vi hade tänkt oss att besöka. Den funkade inte alls, den var semesterstängd. Vilken tur då, att Slottsfrun herself ringde i samma veva och bjöd över oss på kaffe!

Vacker växtlighet vid slottet.

Slottsherren var satt att rensa i häcken. Ja inte sin egen, alltså, utan den gröna växande häcken runt slutet. Vi erbjöd inte vår hjälp, vi har ju semester. Och under tiden han arbetade tog en annan herre över slottsherrskapet.

”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…” (När jag gick ner på knä för att fota denne gentleman lyckades jag få gödning på mina rena jeans. Bra va?!)

Vi fick gott kaffe och smaskens till och jag ska ärligt säga att hade jag fast tjänst så hade jag köpt stugan en bit bort som fortfarande är till salu… Tills vidare får jag njuta av blivande svärmors (hoppas jag!) underbara rosa hortensia.

Underbar hortensia.

Solen sken och det var stekhett när vi tuffade till Stormarknaden. Mitt ICA-kort ville inte funka, så det tog ett tag innan vi kom igång med handlingen. Men först stannade vi till på vägen dit för att fota nåt riktigt spektakulärt…

Ett byxben!

Ett byxben? Nja, tanken var att jag skulle foto kameler och elefanter som traskade vid vägkanten där en cirkus hade slagit upp sitt tält. Men bakom mig tutade en ilsken taxichaufför som uppenbarligen inte var nån djurvän, så då blev det ett byxben som fastnade i mobilkameran.

Nu är vi i Himlen, var sin Corona ligger på kylning (ja, vi har köpt lime!) och Fästmön rensar kyckling. Vi väntar på solen, men här i Förorten verkar den helt lysa med sin frånvaro.

Read Full Post »

Två elefanter balanserade…

Att leva är lite som att gå balansgång och vara elefant. Inte alltid så lätt.

Två skönheter som bor ovanpå Fästmöns TV. Jag har alltså ingenting med bilden att göra mer än att jag tog fotot.

Read Full Post »

Vi skulle till OnOff men hamnade på Jysk och Jula…

Ja vi skulle alltså till OnOff med Annas mobil. Men i stället hamnade vi på Jysk och Jula. Hur kan det bli så? Jo, därför att OnOff var STÄNGT FÖR OMBYGGNAD. Då är det inte så lätt att komma med en nyinköpt, krånglande mobil…

Vi traskade över gatan i stället och stegade först in på Jysk. Där fanns en hel del roligt att se. Till min prinsessa hittade vi Kudden med stort K.

Min prinsessa!

                                                                                                                                                             Jag blev yr i mössan ganska snart, men upptäckte att Jysk kanske har lösningen på detta!

Bandage för yra elefanter, passar ju perfekt för en snurrig tjockis som jag!

                                                                                                                                                        Över huvudtaget var det fullt av farliga djur på Jysk idag.

HJÄLP, vilken andedräkt!

                                                                                                                                                         På sina ställen var det lite Tokeria-ordning*. Nåt hör inte hemma på den här hyllan, till exempel, men vad?

Hylla för panty hoses eller MER(a)???

                                                                                                                                                        Sen hittade vi Sängen med stort S också för dem som vill vara tre i sovrummet.

Säng för tre – två där nere och en där uppe.

                                                                                                                                                        För några år sen var vi på ett 40-årskalas, jag och Anna. Då lärde vi oss att man ska gnugga Buddhas mage för då blir man rik. Gissa vad Anna gjorde när hon fick syn på en liten Buddha??? Gnuggade av bara F*N!

GNUGGA, GNUGGA! ”Ge mig pengarna NU!”

                                                                                                                                                       När vi hade tramsat färdigt inne på Jysk och jag dessutom betalat en kudde som jag gått och burit på sen vi klev in, nästan, var det så dags för Jula att få besök av oss. Vi välkomnades redan i dörren av Grabben Hela Dan med Stora Doningar!

”Jag har stora doningar, jag!”

                                                                                                                                                               För övrigt var det MYCKET som var stort på Jula. Jag började undra om man lierat sig med min optiker som jag fick ett STORSTILAT brev från igår…

Jumbofjärrkontroller… Jämför de tre högra med den i normal storlek längst till vänster…

                                                                                                                                                             Jula har ett varierat sortiment av prylar. Och jag vet inte riktigt vad man ska ha allting till. Det här, till exempel, vad är det?

Har det med grisar, snusk eller musikalen Grease att göra, månntro?

                                                                                                                                                        Sen hittade jag en sak som faktiskt går att använda, men vem vill få grodspott i huvet när man duschar?..

Jaaa, vad säger man..? En sån här borde väl alla ha, eller..?

                                                                                                                                                     Tydligen har man på Jula inte bara specialiserat sig på oss som ser illa och såna som vill ha grodspott i huvet utan även på neuropsykiatriska funktionshinder.

Strykjärn som ger damp?

                                                                                                                                                         Sen tycker jag att de är rätt snuskiga på Jula, framför allt när de börjar saluföra djurs könsorgan… Eller?

Men fyyy… Låt den lilla katten ha sin lem kvar. Annars kan det ju bli… Pelle Lemlös!..

                                                                                                                                                  Slutligen, den som inte har en sån här i sin ägo, måtte ha ett torftigt hem…

Noppborttagaren – för navelskådare som vill ha luddfria navlar???

                                                                                                                                                            Nej, efter allt detta var vi så yra i mössorna båda två att vi åkte hem och begrundade allt vi sett… Och under tiden vi dokumenterade detta blev vännen Jerry ÄNNU mera känd i media… Men DET får han själv berätta om!

                                                                                                                                                   *Tokeria-ordning = att det till exempel ligger kakor bland tvålarna

Read Full Post »