Tomtens stuga

Med piskan i handen stod jag i hallen och gav alla barn som skulle följa med samt Fästmön var sitt rapp som en liten påminnelse om att vi minsann hade en dejt med mormor och Lasse klockan 17.30 borta vid Trekanten. Skämt åsido, jag slåss aldrig, men jädrar – vi var FÖRST på plats! Jag tror detta imponerade djupt på Lasse!

Det var väldigt, väldigt kallt och kvicksilvret kröp neråt. Vi hade packat med oss sittunderlag och filtar till slädfärden, men som synes såg Anna MYCKET tveksam ut kring hela evenemanget. Vad hade vi gett oss in på och skulle barnen palla?

”Det HÄR blir nog bara jobbigt…” ser det ut som om Anna tänker i bilen.

                                                                                                                                                         Vi följde Lasse och mormor på såväl motorväg som slingrande, smala och glashala vägar. Resan tog ungefär 40 – 45 minuter. Vi satt i bilen och försökte hålla värmen tills slädarna skulle gå, men jag var i vart fall ur och hälsade på Uffe och Lilian, Annas bror med sambo, som kommit för att fira storasyster Carina på 50-årsdagen ända från Norge. För syftet med hela besöket i Tomtens stuga var att fira Carina, ifall du missat det.

Slädfärden blev magisk!.. Det var så vackert, så mörkt och så kallt att det var omöjligt att fånga stjärnorna på vinterhimlen eller träden som gnistrade så det såg ut som om det var diamanter i dem. Det var så… magiskt… Och vi fick åka släde med en vätte, se själv!

Vätten höll i tyglarna på släden.

                                                                                                                                                          Efter cirka 20 minuters magisk resa i fasansfull kyla var vi så framme vid en stuga mitt inne i skogen. Där var kolsvart utanför, men stugans fönster lyste inbjudande och immiga. Och snart hade vi bänkat oss och blev serverade underbar julmat.

Anna och Elias lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                       Jag hade mormor till vänster och Linn till höger, men det var ganska svårt att konversera. Vid bordet bakom våra ryggar samt nämligen ett tämligen överförfriskat sällskap som hade en ljudnivå som fått Arbetsmiljönämnden att göra en akututryckning om vi larmat den. Men nu gjorde vi ju inte det, förstås.

Födelsedagsbarnet satt vid ett annat bord och jag försökte fota i mörker och trängsel, med dåligt resultat, dessvärre.

Elias närmast kameran, därefter Annas och Carinas bror Uffe, födelsedagsbarnet Carina och kusin Adrian.

                                                                                                                                                        Elias gillade potatisen bäst, själv var jag LYYYRISK över sillen och hade sån tur att jag fick även Elias och Linns. Annars hade man till varmrätt till nästanvegetariska mig gjort en sorts potatiskaka med paprika och nån grön sak. Den var otroligt salt och otroligt mäktig och varken mormor eller jag kunde definiera vilken grön sak som var i den.

Efter input kommer output – och det, kära läsare, fick man halka över till utedasset för att göra. Inne på Tomtemors dass hade nog Ernst* varit och piffat lite…

Toapapper och lyktor och väldoftande grankvistar är väsentligheter på ett utedass.

                                                                                                                                                         Själva dasset i sig var annars tämligen… ordinärt. Elias hade vissa problem, kan meddelas. Själv blundade jag, satte mig snabbt och hastade därifrån med avkyld rumpa.

Dasset i sig var tämligen ordinärt.

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur många som var med på VÅRT kalas (det var ett eller två andra sällskap också med, men de tillhörde inte oss), för Carina och Tommy har sju barn, en del med respektive och två med egna barn. Anna hade med sig tre av sina fyra samt mig. Och så var det mormor och Lasse, morfar Bosse, bror Uffe och hans Lilian. Men lille Ville var den klart yngste i sällskapet! En underbart pigg liten kille och son till Carinas och Tommys näst äldsta dotter Hanna.

Lille Ville, mamma Hanna och morbror Björn (bror till Hanna, alltså, morbror till Ville).

                                                                                                                                                                 Vi åt så magarna blev fyrkantiga och Elias orkade inte med nån dans kring granen. I stället njöt vi av levande musik från dragspel, fiol och nyckelharpa. (Vi njöt emellertid INTE av skrålet från fylltrattarna vid bordet bakom…)Anna såg ut som om hon tränade för nåt Lucia-upptåg och Elias skaffade sig en ny hobby: kapsylsamling.

Elias tyckte kapsylerna var roligare än dansen, Anna verkade träna för nåt Lucia-upptåg. Mörkret gjorde bilden oskarp.

                                                                                                                                                          Det var svårt att fånga födelsedagsbarnet på bild, som sagt, men här har jag lyckats få med jubilaren OCH hennes make!

Tommy, Carina och bror Uffe njöt av musiken från dragspel, fiol och nyckelharpa.

                                                                                                                                                        Vid 21.30-tiden var det så dags att gå ut och invänta slädarna för färd tillbaka till bilarna. Som tur var hade temperaturen stigit något. För Annas och min del hade det INGET med alkohol att göra för ingen av oss drack en droppe sådant. Fast det kunde man inte tro såsom vi gjorde bort oss…

Först höll jag på att göra Anna faderlös. Jag hade lovat Frida att gå ut och kolla var Anna och Elias höll hus och sen komma in och berätta. Det var bara det att dörren var så förb. trög när jag skulle in igen. Så jag la hela min tyngd och kraft på att försöka få upp den. Såg hur Björns ögon blev allt större och rundare och när jag försiktigt undrade om nån idiot stod bakom dörren nickade han. När han senare kom ut kunde jag inte låta bli att fråga vem det var som hade stått bakom dörren. Det var Annas pappa, morfar Bosse… Såååå piiiinsamt!!!

Men värsta grejen gjorde nog Anna ute på backen. När hästarna med de tre slädarna och den enda vagnen kom behövde de vända på backen och vi blev tillsagda att backa så att hästarna inte sprang på oss. Anna ryckte tag i Elias med högerhanden och i… en vilt främmande karl i vänsterhanden. Men det fattade hon inte förrän efter en lång stund, för hon trodde att det var jag. Precis som om jag vore lik en liten, vithårig man med tjocka glasögon… (Vi höll på att skratta ihjäl oss i natt i sängen när vi kom på detta FRUKTANSVÄRDA misstag!) Men plötsligt insåg både Anna och karlen att de inte på nåt sätt hörde ihop, så de släppte varandras händer och karlen sprang till skogs och Anna… till höger.

Anna må vara förlåten för sitt misstag, för det var onekligen väldigt, väldigt mörkt ute…

Carina färgglad mössa, dottern Miriam i pappa Tommys knä på släden på väg till bilarna genom mörkret .

                                                                                                                                                 Tillbakafärden blev minst lika magisk, men den stjärnklara himlen hade nu täckts av moln och temperaturen hade stigit något. Vi var inte hemma i Himlen i Förorten förrän nånstans mellan 22.30 och 23 och då blev det sängen direkt. Elias hade somnat redan i bilen och somnat så fort han la sig ner på kudden. Jag underhöll tjejerna i familjen med i-sprikit* och Johan suckade tungt när det åter blev liv i hemma-luckan. Inte nog med att jag hade plågat dem i bilen ut med att gala i kör med Peter Jöback i bitar som O helga natt och Ave Maria… Man skulle enkelt kunna säga att EN av oss kan sjunga…

Efter en massa flams i sängen somnade två trötta kickor och blev väckta vid niotiden av Elias som tog upp beställning på frukost…

Mitt på dan skjutsade jag Anna till ICA Solen och Linn till sin pappa, men innan vi for blev vi översnöade ett antal gånger av en helikopter som cirkulerade ovanför våra huven. Den verkade leta efter nåt eller nån, kanske en landningsplats, men jag var övertygad om att det var övningskörning.  Sjukstugan i Backens helikopter är ju duktigt sponsrad av det lokala näringslivet i Uppsala så då kunde man vara ute lääänge och övningsköra. Eller flyga, kanske man säger när det gäller ”att göra helikoptern”..?”

Vad gjorde helikoptern? Eller gjorde nån helikoptern INNE i helikoptern?

                                                                                                                                                         Anna och Elias skulle julgrejsa med nåt kletigt brunt som ska in i ugnen och limmas ihop och utsmyckas med nonstop-karameller. Men jag gissar att de har satt i sig alla karameller eftersom det nyss kom ett nödrop per sms om att jag MÅSTE köpa en ny påse på vägen ut… För nu ska jag strax åka ut igen till Himlen för att fira lördagskväll. Nåt annat firar jag inte.

*Ernst = Ernst Kirschsteiger, känd piffare från bland annat TV
**i-sprikit = i-språket. Man byter ut alla vokaler mot i och pratar med mycket pipig röst.

Read Full Post »

Mat och prat och paket

Planerna för morgondagens kvällstur till Tomten är nu smidda. Jag ser VERKLIGEN fram emot slädfärden – jag har ju aldrig haft den äran tidigare! Hade det varit brist på snö hade hästen dragit en vanlig vagn – och bara det hade varit ett äventyr för mig. Vänliga ”svärmor” har varit så orolig för att jag som inte är köttätare ska bli mätt och har nu ordnat en vegetarisk tallrik till mig. Hoppas bara att jag inte slipper sillen, för se sill är min favorit på julbordet. Det ska också helst vara en eller ett par Östgöta sädes till den, men i morgon kör jag bil så då får det bli vatten. (Bara så du vet så sitter jag framför datorn och dreglar…)

Drömbord, eller hur..?

                                                                                                                                                                      Av allt matprat blev jag så inspirerad till lite julmatshandling så jag och Clark Kent* åkte till Stormarknaden. En bra idé, för övrigt, om man vill känna sig ungdomlig. Jag kan meddela att jag sänkte medelåldern på bygget drastiskt… Och då är jag själv tant, ju… Och med pantkvitton och bonuskuponger räckte pengarna – jag har till och med tre kronor över. Nu är ju inte ALL julmat inhandlad, men mycket. Nog är jag inte helt ”dyskalkylistisk” ändå??? 😉

Lite så här blev det ändå, trots att jag ju inte kunde handla all julmat idag…

                                                                                                                                                               Ett par paket har också ordnats idag, ett till mor på julafton och ett till Den Mest Älskade. Den som kikar i almanackan förstår varför!

För övrigt skrapade jag en av trisslotterna som jag vann på mammas lott  innan jag for, men dessvärre var det ingen vinst på den. Därför är jag ÖVERTYGAD om att det är vinstlotten som ligger oskrapad och intakt kvar på bänken i mitt kök, eller hur???

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »

Allergisk mot vintern eller tursignal?

Detta med kliet i ögonen och näsan och nysningarna, det har minsann inte upphört. Nu är jag inne på tredje dan. Inte känner jag mig förkyld utan jag är övertygad om att det är en allergi/överkänslighet av nåt slag. Frågan är mot vad. Jag åkte till Fästmön igår eftermiddag och trots att jag har varit där fram till nu är det inte bättre. Eller kliandet i ögonen är bättre, nysningarna är värre. Så det vete 17 om jag är allergisk mot min porslinsblomma… Mer troligt mot vintern. Det roliga är att jag nyser alltid tre gånger varje gång – och DET betyder VINST av nåt slag! Nysningarna går inte att häva på nåt sätt, jag nyser som en fontän.

Lättare sagt än gjort…

                                                                                                                                                         Mamma hade ju skickat med en trisslott i sitt fina brev och jag skrapade fram en vinst på 2 x 25 kronor. Igår var jag och hämtade ut två nya lotter som nu ligger till sig på bänken i köket. Men kanske, med tanke på trio-nysningarna, att jag ska skrapa en. Man vet ju aldrig… Det är ju roligare att tro att nysningarna är en tursignal i stället för en allergi – även om jag stundom känner mig tämligen allergisk mot vintern, dårå…

Nån turgubbe är verkligen inte Karl Jonas Herbert som minst en gång i veckan ringer fel och hamnar hos mig. Kanske dags att du lär dig RÄTT telefonnummer, lilla gubben???

Ringa ska jag för övrigt göra till mitt namnsdagsbarns (ja, det är Anna idag!) mamma, för jag behöver lotsning i morgon kväll när vi ska till Tomtens stuga och fira svägerskan. Det ska bli så häftigt att få åka släde, jag har aldrig gjort det förut! Mer om den kvällen kommer sen i text och bild på en blogg nära dig, förstås!

Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i närområdet eller om lokalblaskan har blivit censurerad. Man vet aldrig vad det finns för krafter som styr i det dolda… Jag menar, finns det tomtar så finns det ju helt säkert troll…

Read Full Post »

Att göra-listor, ludd och lite diverse

Jag är en sån där riktig list-människa. Alltså en sån som måste skriva kom-ihåg-listor. Inte nån som skriver på protestlistor eller skriver topplistor över de tio killar jag är mest kär i (ha ha, vilket skämt!). Utan just kom-ihåg-listor. Kommer för resten ihåg (utan lista, ha ha, uj uj, har Tofflan börjat minnesträna, månntro???) att jag skrev nåt citat här om listor och genast missförstod folk och trodde att det handlade om kom-ihåg-listor när det i själva verket handlade om protestlistor! Ibland läser folk det jag skriver lite väl snabbt, har jag märkt. Det är väl för att jag skriver så mycket, kan jag tänka, fast man kanske ska läsa ordentligt om man tänker sig att kommentera. Det blir ju såna pinsamma fel, annars.

Tillbaka till listorna. Jag ska skriva ett antal listor har jag kommit på, därför att min chica lilla blodbrist gör att jag blir lite glömsk. (Lika enkelt att skylla på den som att skylla på ett SYNDROOOM för att man äter för mycket skitmat! Tänker på en bajsmänniska som brukar göra det. Skylla på syndrooomet fast det egentligen kanske är fel på karaktären.)

Först blir det en lista på jobb jag ska söka. Jag såg två annonser idag och igår fick jag några bra tips som jag ska antingen söka eller ringa på. Och så har jag ytterligare ett som jag ska ringa på. Kanske nåt ger napp. Men jag får ju inte glömma, därför denna lista (förkortningarna är mina egna för att inte nån ska få för sig att hitta jobben före mig!):

1. L. ansökan
2. S. ansökan
3. I. spontanansökan/CV
4. I.S. ringa
5. V. ansökan
6. W. ringa

Det blir att ta tag i under morgondagen.

Vidare har jag insett att jag måste skriva en julmatslista. Jag har ju god hjälp av veckans Tofflan undrar – som jag hoppas du tar dig tid att svara på! Frågan finns som vanligt i högerspalten!

Och så lär det nog bli en julkortslista även i år. Mamma hade ringt medan jag var i Förorten och åt i Himlen och hämtade barn i Morgonen, så jag ringde upp när jag kom tillbaka hem. Då var det dags att fortsätta älta julkort! Detta var en uppgift som min pappa ombesörjde, men nu har den legat på mitt bord sen pappa gick bort. Det handlar liksom inte bara om att skicka några kort till mina kompisar utan även till släkten i Sverige, Finland och England. Och de är många. De ÄR MÅNGA… Men jag har avsagt mig kusinerna. Mamma har MÅNGA MÅNGA kusiner – jag kan icke räkna dem alla – och det blir BARA de kusiner som bryr sig och som mamma har kontakt med som ska få julkort. Och dem får mamma som sagt skriva och posta själv.

Medan jag funderar över och författar mina listor passar jag på att plocka bort strumpludd mellan tårna, en lagom sysselsättning en ensam söndagskväll i stan.

Kolla vilket ludd jag hittade i högerstrumpan! Vänsterfoten är med så att du ska se hur megastort luddet är.

                                                                                                                                                       Eftersom jag har lite att göra på mitt håll (listorna, dessas effektuering, julklappsinköp etc) och Anna lite på sitt (listor, julklappsinköp, klädinköp till barnen etc) så ses vi inte förrän onsdag. Men så ser vi fram emot fredag när vi ska fira Annas syster som fyller 50. Firandet sker vid ett julbord, i en stuga, mitt inne i skogen dit vi ska ta oss medelst släde… Premiärtur för min del med sådan!

Och slutligen, tack Inna för mejlet, jag har svarat! Du är en riktig vän!

Fast PS, jag har väldigt ont i magen i kväll, det måste jag ju få lov att säga.

Read Full Post »

Hemma (vad nu det är..?)

Åkte hem till mig i afton efter att ha skjutsat över Anna och två tredjedelar av barnen O till sin fader. Därefter stoppade jag nämnde fader i bilen och for hem till stan. Lämpade av honom vid Musikens hus där han hade en dejt med Peter Jöback. Inte ett dugg avundsjuk, nehej då… 😦  Jag berättade väl att jag köpte en CD med PJ sjungandes julsånger till mamma i julklapp förra året. Fast jag behöll den själv. Snällt, va?!.. 

Fina ögon och underbar röst – det är Peter Jöback för mig!

                                                                                                                                                      Har packat upp grejor och städat av i badrummet och på toa. Hade tänkt gå ett varv med dammvippa och dammsugare också, men det är helt enkelt för mörkt för det. Så det blir nåt att pyssla med under morgondagen.

Ska in till stan och hämta Peter Jöbacks dejt runt tio, halv elva gissar jag för vidare färd ut till Förorten. Första stopp blir Himlen där vi plockar upp Lillan och alla hennes prylar innan vi far till andra stoppet, det vill säga Morgonen. Där släpps far och dotter av för att ersättas av min älskling. Snacka om eskortfirma…

I kväll fick jag sms från CL och det var roligt att hon fått liv i sin nya mobil! Då blir det lite lättare att hålla kontakten! 😀

Kyligt är det och jag misstänker att det inte står på förrän vi har snö. I december ska vi fira Annas syster som fyller 50 år på ett stället på landet. Dit åker man med häst och vagn – eller släde. Och tänk att få åka släde… Det har jag aldrig gjort… Så liiite längtar jag efter snön, men bara liiite.

Read Full Post »