Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘revben’

Ett förvånat inlägg.


 

fågel med funktionshinder

En näbbig typ utan både armbågar och ena foten. Fast det ser onekligen ut som om pippin har en armbåge på vänster vinge.

I samband med omläggning av viss teknik hittade jag en gammal sms-växling mellan Fästmön och mig. En av oss skriver:

[…] fryser om mina näbbiga armbågar. I morgon får du känna dem mellan revbenen igen. […]

Det låter verkligen inte… kärleksfullt. Jag försöker minnas vad vi pratade om den 30 oktober 2012… Några gissningar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om… hör och häpna… mitt nya jobb…


I morse blåste jag
till jobbet – bokstavligt. (Det är bra med medvind, men…) Eftersom det var så halt igår kväll blev jag lite osäker på om det fortfarande var just halt eller blåsigt. Kanske en kombination. Hur som helst, jag kom hyfsat i tid.

Inledde dan med att redigera en bild till en nyhet jag hade tidsinställt för publicering på intranätet. Det var inte det lättaste, visade det sig. Bilder hanteras på olika sätt på de både webbplatserna. Men jag hade tur – Per var fortfarande på plats och kunde visa. Hur det ska bli nästa vecka vågar jag inte tänka på. Övriga kollegor lär bli rätt trötta på mig.

Tog sen mobilen och gick iväg för att ringa M på förra jobbet. Vi sitter ju nu i ett litet kontorslandskap och jag tyckte att alla kanske inte behövde höra om den knäppa fakturan som jag hade fått. Och om lite annat… Det var kul att få höra en del nytt från institutionerna. Eller gammalt. Beroende på hur man ser det…

För övrigt fortsätter det att rassla in grattis via LinkedIn från före detta kollegor och vänner och bekanta. Jag blir alldeles överväldigad och rörd över att så många bryr sig. Sen skrattade jag lite också när en av mina före detta kollegor skrev att de skulle fira finansieringen av ett forskningsprojekt med tårtor. Tårtor med bajs-dekor… (Den som vet var jag jobbade förstår precis. Man blev van…)

Större delen av dan fortsatta jag att läsa in mig på diverse. Per måste slutföra sina jobb. Jag har suttit och läst om diverse projekt som är på gång inom verksamheten.

Sen blev det lunch och jag stegade iväg till sedvanligt lunchställe. Idag blev det vegetarisk focaccia med sallad. Det är färska och fräscha grönsaker till alla rätter och jag känner mig såå nyttig.

Lunchrätter

Några av rätterna att välja mellan på lunchstället. Dessutom finns sallader och falafel.


Lunchen omfattade
också en liten avtackning för Per. K hade fixat blomma och present. S hade köpt två tårtor (ingen med bajs-dekor), en White Lady (min favorittårta) och en bärig tårta.

Hand skär tårta med kniv

Som hämtat från The Shining… Men det är bara snälle Per som skär bärtårta, inte nån galning med machete som skär i nåt blodigt. Inte heller nån bajs-dekor!


Så därefter hade jag
allt möjligt på tischan. Det började nämligen med handsprit som skvätte som en fontän på revbenen på vänster sida, fortsatte med blue cheese-dressing på lunchen och slutligen, som dessert, lite klet från tårtan. Inser att jag VERKLIGEN behöver köpa kläder, framför allt några fina tröjor att ha när jag jobbar. Som läget är nu finns det typ två eller tre jag kan använda. Men det är varmt i huset och jag sitter och jobbar i tischa. Och t-shirtar har jag hyfsat gott om – även såna som duger att ha på jobbet. Vi får se om jag kan hitta nåt nytt ifall vi åker in till Kungliga Hufvudstaden på lördag.

Och… ja just det… Var jag jobbar??? Jo, jag sitter i en gammal kex- och brödfabrik, faktiskt… En fabrik som sen gick över till att tillverka bestick och som nu inrymmer en helt annan verksamhet…

 Utsikt fr fikarummet

Utsikt från fikarummet. Man ser till höger i bild delar av den gamla kexfabriken.


Och nu måste jag ju bara fråga vad det är för lokaler du sitter i när du jobbar???
Jag är ju så nyfiken, som du vet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

Uff! Känner mig hur seg som helst i kväll! Det har varit full fart på jobbet och huvudvärken kom som ett e-mejl i inboxen. HA HA, nu var jag ju rolig, för är det nåt som inte kommer fram i skrivande stund är det mina mejl. home.se tycks ha kajkat ihop och det går inte att logga in. Det var likadant tidigt i morse.  Undras om de stänger av internätet före och efter kontorstid på home.se?  Kanske ska visa dem vägen..?

Här är vägen till internätet.


Som sagt, huvudet bultar
och jag tror att jag har feber. (Fast att huvudet bultar är ju bra, då vet jag att jag har ett huvud…) Känner mig rejält sänkt av febern, men ska försöka palla att jobba två dar till den här veckan. I morgon väntar dessutom sjukgymnastbesök. Jag har haft mycket ont i hälen och känner att det nog vore bra med några akupunkturnålar.

Börjar oroa mig för besöket på Sjukstugan i Backen på tisdag. Inte för att jag tror att jag blir kvar, men… Det har nu visat sig att jag lär bli sjukskriven inte sex veckor utan åtta efter operation. Det har jag varken tid eller lust med. Men jag ska inte gå i förväg, doktorn ska titta, klämma och känna och möjligen blir det en biopsi också. Det senare är ju inget jag ser fram emot heller. Egentligen är det inte smärtan som sådan som jag är rädd för utan för att bli liggande och att behöva hjälp med basgrejor som toabesök och hygien. Nej, sånt vill jag kunna fixa själv! Men för tillfället har jag inga besvär eller smärtor från min alien och jag vill skriva ner det för jag är verkligen glad att det ”bara” är hälen och huvudet som gör ont i skrivande stund. Inte magen. Inte nåt.

Ringde mamma i kväll och hon lät  som sju resor värre än jag. Nu vet jag ju inte om hon har brutit några revben eller sträckt sig, vilketdera gör ont. Sen har ju mamma emellertid en förmåga att låta som om vargen kommer fast den inte kommer. Den har så att säga kommit så länge jag har levt och jag har aldrig säkert vetat OM den är på g eller inte…

Har lovat Fästmön att skjutsa hem henne när hon slutar jobba i kväll klockan 20. Då kanske jag får en styrkepuss! Det låg en lapp här att hon ska jobba lite annorlunda framöver. Det känns jätteskönt att veta att hon får tre dagar ledigt när jag också är ledig. Jag behöver lite hjälp här hemma i kaoset efter fönsterbytet. För den dagen närmar sig – måndag. (Allt på en gång, jag vet: fönsterbyte, sjukhus, leda institutionsdagen på onsdag…) I morgon ska fönstren levereras med skylift till min balle*. Dalkarlarna jobbar långa pass – de börjar sju på morgonen och håller på till halv åtta, åtta ibland på kvällarna. Men vad jag förstår jobbar de i gengäld inte på fredagar.

Min kväll ska jag i alla fall runda av med Dallas. Sen lär jag stupa i säng… Vad gör du i kväll, månntro?


*balle = balkong


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Så. Nu har jag varit på kalas. Jag kom hem kvart i tre, så jag har varit här en god stund. Jag har stått vid strykbrädan och jag TROR att jag har packat det sista inför Pride-trippen i morgon. Men att tro är att icke veta…

Jag blev bjuden på hembakade kakor som jag tyvärr bara kunde äta en av, liksom en liten bit hallontårta. Det beror på att jag mår illa. Typ hela tiden, vissa dar. Och man kan ju inte kräkas när man är på kalas, eller hur?

Presenterna jag levererade stod inte på önskelistan, men jag tror att de estimerades ändå. Tyvärr har jag inte några bilder på jubilaren eller kalaset i sig som jag får visa upp, men den här feskegubben som fått napp tyckte jag var söt. Och han var på sätt och vis inblandad i det hela. Dessutom, de bästa bilderna har jag inuti, i hjärtat.

Feskegubben har fått napp. 


Det kom en rejäl regnskur
och därpå en åskskur och Fästmöns pappa, som jag har en otrolig fäbless för, lyste med sin frånvaro – tills vi skulle åka och handla. Jag tycker så mycket om Annas pappa, han är lika knäpp och rolig som min egen pappa var. Min pappa gillade att rycka tjejer i hårtofsarna, Annas pappa gillar att skrämma tjejer, läs: mig. En gång stack han helt oförhappandes fingrarna mellan mina revben så jag flög en meter upp från stolen och skrek i falsett. Det var lite roligt – det tyckte i alla fall omgivningen.

Det finns så många saker att berätta just nu, men jag håller på att lära mig att hålla tyst.  Men det finns också så många människor som har det svårt just nu och mina tankar går till dem alla. För just

alla

är drabbade, även de närstående. Ni vet själva vilka ni är utan att jag ritar och skriver det här. Nu ska jag telefonera med en av dem. Och sen ska jag telefonera med lilla mamma.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse klev vi upp redan klockan sex. Och man kan inte påstå att vi var särskilt vakna… Det hade regnat hela natten och var mycket blött ute. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och hon kom fram prick, vilket innebar att hon inte hann klä om innan rapporten. Själv var jag ju tidig till mitt ”jobb”, så jag passade på att ta en sittning på toa, förbereda ett inlägg för tidsinställd publicering etc.  (Jag gör det rätt ofta på vardagarna numera.) Och sen försökte jag ta hjälp att vakna.


Jag försökte få kloka kaffeautomaten att väcka mig.

                                                                                                                                                                  Den sista texten till nyhetsbrevet hade inte blivit kollad av skribenten. I stället hade h*n roat sig med att kolla och korrigera en annan text. Carl försökte få tag i skribenten utan framgång. Detta fick konsekvensen att nyhetsbrevet inte gick ut idag heller.

Resten av dagen ägnade jag åt mina forskartexter. Jag har nu fått alla översatta utom de två sidor som vi ska dela upp i flera sidor – den ena på två sidor, den andra på fyra eller fem. Vidare återstår sen att skicka tillbaka alla texter, såväl de engelska som mina svenska översättningar, till kontaktpersonerna för en sista koll. Innan de publiceras ska fru Chef granska och OK:a. Och så återstår att lyfta fram projekten samt ta foton från verksamheterna. En hel del återstår alltså, men samtidigt har en hel del blivit gjort också. Det handlar om ett trettiotal sidor som nu lär bli över 60 eller kanske ännu fler med tanke på projekten…

Dagens lunch var långkok. Jag hade med mig blomkålsgratäng och den skulle micras hela nio minuter. Satt och läste under tiden, så det gick ingen nöd på mig. När jag hade serverat gratängen tyckte jag att den var lite smaklös, så jag reste mig upp för att hämta lite peppar. Och lyckades välta det lilla vattenglaset över boken, bordet och golvet. Jag torkade vatten i en kvart, minst.


Beige blomkålsgratäng, smaklös. Bilden är tagen före jättevågen.

                                                                                                                                          Eftermiddagen ägnade jag åt översättningarna och nu är alla texter jag kan grundöversatta av yours truly. I morgon ska vi diskutera hur vi går vidare, men först måste vi få ut det där förb… nyhetsbrevet innan det blir alltför gammal skåpmat.

Anna mötte mig i dörren hemma. Jag tror hon försökte skrämma mig, så där som hennes pappa farbror Bosse brukar göra. Han är totalt oberäknelig. En gång, vid nåt födelsedagsfirande, stack han plötsligt sina fingrar mellan mina revben. Jag lät som en kastratsångare! Jaa, farbror Bosse är en luring, han.

Anna fixade till maten vi skulle ha ätit igår, fyllda pastaknyten med ostsås samt en härlig sallad till med bland annat oliver, fetaost och avocado. Det blev över till matlåda åt mig i morgon. Anna är ledig, så hon får försöka hitta nåt här hemma att gnaga på.

I kväll ska vi titta på den inspelade sista delen av Ont blod som gick sent på SvT1 igår kväll. Någon hade kommenterat här på bloggen och skrivit att det var så rörande att han hade gråtit!..

I morgon, tisdag, är det säsongspremiär – och enligt träjlerserna (jag vet inte hur jag ska skriva det engelska ordet trailer i plural bestämd form – därav min egen stavning!) den allra sista säsongen av Desperate Housewives på Kanal 5. När jag har sett den kan jag dö i frid. Rest in peace, liksom. (Anna fattar vad jag menar!)

Read Full Post »

Igår slog verkligen värmen till här! Fästmöns termometer visade närmare 43 grader varmt utanför köksfönstret. Vi orkade inte storhandla när Anna hade slutat jobba, utan det blev inhandling av fredagsmiddag samt fredagssnacks på ICA Solen. Därpå hämtade vi svettig liten pojke på fritids. Han var näst sist kvar. Mellansyster avhämtades också, medan Storasyster hade lyckats få fart på moppen och använde den för transporter.


Hela 42,6 grader utanför Annas köksfönster igår på eftermiddagen. Och 25,8 inne i köket, ungefär som vanligt…

                                                                                                                                                               Gårdens alla ungar tycktes vara ute och gapa och skrika, så det var inte precis nån njutning att sitta på Annas balle* och läsa, det enda stället där det var någorlunda hyfsad temperatur igår kväll. Det som irriterade mest var att barnens vuxna tycktes vara mer intresserade av att dricka öl och klaga på… sina grannar. Och det är tyvärr så att man får inte säga nåt om barn som låter som ett helt nöjesfält, men stora barn är det visst helt OK att klaga på. Jag blev riktigt arg och funderade på ett och annat. Detta blev emellertid ett gyllene tillfälle för mig att träna på att hålla tand för tunga. Det vill säga hålla käften. Men det var svårt, särskilt som öldrickarna uppträdde ganska hotfullt. För oss var det inte så svårt att avstå från alkohol igår…

Framåt kvällen softade vi i var sin soffa och glodde på Tyst vittne, en härlig brittisk deckare och rättspatologen Sam Ryan. Frida tittade på nåt annat inne på rummet, Johan roade sig själv och Linn var på studentfest. Anna plockade fram ost och kex som vi intog med 7Up light till. Sen blev det lite chips och en och annan chokladbit. Inte konstigt, kanske, att jag vaknade vid fyratiden i morse och hade världens magont… Jag trodde jag skulle dö. Det var bland det värsta ontet i magen jag har varit med om! Gick upp och tog min magsårsmedicin och efter nån timme tror jag att jag slocknade igen av ren utmattning. Idag är magen lite bättre, men den värker fortfarande och mår illa och får springa på toa lite då och då. Gissar att jag får höja medicindosen, men framför allt avstå från det flottiga idag.

+  +  = Magont!

                                                                                                                                                                     Jag föreslog familjen att vi ska göra sallad till middag idag. Än så länge har jag väl bara nästan fått med mig Frida och Anna på tåget, så vi får se hur det blir. Misstänker starkt att killarna lägger in häftiga protester, medan Linn nog hänger på. Vi får se.

Är nu hemma hos mig en stund för att hämta lokalblaskan. Har också ringt mamma för att höra hur hon mår och det är visst bättre i bröstet. Jag misstänker en sträckning eller möjligen ett revben som bråkar, mamma är otroligt urkalkad efter att ha ätit cortison sen början av 1970-talet.

Gissar att vi softar på ballen i eftermiddag, det är för varmt för att göra nåt vettigt. I morgon ska jag Ut på Uppdrag och det ser jag inte direkt fram emot, men jag har i alla fall hittat ett linne som jag tror blir svalt att ha.

På måndag är det nationaldag och röd dag. Gissningsvis tillbringar jag den med Elias eftersom mamma jobbar och pappa har annat för sig. På lördag är jag också med Elias av samma skäl. Funderar på om vi inte ska försöka göra nån liten utflykt med picknick eller nåt då om värmen håller i sig. Det är ju inte helt fel att till exempel befinna sig vid vatten…

                                                                                                                                                              *Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »

På kvällskvisten ringde en av mina allra käraste vänner. Inte en av de ”näraste” för vi har varken träffats eller haft en regelbunden och tät kontakt. Bara en av dessa som man känner att man är tvillingsjäl med. Eller som idag, lite olyckssyster med. Det blev ett underbart skönt och upplyftande samtal där jag kunde vara mig själv med de fel och brister jag har och samtidigt lyssna och oroas undra

Baske mig om inte hon har det jävligare än jag!

Snarare är det nog inte så att våra ”helveten” går att jämföra utan var och en har sitt, liksom. Och nånstans tar det stopp. Plan B är att göra slut på alltihop, men jag har åtminstone en familj som jag inte vill göra så illa. Min olyckssyster har inte riktigt det, men hon är så jäkla tuff och stark och har ännu större integritet än jag har så jag är fullkomligt övertygad om att Eländet faktiskt blir bättre. Eventually… Det gäller att stå ut till dess…

Ibland, när Anna letar skavanker på mig, brukar hon smeka mig över ryggen – ja, nu blir det riktigt intimt – blunda, den som inte pallar! Hon har flera gånger stannat med fingrarna på två gropar jag har högt upp på revbenen.

Det är som ärr där!

säger hon och jag har ingen aning om vad det skulle vara för ärr. Kanske har jag haft två pucklar? Eller så föddes jag med änglavingar. Och eftersom jag är en fallen ängel tog nån och kapade av mina vingar. Meningen med mitt liv är därför enkel: jag ska göra nåt så att jag förtjänar att få vingarna tillbaka. Jag ska åstadkomma, jag ska hjälpa, jag ska bli lite jävla ödmjuk. Snäll. Hjälpsam. Vänlig. Omtänksam. Och sluta svära så förbannat… Men magen har rasat ihop totalt några gånger idag och det gör mig inte orolig utan arg. För jag vill vara frisk nu. NU!


Se upp! Ett tu tre har jag fått tillbaka mina vingar och flyger utan tanke på högerregler och annat i lufttrafiken!

Read Full Post »

I morse blev det liiite sovmorgon, men lillskrutten kom in vid niotiden och vrålade:

Tjena!

Eftersom vi hade en del att fixa under dagen, klev vi strax upp. Fästmön fixade äggfrukost – till mig. Hon är ju inte den själviska typen utan gav mig husets enda ägg. Som tack gjorde jag detta stilleben med kaviar.


Kaviarqlique till vänster, ett perfekt treminuters ägg till höger.

                                                                                                                                                          På agendan stod att fixa en födelsedagspresent till gossen som ska ha bowling-kalas i morgon. Dessutom fick Anna ett sms om att hennes nya mobil var fixad och klar för hämtning. Så det blev först en tur till OnOff och sen tog vi dörren strax intill in till Lekia.

På Lekia fanns det massor av fina saker! Lego-sortimentet var stort – både vad gäller utbud och priser… Inte är det billigt, inte… Men den här bilen, som vi såg hängandes från taket, den var nog inte till salu.


Tänk att få vara med och bygga en sån där…

                                                                                                                                                            Elias hade en del födelsedagspengar kvar, så det blev faktiskt en mindre byggsats som kom med hem.

Det fanns en hel del skämtprylar också. Eller vad sägs om dessa gigantiska brillor?


Jumboglasses  – riktigt snigga brillor, det!

                                                                                                                                                            Sen fanns det andra ”roliga” saker som hade med andra kroppsdelar att göra och som jag tyckte kanske inte riktigt hörde hemma i en leksaksaffär. Men som sagt, lite ”roliga” var de ju…


Löstuttar, lösrumpor och en ”willy exerciser… Kanske inte leksaker för barn, precis…

                                                                                                                                        Vid utgången fanns också en del roligt att titta på och Elias fick en bamsekram av Nalle Puh


En Bamse-kram blev det verkligen!

                                                                                                                                                            Innan vi åkte tillbaka till Himlen blev det en tur hem till mig. Jag släppte av Anna och Elias vid Tokerian där de skulle inhandla några ingredienser till kvällens chicken tikka masala. Under tiden sprang jag upp till mig för att hämta dagens lokalblaska, Annas minneskort till mobilen samt en flaska rött till middagen. På infarten höll jag på att köra helt åt skogen eftersom jag mötte två spöken från mitt förflutna. Tror jag. Jag vet nästan inte om det var dem jag såg eller om det var en hallucination… Magen reagerade direkt så det blev till att parkera sig en stund på ”tryckeriet”. Huga!

Åter i Förorten åkte jag hem till Himlen med Anna, Elias, matkassen och min ryggsäck. For sen till Morgonen för att hämta vännen Jerry som skulle ta hand om Clark Kent* en stund.

Slog sen en signal till mamma. Hon var lite orolig för diverse och har ont och besvärligt med sina brustna revben. Anna satte sen på kaffe och hittade var sin bulle i frysen som vi moffade i oss. Därpå kom Jerry och Clark, den förre fick lite kaffe, men bullarna var tyvärr slut. Alltid kul att få en pratstund med Jerry som just nu har många järn i elden. Riktigt roligt att se och höra!

Elias tog med sig sin pappa ut och grabbarna åkte kickbike en stund medan vi tanter satte oss vid våra datorer. Det är ju inte matlagningsdags än och i kväll har jag lovat mig själv att inte äta så mycket som igår så att jag orkar lördagsgodis. Jag tyckte nämligen att Anna sa att hon hade köpt kex och ett par goda ostar – perfekt till ett glas rött! Lillan har åkt för att träffa kompisar och kommer hem sent, har hon aviserat, så i kväll är det grabbarna och Frida som håller ställningarna tillsammans med oss.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Ensamt har det känts lite idag. Den Mest Älskade har ju bara varit hemma ett par timmar mitt på dan. Jag tillredde en kalkonettomelett till arbeterskan till lunch, men innan dess hade hon hunnit jobba halva sitt pass samt handla en del nödtorft till barnens ankomst. Nu visade det sig att det bara blir Elias som kommer hem i kväll. Så mysigt för de två att få en kväll tillsammans!

Jag skjutsar hem Anna när hon går av arbetspass nummer två klockan 20. Tar svängen förbi Morgonen med Jerry innan jag åker hem till mitt igen. Det blir att sova ensam här hemma i natt, för jag är alldeles för hispig för att vara ute i Förorten. Under dan har jag förberett mig för morgondagens huvudaktivitet och jag har letat fram papper och annat som behövs.

Mamma har jag pratat med också och det är visst nåt revben som har knäckts igen. Jag vet inte, men hon är tämligen urkalkad efter all medicin.

Har varit ute med stinkande och droppande soppåsar – URÄCKLIGT – och just nu lagar jag middag till mig själv: två kycklingkorvar med bröd och lite räksallad till. Det blir bra.


Korv med bröd och en bok – den ensammes middag.

                                                                                                                                                            I kväll blir det sällskap av bok och TV, jag får hoppas att jag kan koncentrera mig. Tänkte se en ny amerikansk dramaserie som börjar i afton klockan 21 och vars trailrar har sett lovande ut. Lovande som i spännande!

Read Full Post »