Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fyllig’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tidigare i mars skrev jag om ett av vinerna, Conero Riserva 2012. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer två så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Epicuro Zinfandel 2014

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!



Epicuro Zinfandel 2014

Epicuro Zinfandel är provat både till sött och till smakrikt, men inte till kött i Toffehemmet.

Epicuro Zinfandel (2014) kostade 89 kronor och är därmed det billigaste vinet av de fem. Icke desto mindre är Zinfandel-druvan en av mina favoriter – smakmässigt. Men för allt i friden, doppa inte näsan för djupt i glaset – zinfandel luktar ofta bränt gummi! Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Fruktig smak med rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av russin, blåbärssylt, kanel och choklad. Serveras vid cirka 18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Självklart provade jag inte vinet till lamm eller ko! Men jag provade först ett glas till väldigt söt choklad, belgiska sjöfrukter. Vinet kändes då väldigt tunt. Igår kväll gjorde jag ett nytt försök, fast då bytte jag ut chokladen mot smakrika ostar av grönmögelsort. Och se där, då blev det fylligare! Dessutom hade jag fikonmarmelad med osten på diverse olika kex – allt från smaklösa crackers till vitlökskex. Total succé.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Lite besviken blev jag dock
att vinet inte funkade med choklad. Jag får en känsla att det därför blir för lätt till kött.

Epicuro Zinfandel (2014) får medelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spårigt inlägg.


 

Vinterdäck

Mina gamla vinterdäck får illustrera hur utslitna gamla spår kan vara…

Otaliga är de gånger jag har konstaterat att somliga går i samma gamla spår år ut och år in. I stället för att söka hjälp odlar vissa sin ondska. Nån klarhet i syftet får jag aldrig. Men jag tror att det enda syftet är att såra och göra illa. Personer med den inställningen kan inte må särskilt bra – det behöver jag inte vara psykolog för att slå fast. Det räcker med att jag går till mig själv och ser hur jag själv har varit under de perioder jag inte har mått så bra. Jag funderar starkt på att skicka boken jag ska försöka läsa ut strax till ett antal personer som jag tror skulle behöva läsa den och komma till insikt om ett och annat. För om jag är utvecklingsbar på området borde även vissa andra vara det, sin fixering till trots.

Zensa nero davolo

Zensa nero d’avolo, ett gott rödvin som jag kan rekommendera.

Min andra lediga dag har rasslat på i ett rasande tempo. Ändå finner jag mig sitta här och fundera över vad jag har åstadkommit. En lång läsmorgon i sängen med tack till den återfådda normaltidstimmen (det är sommartid som är fel tid, inte normaltid – det hörs ju!), huvudvärk till trots, grundade jag med. Det kan väl aldrig bero på att jag öppnade en flaska vin igår kväll och drack ett (1) glas? Ja, förutom den öl jag drack efter min dammsugning. Ett glas vin och en starköl borde en inte bli bakis av, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera Zensavinerna, som är fylliga och smakrika och endast kostar 89 kronor per flaska.

Äggröra

Proteinrik äggröra till frukost.

Jag har gått ut med en übersnuskig, läckande kompostpåse som lämnade vidriga spår efter mig. Men först intog jag en proteinrik frukost. Därefter åkte jag en sväng, typ ett helt kvarter, till mitt förråd. Mina gamla vinterdäck – se översta bilden! – är slut (de har torrsprickor). Dem ska min bilverkstad få ta hand om i morgon när Clark Kent* ska dit på sin årliga service. På seneftermiddagen ska jag hämta honom, skodd med sprajtans nya vintertofflor. Men idag släpade jag alltså ut de gamla däcken och tryckte in dem i bilen – utan att få ryggskott. Däckkånkande brukar nämligen sätta sina spår i min rygg så här års.

Nu tvättar jag en maskin tjockis-svart och känner mig varm och fluffig (?!) efter en skön dusch. Det är dags att läsa ut boken jag nämnde inledningsvis innan jag bussar in till stan (ja, du läste rätt, jag ska åka buss!) och träffar en mycket äldre (sex månader och tio dar) kompis för en asiatisk middag.

Vad händer hos DIG??? Vilka spår har du gått i/satt idag? Du kan fortfarande berätta genom att skriva några rader i en kommentar.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om juldagen 2013.


Idag har det varit mörkt
och regnat hela dan. Jorå, jag har varit utanför dörren, men bara bort till soprummet.

Mörkt och regnigt

En mörk och regnig juldag 2013.


Mamma är inte världens mest morgonpigga,
men när klockan hade passerat elva blev jag väldigt rastlös inne i sovrummet. Eftersom det bara finns ett draperi till gästrummet där mamma huserar dessa två veckor, vill jag inte gå upp och stöka omkring i lägenheten förrän mamma är vaken. Men jag hade bra sällskap i sängen av Stephen Fry (via en bok) och Fästmön (per sms).

Efter en skål fil och lite diverse små hushållsjobb – som att vattna granen – slog vi oss ner i vardagsrummet. Idag är en riktig läsdag. Jag började med The Fry Chronicles, som jag var på sluttampen med.

The Fry Chronicles uppslag

På sluttampen.


Plockade åt mig lite godis
ur diverse skålar, för se godis måste man ha när man mys-läser en juldag!

Godis

Godis behövs på en mys-läsdag.


Mamma såg lite på TV,
men sen läste hon också. Jag tror att det är bra för henne att inte bara glo på TV, även om hon förstås på det sättet håller sig uppdaterad med vad som händer i världen.

När jag hade läst ut The Fry Chronicles satte jag mig en stund vid datorn. Ganska dött där…

Datorskärm

Ganska dött vid datorn idag.


Tog fram den första julklappsboken
och började läsa den. Det är Liza Marklunds tionde bok i serien om Annika Bengtzon och det ska visst bli den näst sista i den serien.

Lyckliga gatan

Lyckliga gatan, den tionde och näst sista boken i serien om Annika Bengtzon.


Detta var en av tre julklappsböcker
jag fick av mamma. Jag tycker att Liza Marklund skriver ganska lättsamt och spännande och jag hade önskat mig den här boken. Man kan ju inte bara läsa böcker av Nobelpristagare, om du förstår vad jag menar…

Såna här mörka och regniga dagar ger bra ursäkter till att bara slappa. Jag gjorde misstaget igen i morse att kolla jobbmejl och tar mig för min panna över människor som tycks jobba jämt. Och som tycks tro att alla andra gör det också. Vet inte hur jag ska agera i vissa frågor. Jag får mest ont i magen över vissa saker. Dålig kommunikation, till exempel. Men bort med jobbtankarna nu och in med slappare tankebanor!

På eftermiddagen blev det tecknat. Äntligen fick jag se Askungen på originalspråk!

Askungen

Askungen i eftermiddags.


Mamma förberedde maten,
jag tog vid och så kunde vi äta runt 18.20. Mätt blev jag idag också. Testade nya julöl, bland annat denna Pistonhead, Christmas Carol. Fylligt, mörkt och gott!

 Pistonhead Christmas Carol

Pistonhead Christmas Carol – fylligt och gott julöl.


Idag skötte jag utplockningen
och mamma tog större delen av disken. Skönt… Jag blir bortskämd! Och hann att se Antikrundan 25 år. Den 2 januari är det sen premiär för nästa säsong.

 Joakim på Antikrundan

Joakim med tröjorna är en av mina favoriter på Antikrundan. Notera hans skitsnigga manschettknappar!!!


Till kvällskaffet
blev det en skvätt Xanté. Jag fick en flaska i julklapp för ett par år sen och har fortfarande kvar…

Päronkonjak

Xanté – eller päronkonjak.


Lite Paradischoklad
grävdes fram till kaffet och konjaken. Det smakade inte äckligt…

 Choklad från Paradis

Choklad från en ask Paradis.


Vår kväll avslutades
med Den fördömde, där Rolf Lassgård spelar Sebastian Bergman. Första delen av två handlade bland annat om tre döda unga kvinnor.

Sebastian Bergman - Rolf Lassgård

Rolf Lassgård som Sebastian Bergman.


Jag hoppas att din juldag
har varit skön och bra på alla sätt och vis. Skriv gärna några rader här i en kommentar och berätta om den! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket jag estimerar att det är helg.


Äntligen fredag!
Eller

TGIF!

som en del säger. Jag har nog aldrig använt förkortningen. Som tur är har jag mer bildade vänner, som Agneta, som förklarade vad bokstäverna står för*.

Det har nog regnat i natt, för det ser blött ut på marken. Himlen är i skrivande stund regngrå. Jag har just skickat in min andra aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det gick finfint, men, som sagt, det tar ju sin lilla tid att skriva in alla jobb man söker, intervjuer man varit på, andra aktiviteter som har med jobbsökeri att göra som man har ägnat sig åt etc. Jag påbörjade rapporten redan i förra veckan och satt då och la in poster i ungefär en timme. Igår satt jag en stund också. Därför tog det knappa 20 minuter idag. Som sagt, det tar tid. Och allt jag skriver in har jag redan i en Excelfil här hemma. Jag måste ju lätt kunna se vilka jobb jag har sökt och när, resultaten etc.

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb.


En annan sak jag alltid gör
är att skriva ut såväl annons som den tillhörande ansökan. Det är väldigt smart att ha när det drar ihop sig till intervju. För ingen av mina ansökningar är den andra lik – även om jag förstås har en grundmall till en ansökan som jag utgår ifrån. Igår skrev jag ut min Excelfil över alla sökta jobb. Det blev 29 A4-sidor. När jag sen skulle skriva ut annonser började skrivaren att krångla. Bläcket kan väl orimligt ha tagit slut, jag har ju nyss bytt? Eller också har jag gjort så många utskrifter att det faktiskt är tomt i patronerna. Efter en del fipplande fick jag igång skrivaren igen, men jag blev naturligtvis tvungen att beställa hem nya patroner – för nästan 400 spänn. Tjolahopp – NOT!

Det är så mycket som jag måste komma ihåg att göra. Och mitt närminne är kasst, så skriver jag inte några påminnelser glömmer jag lätt. Idag fyllde jag också i kassakortet för de två senaste veckorna, men det kan jag förstås inte att skicka in till a-kassan förrän på måndag.

I övrigt idag förbereder jag för Fästmöns ankomst. Jag vill så gärna att hon ska få vila på hemmafronten under två veckor nu och göra minimalt med hushållsarbete. Fast ibland kan hon inte låta bli att diska här, till exempel, och det brukar jag inte protestera emot – jag avskyr att diska. Men just nu är det renbäddat och tvättunnan är nästan tom. Jag ska gå ett varv med dammsugaren under förmiddagen. Glömde köpa ett par saker igår, men en tur till nån livsmedelsbutik får Anna följa med på i eftermiddag – så att hon får välja sitt helggodis själv. Det brukar bli tio (10) bitar plockgodis. Det är skillnad mot mig som köpte en hel bunke igår. Satte i mig en tredjedel – och magen har reagerat därefter. Nåja, lite värt det var det! Lite…

Köket serverar Kalle Kon med sås och potatisklyftor i afton, till det ett fylligt rödvin av Amaronetyp. Kom just på att ta fram Kalle ur frysen…

Helgen ligger framför oss som ett tomt blad. Jag gissar på promenader och filmer hemma i vardagsrummet samt säsongsstarten av Downton Abbey på lördag på SvT. Åtta nya delar gör att det åtminstone finns nåt bra att se på TV på lördagskvällar!

Vi laddar för nästa vecka när vi firar femårig förlovningsdag och jag dessutom ska iväg på intervju nummer två till ett mycket intressant jobb!

Men just i denna stund känner jag verkligen

TGIF!!!

Vad händer hos DIG i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag brukar alltid ta paus i dammsugningen när jag passerar Storebror**…


*TGIF = Thank God It’s Friday

**Storebror = min stordator


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.


Det var skönt och lyxigt
att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!


Huvudrätten
visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?


Vi skippade dessert
eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.


Men värst var nog sällskapet
vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!


Livet är kort.

Read Full Post »

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.


Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.


Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.


Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.


Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.


Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.


Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!


Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.


Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!


Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.


En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »

Older Posts »