Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vattenfall’

Ett fyndigt inlägg.


 

Smala Anna provar nygamla jeans

Smala Anna provar nygamla jeans. Visst sitter de snyggt? Min rumpa blir det ingen bild på, jag är nämligen inte hur vig som helst med kameran…

Ibland är det bra att gå ner i vikt. Det känns lite som att en får en ny garderob igen. Fästmön grävde till exempel fram ett par ursnygga jeans i morse ur sin låda här hos mig. De satt så bra som en smäck ska sitta över rumpan. Inte en smäck en har på huvet. Jag blev lite inspirerad och provade fem par jeans i kväll. Jeans, som har flyttats från

Aktuell garderob

till

Garderob för kläder som jag kan tänkas växa i igen.

Jag kom i fyra par, ganska lätt, dessutom. Nu återstår två par samt ett par svarta skinnbrallor. Det får bli mina mål, men det är många storlekar till dess…

Ett mål för dagen var emellertid inte jeansprovning utan en snabb loppisrunda. Vi började vid Hjalmar Brantingsgatan 4A, nära Vaksala torg, där Ilona och Lotta har sin antik- och vintagebutik. Butiken har fått en ny granne, en affär som säljer barnkläder, och jag studsade lite när jag såg dess namn – Ester och Harry hette nämligen min morfars svägerska och bror, min mammas faster och farbror! I vintagebutiken träffade vi på trevliga Lotta, som gillar att möblera om där. Förnyelse är alltid kul, men där är fortfarande väldigt trångt för en Michelingumma som jag… Och jag såg en tant som nästan sopade ner två kaffekoppar med sin bakdel. Jag saknade leksaksbensinpumpen (den såldes i höstas), men noterade att ”min” syltburk, med ett litet nagg, var kvar liksom den underbara drinkvagnen. Vidare beundrade jag klungan med Hummelfigurer och det läckra barskåpet – tjusigt utanpå och med perstorpsskiva inuti…

Några bilder att njuta av…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Kupan, Röda korset
var det proppat med folk. Somliga gick och babblade svinhögt i en mobiltelefon, andra gick omkring och stank askkopp. Själv hade jag både tvättat armhålorna och borstat tänderna, men har skitigt hår. Jag gjorde dagens första fynd här. Och tro det eller ej, men det var inte nån Maria Lang-deckare från bokbordet (min samling är ju komplett) utan en riktigt fin kinesisk träask för endast 30 kronor.

Ett par bilder…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Väldigt nära Kupan ligger Erikshjälpen
Där var det ännu mer folk och svårt att få parkering – allra helst sen en person rattandes en bil med firmamärket Vattenfall helt idiotiskt ställde sig hindrande i vägen för dem som ville både ut och in. Men vi kom in och äntligen fick jag med mig en bok hem! Jag hittade Uppsalaförfattaren Ulla Bolinders andra deckare Gärningsman i inbundet, hyfsat bra skick med skyddsomslag för 25 kronor. Vidare såg jag kakburkar kända från min köksbänk. Priset för dem var endast 150 kronor styck. Jag har sett högre pris för liknande storlekar och var frestad att slå till. Men en burk räcker och den står ju redan här hemma.

Ett par bilder…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter rolig shopping kommer mindre rolig. 
Vi for till Tokerian för att köpa mat. Hur tråkigt som helst, men nödvändigt. Vi belönade oss med kanelbullar som vi tog med ut till Himlen dit äldsta bonusdottern anlänt sent igår kväll och äldste bonussonen fanns sen tidigare. Det blev en liten pratstund och en något större del kattjakt. Kattungarna är lika busiga som vanligt. Dagens mest intressanta för dem var förstås våra bullar. Men se dessa fick de inget av – bara bullpappret…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu är det dags för mig att laga mat. 
Grillpannan ska få prova på kalkonfilé. Till det serverar köket jumbo-frites samt hot béarnaisesås och vitlökssmör samt ett fylligt rödvin.

Ha en fin lördagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett luftigt inlägg.


 

Skogsttig fyrkantig

Söndagspromenad på stigarna i Förorten.

Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!

Stockros

Stockros på vår rutt. Årets sista?

Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.

PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!

Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.

Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd

gratis cykeltvet

och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


När molnen hade hopat sig
tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.

Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)

Snorrekorv o pommes

Snorrekorv och pommes väntar på mig!


Och så avslutningsvis
– för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:

Kattungarna

Två gosungar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg fram på lördagsförmiddagen.


 

Jamen jisses så skönt det var att sova i morse! Jag var uppe och skuttade en stund runt halv sju. Öppnade därefter sovrumsfönstret och kröp ner i sängen. Först tre timmar senare vaknade jag… Det är nog så att jag sover som bäst när det regnar och stormar där ute.

Min fredagsmiddag bestod av urgammal tonfisksås och pasta. Jag kompletterade med små plommontomater och svarta oliver, ett glas vin och några halvdöa bitar goda ostar. Och tänk, jag lever fortfarande – till somligas förtret. Mitt sällskap var Den hemliga historien (nu har jag knappt 100 sidor kvar) och tända ljus. Det var enbart för att förhöja stämningen, det där med ljusen, till skillnad från Fästmön och barnen, där allting plötsligt svartnade och stearinljus blev ett måste…

Pasta med tomater oliver vin bok o tänt ljus

Fredagsmiddag med förhöjd stämning.

 

Skumkrokodiler

Skumkrokodilerna tog slut igår kväll.

Jag satt i bästefåtöljen en stund senare och läste och spelade Wordfeud med Anna. Vi spelar ibland när vi inte har nåt bättre för oss, men det kan gå långt mellan dragen, så jag tänkte väl inte så mycket på det. I stället undrade jag vad det var för en tok som var ute och fotade med blixt i regnet… Det var naturligtvis ingen galning utan åskan, så jag gick och stängde av datorn, drog ur alla nätverkskablar etc och fortsatte läsa och gnaga på mitt fredagsgodis, Sally Gators (skumkrokodiler).

Sen kom det ett sms från Morgonen som upplyste mig där jag satt i stormens ögonvrå, ovetandes, läsandes och knaprandes på nåt gott (jag hade då gått vidare från krokodiler till popcorn och öl) om saker och ting: hela Himlen och lite därtill var strömlös! Det handlade om cirka 1 300 hushåll där i Förorten som hade blivit utan ström. Annas var ett av dem. Enligt lokalblaskan, som utan att läsa igenom TT:s illa skrivna texter* bara publicerar dem rakt av, berodde strömavbrottet på vinbyar. Nu tänker jag att alkohol är nog skulden till mycket, men troligen inte till detta strömavbrott. (Texten är fortfarande inte korrigerad. Men de läser väl inte tweets från sina följare, kanske… Eller så skiter de i dem.)

Eftersom åskan hade slutat startade jag datorn igen för att kolla strömläget hos Vattenfall. Där stod vilken tid man hade påbörjat arbetet med strömavbrottet och hur många hushåll som var drabbade. Det var oklart när strömmen skulle komma tillbaka. Anna lyckades ringa mig på sin mobil – mina sms till henne gick däremot inte fram – så jag fick en direktrapport från mitten av stormens öga. Hon satt med tända ljus i hela lägenheten och oroade för maten i kyl och frys. Nu är det tack och lov så att mat i frysen kan klara sig flera dygn om man inte gläpper i dörren. Men ändå. Tänk om det börjar rinna vatten från frysen…

Så småningom kom strömmen tillbaka, efter cirka en och en halv timme, tror jag. Det är ganska lång tid. Förra helgen var det vattenläckor och dåligt med vatten här hos mig i New Village, den här helgen strömavbrott. Vårt moderna samhälle är onekligen sårbart

Idag är det strålande sol – i alla fall i New Village. Det blåser fortfarande väldigt mycket. Jag klev inte upp förrän halv tio idag, för på helgerna ger jag mig ledigt från att söka jobb. Jag har ju fått en del att fundera på över helgen dessutom och jag tänker så det knakar. Att sova på saker och ting är inte helt fel ibland. Men nu ska jag sätta fart med frukost och dusch och därefter åker jag till Himlen.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Då blir jag glad nästa gång jag startar datorn! 


* Många TT-skribenter har även särskilt svårt med skillnaden mellan ”innan” och ”före”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt bland bakluckor.


 

Vädret var sisådär idag. Därför blev det varken picknick eller dopp i spat som jag hade tänkt utan i stället en utflykt till Ulva. Där är det bakluckeloppis varje söndag på sommaren. Man kan strosa bland bakluckorna i några timmar, kanske fynda nåt. Det brukar bli nån sorts fika och kanske titt i antikvitetsaffären och glasblåseriet inne i själva kvarnhuset.

Rostig gammal bil

Den här bilens baklucka var inte öppen, men bilen i sig var intressant att titta på.

 

Plastgubbe

Den här plastmannen tillhörde väl kanske det som inte var nåt större värde i. Men så kostade den bara tio kronor också.

Men vi började bland bakluckorna. Det var förresten där jag såg den roliga munken med mikrofonen i föregående inlägg. På såna här loppisar finns det rätt mycket skräp, fast också en del fina saker. Fästmön gjorde en del fynd till bra pris – det mesta kostar ju nästan ingenting. Hade jag till exempel haft behov av en plastman kunde jag ha fått mannen till höger för en tia. Fast nu är jag ju inte så intresserad av varken män eller plastiga dito.

Det blev faktiskt ganska varmt, om än inte outhärdligt, att gå bland bakluckor och bord. Det var fantastiskt mycket liv i luckorna denna söndag, faktiskt! Många säljare och många presumtiva köpare.

Anna bjöd på glass och bubbelvatten med citronsmak. Det var gott med nåt svalkande. Vi gick ner till vattnet och tittade. Där var fult med folk som fotade fallet, doppade fötterna och matade ändor. På gräsmattorna ägnade sig några åt att spela volleyboll, medan andra sov på filtar. Och så fanns det folk som grillade på engångsgrillar direkt på marken trots att det är eldningsförbud just nu. (Det var inte så väldigt länge sen kvarnen brann, för övrigt… Året var 1998 och den återuppbyggdes året därpå.) Nä, jag har respekt för eld, jag. Den kan vara så förtärande och obarmhärtig.

Knäckt pilträd vid Ulva

Jag fick inte min lilla sjöjungfru att sätta sig på en sten framför det knäckta pilträdet.

Humle eller Dumle

Humle eller Dumle hade jag möjligen haft råd att köpa. Men jag ville inte.

Inne i kvarnen var det hett, men dess antikaffär vill man inte missa! Oj så många fina saker där finns! Riktiga kvalitetsprylar och allt från böcker och tidningar, via glas och porslin, silverprylar, möbler, plåtburkar fram till kläder. Jag noterade till min glädje att en likadan kexburk som jag fått efter min farmor såldes för 240 kronor och att blomkakburken jag fick av mamma förra året kostade 300 kronor. Där fanns en mindre variant av den senare, men det priset var lite för högt för mig. Jag hade möjligen haft råd med Humle eller Dumle…

Kletig räkmacka

Den kletiga räkmackan drog till sig getingar.

Vi avslutade vår utflykt med kaffe och räkmacka. Tyvärr kom ett antal getingar med på köpet, så njutningen blev inte så stor. Vi skrek och flaxade med armarna och kastade i oss mackan. Sen åkte vi hem.

Lite halvkyligt var det här hemma och somliga har dragit på sig tjocksockar. Vi har ändå kunnat sitta på ballen* och läst, pratat och ätit ostpaj med tomater och tzatziki till middag. I morgon börjar 50 procent av oss att jobba, medan andra fortsätter sin kamp för att hitta nåt jobb. Jag ska också ta en förnyad dust med a-kassan angående det arbetsgivarintyg de återigen påstår sig inte ha fått samt ännu en gång försöka förklara att jag aldrig i hela mitt liv har jobbat deltid, vilket det påstås att jag gör just nu. Ja, du hör/läser ju hör tokigt det är. Alla dessa duster tar emellertid hårt på krafterna, krafter som jag i stället borde lägga på jobbsökeriet i sig.

Nåt roligt i veckan då? Förhoppningsvis en träff med gäster från Sollentuna en dag samt en bokträff med mormor A. Och så hoppas jag på positiva besked angående framtiden, förstå. Jag vill ha ett liv igen.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflans hiss-och-diss-lista för den gångna veckan presenteras.


Redan torsdag.
Och det här inlägget är tidsinställt, för jag litar inte på att det finns ström tillräckligt för ett klick på publicera-knappen!

Batteri 


Ström

  • Svart på jobbet (Ingen ström på över två timmar medförde att en hel del jobb stod stilla, men också att till exempel labbprover måste tas om. Bara den som hade fungerande batteri kunde jobba vidare.)
  • Vattenfall (som inte nånstans informerade på nåt sätt om strömavbrottet. Två timmar är ganska lång tid.)
  • Fel låtar vidare till finalen (Jamen vaffan… Tre av de sex jag INTE ville höra i Eurovision Song Contest 2013-finalen kom dit i första semin.)
  • Folk som inte orkar svara på mejl – eller gå tre steg till (Ni stör mig!)
  • Politikerbloggen (Varannan riksdagskvinna blir hotad i sitt uppdrag. Och ofta kommenteras hennes utseende och klädsel. Då känns det rätt B när Politikerbloggen inbjuder till en tävling om vilka som är Sveriges bäst klädda politiker.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…


Ja det blev väl en jävla start
på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svartMånntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

sol genom persiennen
Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte papperslöst kontor
Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!


IT-killarna tog tidig lunch
och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…


Jaa, jag gick över en timme tidigare
från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

 Fönster
I väntan på att klockan skulle bli 16.


Där väntade vi på att uret skulle bli 16
tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastorn hälsar församlingen välkommen
Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.


Församlingen fyllde hörsalen kapellet
och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

Stenkastare
”Den som är utan synd, kaste första stenen…”


Just de här frejdiga flickorna,
som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Öppna armar
Batongens längd?


Magnus berättade initierat och spännande
om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

Frid vare med eder
”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.


Varken författaren eller jag
vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste
Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.


Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen i motljusDomkyrkotornen övervakade oss.


Vi passade på att kolla vattenståndet
och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfall o Is ben
Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.


Vi traskade mot bilen,
nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Fönster med galler
Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.


Med magar bara lite fyllda
med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

fikarasten
Dags för en sån nu???


Jag har fått ett grönt paket
från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ser på nätet att det är stopp i all tågtrafik från Stockholms central. Det är dessutom stopp norrut i pendeltågstrafiken, på Arlanda express och på blå tunnelbanelinjen mot Akalla. Vad är skälet den här gången? Det kan ju gissningsvis inte vara höstlöv på spåren eller snö… Nej, orsaken är ett strömavbrott som inträffade vid halv nio-tiden i morse.

Inte många tåg går just nu.


Några tåg går söderut,
men annars står det mesta stilla. SJ sätter inte in några ersättningsbussar för tågen men för tunnelbanan. I stället fokuserar man på att hitta felet. Och felet ligger hos Vattenfall som är det företag som förser tågen med el. Enligt Vattenfall är det ett kombinationsfel, det vill säga fel både hos Vattenfall och Trafikverket.

Resenärerna känner sig som vanligt oinformerade. På SJ:s hemsida finns en kort information om att tågtrafiken nu (strax efter klockan elva) börjar komma igång. Trafikverket skriver på sin sida att felet delvis är åtgärdat men att det fortfarande är stopp mellan Sundbyberg-Karlberg. Förseningar och stora störningar drabbar så gott som alla tågresenärer idag. Men alla resenärer har ju inte tillgång till internet.

Det här är ett typexempel på hur viktigt det är att informera när det uppstår störningar. Rimligtvis var väl inte ”alla” SJ-anställda involverade i felsökningen. Några borde ha fokuserat på informationen om vad som hänt och vad som händer fortlöpande. Men det kanske gjordes? Nån som drabbades som kan svara???

Hur som helst är det oroväckande att ett strömavbrott kan orsaka totalstopp i tågtrafiken under nästan tre timmar. Snacka om sårbarhet…

Read Full Post »

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.


Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!


Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!


Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.


Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!


Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.


Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…


En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.


Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…


Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.


Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.


Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..


Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »

Varning för liiite snusk!

Dagens utflyktsmål var Botaniska trädgården. Det som är bra med den är att den ligger väldigt centralt i Uppsala, på baksidan av Slottet, som ju ligger mitt i stan, kan man säga. Det är lätt att ta bussen hit, men vi tog som sagt bilen. Det var INTE lätt att hitta parkering. Efter en del cirkulerande hittade vi parkering för fem kronor i timman vid Evolutionsmuseet.

En annan bra sak med dagens utflykt är att den förutom resan dit kan vara i princip gratis. Det är fri entré till allt i Botaniska trädgården utom Tropiska växthuset. Och om man ska fika på kaféet kostar det förstås pengar. Men man skulle lika gärna kunna ha eget fika med sig  – och en filt.


På väg till Botan, som Botaniska trädgården ofta kallas här, såg vi några urgamla grindstolpar. Jag fångade en av dem på bild medan Elias skuttade i förväg.

                                                                                                                                                                Först tittade vi oss omkring på blommor och växter. De här gröna bladen såg liiite suspekta ut, tyckte jag…


Suspekta blad…

                                                                                                                                                               Vi såg ett konstigt träd och läste oss till att det var murgröna på det. Fast det kunde man ju knappast gissa, eller hur?


Det är murgröna på det här trädet, tro det eller ej!

                                                                                                                                                                      Det fanns små dammar lite här och var. Och i dammar ska det ju vara näckrosor, eller hur? Botan är annars känd för sin jättenäckros Victoria, men här är bara några små exemplar näckrosor. Notera att dessa är fotade med fara för liv och lem eftersom det varnades för ett jordgetingbo precis intill!


Små näckrosor, fotade med fara för liv och lem eftersom det fanns ett jordgetingbo intill.

                                                                                                                                                           Fördelen med att strosa i Botan med en relativt stor pojke är att man inte behöver vara rädd att han ska pilla och peta överallt. En del växter är nämligen giftiga och om man inte kan läsa skyltarna kan det vara ganska farligt att vara barn i den här trädgården…


En del växter är giftiga.

                                                                                                                                                                  Det var väldigt soligt och varmt idag, men vi fann skugga i ett lusthus med häftigt tak. Här dragkedjade Tofflan av sig byxbenen så att hon fick shorts. Zipper-brallor har sina fördelar!


Under detta häftiga lusthustak fick vi en stunds skugga och Tofflan kunde zippa av till shorts.

                                                                                                                                                            Det finns inte bara dammar i Botan utan också små arrangerade bäckar och vattenfall.


Många bäckar små…

                                                                                                                                                                  Det fanns många vackra växter här, men även stubbar kan vara fina att se på, eller hur?


Även stubbar kan vara vackra, tycker jag.

                                                                                                                                                             Elias fick en ny kompis bland alla växterna.


Fågelskrämman till vänster, Elias till höger! 😆

                                                                                                                                                               Före besöket på Tropiska växthuset tog vi en fika. Jag var nämligen mycket tydlig med till Elias att det är väldigt, väldigt varmt och fuktigt inne i växthuset.


Kaffe för mig, light-dryck för Elias, var sin glass och så delade vi på en gigantisk Linnébulle. En sån bulle kostade 30 spänn och räcker för flera att dela på!

                                                                                                                                                               Vi fikade på Café Victoria. Kaffet smakade mycket gott och Linnébullen var ljuvligt kladdig och sockrig. En kaffe, en läsk, var sin glass och en Linnébulle gick loss på närmare en hundring… Medan vi fikade skrattade vi åt en tant som försökte stjäla en stol, men hon misslyckades. En unge försökte skruva loss jätteparasollet ovanför oss som skyddade våra huvuden mot solen. Hon fick en skarp tillsägelse av sin moder – och det var vi tacksamma för! Men ungen var envis och säkert avundsjuk på våra glassar,så det tog en stund innan hon lydde…

Så klev vi in genom dörrarna på Tropiska växthuset. Entrén är 40 kronor för personer över 16 år. Men vi hade tur och ingen satt i receptionen när vi kom. Det fanns en betalkortsautomat, men den såg inte jag *ljuger* 😳 (Ärligt talat, jag hade kunnat vifta med mitt presskort så hade jag ändå gått in gratis.)

Elias hittade ett naturligt paraply i ett av rummen i växthuset. Och det var rätt smart, det, för då och då kom en regnskur – stället skulle ju efterlikna regnskog!


Elias hittade ett naturligt paraply, vilket kan vara praktiskt i en regnskogsliknande miljö.

                                                                                                                                                              Och så klev vi till slut in i det allra heligaste, där jättenäckrosen Victoria finns. Näckrosen blommar inte på dagtid och eftersom våra sommarkvällar är så ljusa kan det variera när blomman öppnar sig. Vanligen är varje blomma utslagen två nätter i rad. Den första natten är den vit, sen är den rosa. Helt utslagen kan blommorna bli ungefär 40 centimeter i diameter.


Här bor jättenäckrosen, men den blommade förstås inte när vi var där eftersom det ju var dag. Diset beror på den otroligt höga luftfuktigheten i växthuset.

                                                                                                                                                              Det fanns en massa både vackra och lustiga växter i växthuset. Här är en läcker röd blomma av nåt slag.


En läcker röd blomma.

                                                                                                                                                                       I ett rum skulle det finnas grodor som var rödrandiga, men vi såg inte en enda.


Elias spejade efter rödrandiga grodor, men såg inga.

                                                                                                                                                                Jag såg däremot nånting som jag inte vet vad det ÄR, men som jag vet vad det SER UT som…


Jag vet inte vad detta ÄR, men jag vet vad det SER UT som…

                                                                                                                                                               En del blommor såg ätliga ut. Som den här. Den såg ut som stekta ägg, tycker jag.


Äggplanta?

                                                                                                                                                               Det fanns många orkidéer i Tropiska växthuset. Blå orkidéer är den ovanligaste färgen, men här hittade jag en.


Blåa orkidéer är ovanligast.

                                                                                                                                                                Vi såg en kille som låg ner och fotade nåt mystiskt hela tiden vi var i växthuset. Jag blev naturligtvis nyfiken, men kom inte tillräckligt nära för att se. Fotade därför ett blad med vattendroppar på i stället.


Grönt blad med vattendroppar på.

                                                                                                                                                             Sen var det ganska skönt att komma ut – trots att termometern visade närmare 30 grader idag. Undras hur varmt det var inne i Tropiska växthuset, egentligen… Vi gick upp mot barockträdgården som ligger på slottets baksida, kan man säga. Där pågick SM i boule, så vi kunde inte riktigt strosa som vi ville eftersom grusgångarna var indelade i spelplaner. Men jag fick i alla fall ta en bild av Elias framför en grön ”pyramid”.


Elias framför en grön ”pyramid”.

                                                                                                                                                                       I Orangeriets hus Linneanum hittade vi en utställning med titeln Squares. Här var det fri entré så vi knatade in.


Fri entré till konstutställningen Squares i Linneanum.

                                                                                                                                                                Squares visade sig vara en sorts blandning av digital konst och målad. Konstnären är duktige fotografen Stewen Quigley. Bland verken hittade vi några kändisar, som denna snälla, snälla donna!


Caroline af Ugglas fanns på plats – i Stewen Quigleys version.

                                                                                                                                                                  Det var ganska spännande tavlor och jag testade lite hemma i Himlen att grejsa lite med en blå blomma som jag hade fotat på eftermiddagen. Men inte nådde jag upp till Stewen Q:s klass, inte…


Digital fotokonst av Tofflan.

                                                                                                                                                             Innan vi promenerade tillbaka till bilen tittade vi på en kaktusutställning i Linneanum. Kaktusarna var skänkta av en farbror till museet 1990. En del var taggiga, en del var håriga, några var korta, andra var skitlånga. Och somliga lockade till snuskiga tankar, igen.


En kaktus som ser ut som en… ja, du ser själv, fast minus en… kula, dårå.

                                                                                                                                                                 Bäst idag var Tropiska växthuset, tyckte både Elias och jag. Och jag tror nog att vi åker hit igen!

Botaniska trädgården är öppen maj – september.

  • Parken är öppen varje dag mellan klockan 7 och 21. Fri entré.
  • Tropiska växthuset har öppet tisdag – fredag klockan 9 – 15, lördag – söndag klockan 12 – 15. Entré 40 pix från 16 år.
  • Orangeriet har öppet måndag – fredag klockan 11 – 18, lördag – söndag klockan 11 – 16. Fri entré.
  • Café Victoria har öppet dagligen klockan 10 – 17 till och med augusti, i september endast lördagar och söndagar.

Read Full Post »

Older Posts »