Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘välkomna’

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett fyndigt inlägg.


 

Det var länge sen Fästmön och jag besökte Röda Korset (jag var rätt arg på dem för ett tag sen, så jag tog en paus) och vi hade aldrig varit på Erikshjälpen (så det var dags nu). Dagens utflykt blev en tur till två second hand-affärer, alltså. Fast först hade jag rotat runt i de två papperskassarna från A bland alla böcker. Maj gadd, nu har jag massor av läsning! Och jag måste skaffa en bokhylla till. Faktiskt. Nån som har en Billy rödbrun att sälja???

Innan vi gav oss iväg fotograferade jag våra fötter. Antingen är vi väldigt fantasilösa eller också är vi Bill & Bull. För sockorna rockade vi inte, det skulle vi ju ha gjort igår. Döm själv och tyck till – fantasilösa eller Bill & Bull???

Rockande sockar

Fantasilöst eller Bill & Bull?


Vi tuffade först iväg till Röda Hund, 
som jag envisades med att säga – inte på nåt sätt nedsättande eller illvilligt utan det bara blev sagt så. Där var vi inte ett dugg ensamma, vi hade tur och knep den sista parkeringsplatsen! Det var inte bara fullt av folk i affären, där var fullt av fina prylar också. Dock ingen Billy rödbrun. Jag kikade på glas med tjejer, sura gubbar x 2 (varav ett par var Jan Ersa och Per Persa), Buddha med mera. Och så böcker, förstås… Jag återkommer till detta… 😳

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa stopp på dagens utflykt blev Erikshjälpen. 
Det var aningen svårt att hitta det via våra mobiler, men Erikshjälpen låg en minut ifrån Röda Hun… Röda Korset fågelvägen sett. Vi tog förstås bilen dit. En stor och ljus lokal välkomnade oss med ljuvlig doft av kaffe och kanelbullar. Det första jag såg var en helt underbar kapellinredning! Vem vill köpa och till vad? Skapa en sekt? Därefter såg jag inte bara en utan två föreföreföreföre detta kollegor som jag bland annat suttit i samma korridor som. Jag tänkte ställa till en scen och närmade mig först den ena, sen den andra. Men kan du tänka dig hur skickligt de manövrerade sig bort från mig?! Om jag hade lyckats kanske ett och annat glas gått i kras. Jag är nöjd att jag behärskade mig, men som du förstår var det inte lätt när den ena var den som godkände min dödsdom. Smärtan var nästan outhärdlig fortfarande, de sex åren till trots.

Men livet går vidare och jag har ju överlevt hittills. Det var roligt att titta på fina saker hos Erikshjälpen. Även där upptäckte vi en bra bokavdelning. Trevlig personal i kassan såg sorgset på när jag… gjorde affärer. Vi pep därefter in på kaféet och drack kaffe i små, skira koppar. Fast före oss i kön stod tre riktiga sölkorvar, så jag trängde mig fräckt förbi. Det finns gränser för mitt tålamod när jag är fikasugen! Jag goffade en mazarin till, Anna satt och grät över att hon inte fick äta nån kanelbulle. Stackars Kickan!!!

Här är några bilder från Erikshjälpen idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu kommer min bekännelse: Jag handlade! För ovanlighetens skull köpte jag saker. Notera pluralformen. Inte en sak, tre. Två var dessutom böcker, dagens två papperskassar till trots… Men det var två riktiga fynd – den ena har en lesbisk polis som huvudkaraktär och den andra kom ut strax före jul. Båda hittade jag på Röda Hu… Korset för 20 respektive 25 kronor, inbundna och säkert bara lästa en gång. På Erikshjälpen fyndade jag en äppelskål i grönt glas, cirka 25 centimeter i diameter, för 30 kronor. Den matchar en mindre (cirka 15 centimeter i diameter) som jag redan har i mitt köksskåp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det vatten och bröd och nudlar för ett tag framöver! Fast i kväll blir det grillad kyckling. Vad ska du äta???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självpeppande inlägg.


 

Befriad

Ett kapitel ur denna blev en stunds sängläsning i morse.

I morse vaknade jag kvart i sju för egen maskin. Det vill säga utan nåt larm. Det kändes rätt OK, jag menar, det är ju ändå vardag. Semester har man inte som arbetssökande.  Jag gav mig en stunds läsning i sängen – ett kapitel – innan jag skuttade upp, knäppte på kaffeperkolatorn och satte mig vid datorn.

Det blev tre jobbansökningar som åkte iväg i cyberspace. Jag skrev tre ansökningar på lika många olika tjänster, men hos en och samma arbetsgivare. Dessutom skickade jag in mina ansökningar via ett av de bästa webbformulären jag har sett – det med möjlighet till LinkedIn-koppling. Jag bifogade också mitt CV, men på LinkedIn kan arbetsgivare hitta så mycket mer användbart. Sånt som länkar till digitala arbetsprover och rekommendationer från människor jag har arbetat med. Ovärderligt när man söker jobb!!!

Jag känner mig vid gott mod och på bra humör idag. Målmedveten har jag bestämt att jag ska fixa det här, inte ge upp. Målet är som i höstas, tre sökta jobb om dan. Men jag inser förstås att det kan bli lite svårt att uppfylla så här i semester-Sverige.

Eller Almedals-Sverige… På Twitter kan man tro att Almedalen är Sveriges nav just nu. Själv har jag välkomnat såväl politiker som media till verkligheten som arbetssökande. Inte en käft har nappat eller brytt sig. De verkar vara mer intresserade av synas och höras – och att ta selfies för sociala medier…

Värdshuset

En pocketbok är det jag hittills har åstadkommit i födelsedagspresent till mamma.

Det enda som känns lite mindre bra just nu är att jag inte vet om nåt ska hända den närmaste tiden. Mamma berättade ju igår att hantverkarna är klara hemma hos henne. Det var liksom underförstått då att jag förväntas komma dit… Reglerna när det gäller att resa bort för oss arbetssökande är minst sagt luddiga. Jag fick i alla fall veta på Arbetsförmedlingen att jag måste kunna inställa mig för intervju och jobb inom 24 timmar. Det skulle innebära att jag kan åka till mamma med intentionen att stanna några dar, men vara beredd på att åka hem inom ett dygn. Jag tänker föreslå mamma att jag kommer den 10 juli och åker hem den 14 juli. Då är det mest helg och då ringer varken arbetsgivare eller Arbetsförmedling. Men… eftersom jag har lite… ”heta” saker på gång just nu känns det ändå osäkert att bestämma nåt. Många äldre människor har svårt för att lämna saker öppna och vill gärna ha bestämda tider och datum. Min mamma är inget undantag. Inte jag heller… Eftersom mammas födelsedag infaller nästa vecka måste jag också ut och inhandla lite presenter. Det enda jag har köpt hittills är en pocketbok. Kanske blir det en liten shoppingtur därför under dagen.

Vädret är bra mycket bättre idag än det har varit på flera veckor. Det är 15 grader på skuggsidan och 24 på solsidan. När jag har vikt tvätten från igår, blaskat av mig och klätt på mig utomhuskläder tänker jag rota fram en piasavakvast i det lilla förrådet utanför porten. Enligt vaktis ska där inte bara finnas grillar och leksaker som tillhör grannarna utan även mer användbara ting som kvast och snöskyffel. Jag var välkommen att också nyttja den senare under snöperioden, erbjöd vaktis gentilt. Hum ja, med mitt ryggelände (nej, ryggen är fortfarande inte OK) blir det så lite snöskottning som möjligt…

Piasavakvast

Jag ska ta till borsten idag. Eller piasavakvasten, rättare sagt.


Nu ska jag hälla i mig
min andra senapsmugg java och sen sätta fart på kroppen eftersom hjärnan har fått lite gympa ett par timmar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon tror att det är fredag – men det är ju onsdag, som varje människa vet. Eller..?


Underbar smörgåstårta
vid avtackningen. Men mycket känslosam avtackning. Jag vet att jag saknar B redan nu – den första som välkomnade mig på mitt nuvarande jobb (på institution 1) och som alltid, ALLTID har varit vänlig och snäll. Jag hoppas B får en bra pensionärstillvaro. Planer finns det gott om, bland annat släktforskning. Och att läsa den här bloggen! (Tofflan tackar!)

Efter jobbet for jag ut på myggnätsjakt. Hittade nåt skitRusta för 79 spänn. Tror inte det är så tokigt – om man nu inte blir galen på det. Det som var mickligast var att sätta fast kardborrbandet runt dörrkarmen. Pappersremsan mot klistersidan gick nämligen av hela tiden. Annars gick det bra. Två delar nät sitter lite omlott så att det blir hyfsat enkelt att gå in och ut.

Myggnät
Myggnät. Men den där Ajfånen får det att se ut som om elefanter kan slinka igenom hålen. Hålen i nätet är betydligt smärre i verkligheten. Idiot-Fån! 


Hemkommen till New Village
träffade jag mannen i familjen Renovering. Jag frågade om de inte var färdiga snart med sin uteplats och när det skulle vara fest. Han var så söt, för han bad om ursäkt och sa att de

snart blir färdiga. Och vi ska ha fest i kväll, för jag fyllde år häromdan.

Då kan ju inte ens en Toffla bli sur, utan hon skärpte till sig och gratulerade. Mr Renovering hoppades att de inte skulle störa för mycket i kväll med sin fest, men jag sa att det är lugnt, jag är ju ledig i morgon.

Men då kan du ju komma ner och festa med oss!

Joru, tänkte jag, men tackade snällt. För han var verkligen otroligt söt.

Jag hade ju andra planer – sill och potatis med öl och nubbe på ballen*. Det är ju som typ fredag idag fast det är onsdag. Hann väl precis duka fram när det mulnade på. Nåt regn har inte kommit än, men det står inte på förrän det gör det.

Sill o potatis
Fre… nej, onsdagsmiddag.


Så där jättevarmt är det inte
ute på ballen, så jag tänkte ta min surfrunda innan jag slår mig ner i bäste fåtöljen och läser Elly Griffiths. Den här boken läser jag just nu.

Det ska bli skönt att vara ledig i morgon. Jag har en del planer för dagen, men det kanske bara blir så att jag är hemma och grejar med diverse. Inte ett dugg fel det heller.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu slår forskare larm om att korruption är vanligare än man tror inom kommuner och landsting. Den som myglar klarar sig oftast undan, medan den som slår larm straffas. Professor Lennart Lundquist i Lund, specialist på demokratifrågor, menar till och med att chefer riskerar i stort sett ingenting, medan den som säger ifrån straffas omedelbart.

Det finns nånting som heter meddelarfrihet i vårt land. Det är inskrivet i lagen. Meddelarfriheten innebär att den som jobbar inom kommun eller landsting har rätt till yttrandefrihet om till exempel missförhållanden. Men enligt professor Lundquist är det inte bättre i offentlig verksamhet än i privata. Och då är vi riktigt illa ute. Lennart Lundquist säger:

Det är livsfarligt för demokratin om man inte har en öppenhet. Då vet man heller inte var man ska lägga ansvaret och då försvinner solidariteten mellan människor.

Vad är det som gör att folk inte säger nånting då? Självklart är det av rädsla. Många tror att de ska straffas, till och med få sparken. Ändå inser inte de allra flesta att det som väntar efteråt blir

social utfrysning och karriärmässigt självmord

Det är därför man aldrig ska agera ensam, menar Lennart Lundquist. Han hävdar också att man hellre än att gå till sin chef ska gå till media.

Personligen anser jag att man bör försöka lösa interna problem internt, inte externt. Allt som står i tidningen är inte sant. Tidningar drivs i vinstsyfte och det är få som har verkligen har uppriktiga avsikter att upplysa allmänheten för att den har rätt att få veta – även om många tidningar säger sig ha det syftet. MEN… Jag inte bara tror utan jag vet att och hur man kan straffas om man pratar om missförhållanden eller mygel. Om man till exempel andas om att chefen gör privata affärer av diverse slag på arbetstid straffas den som säger att det nog inte är riktigt rätt, medan ingenting händer chefen. Inte heller händer det nåt om chefen skriker åt nån medarbetare, smäller igen dörrar, skriver kränkande e-post och ger förnedrande arbetsuppgifter. Den ensamme tiger och utför och går hem och gråter och belastar sin partner på kvällar och helger med att älta. Arbetsgruppen tiger.

tårar
Gråter gör man hemma.


På arbetsplatserna
är det också vanligare än man tror med kompiskorruption, menar Lennart Lundquist. Detta visar hans forskning tydligt och klart. Han menar att det finns starka band mellan släkt och gamla kompisar. Det har vi också sett på nära håll. Till exempel gamla kompisar som beviljar sina polare dyra kurser i utlandet, kurser som inte har med arbetet att göra. Eller gamla vänner, som välkomnar åter och ger gamla vänner, som burit sig väldigt illa åt under ett par års utflykt till en annan arbetsplats, höga chefstjänster i det gamla ”företaget”. Och eftersom många inte vågar säga nånting och straffsatserna för den som efterforskar vem som eventuellt har sagt nåt är löjligt låga (böter eller högst ett års fängelse) rullar det på i gamla spår. I detta sammanhang kan man ju också undra var alla journalister finns som vill upplysa allmänheten. Men det kanske finns vänskapsrelationer även mellan chefer och media? Who knows, det är ju inte helt otänkbart eftersom det klias rygg lite här och var.

Nu föreslår fyra forskare att det genomförs granskningar av vissa kommuner en gång om året för att man ska hitta eventuell korruption eller andra felaktigheter. Granskningarna ska genomföras av personer utan kopplingar till respektive granskad kommun. Och det är väl jättebra. Men samtidigt, menar Lennart Lundquist, måste korruptionsbegreppet utvidgas så att det omfattar även vänskapskorruption. Där är jag fullständigt enig med honom! Korruption är maktmissbruk och sånt ska straffa sig. Men varför endast granska kommuner och inte landsting? Jag lovar att där finns en och annan att syna. För den som är chef ska veta extra mycket hur man beter sig och vad som inte är OK att göra.

För den som undrar påbörjade jag det här inlägget hemma i morse och ägnade förmiddagsrasten och att putsa till det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.


Leverpastejen får hänga med
ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…


Livet är kort.

Read Full Post »