Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Slussen’

Ett inlägg om Fotografiskas pågående utställningar.


 

Naket, obegripligt och engagerande. Det är i korthet min sammanfattning av besöket på Fotografiska museet i söndags. Som fjärde ord borde det också kanske stå

överraskande,

men det är mitt favoritmuseum i Stockholm alltid. Ja dess utställningar är överraskande, vill säga.

Jag försöker alltid besöka Fotografiska när jag är i Stockholm. Den här gången gick jag in på mitt presskort eftersom jag ville skriva om de pågående utställningarna. Det kändes liiite märkligt att bli tillfrågad om jag sökt ackreditering för utställningar som har pågått ett tag, men efter att kassakillen (ingen avstavning!) gått bakom kulisserna och frågat ”nån” fick jag tillträde. Nåt pressmaterial fick jag däremot inte, för det fanns inget (?!). Det hittade jag i stället på Mynewsdesk, tack så mycket!

Me kissing Vinoodh

Me kissing Vinoodh, en sorts ”we-fi” av de båda fotograferna Inez och Vinoodh.

På entréplanet möttes vi besökare av Inez & Vinoodhs utställning Pretty much everything. Utställningen öppnade redan den 12 juni och pågår till den 27 september. Inez & Vinoodh är två holländska fotografer som blandar foto och konst, kan man enkelt uttrycka det. Med Cecil Beaton-utställningen i bakhuvudet skulle man kunna säga att de använder mera skruvade sätt att porträttera människor på. De har gjort porträtt och kollage för många kända varumärken och av många stor stjärnor. Och jag måste nog säga att bilderna av lady Gaga, som finns med i just den här utställningen på Fotografiska, är väldigt annorlunda. För mig är många av deras verk till och med så annorlunda att de blir obegripliga och inte heller så sällan obehagliga.

Lion Before Storm II- Sitting Profile 10inW

Lion before storm av Nick Brandt visar ett stolt och kraftfullt djur.

Museets Nick Brandt-utställning, On this earth a shadow falls across the ravaged land, öppnade redan den 22 maj och finns att se till den 13 september. Det här är en riktigt engagerande – och sorglig – samling sepiabilder på temat Östafrikas hotade djurliv. Jag hade ingen aning om att mellan 30 000 och 35 000 elefanter slaktas varje år eller att noshörningshorn är mer värdefullt än guld. Det är bilder på kraftfulla lejon och magnifika elefanter vi betraktare får se. Men vi får även se jägarna med sina troféer. Några jaktscener bjuds vi däremot inte på. I stället fascineras i alla fall jag av att Nick Brandt kommer så nära de fantastiska djuren. Det är omöjligt att gå opåverkad från de här bilderna!

Aktstudie i skärgården med Zorns ansikte i förgrunden

Aktstudie i skärgården av Anders Zorn – en liten selfie, minsann! Bilden tillhör Zornmuseet.

Det finns väl knappast nån hyfsat allmänbildad svensk som inte känner till konstnären Anders Zorn, eller? Du vet, han som kanske är mest känd för att ha målat de där frodiga kullorna. Men faktum är att Anders Zorn även var fotograf. På Zornmuseet i Mora finns ett tusental av hans bilder från 1890-talet och fram till hans bortgång 1920. På Fotografiska finns några av dessa foton att se till och med den 30 augusti i utställningen Zorn och kameran. Det är oerhört spännande att se fotona som tagits för att vara förlagor till konstverken, men också de annorlunda bilderna av prostituerade på bordeller i bland annat Egypten. (En del foton är synnerligen erotiska. Bland annat får vi se ett par kvinnor ”in action”. Pryda jag rodnade i mörkret.) Anders Zorn var en av de första konstnärerna att använda just kameran som hjälpmedel. Eftersom det ansågs vara lite fusk var fotografering av modeller inte nåt man talade om offentligt. Att Anders Zorns foton lyfts fram här gör därför denna utställning extra intressant.


Men… Låt nu inte mina åsikter om verken styra! Gå dit och gör din egen bedömning.

 

Här hittar du Fotografiska museet:

Fotografiska museet finns på Stadsgårdshamnen 22, nära Slussen, i Stockholm.

Museet har öppet alla dagar utom midsommarafton och julafton kl. 9 – 23.

Entré: 120 kronor. Pensionär och studerande (ta med giltigt studentbevis!) samt grupper om minst 20 personer: 90 kronor. Barn under tolv år: gratis.

Museet finns också på Facebook, Instagram och Twitter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vem sa att tillvaron var händelselös..?

Ett rätt späckat inlägg.


 

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet – läst och recenserad!

Det blev lite sent igår kväll. Men det var väldigt skönt att både ha läst ut boken om glädje i skrivandet OCH att ha recenserat den. Min recension finns att läsa här på bloggen, men även på Goodreads (man måste vara medlem för att kunna läsa), Boktipset och hos Bokus. Bokus behövde natten och morgonen på sig att ”godkänna” recensioner. Det känns ärligt talat… rätt märkligt. Som att man inte får tycka vad man vill, riktigt, om böcker de säljer…

Dödlig åtrå

Dödlig åtrå är påbörjad.

I morse, medan jag gjorde annat som man inte ska tala så högt om, läste jag första kapitlet ur nästa bok som ska recenseras. Det är en helt annan genre, erotisk deckare, och jag misstänkte att jag skulle bli generad. Ett par sidor in, sen satt jag i min ensamhet och rodnade. Oavsett min prydhet verkar även denna bok vara välskriven. Jag ser fram emot läsupplevelsen jag är övertygad om att den ger!

I eftermiddag blir det kanske inte så mycket läst, för precis som igår har jag annat för mig. L hade verkligen rätt igår kväll när han ringde och undrade om jag kunde komma och vara lite tekniskt behjälplig idag. Den soliga och heta dan vi hade igår gjorde att jag undrade om de inte skulle vara ute i stugan. Men nej då, det skulle ju bli dåligt väder idag. Och det är det! Molnen är gråa, det är fuktigt regnar och jag misstänker starkt att vi får åska. Att få var efterfrågad och känna sig behövd en stund är nog extra viktigt när man befinner sig i min situation. Dessutom hjälper jag så gärna L och Annas snälla mamma, för de är alltid så hjälpsamma i sin tur. Det är liksom ytterst sällan man får göra/ge nåt tillbaka. Så eftermiddagens IT-konsulteri gör jag med glädje – och förhoppningsvis kompetens…

Choklad

Titta så gott!

På hemvägen hoppar jag nog in på ICA Heidan och köper nåt till middag. ICA-kortet är påfyllt med tusen matkassekronor och jag är hungrig redan nu. Jag försöker ju sen i söndags undvika vissa godsaker och hålla nere konsumtionen av mat – åtminstone portionerna. Det är svårt, men går faktiskt lättare än vad jag trodde. Förhoppningsvis ger det resultat också. Jag borde egentligen promenera till L och Annas snälla mamma idag, men det känns inte så lockande om det ska åska. Synd det, för då hade jag kanske kunnat promenera bort en chokladkaka ur kroppen. Hum… Inte för att jag äter såna numera, men om jag skulle vilja äta nån, menar jag. Eh… ja… Vi får se hur det går med tanke på karaktären, som uppenbarligen kan svikta ganska bra… Men det finns flera skäl – inte bara vikten – att se upp med sötsaker. I Malmö var det en bussig (?) som bjöd sina kompisar på kladdkaka med cannabis i. De mådde inte så bra efter det. Vilket påhitt!

Solregn

Typiskt väder den här sommaren – sol OCH regn. Samtidigt.

Med ett halvt öga läser jag tidningar på webben samtidigt som jag skriver. Vad 17 är det som händer i Oslo i skrivande stund egentligen? En vakt är skjuten, det kan finnas en bomb och polisen jagar en misstänkt. Läskigt och väldigt nära trygga Sverige, där vi blott ägnar oss åt att riva ner reklam vi inte gillar, klaga på regnet och förundras över att somliga inte vill förstå vad en puff för en text är och att dialog bäst förs i rätt forum… (Det senaste är det jag som förundras över. Jag har inte rivit ner reklam eller klagat på regnet, jag bara önskar att man tänkte efter före vad gäller reklamens vara eller inte vara. Och vädret kan man inte göra nåt åt – om man bara envist fortsätter att blunda för växthuseffekten…)

Vidare läser jag om en bordtennisspelare, som själv kallar sig

queer,

och vars foton retuscherats av vissa tävlingsarrangörer för att se mer kvinnlig ut. Man tror inte att det är sant, men det är det troligen. Maj gadd… Då var det betydligt roligare att läsa om kvinnan i Skärholmen som för ett par år sen hittade en massa pengar i ett soprum. Kvinnan lämnade in pengarna till polisen, som försökte spåra ägaren utan framgång. Detta innebär att upphitterskan får behålla de 85 000 kronorna… Inte dåligt!

Klotter sur gubbe

Dryga böter blev det för de tre damerna som klottrade.

I samma webbtidning hittar jag en nyhet som jag inte kan låta bli att skratta gott åt: tre äldre damer har dömts för ha klottrat slagord på ett byggplank vid Slussen. Damerna är i åldrarna 65 – 80 år. Nu får de betala 4 000 kronor var i böter samt ytterligare 3 900, som var det det kostade att måla om väggarna. Nä, de hade väl inte nåt tillstånd från nåt kommunalt resebolag i fickan, precis…

Och från det ena till det andra… Om stora tidningsdrakar sätter gränser för hur många nyheter en får läsa på deras webbplatser utan att betala prenumerationsavgifter förlorar de läsare till gratistidningarna på webben också och inte bara till pappersvarianterna. Så småningom lär även annonsintäkterna försvinna med oss läsare. (Det råder för övrigt fortfarande nyhetstorka, så det är därför vissa udda nyheter når fram. En del är riktigt ”bra”, andra inte.)

Nä, nu ska jag fixa frukost och sätta mig med lokalblaskan i pappersform. Idag är det sista dan jag har tillgång till den, för i kväll kommer min vän med familj hem.I kväll måste jag, by the way, ta tag i strykning och packning av resväska – snart ska Fästmön och jag ut och resa igen…

Vad händer hos DIG, dårå??? Skriv några rader och berätta, för nyfiken lär jag fortsätta vara!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Häromdan läste jag i Byhålebladet om en upphittad ring. För några år sen hittade en kvinna en förlovnings- eller vigselring vid Slussen. Ärlig som hon är lämnade hon in ringen till polisen. Men ingen ägare hörde av sig och kvinnan fick behålla ringen.

ring

Det här är MIN ring! Du får bara titta.

 


Cajsa, som kvinnan heter,
började forska lite om ringen på egen hand. Vidare la hon ut efterlysningar lite här och var efter ringens ägare. Tyvärr gav det bara felaktiga napp. Så hamnade ringen i en låda hemma hos Cajsa – tills hon flyttade. Då började hon klura på ringen och dess ägare igen.

Det Cajsa har fått fram är att ringen är tillverkad av en guldsmed som funnits i Metropolen Byhålan. Utan att röja för mycket berättar Cajsa för Byhålebladet att det finns ett årtal från första hälften av 1900-talet graverat i ringen. Ringen är gjord i hela 23 karats guld, men det märkliga är att den är tillverkad 22 år EFTER förlovnings- eller vigseldatumet. Cajsa avslöjar också att det står Fredrik och Brita i ringen.

Det är väl inte så att DU är Fredrik eller Brita eller rentav ett barn till dem? I såna fall kan du höra av dig till familj(snabel-a)mvt.se så får du Cajsas mejlaldress!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Innan jag drar fram snabeldraken och sätter fart här hemma, blir det en surfrunda i media. Det känns lite som att det är nyhetstorka just nu, precis som på sommaren. Mycket tycks handla om julen och hysterin kring julklappar och julmat. Du vet, det där om att man lägger för mycket pengar på julklappar trots att man varje år säger att det inte ska bli så många klappar i år. Och så maten. Man äter ju som om man har svultit resten av året! Ärligt talat får jag redan ont i magen bara av att titta i mitt kylskåp…


Blotta synen av detta i kylskåpet ger magvärk…

                                                                                                                                          Ubildningsminister Jan Björklund vill återinföra studentexamen. Det vill säga, han vill att elevernas kunskaper ska testas i regelrätta examensprov. Proven ska skrivas i vissa viktiga ämnen och rättas av personer utan koppling till den gymnasieskola där eleven går. Genom det här får man provresultat som man kan jämföra, men eftersom proven också ska ligga till grund för betygen blir de på sätt och vis också en prövning av lärarna. Har de lärt ut rätt saker? Studentexamen avskaffades 1968, kan man säga, av sossarna, men med Folkpartiet som ett av partierna bakom beslutet. Tidigare hade man en skriftlig del och en muntlig del. Den muntliga är Jan Björklund tveksam till att införa. Jag tycker att det här låter som ett vettigt förslag. Vi måste säkerställa att lärarna lär ut rätt saker och det måste finnas ett system för att kolla detta. Vidare tror jag att eleverna mår bra av ett visst mått av press på sig. En föreberedelse till vuxenlivet som står bakom hörnet. För det står där, oavsett om man vill eller inte… Utbildningsministern med bland annat vänlige och duktige Ismail Kamil besökte för övrigt min arbetsplats i veckan.

I övrigt vet jag inte vad jag ska ha för uppfattning om Benny Anderssons utspel kring beslutet om nya Slussen. Benny Andersson är så arg att han vill ta ner skylten på sig på Arlanda. Nu ingår ju bilden på ABBA inklusive Benny Andersson i en turistkampanj på Arlanda och har inget med Stockholms stad, som fattade beslutet i demokratisk ordning, att göra. Jag kan respektera att man är så arg, så arg på politiska beslut. Men samtidigt är detta en del av demokratin och det är bara att foga sig. Det är vi som har valt våra politiker, liksom. Vännen Jerry skriver vasst om att herr Andersson tycks ha drabbats av hybris. Och jag är nog beredd att hålla med. Liiite, i alla fall…


Den som inte var kunglig eller gudomlig och som beträdde den röda mattan ansågs drabbad av hybris och straffades i antiken. Hårt.

                                                                                                                                                               Och prins Carl Philip ägnar sig åt formgivning i silver – samtidigt som han står i begrepp att ta lantmästarexamen vid SLU i Alnarp. (Man får hoppas att flaggorna inte sitter upp och ner den dan…) Många strängar har han på sin lyra, Snygg-Prinsen. Pappa Kungen, den motvillige monarken, tvingas i stället ägna sig åt annat. Nej fy för skandaljournalistik i den här klassen! Låt kungen vara ifred!

När vi rör oss ner mot södra Sverige – se förra stycket om Alnarp! – fnissar jag lite åt Anderslövsbor som blev grönhåriga. Kanske inte den snyggaste färgen att ha i håret, men… I vart fall handlar det inte om nån ny modetrend utan om koppar som fällts ut i vattenrör och varmvattenberedare, främst i nya hus. Så den som bor i Anderslöv och inte vill ha grönt hår rekommenderas hårtvätt i kallt vatten – eller flytt till ett gammalt hus.


Ett annat tips för den som inte vill ha enbart grönt hår är en regnbågsperuk med tillhörande chic rosa hatt.

                                                                                                                                                            Inom Kristdemokraterna pågår en kamp om posten som vice partiledare. Lokalblaskan förordar förstås lokala Ebba Busch, men se läsa artikeln kan man inte om man inte köper papperstidningen eller e-post-tidningen. Klart ovärt… Hugade kan ju alltid läsa Ebba Buschs blogg – gratis. Eller ett antal artiklar på Svenska Dagbladet. Det kostar heller ingenting.

Nej, regnet faller tungt utanför mitt fönster, men hav tröst den som ogillar det för i eftermiddag kommer de första snöflingorna i landets östra delar. (Om jag tittar riktigt noga ser jag att det är snöblandat! ) Det ska snöa hela eftermiddagen och kvällen och bli fem centimeter snö i Stockholmstrakten! Men snön ligger inte kvar till jul, för till dess blir det plusgrader igen…

Nu ska jag sätta fart. Mamma kommer ju i eftermiddag. En jobbig natt har satt sina spår. SKTF:s a-kassa är som en onkolog som lämnar cancerbesked på en fredag. Jag har sovit dåligt och jag har nu inte bara ont i armarna längre utan också i magen. När har jag sonat mitt brott??? När är skulden avskriven???

Read Full Post »

Det har kommit en larmrapport igen. Men den här gången är det faktiskt allvarligt läge – år 2100. Då får den som lever räkna med extrema värmeböljor och massor av nederbörd.  

Stockholm ligger ändå bättre till än både Göteborg och Malmö. Och eftersom Stockholm ligger cirka sju mil från Uppsala är ju risken stor att även vi får räkna med värme och skyfall.

Länsstyrelsens rapport Stockholm – varmare, blötare innehåller följande fakta om år 2100:

  • Medeltemperaturen ökar med fyra till sex grader.
  • Medelnederbörden ökar med 10 till 30 procent.
  • Växtsäsongen blir 100 till 140 dagar längre.
  • Skyfallen ökar med 20 procent.
  • Snödagarna minskar med 65 till 100 dagar.
  • Medelvattennivån stiger med 30 till 50 centimeter.
  • Brandrisken ökar till 20- 50 högriskdagar.

Men hur rädd ska man vara?  De största hoten är, enligt rapporten:

  • Värmeböljor som hotar både människors och djurs hälsa.
  • Det blir fler fästingar, myggor och bakterier och därmed ökar risken för TBE och borrelia.
  • Dagvattnet hotas.
  • Översvämningar blir vanligare när havsnivån stiger.
  • Ras, jordskred och erosion förstör byggnader.
  • Dricksvattnet hotas av värme, nederbörd och avrinningsproblem.

Hur har Stockholm då rustat inför detta? Nya Slussen är klimatanpassad fram till ungefär 2100. Vissa kommuner har börjat använda biologiska bekämpningsmedel för att stoppa invasionen av ilskna stickmyggor. Danderyd är först i Stockholms län med att bygga skyddsvallar mot översvämningar.

Värmeböljor är farliga saker och kan orsaka till exempel bränder, olidligt varma bussar och tåg och uttorkade patienter på äldreboenden med mera. Växtsäsongen blir längre och vi får räkna med pollen året om. Vattenburna infektioner ökar eftersom det regnar mer och smittämnen kan rinna ner vattnet.

Hur mycket sanning ligger i såna här rapporter? Att rapporter av det här slaget är  en sorts prognoser kan man i alla fall slå fast. Jag tycker att det låter läskigt och jag har redan nu registrerat att det faktiskt är varmare längre tid på året, kallare och längre vintrar och mer snö. Oroväckande – även om jag inte lever år 2100…

Read Full Post »

Nu har vi varit ute på vift hela dan, så vi har ont i fötter och ben båda två.

Efter den stadiga frukosten tog vi t-banan till Globen.


Vi skulle alltså åka i en av de två glaskulorna på utsidan av Globen…

                                                                                                                                        Biljetterna kostade 130 pix och det fanns egentligen inget skäl till att förbeställa biljetterna. Visserligen fick vi vänta lite mer än en timma, men då blev det en tur in i shoppingcentrumet samt lite vykortsskrivning efter att ha intagit en kladdig glass.


Jag var INTE imponerad av Ben & Jerry-glassen. Den smälte för fort och det var en massa jobbiga bitar i den.

                                                                                                                                                Vi satt utanför och sultade på våra glassar. Till sist gav jag upp med min.


Globen är en fascinerande byggnad. Vi skulle alltså strax glida uppför den…

                                                                                                                                               Det passerade ett plan ovanför, det såg väldigt litet ut…


Åka uppför… Nästan till himlen…

                                                                                                                                                    Först fick vi glo på en informationsfilm på sju minuter. Vi irriterade oss enormt på två ungar som babblade hela tiden. Pojken hade dessutom samma basröst och sjuka humor som sin medföljande farmor. Det hjälpte inte.


Inne i gondolen var det stekhett.

                                                                                                                                                Så bar det av uppåt, dock i långsam fart.


Här är vi på väg upp.

                                                                                                                                               Utsikten var enorm och vi hade tur med vädret så vi kunde se bra.


Häftig utsikt där uppe!

                                                                                                                                                 Men sen skulle vi ner igen och det tyckte somliga var läskigare…


Rakt ner skulle vi igen…

                                                                                                                                                    Vi överlevde färden och tog sen åter t-banan, denna gång till Slusken*. Vi promenerade längs vattnet för där fläktade det. Patricia låg emellertid tyst och svart vid kajen,


Patricia låg bara svart och tyst vid kaj.

                                                                                                                                                När vi närmade oss Birka Cruises såg vi att vi sannerligen hade tur med vädret… Idag visade termometern på 32 grader…


Vi hade i alla fall tur med vädret…

                                                                                                                                                Vårt mål var Fotografiska museet, där vi bland annat såg bilder av Lennart Nilsson och Annie Leibovitz. Det var sannerligen urhäftiga bilder…


Den här häftiga bilden av Baryshnikov såg vi bland annat.

                                                                                                                                            Utanför museet låg det ett huvud och skräpade, det såg Anna direkt. Själv tyckte jag att det såg ut som nåt annat.


Ett huvud som vilar på ena kinden eller vad tycker du att ser ut som?

                                                                                                                                              Efter museibesöket var vi varma och törstiga. Belöningen blev var sin MariestadBlå dörren.

 
Mariestad och jordnötter var inte helt fel efter att ha svettats ut såväl vätska som salt.

                                                                                                                                                   Anna tog potatisklyftor med vitlökssås. Eller tzatziki, somvi säger i Uppsala…


Mums i värmen!

                                                                                                                                                Därpå traskade vi Götgatan ”hemåt”. Det är alltid kul – och framför allt gratis – att studera folk. Den här frisyren tyckte vi var… intressant…


Skägget bildade en likadan tofs på karlns framsida.

                                                                                                                                                     Allt som man skyltade med var inte snyggt…


Gröna shorts och en vit topp med påsydda rosor var inte snyggt.

                                                                                                                                                Vi såg några roliga kuddar i en affär som påminde mig om några jag känner.


Två roliga kuddar.

                                                                                                                                                   I ett skyltfönster såg vi härliga kräftor. De var inte bara svenska, de var östgötska!!!


Hemkokta östgötska kräftor…

                                                                                                                                              Jag shoppade endast en bok till mig själv idag. Det blev Mons Kallentofts senaste, Vårlik. Måste ju ha nåt spännande att läsa framöver… Och Mons är ju för övrigt östgöte ursprungligen!


Köpte boken på en riktig bok- och pappershandel!

                                                                                                                                                      Nu blir det en liten siesta och benen ska vilas. Jag har smort in mitt onda elände med såväl gel som salva och hoppas att det håller för en tur ut i afton på jakt efter föda.

                                                                                                                                            *Slusken = Slussen

Read Full Post »

Older Posts »