Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tomhet’

Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.


 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Tom anslagstavla

Väldigt tomt…


Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, 
men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

 Kalender och läsglasögon

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Headset

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Utsikt från mitt kontorsfönster

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Bibliotek

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med nya styrkor

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…


Att göra under morgondagen 
är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Vänligen släck lyset

Varför är det viktigt att släcka lyset?


Trevlig helg önskar jag dig!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Le och vara tacksam och basmatematik

Ett inlägg om att le, vara tacksam, säga ja och att tolka siffror.


 

Tofflan m solbrillor

Ler gör jag sparsamt.

Ler gör jag inte hela tiden. Faktum är att jag är sparsam med leenden. En person sa en gång till mig att le och se glad ut hela tiden – så får du framgång i yrkeslivet. Jajamens, det beror på arbetsplatsen. Visst är det trevligt med glada medarbetare, men ett leende ska vara äkta tycker jag. Och trots att jag log äkta på just den arbetsplatsen fick jag inte den utlysta tjänsten. Den gick till en man som hade nåt som jag inte hade, utan att gå närmare in på det. Jag fick i stället en mycket mer intressant tjänst, men det är en annan historia.

Nu sitter jag emellertid här och söker jobb igen. Jag läste en jättebra krönika i Metro på nätet om det häromdan, Lisa Magnussons Det gäller att le och säga ja till alltHon menar på att tanken att robotar ska ta över jobben i framtiden redan är verklighet eftersom de flesta människor redan är robotor. Robotar därför att folk inte har råd att göra annat än att le och säga ja till allt. Typ de arbetslösa. Hon skriver:

[…] de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”. […]

Lisa Magnusson har också läst en debattartikel i Expressen och signerad Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen. Denna psykolog har slagit larm (!) om att dagens unga inte är tillräckligt tacksamma (!). Lisa Magnusson refererar:

[…] Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”. […]

Lisa Magnusson konstaterar torrt:

[…] Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. […]

Glöm inte att du är värdefull

Jag har goda vänner vänner som påminner mig om saker och ting ibland. Men jobbmässor är värdelösa, det vidhåller jag.

De rekryteringsträffar som har arrangerats här i Uppsala under min tid som arbetssökande har inte passat mig alls. Det vill säga, det jag har i mitt CV och rekryteringsträffarna har inget gemensamt. Så varför gå? Nej, jag har inte besökt en enda. Däremot har jag varit på jobbmässor arrangerade av och på Arbetsförmedlingen. Totalt värdelösa fär min del även dessa, därför att en timid tant som jag lyckas knappast ta sig fram till rekryterarna. Längst fram står nämligen yngre och aggressivare förmågor, läs: nybakade studenter som tror att de kan och vet allt. Tur att några av oss har god självkänsla. Andra har godare självinsikt.

Vid nåt tillfälle nådde jag och kompisen jag hade med mig fram till rekryterarna. Men tyvärr, de tog inte emot våra CV:n – vi blev ombedda att gå hem och lägga in dem elektroniskt. Jaha, vad skulle vi då på en jobbmässa att göra? Då kunde vi ju ha stannat hemma. Vem trängs liksom frivilligt med folk? Människor som söker kroppskontakt, eller vilka?

Jobba gratis har jag också gjort. I två månader. Det var ett ganska avancerat jobb som gick ut på att uppdatera (kolla fakta, innehåll och språk) ett hundratal webbsidor där olika forskare och forskningsprojekt presenterades. Dessutom skulle sidorna översättas till engelska där sån översättning saknades. Och de sidor som var översatta skulle språkgranskas. Roligt och spännande projekt, alltså, men, som sagt, gratisjobb. När jag slutade le och krävde ekonomisk ersättning för mitt arbete fick jag ett vikariat om tre månader och lön.

Men åter till tacksamheten och det Lisa Magnusson skriver. Hon noterade att folkpartisten Birgitta Ohlsson blev inspirerad av psykologen Svala Firus text. Enligt Lisa Magnusson fyllde politikern i att…

[…] Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”.

Fast det Birgitta Ohlsson, enligt Lisa Magnusson, inte tänkte på var…

[…] I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör. […]

Vänstern hat, å sin sida, enligt Lisa Magnusson inte nåt bättre att komma med:

[…] Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. […]

Igår läste jag i lokalblaskan att Uppsala län har den lägsta arbetslösheten i landet, 5,3 procent. Det framgår inte av artikeln hur man har räknat (det är knappas basmatematik, eller hur..?), men en analytiker från Arbetsförmedlingen – finns det INGEN på Arbetsförmedlingen som jobbar med att förmedla jobb??? –  Therese Landerholm uttalar sig i artikeln:

[…] Det finns tre huvudförklaringar till att arbetslösheten är så här låg i Uppsala län. Det är dels närheten till Stockholm, dels den låga andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin, dels den stora offentliga sektorn […]

Tågmålning på toa

Vi som bor här ska pendla till jobb i andra län med tåg som inte går som de ska. Men då får man fin jobbstatistik över sysselsättningen.

Där ser man! Vi som bor i Uppsala län förväntas jobba i ett annat län än vårt hemlän, men vill vi jobba där vi bor ska vi definitivt inte jobba med tillverkning utan offentlig sektor. Och hur säkra jobben är i offentlig sektor har ju flera av oss fått smaka på den hårda vägen… (Ta nu senast den högste dirren på Sjukstugan i Backen. För en månad sen sa han i media att han ska jobba två år till. Häromdan sa han att han går i pension typ nu. Nåt mysko är det!..)

Men det finns problem och utsatta grupper även i Uppsala län: utrikesfödda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och lågutbildade personer. För byggnadsarbetare, gymnasielärare och undersköterskor ser emellertid framtiden ljus ut. Synd att jag inte kan jobba inom dessa tre yrken eftersom jag inte har nån utbildning för nåt av dem eller ens kan utbilda mig: jag är för gammal för att få studiemedel.

Så varför ska jag le och vara tacksam? Jag är heligt förbannad! Jag har gedigen och bred erfarenhet och stor kompetens inom mitt yrke. Men jag är för gammal. Ändå förväntas jag jobba tills jag blir 70, helst, det vill säga nästan 20 år till. Basmatematik..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

HimmelstrandTänk dig att plötsligt en dag vakna och inse att du i princip befinner dig Ingenstans. Rent logiskt måste du vara Någonstans. Men varken el, vatten eller GPS:en fungerar och radion spelar bara gamla dängor av Peter Himmelstrand. Det är vad som händer husvagnsfolket i John Ajvide Lindqvists skräckroman Himmelstrand, en bok som kom ut förra året och som jag fyndade på Röda Korset i Uppsala för 25 kronor.

Fyra husvagnar med därtill hörande människor och djur förflyttas till en sorts tomhet. De försöker ta reda på vad som har hänt. För att kunna göra detta måste de konfronteras med sina värsta rädslor. Rädslor, som har formen av en svart tiger, Den Vite, Blodgubben med flera. Till viss del försöker de samarbeta, men många aggressioner kommer upp till ytan. Allting ställs på sin spets och frågan är om man ska rädda sig själv och bryta med det förflutna eller hålla samman med dem man älskar – om nu kärleken ens är stark och äkta.

Jag får lite tankarna till skärselden där människor ska renas. Men samtidigt får jag en känsla av att människorna i de fyra husvagnarna redan är döda. Det är en märklig och läskig bok och kanske inte en av författarens bästa. Slutet känns lite hopkrafsat, liksom för att just få slut på berättelsen. Berättelsen i sig är annars är riktigt bra och tänkvärd. Betyget dras emellertid ner lite av slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sorg.


Om det nu råkar vara så
att nån tror att jag har nåt kul för mig, så kan jag informera Nån om att jag inte har det. Jag har rensat min ena dator och jag har rensat hurts och hyllor på ett av mina kontor.

tomma hyllor

Tomhet.


Allt av värde från arbete utfört
mellan februari 2012 och fram till nu ryms i två pärmar och ett usb-minne.

Två pärmar ett usbminne

Allt av värde från jobb utfört under ett och ett halvt år ryms i två pärmar och ett usb-minne.


kul har jag inte
. Allt känns bara sorgligt och ledsamt. Men jag har haft ett långt samtal med J och det värmde att min kompetens fortfarande efterfrågas och att det funderas vem som ska hålla i vissa saker när jag drar.

Intranätet för institution 2 är rensat på mina foton. Jag har inte råd att vara snäll och prefektens sätt att som vanligt ignorera i mina frågor har resulterat i detta. Jag är inte snäll. Jag är arg, ledsen, förtvivlad.

I morgon ska jag upp på femte våningen och greja lite. Med vad, vet jag inte riktigt. Jag har pratat med H eftersom S har semester om att jag låter laptopen där uppe stå som den gör. Jag har inga hemligheter på den, inga privata saker.

Oklart vem som tar emot det jag lämnar såsom tjänstemobil med tillbehör och passerkort, men jag lägger nog grejorna i nåt av M:s kontor.

Fästmöns jobb är det turbulent idag. Det får mig att än mer dissa Fejan och det faktum att folk delar saker på den utan att känna till helheten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och som vanligt dags för veckans höjningar (tårta) respektive sänkningar (vårta). Här kommer de:

Tårta

  • Älskade, älskade Fästmön (som borde ha guld!)
  • Vännen (som orkade lyssna på mitt gnäll och mina tårar trots att h*n har fullt på sin egen tallrik)
  • Bloggtävlingen.se (som gav mig ett fint presentkort i pris för ett bloggginlägg)
  • Gott sa fisken (en blogg där jag alltid får skratta)
  • Snälla mammor (världen är full av dem!)

                                                                                                                                                        Vårta

  • Vendator (jag har NIX på min telefon)
  • Alla nej (kan ingen säga ja?)
  • Känslan av värdelöshet, tomhet och dumhet (när ska förlamningen släppa???)
  • Bölder (fulla av elakheter)
  • Pengar (alltså bristen av dem)

Read Full Post »