Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Unna sig lite: Maestro

Det var fredag igår och slutet på min arbetsvecka. Skittrött. Fästmön skulle dessutom premiärplumsa på sjukgymnastiken. Ovanpå det såg jag Odjuret himself*, naturligtvis i sällskap av en yngre kvinna. USCH!

Så det blev ingen matlagning när vi kom hem. Jag hällde upp pistagenötter och så tog vi var sin öl innan vi promenerade bort till Maestro och åt en trerättersmiddag.

Anna på Maestro.

Anna var så söt i fluffigt badhår (nä, Sjukstugan har inga hårtorkar). Och trött. Och huruvida detta plumsande gör nån nytta återstår att se. Två gånger i veckan ska det ske – de veckor Anna inte har barnen. För är det barnveckor går det omöjligt att hinna med.

Vi åt vitlöksbröd med en San Miguel till förrätt. Oliver och aioli till. Till huvudrätt valde Anna fläskfilé med potatisgratäng, tror jag, medan jag bad kocken trolla fram nåt med kyckling och råstekt potatis. Det blev två rejäla kycklingfiléer med rosépepparsås, tror jag. Fast på bilden ser det mer ut som grönpeppar i såsen…

Kyckling i pepparsås.

Som vanligt var allt mycket gott även om vi båda tyckte att våra respektive såser – Anna fick kantarellsås till sitt kött – var väldigt salta. Till huvudrätten drack vi var sitt glas rött italienskt zinfandel. Måltiden avslutades med Crème caramel för Annas del och björnbärscheesecake för mig. Idag var cheesecaken betydligt mera nygjord än sist, men jag hade ändå problem att hacka mig igenom den. Lite svårt att äta den med enbart en sked – en dessertgaffel till hade gjort susen.

Maestro är en trevlig kvartersrestaurang i de bättre kvarteren i Gamlis. Igår kväll var en stor del av lokalen bokad för ett 50-årsfirande (inte mitt, dock!). Genom att samarbeta med den intillagande sushirestaurangen fick vi bord i det som en gång var en smörjhall på en bensinmack. Lokalerna är urmysiga, servicen på topp!

Mätta och belåtna och unnade promenerade vi sen hem i marskvällen. Måltidens betyg blir högt som alltid, men inte högst på grund av de salta såserna och jagandet av cheesecake runt hela bordet assietten.

*Odjuret himself = en person som har förstört det liv jag en gång hade

Read Full Post »

Kyla, kärlek och att inte försvinna

God morgon, det är 20 grader kallt!..

Orden är min Fästmös och jag fick höra dem i morse, runt klockan 6.20. Anna skulle nämligen vara på jobbet klockan sju idag – okristlig tid! – och jag skulle skjutsa min kära. Jag vet att det är folk som reagerar på att jag skjutsar familjen. Även om jag gör det mer sällan nu för tiden får jag höra gliringar. Sluta med det! Det är mitt val! Och skälet till att jag gör det är… kärlek. Vem skulle INTE  vilja skjutsa sin älskade till jobbet en morgon när det är -20 grader om den kunde? Nä, just det! 

Den här bilden tog jag vid åtta-tiden. De övre siffrorna visar utetemperaturen, de nedre temperaturen i mitt kök.

Det är liksom inte bara utomhus det är kallt. Det är kallt inne i lägenheten också, trots att elementen är varma. Och trots att jag har tätat alla fönster här – mellan rutorna och till och med på insidan i skarvarna. För det drar så in i h-e. Föga har det hjälpt att försöka täta. Jag tycker att det är liiite lite med 18,6 grader inomhus. Nu är det emellertid så att min bostadsrättsförening redan för ungefär ett år sen aviserade i ett medlemsutskick våren 2011 att man tänker göra en upphandling för byte av fönster och balkongdörrar. Det tar tid. Under tiden fryser vi.

I morse när jag kom hem från den kylslagna resan hoppade jag i säng igen och slumrade kanske nån knapp timma. Låg och funderade lite på det här med vanor och rutiner och hur viktigt det ändå är. Vi människor vill ju så gärna tro, ofta, att

allt är som vanligt

fast det inte alls är det. Då är det tryggt med vanor och rutiner. Häromdan, när jag rensade bland mina Viktiga Papper, hittade jag en tjock bunt med papperslappar. När jag tittade på dem och såg vad de innehöll föll en tår. Eller nej, flera tårar.

I januari 2009 fick jag nämligen ett tips från en av de få vettig(a) person(erna) på mitt fack att jag skulle skriva upp sex saker jag måste göra varje dag. Det kunde vara stort som smått, det viktiga var att jag hade en tillvaro med vanor och saker att göra så att min liv fick lite struktur. F*n, vad det gjorde ont att påminnas om det där lappsystemet! Jag körde stenhårt med det fram till slutet av 2010. Då började jag i stället planera på riktigt för mitt frånfälle. För då ville jag inte vara med längre.

Nu har det flutit ännu mer vatten under mina broar. Tillvaron stabiliserar sig periodvis, men grundproblemet är fortfarande inte löst. Jag får små andningspauser när jag kan hämta kraft i att göra det jag älskar – arbeta. Men tankarna på att göra slut på alltihop kommer då och då, det är inget jag kan styra. Däremot försöker jag använda de verktyg jag har insett är bäst för att mota bort såna tankar. Och så har jag människor omkring mig som bryr sig om mig och som älskar mig och som jag bryr mig om och älskar  så mycket att jag inte vill göra dem illa – genom att göra mig själv illa. Jag vill inte försvinna än.

Det tänker jag ofta på. Att jag är lyckligt lottad att det finns en Anna i mitt liv att skjutsa till jobbet tidigt en lördag när det är 20 grader kallt och kroppen skriker efter sovmorgon. (Jag kan ju krypa ner i sängen igen sen, det kan inte Anna, hon måste jobba. Så det är inte synd om mig!)

Jag vill inte försvinna. Ännu.

I kväll ska jag laga italiensk köttfärssås (på kycklingfärs, förstås!) och vi ska dricka Amaronevin – igår blev det pizza, öl och pistagenötter. Glöm inte bort att jag live-bloggar klockan 20 och framåt! Det är ju första deltävlingen i Melodifestivalen 2012!!!

Read Full Post »

Vad bidde det?

Ja hej och hå, byxan blev blå! Det bidde ett par snigga Levi’s 501, döööläcker tvätt. Tack, mamma! 😛

Jag jagade faktiskt min mamma lite idag på förmiddagen, för hon svarade inte i telefonen. Och då blev hennes dotter lite orolig. Men sen glad, för att mamma hade varit ute i och handlat. Det är bra att hon tar sig hemifrån då och då. Då låter hon som min mamma gjorde förr. Innan det hemska.

Mamma i vintras.

                                                                                                                                                           Fästmön jobbade lääänge idag. Jag satt i bilen och läste – man  måste ju ta tillvara på tiden. Men sen for vi till Tokerian. Där höll vi på att bli lika galna som den galna familj på fyra vuxna och två barn som regerade vid lösgodiset. Jisses, de var verkligen galna, ingen underdrift. En av männen försökte till och med sno en godisskopa från en liten pojke. Då är man galen. När pojkens mamma kom till undsättning började den ena mannen gräva med sina säkert bajsiga fingrar bland tuggummikulorna. Vi plockade åt oss var sin bunke, men jag säger det, att om vi inte är magsjuka i morgon…

Efter diverse ärenden for vi sen vidare till Stormarknaden för att jag skulle kika på jeans och Anna på bakgrejor till sitt jobb. Jag hittade ett par snigga Levi’s 501, som sagt, men lät dem bli kvar i affären över natten för att fållas – vill ju inte trampa sönder dem.

Vi såg alla möjliga människor och djur i farten och överraskades av att ett av djuren (djur enligt en nära vän till oss) faktiskt visade lite goda manér genom att vifta på sin icke-svans.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt…

Att det skulle gå snabbt att köpa brallor till mig trodde väl ingen av oss. Det som tog tid var bakgrejorna som inhandlades på tre (3) affärer… Sen åkte vi hem och kollade på slutet av Tyst vittne (som jag listigt nog spelade in på DVD:n eftersom jag gissade att vi skulle somna ifrån det), drack öl och åt pistagenötter så min nysugna vardagsrumsmatta är alldeles nötskräpig.

Nu lagar jag mat… eh… ja visst ja… jag kanske ska göra det i köket och inte vid datorn i arbetsrummet… Vänta lite… Det blir potatisklyftor med skal, tunna skivor kyckling, grönsaker och hot béarnaise. Dagen har varit så varm och solig att en gryta inte kändes riktigt rätt.

Read Full Post »

Gamla Uppsala Kyrka och lite annat

Efter utförd matshopping tog vi en lååång paus och vilade oss. Sen utlovade jag glass i Gamla Uppsala, men först ett besök i kyrkan. Och idag hade vi tur! Kyrkan var varken upptagen av begravning eller stängd för städning.

Äntligen kom vi innanför stenväggarna idag!

                                                                                                                                                                  Tyvärr var det lite dystert i kyrkan, för temat var Döden. Lite tungt. Men visst tänkte jag på mina nära och kära och tände två ljus till minne av dem jag saknar mest.

Två ljus.

                                                                                                                                                            Jag kom naturligtvis att tänka på en av Björn Afzelius finare låtar. Här är ett utdrag ur texten till Två ljus:

[…] Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller i morgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är […]

Elias lyssnade på lite annan musik i hörlurar. Man kunde nämligen sitta i en stol och lyssna och kanske läsa en bok. Ganska fin idé, tycker jag.

Lill-Jerka lyssnade på opera och det var väl sisådär, tyckte han.

                                                                                                                                                               En annan miniutställning var den om Tiden.

En utställning om Tiden uppmande oss att fundera på vår tid.

                                                                                                                                                   Symboler för Tiden var tre golvur utan visare.

Golvur utan visare.

                                                                                                                                                                 Efter allt detta om Döden och Tiden skuttade vi in på Odinsborg och köpte var sin glass. Vi har hittat ett favoritställe där vi kan sitta i korsdrag och svalka av oss. Härligt!

Idag blev det var sin strutglass, så nu är Tofflans glasskonto tömt!

                                                                                                                                                               Vi hade lite tid över innan vi skulle hämta Fästmön/mamman från jobbet, så vi tog en tur i båten. Elias var en hejare på att ro!

Nej, det är ingen reklam för en viss typ av vodka utan Elias som ska sätta sig och ro en vikingabåt.

                                                                                                                                                            Anna hade haft en tuff dag på jobbet idag, bland annat med tanke på värmen. När vi hade plockat upp henne fick hon vila i bilen medan jag sprang upp för att de två matkassarna. Och när vi så rullade ut från parkeringen mötte vi en person som en gång var en del av mitt liv och som en gång gjorde mig så illa som bara går. Det kändes extra skönt att våga möta blicken, vinka och mima en hälsning – utan att känna rädsla. Inte ett spår.

Hemma i Himlen lät vi ugnen fixa mat åt barnen medan vi själva tog en kall öl och pistagenötter. Vi åt tillsammans, men på två av tallrikarna låg det inte korv och pommes frites utan sill och potatis. Fantastiskt gott nedsköljt med en, två, tre klara en het julidag. Ahhhhh…

Kall starköl och pistagenötter blev kvällens förrätt.

                                                                                                                                                                  Nu väntar lite TV, faktiskt! Det är väl första gången den här veckan för Anna och mig. Det blir Tyst vittne på TV4 plus klockan 22. Gissningsvis somnar Anna klockan 22.15. Hon är trött, älsklingen.

I morgon är det lördag och då ska vi städa och kanske baka inför födelsedagsfirandet på söndag.

Read Full Post »

Kultur, kakor och lite annat

Varning för liiite snusk!

Idag styrde vi kosan ut på landet, ungefär. Eller i alla fall dit där jag ska jobba i höst. Det är så fin natur där och jag hittade en damm som jag nästan hoppade i på grund av det klibbiga vädret… Elias såg inte lika badsugen ut…

Elias var inte lika badsugen som jag.

                                                                                                                                                       Överallt hade det varnats för regn och åskväder – till och med mamma varnade mig per telefon. Så trots att det var badväder, egentligen, gjorde vi de utflykter vi tänkt oss. Vi höll på att smälla av i värmen…

En liten bro nära dammen.

                                                                                                                                                                 En bit bort låg nåt som såg ut som en bassäng med en fontän. Jag tänkte nästan hoppa i, men ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba… 😳

En bassäng med en fontän som lockade till bad. Men jag ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba…

                                                                                                                                                          Efter all vacker natur tuffade vi in till stan och letade upp en bra och relativt billig parkeringsplats. Jag betalade noga parkeringsbiljett – och det var tur, för jag såg en och annan Hånglare* passera…

Vi lekte turister i vår egen stad och jag fotade Elias i Skytteanska valvet.

                                                                                                                                                                  Så traskade vi ner till Upplandsmuseet. Först svalkade vi av oss lite i skuggan och glodde på vattenfallet. Men inne på museet var det som tur var ganska svalt!

På museet fanns massor av utställningar och spännande saker. Mycket handlade om fika…

Här kunde vi läsa att fika är en typisk svensk företeelse.

                                                                                                                                                                Elias gick runt och kände på de uppställda kakorna och bullarna. En del var äkta, medan andra helt klart var fejk…

Den här jättekanelbullen var helt klart fejk.

                                                                                                                                                            Det fanns en hel del modeller av stan från äldre tider att titta på och den del hus att gå in i. Här hittade Elias ett kök där han slängde ihop lite sen lunch åt oss.

Elias hittade ett kök där han slängde ihop lite lunch åt oss.

                                                                                                                                                                Men vi var väldigt fikasugna, det syns väl här hur desperat gossen försöker gnaga på en jättecupcake…

Väldigt kaksugen gosse!

                                                                                                                                                          Men vi lärde oss en hel del också! Bland annat att den första författaren var kvinna och hette… Anna, ungefär…

Den första författaren hette Anna, ungefär, och var månprästinna. Hon skrev bland annat hymner till Inna, nej Inanna.

                                                                                                                                                              Vi fick se bilder och modeller på allt från bondgårdar och uppländska hem till Domkyrkan och industrier. Äckligast var nog modellerna av mat, jag höll på att kräkas över ett par grisfötter. Vi såg också ett skelett av en dvärg. Mycket otäckt! Sen var det lite snusk också, titta bara på ett av orden här i bild…

Ett kvinnligt könsorgan har smugit sig in i bild text…

                                                                                                                                                              Vi kollade in utställningen om studenter genom tiderna och jag flinade introvert åt denna monter med näbbstövlar och Palestinasjal.

Näbbstövlar och Palestinasjal – kunde ha varit mina…

                                                                                                                                                                 Innan vi lämnade museet drack vi lite vatten och Kiss-Lisa** gick på toa. Sen hittade vi en öppen dörr som ledde oss till en träbrygga under museet, men över floden. Häftigt!

Mörkt och läskigt var det under museet…

                                                                                                                                                                   Efter all denna kultur gick vi till glasskiosken på S:t Eriks torg. Det var en miss. Vi fick köpa var sin glass och en dricka till Elias, men kaffemaskinen var inte ens påslagen kom killen på efter typ en kvart… Tröttsamt… I stället för cappuccino fick jag vanligt kaffe som smakade urk, men jag krävde en femma tillbaka eftersom det var billigare. Då har puckot mage att sucka! Vem var det som skulle sucka, liksom? (Vad hände med ”kunden har alltid rätt”???) Fast innan det blev vår tur hade en familj på tre terroriserat killen med krångliga beställningar på glass – varav den största glassen gick till den minsta familjemedlemmen, en tös som knappt kunde gå…

Vi blev INTE nöjda utan tog ett varv inne på Saluhallen för att leta efter mer glass. Men där fanns bara fula fiskar med vassa tänder. Därför vandrade vi vidare till min vän Kurden på Drottninggatan där vi inhandlade våra andra glassar.

Sen blev det dags att åka hem till mig för att hämta lite skinka, bland annat, innan vi skulle hämta kvinnan i våra liv från jobbet. På vägen hem till Himlen stannade vi och handlade lite fredagssnacks, men middag promenerade vi till Kreta och intog. Frida hängde på, medan Slaktar-Pojken fick en pizza i doggybag.

Fantasifullt skuren lök med tzatziki, typiskt för Kreta.

                                                                                                                                                              Vi orkade knappat släpa oss hem efter middagen och efter en siesta och dusch för somliga intog vi ballen***. Där fikade vi och grannen plingade på med ljuvliga kladdkakor med kokos, fortfarande varma från ugnen… Vi rundade av med var sitt glas öl och pistagenötter.

Nu har klockan blivit alldeles för mycket och jag ska skicka upp det här inlägget innan jag somnar sittande framför datorn… I morgon väntar nya äventyr…

PS Den här bilden på Annas fina pelargon skulle ju var med i inlägget också!

                                                                                                                                                              *Hånglaren = en av stans p-nissar
**Kiss-Lisa = Tofflan
***ballen = balkongen

Read Full Post »

Kräkningar, utförda uppdrag och lite svajerier

Första maj är tyst och stilla – till skillnad från sista april. Men här omkring var det ändå ganska lugnt, förutom att det stank rök i hela lägenheten. Inte så kul när ingen av oss röker. Och så vaknade jag mitt i natten av att en tjejröst ropade:

Markus! Maaaarkuuus! Vad gör du? Vart ska du gå?

Varpå Markus svarade:

Uh, jag måste spy…

Tjejen:

Men du kommer väl tillbaka sen???

Markus:

Uuuuäääää, jag måste kräääääkas först…

Kan inte låta bli att undra hur Markus mår idag. Och lite också huruvida den lite enträgna tjejen ville pussa honom sen i natt. EFTER han hade kräkts…

Det känns jättskönt att inte vara bakis! Fästmön och jag tog två – tre snapsar till sillen samt var sin starköl och vi åt tidigt. Resten av kvällen blev det film och pistagenötter, bland annat.

Däremot verkar min e-post vara lite bakis. Eller svajig. Den gångna veckan har, vad jag vet, åtminstone tre mejl inte kommit fram. Senast igår var det krångel. Därför, om du mejlar mig och inte får nåt svar inom 24 timmar, räkna med att nåt är fel då. Det gäller främst min privata e-post-adress. En alternativ e-post-adress hittar du här i högerspalten, under fotot av mig! Den kan du alltid prova.

Johan hörde av sig och det är alltid gott att få veta att han har det bra och är OK. Jag är skitlarvig när det gäller ungdomarna, särskilt en sån här kväll. Märk väl att Johan inte längre är nån ungdom utan faktiskt en ung man… Men ändå. Jag är en riktig Höns-Toffla! Tur att Johans mamma är coolare än jag. För övrigt var det trevligt att få en sms-kram via Johan av fröken Moa! 😛

Anna började jobba klockan sju i morse. Det var tämligen folktomt ute. Vi såg bara två tjejer vid en busshållplats, varav den ena uppenbarligen inte mådde bra. (Samma symtom som Markus ovan.)

Jag undrar hur många fler än Markus och tjejen vid busshållplatsen som känner sig så här idag…

                                                                                                                                                        Jag har varit ute på ett uppdrag i två timmar. Det har på sitt sätt varit härligt och det gick bra, jag känner mig nöjd. Nu blir det strax en välbehövlig dusch och hårtvätt innan jag frukosterar. Ingen lokalblaska kom det idag, så jag får tillbringa frukosten med Eva Gabrielsson och Stieg Larsson. Jag läser nämligen den förras bok om den senare, en födelsedagspresent från min mamma.

Eva Gabrielssons bok om livet med sambon Stieg Larsson.

                                                                                                                                                    Onekligen spännande läsning, men på ett annat sätt än Millennium-trilogin…

De tre böckerna i Millennium-trilogin, som senare blev film – både här hemma i Sverige och i USA.

                                                                                                                                                        Under dagen blir det också en titt på torsdagens Babel, sen är jag ifatt med allt jag har spelat in på DVD-hårddisken, förutom filmer, förstås.

Fick just ett telefonsamtal från Stora Prästgården, men uppenbarligen var det en felringning. Jag tycker det är oförskämt att vederbörande inte säger nåt utan bara lägger på luren!

Read Full Post »

Vi tar oss i egna brasan i stället

Det blir ett lite annorlunda sista april-firande för Fästmön och mig. Det mest sedvanliga, sill och nubbe, intog vi så snart potatisen kokat klart efter att Anna hade jobbat färdigt. Detta bara för att vara spik nyktra i morgon när vi bilar till arbetet. Inte vore det kul att förlora körkortet bara för att man inte tänker sig för.

Middagen rundades av med var sin slät mugg java. Eftersom grilljäv***na kom fram på baksidan fick vi stänga balkongdörr och vädringsfönster, men efter maten blev vi bara tvungna att öppna. Då var det plötsligt varmt och jättesoligt i lägenheten.

En blick på termometern i skuggan har dock fått mig att inse att vi redan tidigt i kväll fattade rätt beslut: det blir inget besök vid kasen i Gamlis. Det är för kallt och blåsigt. Just nu är det bara sju grader i skuggan och kasen tänds inte förrän klockan 21. Nej, vi har bestämt oss för att ge varandra eldiga ögonkast, glo på nån film på DVD:n och ta oss i våra egna brasor. Det tar liksom 20 – 25 minuter att gå till Gamlis och Anna har liksom gått hela dagen.

Jag tar mig i min egen brasa i stället för att ta mig TILL en brasa.

                                                                                                                                                              Det finns pistagenötter och chilibågar och choklad (Vintervit till mig, Fazers blå till Anna) så det går ingen nöd på oss!

So be it!

Read Full Post »

Fruktstund – med nötter och nostalgi

Fredagskväll. Jag har faktiskt torkat av i duschrummet/toan. (Badrummet gjorde jag tidigare. Det var då jag… gjorde en piruett. Jag erkänner.) Sen blev det favoritfåtöljen och fruktstund.

Persikan var lite gammal och hade ”mormorsskinn”.

                                                                                                                                                              Sen blev jag saltsugen och törstig.

Pistagenötter och vatten utan bubblor.

                                                                                                                                                 Intaget tillsammans med kommissarie Morse under två timmar på Kanal 9. Nostalgi… Kvällens elaking hette dessutom Bottomly (ung. Stjärtlig). Bara det…

Han var så bra, Morse…

Read Full Post »