Och tisdagen tog vägen vart..?

Ett time flies-inlägg.

---

 

Grannarnas gasbrännare åkte på strax efter 22.30 igår kväll. På trädäcket. I torra marker.

Inte vet jag vart tisdagen igår tog vägen. Men den försvann snabbt. Och glad för det är ju jag, eftersom tisdagar är dagar jag kan klara mig utan. Det känns ofta fortfarande så att tisdagar är jobbiga dagar. Märkligt… Under några veckor i sommar har jag i alla fall kunnat se fram emot Morden i Midsomer, men igår gick sista avsnittet för den här gången. Det betyder återgång till det vanliga: det vill säga, tisdagar är enbart dåliga dagar och sommaren är slut.

Som grädde på tisdagsmoset körde grannarna under mig igång lite gas och eld vid 22.30-tiden. Inte vet jag vad det är för apparat, men gissningsvis har det nånting att göra med vattenpipan de senare rökte. Detta gjorde att jag inte kunde sitta och svalka av mig på ballen* före läggdags som tänkt. Jag försökte en liten stund, men började då hosta. Och blev härmad av grannarna. Som om jag skulle låtsas att jag hade ont av deras rök… Nej, jag är inte min mamma. (Grannarna är uppenbarligen inte bara blåsta som eldar när det är sån hög brandrisk, de är rätt elaka också.) Därför slutade min kväll med att jag gjorde ett skriftligt klagomål till styrelsen där jag i korthet beskrev lite grann vad som hänt samt bad dem vidtala mina grannar. Grannar, som alltså även igår, tisdag, hade lite partaj (dock inte så högljutt) på sin uteplats, långt efter klockan 23. Jag har försökt ringa nån i styrelsen tidigare i veckan, men fick inte tag i nån. Igår var jag väl kanske inte så mycket störd som oroad med tanke på den höga brandrisken som råder. Sen var det väl inte så jätteroligt att ligga och hosta i sovrummet i ett par timmar. Jag behöver ju vara pigg och fräsch idag.

Som jag har längtat efter mjölk!..

Tidigare på dan kunde jag emellertid sitta på ballen av och till. Det var lite bättre än vanligt tack vare det fjantiga regnet. Lucille höll mig sällskap ett tag. Därefter var Linda-boken mitt sällskap. Framåt kvällen värmde jag en fryst pizza i ugnen. Kunde avnjuta middagen tillsammans med ett härligt glas mjölk på ballen. Jag minns knappt när jag drack mjölk sist och jag längtade rejält.

Jag var riktigt nervös igår kväll – men det är inget mot vad jag är just nu. Ändå vet jag ju nästan ingenting om jobbet för vilket jag ska intervjuas idag. Det enda jag vet är det lilla jag har läst på företagets webbplats, en mycket bra webbplats, för övrigt. Det verkar vara lite omständligt att ta sig in på området. Det oroar mig lite också. Sån är jag! Och ingen har jag att dela min oro med. Mamma ringde igår, men det var för att tacka för kortet jag skickade från Stockholm och för att dra sedvanlig harang om städtjejerna. En och annan tumme har vänner och bekanta lovat hålla. Det känns gott att inte vara helt ensam. Jag skulle nämligen behöva det här jobbet, även om det inte är nåt fast jobb. Men det verkar vara ett roligt och intressant jobb det lilla jag vet och det räcker långt. En fördel med att det är ett konsultuppdrag är ju att det tar slut förr eller senare. Är jobbet pest och pina så är det ganska bra att ha ett kontrakt som löper ut… Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag har inte blivit erbjuden uppdraget och jag har inte ens blivit intervjuad. Än. Men snart…

Mannen från det andra företaget, han som skulle ringa i måndags eller senare igår för att boka en ny intervjutid i stället för den där måndagen jag åkte 14 mil för att gå på toa, har inte ringt. Jag ska skriva några rader i ett mejl till bemanningsföretaget om detta strax. Det kan faktiskt vara så att den stora branden som härjar har gett mannen extra jobb.

Idag är det onsdag och det är mulet. Men klibbigt. Jag ska strax in i duschen. Vad dagens klädsel blir är osäkert, till och med shortsen och linnet klibbar mot kroppen i denna stund… Fast jag tror inte att bikiniöverdel är lämpligt att ha på sig  – enbart – vid en anställningsintervju…

Solen på väg ner bakom husen vid 20-tiden igår.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej. Eller non.

Ett rätt typiskt tisdags-inlägg.

---

 

Idag är det en nej-sägar-dag. Det bara är en sån dag. Det är tisdag och jag är på uselt humör. Natten var kass. Började vakna åtta minuter över tre. Resten av natten var det somna-vakna-somna-vakna-somna ända tills larmet tillrade kvart i sex.

Till och med vädret är nej. Det är varmt och klibbigt, men det regn i luften. Väldigt fuktigt. Det är olidligt att dela rum med fem andra personer. Luftcirkulationen är noll och intet. Flera öppna fönster gör varken från eller till.

NON – dagens ord för min del.

På jobbet har vi gäster från Norge på besök idag. Jag svär över storskärmen som det inte blir nån ordning på. Leverantören av mjukvaran hittar ingen lösning så att den fungerar som den ska. Det där tekniska är verkligen inte min grej… Men tillsammans med en av mina favvo-killar på IT har vi hittat en lösning som funkar stenåldersmässigt, men hjälpligt. Och så får det nu vara till dess att det funkar som det ska år 2014.

Hemma ligger jag efter med massor. Strykhögen bara växer och damm och smuts gör att lägenheten gror igen. Jag måste försöka ta tag i nånting nån kväll. Kanske onsdag. Då är det inte något När livet vänder (Men du kanske vill läsa min artikel om Anja Kontor? Klicka här!). Dessutom åker Fästmön hem till sig på onsdag för att vara hundra procent mamma under nåt dygn. Det innebär att jag borde kunna beta av strykhögen i alla fall. Städningen får vänta till helgen. Om jag står ut. Jag behöver också tvätta och bädda rent.

Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Prioriterar jag fel saker? Igår kväll prioriterade jag att träffa Eva och när Anna var hemforslad prioriterade jag att se sista delen av Secrets and lies. Jag visste att mördaren inte var den man trodde skulle vara skyldig, men den verklige mördaren var definitivt… Ja, jag ska inte säga mer ifall du inte har sett slutet!

Igår kväll började jag läsa en annan av mina födelsedagsböcker. Vännen FEM har som lite sport att hitta nånting som inte står på min inköpslista, men som jag ändå lär gilla. Knappt femtio sidor har jag läst och Piper ska nu forslas till fängelse. Själv ska jag försöka forsla mig genom den här nej-dagen – så att den i slutänden blir en ja-dag.

Hur är din dag så här långt??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så mycket sista gången…

Ett inlägg om att sluta.

Min dag började i ilska. Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.

På morgonen svettades jag ut min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.

Idag var det kyckling i röd curry och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.

Anna skulle ställa sig vid spisen och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig dag..?

Ett inlägg som innehåller en del gnäll. Eller rastlöshet med en gnutta maktlöshet inblandad.

Ledig dag idag. Vädret är trist. Det är grått och klibbigt. Inget balleväder*. Inget promenadväder. Det känns som om det är åska i luften. Igår hann jag i alla fall äta min sillmiddag på ballen**. Men det stod inte på förrän regnet kom. Och det kom rejält…

Det regnade rejält på mina köksfönster. Den observante noterar fotografens spegelbild i glaset.

Jag vet inte vad jag gjorde sen igår kväll, men jag glodde en del på TV och jag läste. Plötsligt var klockan ett på natten och jag hasade i säng efter att, som alltid***, ha tandtrådat och tandborstat.

Idag sov jag ända till 7.40. Då gick jag upp en stund, men kröp ner i sängen ett tag till. Somna om kunde jag emellertid inte. Det var bara att kliva upp och sätta på kaffe och blogga lite. Då mår jag gott!

Sängen är renbäddad och jag har tvättat en maskin lakan samt mig själv. Men duschen kändes ogjord efter renbäddandet – jag svettas till och med under ögonen!.. Jag gjorde i alla fall lite vårfint i sovrummet:

 Syrénlakan, passande nog för maj månad.

Har gått ut med sopor och vattnat krukväxter, samt tagit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Sen laddade den ur. Grävde fram min Swiffermopp – den har fått en sorts revival i mitt hem! – och smög omkring och sög upp dammråttor på golven. Swiffermoppen är bland det bästa verktyg i kampen mot dammråttor! Särskilt bra är den under tunga möbler och sängar, där man kanske inte alltid är så noga när man dammsuger… Det enda negativa med moppen är att den inte funkar på mattor. Och så är min turkos.

Det enda negativa med min Swiffermopp är att man inte kan använda den på mattor och att den är turkos.

Min lediga dag har inneburit en del hushållsarbete, men också en del jobb. Det är tydligen svårt för somliga att respektera lediga dagar. Några roliga skrivuppdrag från annat håll har jag inte fått sen sist, men av de fem jag anmälde intresse för finns endast ett kvar att möjligen få. Huggsexa, eller? Och i övrigt väntar jag på..?

Dagen börjar gå över i eftermiddag och jag ska slå mamma en pling och kolla läget. Efter det borde jag vara värd en glass. Så att jag kan ladda ordentligt för jobb under morgondagen…

Vad händer hos dig idag???

*balleväder = balkongväder
**ballen = balkongen
***alltid… Tja, inte när jag har varit jättesjuk eller nyopererad, men alltid annars! Och detta är inte nåt jag bara säger ifall min tandhygga och tandläkare läser min blogg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista sommarlovsdagen

Idag är det sista LEDIGA sommarlovsdagen för en viss liten kille. På måndag blir det fritids igen när pappa jobbar. Den lille mannen är inte så överförtjust vid tanken på fritids, men jag tror att det går bra bara han kommer dit. Och så får han ju träffa kompisarna igen efter sommarlovet, det är nog spännande och höra vad alla har gjort.

Vi har bara lite planerat idag. Bland annat ska vi åka hem till mig så att jag får fixa ett par saker. Åter är det en sån där mulen och klibbig dag. Det har regnat i natt, men luften är tjock och jag har hostat så jag trodde att luftrören skulle hoppa ur bröstet på mig. Detta TROTS att ingen röker här. Nej, det är min egen före detta rökning som spökar och jag skäms lite för att jag blir så arg på rökare idag – jag har ju själv rökt. Men jag blir förbannad och frustrerad när man inte inser hur farligt det faktiskt är. Detta gäller särskilt dem som sett nära och kära avlida, långsamt och plågsamt, på grund av att de har rökt. Jag har lite svårt att förstå att människor inte tänker på sin hälsa då. Ingen med lite hjärna kvar skulle nog vilja ta livet av sig på detta plågsamma sätt. Och är man ung vuxen har man ju större chanser att reparera sin kropp om man slutar röka än en tant som jag som inte har rökt på sju år.

Ingen med lite hjärna vill väl frivilligt ta livet av sig långsamt och plågsamt?

                                                                                                                                                                  Igår kväll åt vi kallskuret. Det var så fruktansvärt klibbigt och hett och ingen av oss orkade stå vid spisen. Vi satt en stund på Fästmöns balle* och där fläktade det lite, faktiskt. Anna hade glömt sin mobil på jobbet, så för tredje gången åkte jag in till stan så att hon fick hämta den. Det är ju ganska många som tittar in på hennes kontor även kvälls- och nattetid och med tanke på det tjafs vi hade med OnOff och Nokia om hennes mobil anser jag att den är värd att vara rädd om. Allra helst nu som OnOff gått i konkurs (inte svårt att gissa varför, tänker jag elakt). Just Annas affär är uppköpt av Expert. Det är en annan kedja som har många lysande anställda – men också en och annan tok, på ren svenska. Hur som helst, min belöning för att jag skjutsade in henne blev en halvtimma på tu-kvinna-hand – samt en glass från Hemglassbilen från vilken det handlades igår kväll.

Den låg på kontoret.

                                                                                                                                                                   Sitter och funderar över dagens handling och middag. Vi pratade om sill och potatis igår, men barnen äter inte det. Elias hade visst sagt nåt om korv och pommes frites igår kväll till sin mamma. Det låter smidigt och bra! I kväll tror jag att Frida återvänder till oss efter att ha varit hos sin pappa ett par dar, men vi blir samtidigt ”av med” Linn som ska åka bort med kompisar. Anna har det lite körigt nu på morgonen på jobbet, men jag hoppas att vi kan höras senare så ska jag fixa handlingen. Det är en pina att behöva tänka ut nån middag och att gå och handla när man är skittrött i den här klibbiga värmen efter en hektisk dag på jobbet. Tro mig, jag minns hur det var!.. Och snart är jag där igen, åtminstone ett tag…

Nu ska jag se till att den lille mannen och jag får i oss lite frukost innan vi åker hem till mig. Jag har skrivit en påminnelselapp vad det är jag ska komma ihåg att ta med mig hit ut – linser, kläder och lite annat. Jag menar, jag kan ju inte ha på mig min favorit-t-shirt på söndag när det ska firas födelsedag med familjen…

Min feta överkropp iförd min favorit-t-shirt.

                                                                                                                                                            *Fästmöns balle = Annas balkong

Read Full Post »

Kultur, kakor och lite annat

Varning för liiite snusk!

Idag styrde vi kosan ut på landet, ungefär. Eller i alla fall dit där jag ska jobba i höst. Det är så fin natur där och jag hittade en damm som jag nästan hoppade i på grund av det klibbiga vädret… Elias såg inte lika badsugen ut…

Elias var inte lika badsugen som jag.

                                                                                                                                                       Överallt hade det varnats för regn och åskväder – till och med mamma varnade mig per telefon. Så trots att det var badväder, egentligen, gjorde vi de utflykter vi tänkt oss. Vi höll på att smälla av i värmen…

En liten bro nära dammen.

                                                                                                                                                                 En bit bort låg nåt som såg ut som en bassäng med en fontän. Jag tänkte nästan hoppa i, men ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba… 😳

En bassäng med en fontän som lockade till bad. Men jag ville inte göra bort mig innan jag börjat jobba…

                                                                                                                                                          Efter all vacker natur tuffade vi in till stan och letade upp en bra och relativt billig parkeringsplats. Jag betalade noga parkeringsbiljett – och det var tur, för jag såg en och annan Hånglare* passera…

Vi lekte turister i vår egen stad och jag fotade Elias i Skytteanska valvet.

                                                                                                                                                                  Så traskade vi ner till Upplandsmuseet. Först svalkade vi av oss lite i skuggan och glodde på vattenfallet. Men inne på museet var det som tur var ganska svalt!

På museet fanns massor av utställningar och spännande saker. Mycket handlade om fika…

Här kunde vi läsa att fika är en typisk svensk företeelse.

                                                                                                                                                                Elias gick runt och kände på de uppställda kakorna och bullarna. En del var äkta, medan andra helt klart var fejk…

Den här jättekanelbullen var helt klart fejk.

                                                                                                                                                            Det fanns en hel del modeller av stan från äldre tider att titta på och den del hus att gå in i. Här hittade Elias ett kök där han slängde ihop lite sen lunch åt oss.

Elias hittade ett kök där han slängde ihop lite lunch åt oss.

                                                                                                                                                                Men vi var väldigt fikasugna, det syns väl här hur desperat gossen försöker gnaga på en jättecupcake…

Väldigt kaksugen gosse!

                                                                                                                                                          Men vi lärde oss en hel del också! Bland annat att den första författaren var kvinna och hette… Anna, ungefär…

Den första författaren hette Anna, ungefär, och var månprästinna. Hon skrev bland annat hymner till Inna, nej Inanna.

                                                                                                                                                              Vi fick se bilder och modeller på allt från bondgårdar och uppländska hem till Domkyrkan och industrier. Äckligast var nog modellerna av mat, jag höll på att kräkas över ett par grisfötter. Vi såg också ett skelett av en dvärg. Mycket otäckt! Sen var det lite snusk också, titta bara på ett av orden här i bild…

Ett kvinnligt könsorgan har smugit sig in i bild text…

                                                                                                                                                              Vi kollade in utställningen om studenter genom tiderna och jag flinade introvert åt denna monter med näbbstövlar och Palestinasjal.

Näbbstövlar och Palestinasjal – kunde ha varit mina…

                                                                                                                                                                 Innan vi lämnade museet drack vi lite vatten och Kiss-Lisa** gick på toa. Sen hittade vi en öppen dörr som ledde oss till en träbrygga under museet, men över floden. Häftigt!

Mörkt och läskigt var det under museet…

                                                                                                                                                                   Efter all denna kultur gick vi till glasskiosken på S:t Eriks torg. Det var en miss. Vi fick köpa var sin glass och en dricka till Elias, men kaffemaskinen var inte ens påslagen kom killen på efter typ en kvart… Tröttsamt… I stället för cappuccino fick jag vanligt kaffe som smakade urk, men jag krävde en femma tillbaka eftersom det var billigare. Då har puckot mage att sucka! Vem var det som skulle sucka, liksom? (Vad hände med ”kunden har alltid rätt”???) Fast innan det blev vår tur hade en familj på tre terroriserat killen med krångliga beställningar på glass – varav den största glassen gick till den minsta familjemedlemmen, en tös som knappt kunde gå…

Vi blev INTE nöjda utan tog ett varv inne på Saluhallen för att leta efter mer glass. Men där fanns bara fula fiskar med vassa tänder. Därför vandrade vi vidare till min vän Kurden på Drottninggatan där vi inhandlade våra andra glassar.

Sen blev det dags att åka hem till mig för att hämta lite skinka, bland annat, innan vi skulle hämta kvinnan i våra liv från jobbet. På vägen hem till Himlen stannade vi och handlade lite fredagssnacks, men middag promenerade vi till Kreta och intog. Frida hängde på, medan Slaktar-Pojken fick en pizza i doggybag.

Fantasifullt skuren lök med tzatziki, typiskt för Kreta.

                                                                                                                                                              Vi orkade knappat släpa oss hem efter middagen och efter en siesta och dusch för somliga intog vi ballen***. Där fikade vi och grannen plingade på med ljuvliga kladdkakor med kokos, fortfarande varma från ugnen… Vi rundade av med var sitt glas öl och pistagenötter.

Nu har klockan blivit alldeles för mycket och jag ska skicka upp det här inlägget innan jag somnar sittande framför datorn… I morgon väntar nya äventyr…

PS Den här bilden på Annas fina pelargon skulle ju var med i inlägget också!

                                                                                                                                                              *Hånglaren = en av stans p-nissar
**Kiss-Lisa = Tofflan
***ballen = balkongen

Read Full Post »

Pride, museum och lite andra utflykter

Igår blev det klart att Fästmön kan ta fredagen i Pride-veckan ledigt från sitt administratörsvikariat. Och på kvällen surfade vi runt för att hitta ett boende från torsdag kväll till söndag. Vi hade jordens tur och fann ett hotell supernära Kungsan till ett bra pris. Och ännu bättre blir det med mitt hotellpresentkort! Då landar vi på tusen spänn. Eftersom vi slipper kostnader för buss- och t-banebiljetter sparar vi ytterligare. Inte illa pinkat av två fattiglappar, eller hur? En bra sak när man har tajt med pengar är att man lär sig att hitta vägar till bra priser – på det mesta. Hur som helst, de tre nätterna och tre dagarna, ungefär, blir vår semester i år! Kul att ha nåt att se fram emot.

Pride, here we come!

                                                                                                                                                                 I morse skjutsade jag Anna till jobbet och tog sen svängen förbi mitt hem. Behövde fixa lite med ekonomin samt hämta lokalblaskan.

Det är otroligt klibbigt väder idag och prognoserna har visat på regn och åska. Vi har inte sett nåt av det hittills. Elias var nyvaken när jag kom tillbaka till Himlen. Storasyster var fortfarande hemma och gjorde sig i ordning för jobbet. Övriga två bandmedlemmar sussar sött.

Idag har Elias och jag bestämt att vi inte ska häcka vid datorerna hela tiden. Om vädret tillåter blir det en utflykt till min blivande arbetsplats. Därpå ett besök på Upplandsmuseet. Elias har inte varit där och jag tycker att det är ganska mysigt att strosa omkring där ibland. Eftersom det är fri entré behöver vi ju bara betala för bensin och parkering in till stan. Och tanken innehåller fortfarande soppa och några tior ska jag nog kunna skrapa ihop till parkering.

Jag ska ringa ett par samtal innan vi ger oss iväg. Måste ta reda på ett par saker och så vill jag ringa mamma för att kolla läget.

En sån här påse vet jag några som vill dela på i kväll… Dock inte jag, för man luktar rätt mycket bajs i munnen.

                                                                                                                                                                Idag är det ju fredag och då krävs det fredagsmys, det vill säga läsk och snacks, i den här familjen. Anna och jag ska åka och handla efter jobbet, för det är ju lite annat än onyttigheter som behövs också. Helgen blir nog lugn, Anna är ganska trött eftersom hon jobbar heltid nu. På söndag får familjen paus från mig för då ska jag Ut på Uppdrag och sen till optikern klockan 16. Ska kolla synen för både glasögon och linser. Jag tänker inte byta bågar, men det ena glaset är det fel styrka på, för jag ser inte. Och det kan ju vara bra att se lite bra ut (!) framöver… Pengar fick jag av mamma i namnsdagspresent, de kommer bra till pass för detta.

Read Full Post »

Så blev det juli…

Idag var det dags att vända blad i väggalmanackan. Juli. Det är inte klokt. Hur fort har tiden gått? Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt, men det stämmer verkligen inte alltid… Jag försöker använda humorn för att överleva – och ironin. Tyvärr räcker det inte i alla lägen och jag blir stum och ledsen och ingenting känns bra. Jag isolerar mig – samtidigt som en liten del av mig brukar kämpa för att ta sig ut. Jag använder bloggen till att tänka högt ibland, men det har varit svårt på sistone eftersom det har antytts att jag skriver betydelser och meningar som inte finns. Men som jag, och även andra, borde ha lärt sig vid det här laget, cirkulerar allting inte kring varken mig eller dig. Det cirkulerar, livet, men inte enbart runt den egna – en enda –  person(en).

Det här fotot, taget sommaren 2009 i Metropolen Byhålan, är juli månads bild i min väggalmanacka.

                                                                                                                                                                     Jag har ägnat timmarna från klockan fem åt att sova och vakna och somna igen. Sovrummet har varit varmt, trots takfläkten. Steg upp vid halv nio och skickade iväg en puss per sms till Fästmön som ska på ett läkarbesök idag. Därpå blaskade jag av mig lite och provade dagens outfit inför eldprovet i eftermiddag. Det är mulet idag och svalare ute, men Anna meddelade nyss att det ändå är klibbigt. Gissar att det blir åska och regn. Därför blir det inga ljusa byxor utan sobert… tjockis-svart. (Ja, jag fegar!)

När jag har kommit hem – om jag överlever! – ska jag köra en maskin tvätt (tjockis-svarta kläder, förstås…) medan jag förhoppningsvis har bra saker att mejla M om. Det är nämligen M som beslutar i frågan. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, jag är inte framme än.

Nu blir det en stund med lokalblaskan innan jag hoppar in i duschen för att försöka få bort den här svettiga hinnan jag har på kroppen. Ja, det är förstås inte bara vädret utan jag är Väldigt Nervös. Självkänslan har ju inte heller stärkts av att jag har fått höra (jaa, HÖRA!) att det finns människor som inte tror på att jag nånsin kan förändra min tillvaro till det bättre eller att en och annan har slängt ur sig att  h*n tror på mig och sen tydligt visat att det bara var tomma ord. Det svider. Men energitjuvar sållas bort. Jag ringer inte mer. Jag bryr mig inte mer. Existensen upphör. Jag har blivit använd och sen slängd i väggen en gång för mycket

Den som vill mig väl talar ärligt till mig, men talar också så att jag förstår – och framför allt i enrum. Den lyssnar dessutom på mig och hör vad jag säger. Den blir kvar.

OM allting

ordnar sig

ska jag ägna resten av mitt liv åt att hjälpa andra som har hamnat i samma läge som jag. Det lovar jag härmed.

Read Full Post »

Mulen måndag

Oj så länge vi sov idag! Klockan var nästan tio när jag slog upp mina blå och så sov fortfarande resten av familjen utom Linnsan, som skuttat (?) upp tidigt för att åka till jobbet. Jag hade lite bråttom upp idag, för jag har ju en dejt med kvinnan som tar hand om min huvudvärk a k a Mona, min frissa, i eftermiddag. Det ska bli så skönt att få lägga huvudet i hennes händer! Jag är alltid så nöjd när jag går därifrån. Idag blir det slingor och klippning. Uppe på huvudet är kalufsen tät och det blir ju svettigt när det är så här varmt som det är.

Just idag är det grått och mulet och när jag hade intagit hallon och jordgubbar med mjölk och lite annat gott som älsklingen serverade till frukost, gick jag ut till bilen för att åka hem. Då regnade det… Och inne i stan regnade det ÄNNU mer… Trots det är det varmt och klibbigt och man måste nästan gå i shorts och linne inomhus…

Regn, regn, regn… Men det är faktiskt lite skönt, också…

                                                                                                                                                           Några som INTE vill ha regn är Anna, Elias och Frida, för de planerar en tripp till Kolmården i veckan. Eventuellt blir det redan i morgon och då får jag nattgäster i natt eftersom det är enklare att starta tidigt från stan. Bussen går nämligen från Stockholm vid åtta-tiden, redan, så jag har lovat att skjutsa dem till ett tidigt tåg från Uppsala central.

För jag följer inte med. Lårkan är inte riktigt bra och jag tror inte att en långkörning på ett par timmar är så lysande. Igår kväll hade jag riktigt ont, nu vid slutet av ”piskrappet”, det vill säga nära knävecket. Annars funkar det bra att ha jeans på sig, men det gör ont i vecket när jag går. Känns det inte bättre i morgon ska jag faktiskt ringa till doktor Anders och försöka få en tid. Han kanske ska få titta på ”hjärnan” som jag upptäckte i nacken i lördags också. Den är oförändrad, men lika fullt kvar.

Igår la jag ut en ny omröstning, en fråga som kändes lite aktuell med tanke på att Prideveckan just passerat. Och jag tycker inte vi ska glömma bort HBTQ-frågor, jag ska själv bli bättre på att blogga om dem. Lite förundrad blev jag emellertid över att en två tre fyra av mina läsare klickat i att de TYVÄRR känner en HBTQ-person. Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad de hittar för intressant på min blogg att läsa då, jag som i allra högsta grad är en HBTQ-person… Fast i och för sig kan jag mycket väl tänka mig vilka det är och även om jag inte älskar alla barn i hela världen så tackar jag för höjningen av min besöksstatistik. Samtidigt är jag väl medveten om att man bör känna sina fiender ännu bättre än sina vänner. Mycket väl medveten…

Tvättmaskinen arbetar en stund nu, men jag ska strax pausa den för att åka in till stan. Regnet öser ner fortfarande. Inte så kul om man är nyfixad i håret, så jag får väl försöka hitta en parkering nära salongen.

Read Full Post »

Denna eviga kamp mot råttor och andra busar

Ja, jag kunde ju inte låta bli att vare sig torka av i badrummet och i duschrummet/toan, damma och gå ett varv med dammsugaren idag. Och jag tror att det var lite medicin, det. Inte för att Onda Lårkan är mindre ond, utan för att jag hade mått ÄNNU SÄMRE av att beskåda all dammråttor, hårstrån, smulor, gruskorn med mera som invaderat min lägenhet. Jag fattar inte, jag som städade så noga, till och med torkade golven. I förra veckan, ja!.. Ventilationsystemet i huset är under all kritik och ärligt talat tror jag att det BLÅSER UT de närboendes skit till mig. Och då MÅSTE man bara gå ett varv som ovan en gång i veckan. Ibland har jag faktiskt lust att kalla på Marie-Louise och Marlene så att de fick komma och ta lite bakt-prover…

Kära ni, kom och ta lite baktprover!

                                                                                                                                                               För att klara av det hela delade jag upp städningen i tre delar idag, så att benet skulle palla. Tidigt i morse var det badrum och duschrum/toa som skurades. Det kan man faktiskt göra relativt tyst, förutom att man behöver spola lite i kranar och på toa. Sen tog jag en liten paus innan det var dags för dammning. Jag gick omkring med min fåniga vippa och en dammtrasa och det var ett ganska lätt jobb, inte så tungt alls. Så blev det lite frukostrast och därefter en tur till Tokerian för att köpa kycklingchorizo till middag – fantasifullt så det förslår… Där hände inget speciellt idag heller, mer än att jag höll på att slå på arslet för att det var vatten på golvet på ett ställe och en gorilla och två schimpanser glodde på mig och fnissade. (De har uppenbarligen inte sett sig själva i spegeln, är min enda kommentar.)

Hemma igen ringde jag Den Mest Älskade och kacklade en liten stund – faktiskt MINDRE än en timma. Elias hade en kompis där sen tidig förmiddag och det är roligt att han har kompisar både nära mamma och nära pappa.

Läste sen den inhandlade kvällsblaskan med tillhörande TV-bilaga innan jag grep mig an det tredje och sista momentet: dammsugningen. Det var nog det jobbigaste! Jag fick ganska snabbt mer ont i lårkan, men släpade i alla fall runt eländet så nu ska här vara fritt från dammråttor! Tills nästa vecka, då. Gjorde också rent munstycket från framför allt hårstrån – jag måtte umgås MYCKET med en långhårig blondin…

Vädret har blivit lite sämre, det har mulnat på allt eftersom dan har gått. I morse sa vädertjejen att man kunde vänta regn här vid 14-tiden, men än har jag inte sett en droppe. Varmt och klibbigt är det däremot.

Det Onda Lårkhelv***t är nu insmort för andra gången (av tre) idag med den stinkande och kletiga salvan som säkert lämnar outplånliga fettfläckar på alla mina skinnmöbler. Suck… Får väl kalla in det tunga artilleriet för att få bort fettet. 😉

Detta är allt annat än en gorilla respektive schimpans! Men en mycket effektiv dam när hon sätter igång. (Du ser väl att det är jag? Jag står lite bredbent för att det gör ont i lårkan att städa i högklackat.)

                                                                                                                                                        Bomber och granater! Nu ser jag ju! Där uppe, på bilden har jag ju mina gröna skor som jag har letat efter så daaaaaaaaaaant, för att tala östgötska. Jag har saknat dem till min grönrutiga kortkorta…

Barfota!

Read Full Post »