Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröst’

Ett lördagsinlägg.


 

Solig vinterlördag i januari

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave MariaDet kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Sängläsning bok och kaffe

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Full dammsugarpåse

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Soppåsar

Sopkaos i New Village osså.


Jag måste ge mig ut, tyvärr. 
Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskrona tänd

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.


*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg bland annat om hur husmor slår till.


 

Bränt rostbröd

Husmor slog till!

Förra året när mamma skulle komma till jul lyckades jag koka ett ruttet ägg. Det låg en stank, tät som en dimma, över mitt hem. Lukten pendlade mellan omklädningsrum och långlagrad ädelost. Jag behöver väl inte säga mer? I år brände jag hemma. Det vill säga, jag skulle rosta bröd. Två små ändbitar skulle jag rosta, snål som jag är. (Här kastas ingen mat om det går att undvika.) Tryckte ner bröna – FRANSKBRÖDEN, alltså – i rosten. Sen gjorde jag som så ofta: jag satte mig vid datorn. Kom på att jag inte hade gjort nån budget för 2016 och började fippla med Excel. Så noterade jag en… lukt… Såg ett moln… Det var snudd på att brödrosten stod i brand. Den gjorde nu inte det, som tur var. Det var bara de två brödbitarna som nästan brann. De var naturligtvis oätliga.

Nej, nån husmor har jag aldrig varit och lär aldrig bli… Därför tänker jag åka och köpa nån form av middag till mamma och mig – troligen grillade kotletter till moderskeppet, grillad pippi till mig. Det är uppenbarligen säkrast…

Soligt utanför fönster med Uppsalakula

Uppsala är soligt idag. Det ser varmare ut utanför igloon, faktiskt.

Uppsala visar sig från sin soliga sida idag, förvånansvärt nog. Men sen ska det förstås regna. Det är runt åtta grader varmt ute och gräsmattorna på fram- och baksidan lyser gröna. Det är bara jag som bor i en igloo. Alltså, jag har verkligen kallt inomhus! Jag märkte stor skillnad jämfört med inomhustemperaturen hos en granne som tittade in till häromdan. Därför har jag lagt fram två filtar till mamma, för hon lär frysa ännu mer än jag. Förra julen när mamma var här ringde jag fyra (4) samtal till bostadsrättsföreningen och klagade min nöd. Då höjde de typ en grad. I år har jag inte orkat klaga, det verkar som om de har bestämt sig för att frysa ut mig. Men om flera i huset har lika kallt kunde vi kanske gå ihop och klaga..?

Jag har fått tillbaka mitt eksem, irriterande nog. Det enda bra med det är att det inte syns den här gången, för det sitter på ryggen och bröstet och såna kroppsdelar visar jag inte hur som helst för vem som helst. Därför är jag mycket glad att jag fick en bättre salva en sist av husläkaren. Ett par, tre smörjningar brukar göra susen. Mina eksem är inte utredda, men jag får dem när jag är stressad. Den gångna veckan har onekligen varit… stressande och pressande.

Det börjar bli dags att duka fram gofika. KÖPEBRÖD. Jag önskar dig en härlig lördag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Smileyballonger

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

 Min mage sticker fram o dubbelhakor

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna blåser ballong

Anna åker på en blåsning.

 

Elias öppnar paket

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Linn Elias Frida

Syskona O: Linn, Elias och Frida.


Födelsedagsbarnet ville ha tårtan
på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna

Min älskade Anna.


I bilen hem 
fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Blått hjärta

Ett underbart vackert blått glashjärta.


Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. 
Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan ger sig ut på en tripp i omvärlden, genom cyberspace, förstås.


Måndag och arbetsvecka för somliga,
semestervecka för några, en ny jobbsökarvecka för ytterligare ett gäng och så vidare. Själv fick jag äran att ge en nyutnämnd professor en grattiskram på förmiddagen. Det är SK väl unt med den utnämningen, h*n arbetar så hårt! Men nu en tripp i omvärlden, det kan ju ha hänt nåt även utanför huset där jag jobbar!

AnnaSoderbackLULNy direktör för Kultur i länet. En del organisationer älskar direktörer. Men den här direktörsposten har alltid varit lite som en katt bland hermelinerna. Därför gläds jag med Anna Söderbäck, ny direktör för Kultur i länet!

Uppland firade vilda blomornas dag. Igår firades De vilda blommornas dag i Uppland för tionde året i rad. I Uppsala firades det med vandring genom Hågadalen. Själv firade jag ju, som bekant, med att plantera örter.

klubba och lagbokOklart juridiskt läge efter beslutet. Vad händer nu med anledning av att en direktör blivit felaktigt sparkad? När domen vinner laga kraft, som det heter, står organisationen plötsligt med två högsta hönor. Vid nästa styrelsesammanträde kan man fatta beslut om entledigande, men inte förr. Och om ingen mer än jag har fattat det, kan den felaktigt sparkade dirren nu begära skadestånd. Med en månadslön på 100 000+ kronor kan man ju räkna ut att det inte blir några småsummor det handlar om. Var det detta de socialdemokratiska skattebetalarna ville, de som var så arga på alliansen för detta?

Cykelambulans – ett nytt sätt att rädda liv. Man kan ju undra om sjukvården i Linköping är ute och cyklar. Jag vet svaret: det är den! I helgen som var testades cykelambulanser för första gången på stan. Ambulanscyklarna är utrustade med en ambulanssjuksköterska eller en ambulanssjukvårdare. Dessa har i sin tur var sin ryggsäck med hjärtstartare, syrgas och akutläkemedel. Cykelambulans är ett test som ska utvärderas innan man eventuellt slutar avtal om att köpa tjänsten.

GuldpengarKärlek till pengar gör människor korrupta. En ny amerikansk studie visar att blotta tanken på pengar gör att människor kan bete sig både korrupt och oärligt. I studien ingick cirka 300 studenter som forskarna utmanat genom att locka med pengar. Studenterna utsattes för olika scenarier där det begicks oetiska handlingar. En del av studenterna fick sen erbjudande om att delta och agera oetiskt mot betalning. Nästa fråga som ska undersökas är hur affärsbeslut ska kunna tas utan att pengar påverkar förfarandet på ett negativt sätt.

5 Ett sandankareChansen att överleva cancer ökar i Sverige. Ungefär 55 000 svenskar drabbas varje år av cancer. Av dessa är det cirka 11 000 män och 10 000 kvinnor som dör. Men resten överlever faktiskt! Och överlevnaden ökar stadigt, eftersom det kommer nya mediciner och nya behandlingsformer. Det finns över 200 sjukdomar som klassas som cancer. Vanligaste cancerformerna hos män är prostata-, hud- och tjocktarmscancer, hos kvinnor bröst-, hud- och tjocktarm. Mellan fem och tio procent anses vara ärftlig och 15 procent har koppling till rökning. Bara så du vet. Det finns hopp! (Och den som röker borde sluta om den inte vill drabbas av cancer i lungor, matstrupe eller urinvägar. Jag har ingen lust att finansiera din vård med mina skattepengar.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om när tillvaron är god.


Igår kväll var det ju mest kasst väder.
Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Regn på tennisbanan
Tennisbana eller pool?


Jag ringde till mamma
 idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

ordgubbar
Jordgubbar eller Annas axlar?


Det blev var sin kall öl
och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna på bussen
Anna spelade på bussen.


Det var faktiskt inte så mycket folk
varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala
Baptistkyrkan i Uppsala.


Några steg närmare ån,
ett annat vackert hus.

Riksbankens hus
Riksbankens hus i Uppsala.


Ytterligare några steg närmare ån
fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Konstigt träd Fadimes plats
Ett vridet träd på Fadimes plats.


Passade också på att fota
våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor o Annas rosa doja
Våra skuggor och Annas rosa sko.


Vi gick längs med ån
till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Dykare vid ån
Sparris, snopp eller dykare?


Fyrisån var betydligt lägre
än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor vid ån
Näckrosor i floden.


Vi frågade kille i ölkuren
hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån
En FIX vid ån.


Vi såg en och annan kompis
och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Grönsaker och grillat
Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.


Efter maten pudrade vi våra näsor
inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis
Lördagsgodis.


Nu är jag så trött, så trött
(hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår gick ju det femte avsnittet i serien När livet vänder med Anja Kontor. Tyvärr kunde jag inte kolla då, men i kväll såg jag Monika på SvT Play berätta om när hennes liv vände.Monika
Monika blev änka på sin sjunde bröllopsdag. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Som varje gång jag tittar på den här serien
fick jag höra en berättelse som grep tag i mitt innersta. Monika har tidigare varit sommarpratare i radion, men det programmet har jag lyckats missa. Nu på TV hör vi Monikas röst i inledningen berätta om hur hon höll sin hand på sin makes bröst när hans hjärta slutade slå.

När Monika sen börjar berätta sin historia och när hon pratar om sin Tommy ler hon. Vi får höra hur de träffas, blir kära, gifter sig och får två små barn. Och att Tommy blir sjuk. Hur de den sista tiden lever i nuet.

Men också när hon pratar om tiden efter döden är det ingen bitter människa vi hör utan en människa som är glad för att hon har fått uppleva en hel kärlek, som hon uttrycker det.

Titta på Monika på SvTPlay!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var med lite mindre intresse jag tvingade föreslog Fästmön att vi skulle se del två av SvT:s ABBA-dokumentär: ABBA: Vägen till Waterloo.

ABBA 1973

ABBA 1973. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här andra delen
i dokumentärserien om ABBA handlar om de fyras olika karriärer FÖRE ABBA. För faktum är att alla fyra hade ganska goda karriärer var och en för sig. Men här skildras också hur de träffades, hur de blev två par och hur de inte vann Melodifestivalen 1973 med Ring, ring, utan bara kom på tredje plats… (Det var rätt obegripligt att Sommaren som aldrig säger nej med Clabbe och Göran Fristorp vann. Du som var med då minns säkert

[…] Dina bröst är som svalor som häckar […]

Men året därpå var det dags. Waterloo slog både i Sverige, i Brighton och i princip överallt.

Jag tycker att den här andra delen av ABBA-dokumentären borde ha varit första delen, eftersom den ger bakgrunden. Jag gillar foton och klipp från gamla tider, liksom att tidigare samarbetspartners uttalar sig. Men var är ABBA-medlemmarna själva??? Det är ju dem man sitter och väntar på hela tiden!

Andra delen är bättre än den första, så det blir ett högre betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »