Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kompost’

Ett spårigt inlägg.


 

Vinterdäck

Mina gamla vinterdäck får illustrera hur utslitna gamla spår kan vara…

Otaliga är de gånger jag har konstaterat att somliga går i samma gamla spår år ut och år in. I stället för att söka hjälp odlar vissa sin ondska. Nån klarhet i syftet får jag aldrig. Men jag tror att det enda syftet är att såra och göra illa. Personer med den inställningen kan inte må särskilt bra – det behöver jag inte vara psykolog för att slå fast. Det räcker med att jag går till mig själv och ser hur jag själv har varit under de perioder jag inte har mått så bra. Jag funderar starkt på att skicka boken jag ska försöka läsa ut strax till ett antal personer som jag tror skulle behöva läsa den och komma till insikt om ett och annat. För om jag är utvecklingsbar på området borde även vissa andra vara det, sin fixering till trots.

Zensa nero davolo

Zensa nero d’avolo, ett gott rödvin som jag kan rekommendera.

Min andra lediga dag har rasslat på i ett rasande tempo. Ändå finner jag mig sitta här och fundera över vad jag har åstadkommit. En lång läsmorgon i sängen med tack till den återfådda normaltidstimmen (det är sommartid som är fel tid, inte normaltid – det hörs ju!), huvudvärk till trots, grundade jag med. Det kan väl aldrig bero på att jag öppnade en flaska vin igår kväll och drack ett (1) glas? Ja, förutom den öl jag drack efter min dammsugning. Ett glas vin och en starköl borde en inte bli bakis av, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera Zensavinerna, som är fylliga och smakrika och endast kostar 89 kronor per flaska.

Äggröra

Proteinrik äggröra till frukost.

Jag har gått ut med en übersnuskig, läckande kompostpåse som lämnade vidriga spår efter mig. Men först intog jag en proteinrik frukost. Därefter åkte jag en sväng, typ ett helt kvarter, till mitt förråd. Mina gamla vinterdäck – se översta bilden! – är slut (de har torrsprickor). Dem ska min bilverkstad få ta hand om i morgon när Clark Kent* ska dit på sin årliga service. På seneftermiddagen ska jag hämta honom, skodd med sprajtans nya vintertofflor. Men idag släpade jag alltså ut de gamla däcken och tryckte in dem i bilen – utan att få ryggskott. Däckkånkande brukar nämligen sätta sina spår i min rygg så här års.

Nu tvättar jag en maskin tjockis-svart och känner mig varm och fluffig (?!) efter en skön dusch. Det är dags att läsa ut boken jag nämnde inledningsvis innan jag bussar in till stan (ja, du läste rätt, jag ska åka buss!) och träffar en mycket äldre (sex månader och tio dar) kompis för en asiatisk middag.

Vad händer hos DIG??? Vilka spår har du gått i/satt idag? Du kan fortfarande berätta genom att skriva några rader i en kommentar.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenerande inlägg med en gnutta självironi över ett råddigt minne.


 

Jag skulle bara gå ut med sopberget som väntade i hallen. I det här fallet kom berget (<== soppåsarna) verkligen inte till Muhammed (<== jag), utan Muhammed fick gå fram till det och bära ut det i soprummet efter städning och dusch…

Soppåsar

Sopberget väntade tålmodigt i hallen hela förmiddagen.


Men det var så fint väder 
så jag tog en liten omväg innan jag gick hem. Det finns ännu inga jättevårtecken här, men åh… Jag hörde småfåglarna sjunga! Och snön börjar smälta. Jag hoppas att det inte fryser på…

Snösmältning

Snösmältning… Hoppas nu bara att det inte fryser på!


Nä, några vårtecken 
såg jag inte direkt. Men jag såg Älgen…

Älgen

Jag såg Älgen!


Och så såg jag fuskfönster 
i nybygget samt en kvarglömd adventsstjärna i ett äkta fönster.

Fuskfönster och en adventsstjärna

Fuskfönster och en kvarglömd adventsstjärna i fönstret längst ner till höger.


Sen såg jag TROTS! 
På skylten stod det

STÄNG GRINDEN!

Grinden var…vidöppen.

 Stäng grinden

Trots!


Fast när jag kom hem såg jag… 
värsta kvarglömda soppåsen i hallen – kompostpåsen! MORR!

Soppåse

Värsta påsen glömde jag att ta ut – komposten!

 

Sååå… Vad har DU glömt idag??? (Ingen är ofelbar, vet du väl!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens walkabout. Eller… nåja…


Dagens promenad
var sju mil lång och jag slog nytt hastighetsrekord – och TÄNK att jag är så fruktansvärt dålig på att ljuga…

Jag erkänner! Jag gick bara över rondellen till Arge Kaj och Tokerian!

Fick ju lite nålpengar a-kassa igår och bestämde mig för att gå och köpa en påse prästostbågar, kaffe och ost på Tokerian. Under Den Långa Marschen (fem minuter) kom jag på att Fästmön hade sagt nåt om att Arge Kaj har billiga underkläder just nu. Hoppade därför in där på vägen och kom ut med två par benkläder/småbyxor/underbyxor/trosor av favoritmärket Zentför halva priset! Tänkte att jag skulle slippa frysa såväl frammen som baken av mig nu när det snart är vinter. Ligga steget före, var det ju…

Eftersom jag dessutom kände mig så otroligt rik idag, följde även en kylskåpsmagnet med hem. Den kostade nästan lika mycket som ett par benkläder/småbyxor/underbyxor/trosor.

Värja o gåspenna

Den här fick följa med hem idag.


På Tokerian skedde inga missöden
av nåt slag idag. Jag kunde betala kontant med jämna pengar – intresseklubben antecknar, ser jag.

________________________________________


Lite sorgligt,
men idag gick de fina blommorna jag fick från Inger i komposten…

rosa gerbera

Gerbera från Inger.


Kvar i mitt hjärta
finns dock Ingers omtanke. Och på mitt kylskåp, under min nya kylskåpsmagnet, sitter Ingers kort – som en påminnelse när det kommer mindre ljusa dagar…

Kortet från Inger

Kortet från Inger finns kvar.


Inger faller helt klart
inom den kategori vänner som är diamanter och inte löv!

________________________________________


Strålande sol idag
och när du läser det här är jag och hämtar Anna efter jobbet – idag enbart av själviska skäl, inte några jeans inblandade: jag vill ha en puss. Anna jobbar i helgen, så vi ska tyvärr inte ses. Däremot får jag sällskap på tisdagens utflykt, när jag ska på anställningsintervju nånstans i Gamla Stan…

En helg som ser ut att bli ensam, men ändå ganska OK ligger framför mig. Jag ska göra lite research inför tisdag (och onsdag) och så finns det en strykhög som ligger respektive hänger på uppblåsbara galgar och väntar på mig.

Och alldeles nyss har jag mejlat till mitt favoritförlag för att beställa ett recensionsexemplar av en bok med Uppsalaanknytning som kommer ut i januari nästa år.

Vad händer hos DIG i helgen??? Skriv gärna nån rad och berätta, du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om god mat och rolig tillagning.


Idag hade vi bestämt oss
för att äta nyttigt. Fästmön fick bland annat en jääättestor squash av sin snälla mamma häromdan. Den fick vi för oss att fylla. Receptet hittade vi i senaste numret av Buffé.

Anna skar potatis, tomater och fetaost i tärningar medan jag tog hand om komposten.

Kompost

Jag tog hand om komposten.


Äckligt va?!
Äh, jag grovhackade lök som jag stekte i lite olja och pressade ner tre vitlöksklyftor i.

 Lök och vitlök

Hackat.


Under Annas överinseende
delade jag squashen på längden. Sen skjutsade jag in den i ugnen i en kvart, ungefär.

Squash delad på längden

Delad av mig under Annas hökblick.


Annas röra
av tomater, fetaost, potatis och persilja slängdes i en stor bunke. Jag skyfflade över lök och vitlök. Visst ser det gott ut?

Röra m tomtater fetaost persilja lök potatis

Annas röra inklusive min lök och vitlök.


Squashen togs ut ur ugnen
och Anna satte sked och gaffel i den för att gröpa ur den.

Anna gröpar ur squashen

Se så hon gröpar!


Det urgröpta squashinnanmätet
blandades ihop med röran i bunken – för att sen slevas tillbaka igen i halvorna. Därefter åkte det hela in i ugnen igen i ytterligare en kvart.

 Fylld squash inne i ugnen

Spännande saker i ugnen!


Det doftade ljuvligt
när ugnen öppnades och vi tog ur plåten! Verkligen – och ändå var det bara nyttiga saker. Fetaosten var dessutom var tioprocentig i sin fetthalt.

Squashen uttagen ur ugnen

Squashen uttagen ur ugnen.


Till squashen åt vi
kalla, tunna och rökta kalkonskivor samt tzatziki. Väldigt gott, faktiskt, och så enkelt att till och med en Toffla kan fixa det. Troligen. Nu fanns ju Anna som deltog i arbetet också. Det kanske var tur, det…

Fylld squash m rökt kalkon o tzatziki

Fylld squash med rökt kalkon och tzatziki – fin söndagsmiddag i augusti.


Och NU, kära läsare,
ska jag ta hand om komposten, det vill säga gå ut med den till soprummet. Receptet kan du läsa i Buffé nummer 8/2012! Och nej! Jag tänker inte pyssla ihop nåt bord av koppar och gamla krukor eller fixa en fontän eller lägga nytt golv – för nån Ernst är jag inte! 


Livet är kort. Idag var det gott.

Read Full Post »

Tyvärr för alla oönskade besökare som smyger in här under natten (vågar ni inte visa er i ljuset, spricker ni då, eller vad?) har ridån gått upp idag igen. Det var verkligen ingen höjdare att tillbringa julafton på egen hand. Jag grinade mig igenom större delen av dan. Kämpade för att bita ihop när mamma ringde – typ fem gånger. Kämpade för att inte visa nåt här på bloggen.

Jag tittade på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och efter det orkade jag inte mer. Jag mådde så illa efter julmaten, det gav liksom inte med sig. Borstade tänder och gick och la mig tjugo över åtta och grät mig till sömns. För att vakna vid 23-tiden – klarvaken…

Karl Bertil Jonssons pappa

Tyko Jonsson, som har närt en kommunist vid sin barm…


Så småningom klev jag ur sängen
mitt i natten för att öppna mina julklappar. Jag orkade inte göra det tidigare och det kändes förresten så ledsamt att öppna dem alldeles ensam. Jo jag VET. Min ensamhet är på sätt och vis självvald. Det blev den när jag tackade ja till förturen till operation. Och det är inget jag ångrar. Men ändå. Jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Jag hade fixat fem julklappar till mig själv som jag hade slagit in, just in case jag inte skulle få några andra.

Klappar till mig själv

Jag gav mig en fotobok, med titeln Året på Ultuna (mina egna bilder), en bok, ett par strumpor med fiskar på, ett datumblock och ny plastfilm till Ajfånen.


Men Tomten hade inte glömt bort mig!
Tomten i Motala hade ju skickat ett grönt paket och detta innehöll två böcker av en författare jag gillar att läsa just nu, Kjell Eriksson. TACK SNÄLLA FEM FÖR KLAPPAR OCH BESÖKET HOS MAMMA!!!

Klappar från FEM

Klappar från FEM! 


Även Tomten i Förorten
hade kommit ihåg mig. Från Jerry kom tre böcker varav en som jag redan hade fått. När det gäller böcker måste man ALLTID kolla av först… Men de andra två har jag inte, TACK!

Klappar fr Jerry

Två av tre som jag inte har.


Fästmöns
snälla mamma
hade inte bara bidragit med Janssons frestelse utan också med en klapp från henne och L. Den innehöll nånting jag verkligen behöver för jag är otroligt torr. Har torra fläckar framför allt på armarna, så Olivcrème blir toppen! TACK!

Klapp fr Annas mamma o L

Härligt för mitt torra skinn!


Det var riktigt pinsamt
att ta emot klappar från dessa, för jag har inte köpt nånting till nån av dem. Det kom som sagt en operation emellan och före blev det så stressigt med att försöka ordna så att ”barnen” fick klappar och jag fick mat i kylen. Sen var jag osäker på klapperierna med somliga eftersom jag inte fick nåt till 50-årsdagen. Tänkte att då köper vi inga klappar heller. När jag sen fick veta att det var klappar på gång var jag för sjuk för att köpa. Och ”barnens” löste jag som sagt på annat sätt. Men jag vet inte om de var nöjda, har inget hört. Att köpa julklappar i efterskott tror jag inte på, men jag har planer på att vissa levande änglar ska få nånting som tack för mycken hjälp. Det känns bättre än att komma efter jul med julklappar. Och snart är julen över. Förhoppningsvis snart.

Annas klappar sparade jag till sist. Jag hade fått för mig att ett av paketen från henne innehöll plastfilm till Ajfånen – för det hade jag köpt på skoj både till henne och mig. Men det var ett USB-minne på 32 GB – perfekt! Idag – eller nån annan dag – ska jag föra över mina bilder som nu är utspridda överallt… Fotcrème och böcker fick jag också, TACK snälla älskling!

Klappar från Anna

Klappar från Anna!


Vid det här laget
var klockan nästan två…

Klockan nästan två

Klockan var nästan två när jag hade öppnat alla julklappar.


Jag var vaken till klockan tre,
ungefär. Är rädd att jag störde min älskling väldigt mitt i natten med en jobbig sms-konversation. Men, som sagt, jag var så ledsen och bedrövad igår. Jag tror att jag har drabbats av nån sorts post-op depression för jag bara gråter. Gråter, gråter, gråter typ hela tiden. Det är skitjobbigt och ytterligare ett skäl till att jag drar mig undan människor. Jag blir ju inte vackrare heller av tårarna, ser allt mer ut som en gris.

Tofflan mitt i natten

Tofflan mitt i natten.


Idag vaknade jag halv nio.
Det var ganska mörkt ute och det snöar som 17. Känner mig faktiskt ganska insnöad…

Insnöad

Insnöad… OBS! Den läskiga snögubben på bilden är inte mitt verk.


I natt lät det som om nån i huset
hade vinterkräksjukan. Det plus snön gör inte precis att jag är sugen på en liten promenad, men annars är det en intention jag har. Jag måste i vart fall gå till soprummet med all julmat som har hamnat i komposten. Det luktar inte gott efter ett tag…

Kring operationsärret är det fullt av röda prickar som kliar som fan. Jag är allergisk mot plåster och kirurgtejp och gissar att det är såna rester som jag inte har fått bort. Jag får nämligen fortfarande inte tvätta mig i området, bara låta duschvatten försiktigt rinna över.

Förutom eventuell promenad och bildöverföring till min USB-sticka har jag inga större planer för dagen. Ikväll ska jag se på Änglagård: Sjuhundrafyrtiofjärde sommaren, men jag ska också se dokumentärfilmen om Olof Palme på SvT, uppdelad i tre avsnitt för TV. Den senare får jag emellertid spela in eftersom programmen krockar.

Vad händer hos dig då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för lite skitnack!


Nej, jag var inte hungrig
och jag skulle inte ha nån middag…

Min middag. 


Jag skulle ju dela ut ett pris.
Eller rättare sagt Mie skulle få bjuda mig på öl för att hon vann en tävling kring lådan på toa på jobbet. (Den med skit i.) Men lite plockmat slank ner ändå. (Dock inte i lådan på toa på jobbet…)

Och Mie var inte ett dugg trevlig, inte Mats heller. Nehej då! ÄH FAN, JAG BARA SKOJAR!!!

En trevlig Mie. Naturligtvis tog jag bilden när hon minst anade det! 


Blogg
vännen Mie
har tappat sitt förled och blivit vän. Men faktum är att vi faktiskt kände varandra utan att vi visste om det innan – jag känner i alla fall Mies pappa, för vi har jobbat ihop. Small world…

Det var såå kul att ses och det lär bli snart igen om inget trist inträffar. Förhoppningsvis joinar Fästmön och Den däringa Kullan då också.

Trött, men mätt och glad haltade jag iväg till Stadshuset där jag tog fel buss hem med flit. Skönt att promenera, trots häleländet, med bara månen som sällskap i höstmörkret.

Med månen som sällskap. 


Så vackra färger,
jävla irriterande skitdålig Ajfånkamera… Men ändå…

Rena natta.


Nu ska jag strax borsta tand
och sen skutta i säng. Orken är definitivt slut. Så ock en synnerligen bra kväll. Tack, M n’ M! (Jag var alltså ironisk i början av inlägget.)

PS Sa jag det att jag VERKLIGEN har en andedräkt som en kompost efter ädelost och tonfiskrullar med mera???


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.


Privat har jag källsorterat
i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

  • plastförpackningar
  • kompost
  • metall
  • pappersförpackningar
  • tidningar
  • färgat glas
  • ofärgat glas
  • batterier
  • glödlampor och lysrör
  • elektronikskrot
  • brännbart
  • grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

  • tidningar
  • papper
  • kompost
  • plastförpackningar
  • pappersförpackningar
  • brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!


Den information vi ska ta fram nu
ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »