Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘resväskor’

Ett dessvärre icke turkosfritt inlägg.


 

Den som läser min blogg vet att jag har problem med turkos. Det är, i mitt tycke, ingen färg, utan en nyans. En skitful nyans. Så igår vid lunchtid när jag anlände till Himlen blev jag turkoschockad på riktigt. Jag började se mig om i Fästmöns hem och insåg att det är nån som är ute efter att jävlas med mig. Eller skoja. Eller nåt. Kanske bara nån som råkar gilla turkos..? Det kanske var Fågelmörderskan a k a Katt. Ja jag har alltid sagt att katter är rovdjur. Jag är helt klart en hundmänniska. Det är väl tur, dårå, att jag inte bor med Katt Fågelmörderska.

Turkoschock

Vilken turkoschock!


Anna har haft sin äldsta dotter hos sig
i sommar. Men igår var det dags för min bonusdotter att fara hem till sitt. Eftersom jag visste att det skulle medföras ett antal resväskor erbjöd jag mig att föra den unga damen med såväl packning som moder till centralen i Uppsala och tåget.

Väskor

Två resväskor, en bag och en rygga skulle in i bilen – förutom äldsta bonusdottern, dess moder och jag själv.

Jag infann mig på överenskommet klockslag en timme före tågets avgång. När jag såg packningen i hallen – en stor resväska, en liten resväska, en bag och en ryggsäck – började jag fundera på hur det skulle få plats i min lille bil. Jag har nämligen ingen stor bil, om nån nu trodde det. Men med halva baksätet fällt fick vi in allt, inklusive oss själva.

Det skulle handlas matsäck på vägen, så det var bra att jag kom i god tid. Sen blev det mindre bra. Efter att ha svängt ut från Förorten, rundat rondellen blev det plötsligt tvärstopp. Jag kunde se en lång radda bilar framför oss i vårt körfält. Uppenbarligen hade det hänt nåt. Bonusdotterns pappa messade (inte mig som körde bil utan Anna) om en försvunnen gympapåse i samma veva och kunde upplysa oss om att det skett en olycka. Två bilar inblandade, fyra skadade. Ruggigt! Jag hade ju liksom åkt där typ 40 minuter tidigare. Senare på kvällen läste jag hos lokalblaskan att det var fyra personer totalt som färdats i bilarna och att en förts skadad till sjukhus. Jag hoppas att det blev lindriga skador!

Men detta satte en stor käpp i våra hjul. Bonusdottern hade ett tåg att passa. Vi fick helt enkelt göra helt om – varpå en idiot i bilen bakom mig körde fram så jag höll på att backa in i hans fula Volvo på den smala vägen. Nån ytterligare olycka skedde emellertid inte och vi körde på en slingrig bakväg och därefter gamla E4:an i stället för nya in till stan. Vi hann! Dessutom var tåget naturligtvis försenat, men inte mer än sju minuter.

Efter det stora kramkalaset och en och annan tår for vi tillbaka ut till Förorten via samma bakväg. Anna bjöd på kaffe, glass och hallon och Jerka och yngsta bonussonen anslöt. Jag fick ett uppdrag och gav mig av hemåt för att utföra det. Hade just satt punkt när telefonen ringde. Det var lilla mamma som ville tacka för kortet från Stockholm, postat för en vecka sen… Men hallå, posten!!! Ska det ta en vecka för ett vykort att nå fram från Stockholm till Metropolen Byhålan??? Inte konstigt att folk slutar använda snigelpost. Skärpning!!! I vart fall fick jag min bensinräkning idag, vilket är i rimlig tid. Förra månaden tog den nästan två veckor på sig att hitta hit… Jag undrar vad vi betalar för när vi frankerar våra kort och brev…

I övrigt funderar jagdet jag skrev om i helgen, utrymmet. Jag har ännu inte fattat nåt beslut. Men faktum kvarstår – och bara tio procent…

Min kväll avslutades med att uppdatera min mobils systemversion och äta rester från igår, nersköljda med ett glas rött samt Broadchurch! Hur hade DU det igår? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.


I morse var jag trött när jag vaknade,
men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Städat förråd

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.


Eftersom vi blev klara
betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

iphone5black

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.


Lite senare än vanlig tid
åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat

Johan o Anna väntar på mat.


Killarna på Mac Jack var så gulliga
och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…


Livet är kort.

Read Full Post »

När två tämligen glömska och snurriga… ehum… tanter… kamperar ihop kan det ibland uppstå små… oroande, (o)roliga och halvt hysteriska situationer. Här kommer en av dem, återberättad efter bästa förmåga – jag är ju glömsk…

Idag på förmiddagen hade jag fått i uppdrag att gå ner till mammas källarförråd och hämta upp en blå väska. Det skulle vara en mjuk väska av bagtyp och

[…] inte den med hårda handtag för den är pappas! […]

(Som om pappa skulle bry sig, han har varit död i snart fem år.)

Jag traskade iväg. Det är en ganska lång väg att gå till mammas källarförråd. Först går man ut, sen nerför en brant trappa, genom en lååång korridor som korsar en tvättstuga och så genom en tung dörr. Jag hittade den blåa väskan genast. Trodde jag. Inte låg det mycket grejor i den heller. Jag plockade ur de få föremålen och la dem i en annan väska. En beige väska. Sen gick jag upp till mamma igen.

Nejmen den där väskan är det INTE! Den är ju inte stor!

Jag harklade mig lite och sa att hon inte nämnt nåt om storleken, bara färgen. Och blå var den. Jag försökte locka med

Men den är ju mjuk!..

Hur som helst, det var fel väska. Nere i källaren hade jag sett den andra väskan, pappas med hårda handtag och denna. Det var de enda blåa väskorna. Jag försökte förmedla budskapet. Men det var fel väska. Och den RÄTTA väskan MÅSTE ju finnas där i källaren.

Eller också har herr och fru Blå slängt den! De har slängt min rosa matta och en IKEA-väska också, så…

Jag erbjöd mig att gå ner en gång till och leta lite mer. (Som om det skulle hjälpa… Men OK, jag kunde ju till exempel öppna de två resväskorna och kistan och kolla efter den rätta blåa väskan.)

Men ingen rätt blå väska. Däremot hittade jag den rosa mattan och IKEA-väskan. Jag lämnade kvar den felaktiga blåa väskan och traskade de sju milen tillbaka upp till mamma.

Jag hittade ingen annan blå väska, det finns ingen!

Vid det här laget hade mamma blivit nästan hysterisk och var på väg ner i källaren för att leta själv. Hur nu det skulle ha gått till – rollator och långa, branta trappor är ingen bra kombo.

Till sist lyckades jag övertyga henne om fakta. För att försöka dämpa hysterin la jag till:

Och dessutom, din rosa matta ligger där nere och IKEA-väskan hittade jag också, full med adventssljusstakar.

Detta föll inte i särskilt god jord.

DEN IKEA-väskan har jag köpt, det var inte den jag menade!

(Nehej, hade du snott den andra IKEA-väskan, eller vad?)

Hur som helst, vilken väska ska du ha nu då???

Det slutade med en tredje tur ner till förrådet – för att hämta upp den felaktiga blåa väskan, som ju ändå var ganska rätt. Vid det laget var jag genomsvettig och ganska mör. Det tar på krafterna, ibland, att vara med mamma…

Mamma är otrolig på att lägga saker på

bra ställen.

Ställena är så bra att hon sen inte hittar prylarna när hon ska ha dem. Jag vet inte hur många gånger under en dag jag har letat efter hennes handväska, plånbok, en trasig glödlampa, handlingslappen, ett linne, en byxa, kaffemuggen… You NAME it!..

Precis innan jag skulle gå och lägga mig nu i kväll hade en BH och stödkragen försvunnit.

Mamma, jag ORKAR inte leta efter dem nu, jag är TRÖTT!

Men jag kunde ju inte låta bli att leta och jag hittade i alla fall stödkragen. Nu är bara frågan var jag har lagt MINA glasögon, MIN smutstvätt (den hittade jag i medicinpåsen…) och… Ja, vad var det nu igen..?

Read Full Post »