Vänligen Lars Lerin: Leif GW Persson

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

I kväll skulle de mötas, två av mina mansfavoriter, framför TV-kameror. Lars Lerin tyckte att Leif GW Persson verkade vara så härligt butter och mysig att han skrev till honom. En sommardag träffades de hos Leffe och ett sammandrag av det mötet visades i kvällens Vänligen Lars Lerin.

Lars Lerin träffade Leffe i kväll. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Kvällens träff blev en väldigt innerlig och varm sådan. Jag slogs av att Leffe inte hela tiden pratade om sig själv och sitt utan minst lika mycket om Lars. Märkligt nog lockar Lars fram nån sorts beskyddarinstinkt hos Leffe, en instinkt som i vanliga fall vad gäller Leffe är förbehållen kvinnor och barn. Vidare blev jag skönt impad av att Leffe uttryckte hur positivt hans intryck av Lars var – att han utstrålar sån godhet – och att han skulle vilja se honom måla eftersom han älskar hans tavlor.

Samtalsämnena under det halvtimmeslånga programmet kretsade kring missbruk, men också om självmordstankar och mödrarelationer. Jag hade gärna velat höra mer, samtidigt som jag tyckte att kvällens program var mer öppet än de två tidigare. Det är inte lätt att sitta och prata om självmord, allra minst i TV… Men det är bra. Det är viktigt. Att självmord kan handla om en sekunds verk…

Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Nino Ramsby.

Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På upphandlingsuppdrag bland böcker och nakna tjejer

Ett inlägg om tre loppisbesök.

---

 

Nej då! Det är inte så farligt som det låter i rubriken. Jag såg för övrigt bara en naken tjej och den var uppdragsgivaren inte intresserad av eftersom den var för färggrann. Låt mig förklara från början!

Idag skulle vi åka på studiebesök till Myrornas butik i Boländerna. Det var flera syften med det besöket, bland annat att hälsa på Kronprinsen, som jobbar där tills butiken i stan är renoverad, och att leta efter böcker åt vännen FEM. Samtidigt avhandlades ett par uppdrag av annan art som i förlängningen kan leda till jobb. Alla avhandlingar och kontakter används för övrigt i jakten på jobb, så känn dig aldrig säker på att jag inte har baktankar om jag hör av mig!

Det fanns mycket att titta på i denna cirka ett år unga butik! Där var fräscht och bland böckerna rådde samma ordning som det gjorde i butiken i stan tidigare. Däremot var det alldeles för hög musik och att placera en högtalare bland böckerna är helt fel. Tänk på hur det är på bibliotek: tyst. Fina prylar såg vi, några roliga också. Med mig hem kom en inbunden bok för 20 kronor samt en disktrasa från Ekelunds väveri med Lilla My på.

Nästa stopp blev Återbruket, som ligger i princip ett stenkast bort från Myrorna i Boländerna – fast på andra sidan gamla E4:an. Och det var där vi träffade Fästmöns jobbarkompis J som bad oss kika om vi såg några nakna tjejer – i svartvitt, helst blyerts. Tavlor, alltså. Det enda jag såg var en färggrann och hög bild av en naken tjej. Den var fel.

Lite besviken blev jag allt på Återbruket som nu landat i nya lokaler. Det är till exempel ingen ordning bland böckerna. Det är jättesynd, för i och med att de inte står i bokstavsordning och många dessutom i konstig genreordning blir det svåröverskådligt. Lusten att köpa böcker minskade drastiskt, men jag gjorde ändå två fynd för sammanlagt endast tio kronor! Boken om att vara snäll kanske jag borde ha läst för länge sen, tycker somliga. Boken med snapsvisor läser jag gärna, fast då måste det ju stå snaps på bordet så att prövningen kan bli klinisk.

Sista loppisstoppet blev en second hand-affär i Fyra Mackarnas Hörn. Den heter nåt i stil med Second Hand Social Ekonomi, vilket ju inte är nåt särskilt… säljande namn. Tråkigt och alldeles för långt. Bokavdelningen var liten, men porslins- och husgerådsdelen väldigt fin. Där fyndade somliga, för det var för tillfället halva priset på dessa grejor.

Vi rundade av vårt besök med var sin glass – trots goda intentioner om att upphöra med frosseriet. Men eftersom jag trots allt kom i min baddräkt i storlek 44 i morse, så… Nu gäller det bara att jag tar mig i baddräktsaxelbandet och fixar ett simkort på Centralbadet. Och det kanske jag gör på torsdag när jag har en lunchdejt med en före detta jobbkontakt inne i stan. Fast nu ska vi äta grillad kyckling och sallad till middag. Först. Anna och jag, alltså.

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det rör sig i huset…

Ett inlägg om förändring.

Det rör på sig i nummer 13.

Det har rört på sig i huset där jag bor. Till det bättre, enligt min mening. Nu är det andra rörelser jag noterar. I lördags kväll hälsade vi på mina nyaste grannar. De verkar både trevliga och väluppfostrade – ja, de hälsade, båda två dessutom – och normala. Just nu verkar det som om de jobbar arslena skjortorna av sig för att få sitt nya hem i ordning. Det rör sig i huset, till och med. En kväll när jag kom hem från jobbet noterade jag att många av mina tavlor satt på sniskan. Gissningsvis för att nån hade borrat eller så. Lite skönt att ha ett jobb att åka till under dagtid… Igår kväll hörde vi hur de jobbade. Kanske slipade väggar. Jag minns hur det var… Jag hoppas att det blir fint!

Vidare hoppas jag att de hinner färdigt i tid, för vad jag har förstått av en konstig lapp som låg i min postbox har arbetena med att montera in mätare för el och vatten påbörjats. Lappen hittade jag i min postbox i fredags, men arbetena hade startat i torsdags. Nån som behöver en kommunikatör, eller? För oss boende vore det ju bra med information före, inte under, resans gång. Nu har jag ingen aning om vad detta arbete innebär för oss mer än störningar i el- och vattentillförseln, för det framgick inte av lappen… Jag kan bara hoppas och be att det går snabbt – och att Storebror överlever elavstängningarna…

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför rostar alla tvålpumpar, home.se och diverse annat irriterande

Idag är det semester. Jag har skurlov. Det är väldigt skönt att ha skurlov en fredag, för jag började skura redan igår kväll, ju. Och snart är jag faktiskt färdig och har mer än bara lördag och söndag att njuta av min ledighet.

Fönstren är verkligen jättefina och det är bara såå praktiskt att kunna vipp-vädra. Man slipper flytta på växter, lampor och annat som brukar stå på fönsterbänkarna. Det går att öppna och vädra ändå. Det enda abret (va fult det såg ut i bestämd form!) är den taskiga persinnen i sovrumsfönstrets vädringsdel. Men jag är säker på att Dalkarlarna, som ju pratar värmländska, kommer och åtgärdar detta snarast. Jag ska ta lite bilder sen när min hem är precis som det ska vara, jag är inte riktigt i mål där än!

Ett av ställena som behövde skuras idag var badrummet. Och jag blev så skitirriterad när jag noterade rost på min relativt nya tvålpump! Det är andra gången en tvålpump blir rostig! Borde inte dessa rimligtvis vara rostfria???

Allt som är orange är inte sniggt. Rost, till exempel, är jädrigt irriterande!

Min förra tvålpump kostade massor och inhandlades på Järnia medan det ännu låg kvar bredvid Tokerian. Egentligen är det inte så konstigt att affären, Järnia, alltså, inte gick så bra där utan fick flytta till Stenhagen (som om den skulle gå bättre då…). Allting var skitdyrt och personalen var bland det mest ointresserade jag hadrskådat. Ingenting kunde de heller när man frågade om verktyg, skruvar och sånt. Satt mest och surfade! Jajamens! Inte så konstigt att kunderna ledsnar då…

Dagens andra stora irritationsmoment har irriterat mig flera gånger redan den här veckan. Av och till går det inte att logga in på home.se, där jag har två mejlkonton. Det finns ingen driftsinfo på inloggningssidan och när man anmäler felet får man bara idiotsvar som

töm cacheminnet

Dessutom kommer dessa idiotsvar till mejlen och om man då inte kan logga in… ja, du fattar resten, va? Men det gör uppenbarligen inte Spray som äger home.se, tyvärr. (Tyvärr att Spray äger home.se, alltså.) Tidigare var home.se så gott som reklamfri, både vad gäller själva sidan och reklam till inboxen. Idag är det så mycket SKIT som snurrar runt omkring på sidan att jag nästan får epilepsianfall när jag ska läsa mejl. SLUTA, SNÄLLA! (Så kanske jag skriver ett milt blogginlägg om home.se)

Sluta med all skit som snurrar i mejlboxen, home.se, så kanske jag slutar sura och skriver nåt snällt om er!

Tror du att det gick att sova idag då? Retorisk fråga. Vaknade klockan sex, men låg kvar ända till halv sju och gjorde en FEM, det vill säga läste. Sen körde jag igång! Och vet du, nu börjar mitt hem se rätt normalt ut! Några saker kvar att göra är det och det mesta är sånt jag behöver fler armar till att göra (sätta upp gardinstången i vardagsrummet, flytta matsalsbordet, vippa ner gästsängen och flytta kökssoffan på plats). Ställer mitt hopp till Fästmön som trillar in här i eftermiddag nån gång. Till dess ska jag hämta in lite prylar som jag har lyckats trycka in i förrådet (stolar, tavlor och nån golvlampa).

Hälen är förstås ondare än ond, men det är nästan bra, för då tänker jag inte så mycket på alien som också är ond. Dessutom kliar det i ögon och näsa och jag undrar om jag helt enkelt är allergisk mot städning, eller vad..?

Skitväder är det ute, det fullkomligt vräääker ner! Men härligt att känna att jag inte slösar bort den här dan genom att städa en vacker höstdag – det är inte särskilt svårt att hålla sig inomhus när det ösregnar konstant. Frisk luft får jag ändå gott om, eftersom det går så bra att vipp-vädra!

Nu ska jag ut i förrådet och härja lite, därefter är det dags för frukost, tror jag. Och sen äntligen en dusch!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nätdörren till ballen*…

… står redan i hallen! Japp, det här börjar ju bra!

Nätdörren var nermonterad kvart över sju!

 

Nu är det bara resten kvar att skruva ner – alla gardinstänger – och resten kvar att flytta på – alla möbler som står framför fönstren ska minst 1,5 meter bort, alla andra prylar som tavlor och lampor och skit sånt ska flyttas från fönstrens sidor. Sen ska allt plastas…

Så nu gör jag som alla hantverkare måste göra ibland – tar en fika! (Och läser lokalblaskan – fast det tror jag inte alla gör!)

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgplaner/-happenings av divergerande slag

Det är helg. (Är det nån som har missat det?) Fästmön klev upp mitt i natten (5.45). Det gjorde jag också, men jag kröp ner i sängen igen till 6.30 när det var dags för en biltur till Annas jobb. Inte kunde jag somna om sen heller, när jag kom hem. Satte mig för att skriva lite och läsa lite. Magen värker idag liksom hälen, så det gäller att sysselsätta mig så att jag inte hamnar i smärtghettot.

Igår samlades vi alla två hemma hos mig när min arbetsvecka var slut för gemensam avfärd till Stormarknaden. Där skulle diverse ärenden utföras och inget var roligt. FEL! Det var roligt att träffa A där! En ur den yngre generationen i familjen förknippar fredagar med chips; jag förknippar numera fredagar med A och Huld Moders storhandling! Det är en syn, ska du veta! Igår hittade vi A bärande på ett paket knäckebröd inne på ICA Kvantum. Den Hulda Modern hittade vi däremot utanför affären, spatserandes i rask takt mellan affärerna. Det var nästan så att vi förväntade oss höra en röst ur nån högtalare som vrålade:

A, 44 år, har tappat bort sin mamma – eller tvärtom. Återfås mot beskrivning!

eller nånting ditåt.

Folk var i vägen överallt och vi tycktes vara osynliga eftersom vi hela tiden blev påsprungna. Och konstigt nog hamnade det fem flaskor vin i varuvagnen på Systemet trots att det bara stod två på lappen… Fattar inget…

Av de två flaskor jag skulle köpa var en avsedd till kvällens räkor och en till kollegan M, som deklarerat att h*n nog skulle kunna tänka sig en flaska vin som tack för svampen jag fick. Vitt vin. Och jag är verkligen inte duktig på vitt vin, eftersom jag föredrar rött. Rött vin kan jag ”allt” om! Men vitt… Hur som helst, det hamnade tre vita viner i varuvagnen. Två av dem ser du här på bild, det tredje får du inte se eftersom det är en överraskning till M.

Två vita viner.

Till räkorna senare på kvällen tog vi ett par glas ur den vänstra flaskan som Anna valde för att den hade snygg färg på kapsylen. Den högra valde vi gemensamt, den har vi druckit förut och gillat. Och så är etiketten lite rolig.

De röda vinerna som följde med hem var Copertino och Villa Puccini, två ganska fylliga och synnerligen prisvärda italienare!

+ 

Dessa två italienare följde också med hem.

Innan middagen tog snuskan veckans första dusch, så att hennes kroppsparfym inte skulle konkurrera med räkornas. Men jag hade lika gärna kunnat gå ut och ställa mig och bli avspolad, för det ösregnade. Typ hela dan, från morgon till kväll. Och natt. Och i morse.

Inte blir man pigg av detta regnande och gråväder, inte, men jag ska ändå försöka få lite gjort idag. Det finns en liten strykhög att bli av med, mobilen ska rensas på foton, datafiler ska säkerhetskopieras och mamma ska ringas. Sen ska jag förhoppningsvis hinna äta frukost och klä på mig innan jag åker och hämtar Anna som slutar jobba klockan 14.

Seneftermiddagens evenemang består av ett besök i Kitty Lindstens ateljé, första gången för både mig och Anna. Senast jag såg Kittys tavlor var på Kulturnatten förra året – och innan dess var det nog på en vernissage på Söder i Stockholm för cirka tio år sen. Vem sa att tiden står stilla? Håll mun, i såna fall! Tiden flyger ju iväg!

Men Kittys tavlor är lika färgstarka nu som då – och som konstnären själv! Tanken med besöket är inte bara att titta på Kittys tavlor utan  att kanske inhandla nånting för födelsedagspengen jag fick av mamma i våras. Det hela ska rundas av med en middag nånstans på stan tillsammans med Monica, förstås. Kul, kul!

Den här helgen är det också marknad i Ulva. Tyvärr verkar både helg och marknad regna bort. Det blir bara en stor leråker där ute, så vår ursprungliga tanke att åka dit i morgon läggs nog på hyllan. Jag minns ett annat år när jag var chaufför för ett gäng som skulle dit ut och titta. Vi körde nästan fast på parkeringen. Clark Kent* var lerig från topp till tå, så när vi kom in till stan skulle han tvättas. Men HEPP! så var alla så kallade kompisar som åkt med till marknaden borta. Blir det inte marknad i morgon, kanske jag tar en tur till Bil 3:an och provar en ny bil. Bara för att.

Nästa helg – Anna hade rätt! – är det Kulturnatt här i Uppsala. Vi får hoppas att den inte regnar bort, men det är inte troligt att Anna och jag åker ner på stan i år. Så blir det ibland.

Och nu vill jag ju förstås veta vad DU gör i helgen!!! Eller vad du har tänkt göra…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Smaklösa ting – och nåt smakfullt

Vuxendagarna och semestern rinner ut. Idag blev det en kombinerad nytto- och nöjesutflykt till diverse butiker. Vilken tur att Fästmön är en fena på ögonmått och storlekar – en synnerligen bra egenskap att ha när man ska inhandla till en frånvarande tredje part. Själv fick jag tanka bilen, för mätaren började blinka. Men nej, nån bensinräkning tänker jag inte skicka! 😉

Jag roade mig redan tidigt på rundan med att stirra ut smaklösa ting. Maj gadd, det vimlar ju av dem i affärerna. Som såna här väggtexter, till exempel. Vad ska man ha dem till? Nån som vet? Och den med Carpe Diem är ju så skitful att den aldrig skulle fastna i min mobilkamera, så håll tillgodo med denna:

Såna här väggtexter tycker jag är sktifula och, tja, smaklösa.

I en av affärerna vi besökte fanns det en tiokronorsmarknad. Där kan man hitta den mest horribla ting. Eller tycker du att de här salladsbesticken är snigga??? Jag blev förbannad när jag såg dem.

Smaklösa och skitfula salladsbestick. Ser ju ut som såna där kammar långhåriga har i håret!

Anna fastnade för ett tretvåpack flugsmällor. Hon kan nog komma på flera användningsområden för dem…

Katusch, katusch… Men turkost… UFF! 

Dagens vuxenmål var Röda Korsets Kupan, som har haft sommarstängt. Vi var förstås inte ensamma där. Tyvärr fanns där inga böcker jag ville köpa, så jag fick fortsätta fokusera på smaklösa ting. Det här trollet tog nog dagens pris i fulhet, tror jag:

Skitfulast idag. Det har ju för fan tuttar!

På klädavdelningen luktar det mest Tofflan illa, men jag fick i alla fall skratta åt det digra utbudet av foppatoffelvarianter. Tänkte förstås på min sister och på om jag inte skulle kunna muntra upp hennI med nånting sniggt. Här fanns varianter i både blått och min favoritfärg orange.

Blått eller orange, det är frågan…

Men nu är ju min sister varken blå eller orange utan roooosa! Så jag tror nog att dessa snigga fotbeklädnader skulle passa henne bättre. De är ju för övrigt mer damiga i modellen. (Min sister är en dam.)

Damvariant av foppatofflor i sniggt rosa.

Hepp! så blev jag påmind om jobbet också i form av R som kom och kånkade på ett gäng tavlor. Till sitt garage. Jajamens! Och DÄRMED noterade jag äntligen nåt smakfullt. Konst i garaget! Sen såg jag en tröja som även den påminde mig om jobbet.

Tryck i blekt rosa var väldigt smaklöst på denna bajsbruna tröja.

Efter en välbehövlig kaffe och var sin kaka – ja, här snålas inte med kalorierna! – fick vi nya krafter. Anna gjorde detta urläckra fynd, som emellertid fick stanna kvar i butiken.

Gult är fult – även som shortsfärg.

Men fanns det verkligen inget som föll mig på läppen så till den milda grad att det fick följa med hem? Jorå. Denna lilla läckra skål/ljuslykta från Orrefors för endast 25 kronor.

Skitsnigg! Och smakfull! Fick förstås följa med hem.

Jaha, så idag har jag alltså stor-shoppat. Jag är mycket nöjd!

Livet är kort.

Read Full Post »

Min kväll

Direkt från jobbet till frissan. Hann precis köpa tuggummi och posta ett födelsedagskort till en gammal god vän.

Fin i håret – nej ingen bild – åkte jag hem och jobbade med en översättning i två timmar. Sen flyttade jag bort krukväxter från mina fönster eftersom det kommer hit fönstermätare i morgon bitti. Det är växter överallt…

Växter på spisen.

Alla 42 kunde jag inte flytta på, men några hamnade på matsalsbordet.

Växter på matsalsbordet.

Några hamnade ovanpå garderoberna.

Växter på garderoberna.

En del små växter blev rätt söta på runda bordet i gästrummet ihop farfars tavlor som han målade som elvaåring respektive 18-åring.

Växter på lilla runda bordet i gästrummet, tillsammans med farfars tavlor.

Och ett gäng hamnade på avlastningsbordet där några av mina arbetsprover ligger.

Ett gäng ovanpå mina arbetsprover.

Sen blev det lite läsning tillsammans med en stenhård macka (bara två dar efter bäst-före-datum) och ett par glas mjölk = min middag.

Stenhård macka till middag.

Slutligen en stund med Fästmön i telefonluren innan det blir schlager på TV.

Vad har du gjort???

Read Full Post »

Tofflans Kulturnatt i Uppsala 2011: Från Kitty till… Kitty

Plötsligt fann vi oss… barnfria! Och Fästmön ledig från jobbet! Det stämde inte, men både Elias och Frida skulle träffa kompisar och sova över! (Storasyskonen är ju myndiga, så de räknas inte som barn längre.) Vi åkte och lämnade Elias hos kompisen, mellanlandade på ICA Solen för att handla åt Slaktar-Pojken, svårt sjuk i förkylning, samt Linn, som skulle få hem en middagsgäst, och packade ryggsäck med brillor, tröjor och blodsockerapparat. Och så marscherade vi mot busshållplatsen för att ta bussen in till Kulturnatten i Uppsala 2011. Vi var visst inte de enda som studerade tidtabellen…

När går bussen???

                                                                                                                                                            Vårt första mål var att gå till Akademihotellet, gamla UBBO, för att kolla in Kitty Lindstens underbara tavlor. Först fick vi en promenad som bara bar uppför och uppför. För att stanna och få flämta lite fotade jag denna sten utanför Gustavianum, eller vid universitetsparken.

En runsten i universitetsparken.

                                                                                                                                                             Nästa stopp blev vid ett läckert staket som jag nog inte skulle våga klättra över i rädsla för att få ett spjut på… fel ställe…

Ett sånt här spjut vill jag inte riskera att få på fel ställe…

                                                                                                                                                             Man brukar säga:

Sådan herre, sådan hund.

Om Kitty och hennes tavlor säger man:

Sådan Kitty, sådan konst.

Kittys tavlor är verkligen lika färgsprakande som konstnären själv!

Kitty vid en av sina favorittavlor, den med katterna, förstås.

                                                                                                                                                         Kitty målar inte bara på duk utan på till exempel träbitar och tegelpannor. Men det konstverk som blev Annas och min gemensamma favorit var denna tavla:

Vår favorittavla!

                                                                                                                                                               Vi tittade runt lite och satt ner och pratade en stund med Kitty och Monica den Halta som tagit sig dit per limousine taxi. Ett mysigt par som verkligen kompletterar varandra!

Nästa anhalt blev Uppsala slott dit vi inte flåsade uppför backen för att se Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Heteronorm och etnonorm. På väg uppför slottsbacken blev det förstås ytterligare stopp för fotografering.

Silhuetten av Domkyrkan.

                                                                                                                                                       Slottet är läckert rosa till färgen och fasaden renoverades för några år sen.

Norra tornet är ännu vackrare inuti med bland annat urhäftiga takmålningar. I mitt förra liv var jag ofta där på 1980- och 1990-talen som tjänsteman vid fullmäktigesammanträden.

                                                                                                                                                        Elisabeth Ohlson Wallins utställning bestod av tio jättefoton som både var chockerande och tänkvärda – som hennes bilder allt som oftast är. Anna, däremot, blev nog mest chockad över att ha blivit erbjuden såväl kondomer som glidmedel av några ungdomar utanför utställningslokalen.

Tror de att jag är torr, eller?

Ehum… Vi inhandlade var sin affisch à tio kronor och jag tror att båda affischerna överlevde Kulturnatten utan att klämmas i min ryggsäck!

På slottsgården var ljuset enormt vackert och det blev mer fotografering.

En häftig fontän.

                                                                                                                                                              En annorlunda kontrast bildade den här palmen och Gunillaklockan i bakgrunden:

Kontraster.

                                                                                                                                                              Så blev det dagsför Kickorna att få i sig lite mat och dryck för att orka med mer kultur. Vi hoppade in på Thai village i Forumgallerian efter att vi växlat några ord med Annas gamla kompis, som vi höll på att bara springa förbi. Det var ganska fullt inne på restaurangen, men vi fick ett bord för två – intill Annas före detta grannar… Liten värld! Trevliga var de, i alla fall och det blev lagom med prat till maten.

Grön curry på tigerräkor. Lite hett och gott!

                                                                                                                                                                 Efter god mat och var sin öl stegade vi tillbaka upp på gågatan och forcerade folkmassorna. Jag tycker folkmassor är jobbiga, så det var bra träning. Vi sökte oss upp mot Stadsbiblioteket där det fanns flera intressanta bokbord. Tyvärr började det mörkna och man såg väldigt dåligt vilka titlar som bjöds ut. Anna köpte en fin och intressant fotobok, jag fastnade för denna, men köpte den inte:

Kickan skulle ha varit boken för oss, eftersom vårt interna samlingsnamn är Kickorna.

                                                                                                                                                         Anna hittade en bok om stjärtar som hon tänkte köpa åt mig, men hon gjorde det inte.

Vi flanerade över ån och betraktade de vackra färgerna och speglingarna av kulörta lampor från en av restaurangarna vid åkanten. Så halkade vi in i bland stånd och en utställning med indiska influenser. Utställningen begrep vi inte så mycket av, tyvärr.

I ett hus intill, däremot, visade George Lulich underbara bilder från Uppsala. Lägg namnet på minnet, för bilderna var verkligen fina!

Nästa stopp blev Upplandsmuseet där vi hade hoppats få stråla samman med sysslingen. Men klockan hade sprungit på och han hade lämnat etablissemanget. Utställningen (O)mänskligt var emellertid kvar och den tittade vi på förstås. Det var ingen utställning man gick oberörd ifrån…

De vita böckerna hjälpte till att illustrera vad som hänt genom tiderna…

                                                                                                                                                        Slutligen passerade vi några godisstånd på väg till bussen ut till Förorten. Jag köpte en kaka hasselnötsbräck i vit choklad och har faktiskt inte provsmakat den än. Men som du ser på bilden var det omöjligt att passera utan att handla nåt…

Omöjligt att passera!

                                                                                                                                                                Sista anhalten innan bussen blev ett stånd där man sålde remmar med syntetisk smak. Men i alla fall. Jag kan inte låta bli. Det blev kola, salt lakrits, melon och coca cola.

Och slutligen hittade jag den här lilla Hello Kitty-kameran som får avsluta detta inlägg. Jag behöver ju ersätta min tejpade mobilkamera och kanske kan denna godiskamera vara nåt…

Kan denna ersätta min tejpade mobilkamera?

                                                                                                                                                            Tack för att du följde med mig på Kulturnatten via bloggen. Och du som var i Uppsala, var du nere på stan och tittade på nåt???

Read Full Post »

Babel – säsongspremiär den 24 mars

I torsdags var det ju säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Det var också premiär för Eva Beckman som programledare. Tyvärr kommer Daniel Sjölin tillbaka som programledare om ett par veckor. Förväntansfull bänkade jag mig i bäste fåtöljen för att avnjuta en inspelad version av programmet – inspelningsbar DVD-hårddisk = halleluja!

Första gästen i studion var Åsa Moberg, författare och journalist. På 1980-talet tog författandet över. Det blev en hel del självbiografiskt, så också denna hennes nyutkomna bok, Kärleken i Julia Anderssons liv. Men boken skrevs redan för 40 år sen.

En bok som skrevs redan på 1970-talet och som handlar om socialdemokratin och Åsa Mobergs kärleksaffärer.

                                                                                                                                                       Åsa Moberg satt i studion och berättade fnittrande om sin affär med Harry Schein. Hon såg ut som en liten fru Drak-Ulla med sina vassa och prominenta tänder. Men Åsa Moberg är onekligen mycket intressant! Eva Beckman intervjuade på ett lysande sätt! Och fick Åsa Moberg att gråta – över gammalt beröm!!!

Tramskonceptet den här säsongen är att skicka ut elva författare till elva platser i Sverige för att skriva om landet. Först ut var Björn Ranelid. Björn Ranelid bevistade Hornsgatans puckel och pratade och diktade om råttor soch gengångare och ord.

Jan Guillou var nästa studiogäst. Långhårig och kortarmad satt han och raljerade i vanlig stil och pratade enbart om sig själv.

Nästa inslag handlade om Kristian Lundberg, som förlorade allt på grund av en skatteskuld, men som återkom och skrev en bok om sina upplevelser i Malmö hamn, Yarden (2009). Nu har han skrivit en fortsättning, Och allt skall vara kärlek.

En bok om att förlora allt – och att jobba i Malmö hamn.

                                                                                                                                                         Nästa studiomoment var att diskutera det faktum, enligt Eva Beckman, att allt ska ha en berättelse. Debattörer var Jan Guillou, Lena Andersson och Claes de Faire. Den sistnämnde menade att ordet berättelse är ett modeord, något som ska bekräfta reklamen. Jan Guillou ansåg att berättelse är en felöversättning från engelska och att det som avses är image eller ideologi. Lena Andersson satt som en grå mus och försökte försvara att hon använt ordet berättelse i en debattartikel om sossarna.

Jean M. Auel har just gett ut den sjätte och sista delen i sin tegelstensserie om stenåldern. Boken kommer ut på svenska nästa vecka. Nästa reportage blev ett besök i denna amerikanska, inte som jag trott australiensiska, författares hem. Ett otroligt vackert hem, fyllt av böcker och tavlor. En fantastisk kvinna, fembarnsmor utan några särskilda kunskaper om stenåldern, som skrev riktiga bestsellers på 1980-talet.

Veckans lästips, långa bokserier, blev:
Jan Guillou: Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Claes de Faire: Bo Baldersons böcker
Åsa Moberg: Cora Sandels Alberte-svit

Read Full Post »