Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tröjor’

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.


Uppdaterat inlägg:
Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…


Redan igår kväll
kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

En flaska o ett glas öl o kuponger

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Whiskykaraff morgonrock prästostbågar

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:


Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Ett inlägg om… hör och häpna… mitt nya jobb…


I morse blåste jag
till jobbet – bokstavligt. (Det är bra med medvind, men…) Eftersom det var så halt igår kväll blev jag lite osäker på om det fortfarande var just halt eller blåsigt. Kanske en kombination. Hur som helst, jag kom hyfsat i tid.

Inledde dan med att redigera en bild till en nyhet jag hade tidsinställt för publicering på intranätet. Det var inte det lättaste, visade det sig. Bilder hanteras på olika sätt på de både webbplatserna. Men jag hade tur – Per var fortfarande på plats och kunde visa. Hur det ska bli nästa vecka vågar jag inte tänka på. Övriga kollegor lär bli rätt trötta på mig.

Tog sen mobilen och gick iväg för att ringa M på förra jobbet. Vi sitter ju nu i ett litet kontorslandskap och jag tyckte att alla kanske inte behövde höra om den knäppa fakturan som jag hade fått. Och om lite annat… Det var kul att få höra en del nytt från institutionerna. Eller gammalt. Beroende på hur man ser det…

För övrigt fortsätter det att rassla in grattis via LinkedIn från före detta kollegor och vänner och bekanta. Jag blir alldeles överväldigad och rörd över att så många bryr sig. Sen skrattade jag lite också när en av mina före detta kollegor skrev att de skulle fira finansieringen av ett forskningsprojekt med tårtor. Tårtor med bajs-dekor… (Den som vet var jag jobbade förstår precis. Man blev van…)

Större delen av dan fortsatta jag att läsa in mig på diverse. Per måste slutföra sina jobb. Jag har suttit och läst om diverse projekt som är på gång inom verksamheten.

Sen blev det lunch och jag stegade iväg till sedvanligt lunchställe. Idag blev det vegetarisk focaccia med sallad. Det är färska och fräscha grönsaker till alla rätter och jag känner mig såå nyttig.

Lunchrätter

Några av rätterna att välja mellan på lunchstället. Dessutom finns sallader och falafel.


Lunchen omfattade
också en liten avtackning för Per. K hade fixat blomma och present. S hade köpt två tårtor (ingen med bajs-dekor), en White Lady (min favorittårta) och en bärig tårta.

Hand skär tårta med kniv

Som hämtat från The Shining… Men det är bara snälle Per som skär bärtårta, inte nån galning med machete som skär i nåt blodigt. Inte heller nån bajs-dekor!


Så därefter hade jag
allt möjligt på tischan. Det började nämligen med handsprit som skvätte som en fontän på revbenen på vänster sida, fortsatte med blue cheese-dressing på lunchen och slutligen, som dessert, lite klet från tårtan. Inser att jag VERKLIGEN behöver köpa kläder, framför allt några fina tröjor att ha när jag jobbar. Som läget är nu finns det typ två eller tre jag kan använda. Men det är varmt i huset och jag sitter och jobbar i tischa. Och t-shirtar har jag hyfsat gott om – även såna som duger att ha på jobbet. Vi får se om jag kan hitta nåt nytt ifall vi åker in till Kungliga Hufvudstaden på lördag.

Och… ja just det… Var jag jobbar??? Jo, jag sitter i en gammal kex- och brödfabrik, faktiskt… En fabrik som sen gick över till att tillverka bestick och som nu inrymmer en helt annan verksamhet…

 Utsikt fr fikarummet

Utsikt från fikarummet. Man ser till höger i bild delar av den gamla kexfabriken.


Och nu måste jag ju bara fråga vad det är för lokaler du sitter i när du jobbar???
Jag är ju så nyfiken, som du vet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna onsdag.


Nej. Dagens ord är nej.
Det blev inte mycket sömn i natt. Klockan fem satt jag vid datorn och skrev. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop idag. Det finns gränser för hur tapper man kan vara och hur länge man kan hålla tillbaka tårarna. Precis som när jag skilde hade jag emellertid lovat mig själv att aldrig mer fälla tårar över spilld sur-mjölk. Idag sprack det. Rejält. Jag är bara så ledsen och orolig och känner mig verkligen, verkligen värdelös. Tårarna kommer av och till och jag blir så förbannad på mig själv, på lätt svenska.

Fästmön flydde fältet en stund till träningslokalen. Jag sökte tre jobb och la in en massa uppgifter som ingen (?) läser om mig själv hos en rektryterings- och konsultuthyrningsfirma. Tänk om nån kunde se mig som nyponrosen i den här höstbusken…

Nyponros

En blommande nyponros bland höstlöven.


Både Anna och jag
hade ärenden till affärerna tvärs över rondellen. Jag köpte ett namnsdagskort och två trisslotter till lilla mamma, som har namnsdag nästa vecka.

Inne hos Kaj tittade vi på tröjor. Jag såg en skitsnygg, men den fanns inte i flodhäststorlek. Nä, då var det roligare att gå in i Arken Zoo-affären – trots att det verkligen stank där inne – och glo på akvariefirrar. Kolla in den svarta! Snacka om utstående ögon!

Akvariefiskar

Kolla in den svartas ögon!


Men det fanns inte bara roliga firrar i affären.
En ursöt hund mötte oss i dörren, till exempel. Och sen såg vi den här pippin som hälsade hem till Kronprinsen som är badankefetischist.

Badanka

Den hälsade hem till Johan.


Nån längre promenad
blev det inte idag. Det tar på krafterna att inte sova ordentligt och att grina så man tror att ögonen ska trilla ur. (Mycket oskönt att ha linserna i, kan jag meddela.)

Det är så märkligt – och ganska orättvist, livet. För rätt som jag satt här vid datorn, efter att vi varit och handlat, fick jag mejl om att en person fått två (2) av tjänsterna jag har sökt. Ja alltså h*n har en av dem sen typ i höstas och nu har h*n fått en till. Bortvald är mitt mellannamn, helt klart.

Sen ringde då min lilla mamma. Jag hade tänkt ringa henne efter att jag skjutsat Anna till jobbet, men mamma hann före. Hon ville bara berätta att hon hade satt in 5 000 kronor till mig. Eller till årsskötseln av graven. Bara det att den räkningen lär gå på ett par hundralappar. Men resten fick jag använda till vad jag vill! Ibland tror jag att Gud hör bön, verkligen! Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu, så de var extra välkomna! Men visst har jag väl en snäll mamma?!

Anna såg så trött ut när hon nu skulle iväg och jobba fram till klockan 21. Jag är inget särskilt roligt sällskap, fast jag brukar kunna förställa mig och clowna till det. Sen blir jag alltid glad i Annas sällskap, för är det nån som kan få mig att skratta är det hon.

Nä, det är bara att inse att den här dagen av mest ack och ve snart är till ända. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Jag glädjer mig i alla fall åt att jag har lyckats byta tonerkassetter i min skrivare. Är visst inte helt värdelös, trots allt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vårt valborgsfirande blev lugnt. Fästmön och jag gjorde ju iordning på ballen* och kunde sitta där och ta var sin öl och lite nötter innan somliga tände rökmaskinen** och vi fick gå in.

Nån tände rökmaskinen så vi fick gå in.


Det är så trist med människor som visar noll hänsyn.
Igår morse, till exempel, började nån spika klockan 7.15. Ja, spika. SPIKA! Strax efter klockan sju på morgonen en helgafton när många säkert var lediga och ville ha sovmorgon eller iväg på jobb. Uteslutningsmetoden gör att det är lätt att komma fram till gärningsmannen. Spikandet höll på nån timma och sen var det tyst. Resten av dan. Trött blir man.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag får så dåligt samvete gentemot henne. Hon sa flera gånger både igår och i förrgår att hon känner sig så ensam. Inte vet jag hur jag ska kunna få henne att känna sig mindre ensam. Jag kan ju inte helgpendla ner, precis. Men jag ska nog ta och ringa henne idag också för att höra om det har passerat några Gamla Gamar*** utanför hennes köksfönster.

Vi anpassade oss efter rökmaskinen och när den hade jobbat klart och endast stanken av gris låg tung i luften påbörjade vi vår valborgsmiddag. Till sista april ska det vara sill, färskpotatis, snaps, jordgubbar med mera, tycker jag. Vi fick tag i färskpotatis från Israel och jordgubbar från Spanien. Inte som svenska varor, men ändå.

Sillar, ostar, snaps, öl, färskpotatis, tomater och annat gott fanns på vårt valborgsbord.


Vi skippade kasen.
Den närmaste finns i Gamlis och dit tar det kanske 20 minuter att gå. Men det mulnade på framåt kvällen och vi satt med tröjorna på och åt middag på ballen. Kasen skulle tändas först klockan 21 och vi tyckte att det var skönare att softa framför andra semifinalens första hälft av låtar till Eurovision Song Contest 2012 – trots att det var mest skräp.

Sen skulle vi se på film. Det blev The Box som är nån sorts science fiction-film som inte tilltalade mig särskilt. Och inte blev det bättre av att jag misslyckats med att få med slutet av filmen på DVD-hårddisken! Fick därför leta upp en ”vad-hände-sajt” på nätet.  Ja ja, jag insåg att vi inte hade missat nåt väsentligt.

I morse sov vi länge och utan att bli väckta, för en gångs skull. Det är sista lediga dan och solen strålar och himlen är blå. Annas mamma ringde vid tio-tiden och bjöd oss på middag till Slottet klockan 16. Härligt! Dels för att vi själva slipper fixa mat – och Annas mamma lagar så god mat! – och dels för att det är en finfin dag för en tur till och en vistelse på Slottet!

Vad ska du göra idag???


*ballen = balkongen

**rökmaskin = grill
***Gamla Gamar = när mamma hade flyttat till lägenheten 2010 var jag där och hjälpte till och stannade även några dar för att packa upp. På 1 maj hörde vi plötsligt mässingsinstrument som spelade marschmusik utanför hennes köksfönster. Det var stadens förstamajtåg. Just när vi tittade kom några med banderollen Unga Örnar. Fast medelåldern bakom den var nog typ 65… Därav vårt interna skämt om Gamla Gamar!

Read Full Post »

Vilken kväll! Den har gått i rasande tempo och jag slog inte ner arslet förrän till Antikrundan klockan 20. Och då for jag upp och ner några gånger eftersom jag skulle hänga tvätt. Sen slumrade jag nånstans mitt i för att bli väckt av en kär vän som tyckte att en skål var fin och

[…] lite lagom häxig […]

Sen var det färdigt! Vi tramsade och flabbade och häcklade tröjor,  tänder, fjollor och fula uttal. Jag asgarvade högt i min ensamhet och väntade nästan på att det skulle komma vitklädda män som satte på mig en skjorta med knäppning där bak innan de förde bort mig för inlåsning; min kompis påstod att hon nästan (?) kissade på sig. (Tur att det inte är bildtelefon…)

Till sist tog mobilen slut och vägrade skicka sms. I stället visade den mina foton. (Den har en egen vilja! Igår när Fatou skulle fota mig och Annika Östberg satte den på musikspelaren…) Efter programmet ringde jag Fästmön – och då tog även den  vanliga luren slut och började tjuta. Lur nummer två låg redan på laddning.

I morse tog tandborstladdningen slut och jag ställde skaftet på laddning. Trodde jag. Bara det att jag glömde stoppa sladden i uttaget. Såg det inte förrän i kväll. Det räcker väl till en borstning, men ändå. Irriterande!

Glömde sätta i den i uttaget…


Och så jag själv.
Känner mig sliten och slut. Kom hem sent från jobbet. Betalade två räkningar, städade badrummet, städade toan, slängde i mig mackor, duschade, ringde mamma (för hon hade ringt mig när jag duschade) – och, som sagt, kollapsade i TV-fåtöljen framför… Antikis.

Eftersom jag slumrade innan jag började sms-flamsa kan jag säkert inte sova i natt. Dessutom har jag en tupp eller nåt annat skit i halsen, så jag har torrhostat under hela tiden jag har skrivit det här inlägget.

Jag har en sån här i halsen, irriterande nog.


Nä, det är nog dags att borsta tanden
– om tandborstens laddning håller till det. Jag hade tänkt skriva ett bitskt inlägg om pensioner, men jag orkar inte förfasa mig över de minst 30 000 svenskar som är 64 år och som har fått felaktiga pensionsbesked. Jag fick mitt besked igår och undrar om jag måste jobba tills jag är 100. Eller tills jag stupar. För pension i rimlig pensionsålder finns det inga möjligheter till. Vilken tur att jag älskar att jobba…

Read Full Post »

Det är verkligen som i rubriken: grannen lagar en sån väldoftande söndagsmiddag att snålvattnet på Tofflan rinner. Men tyvärr är jag ju inte bjuden, dårå. Sitter och funderar på att slänga ihop egg ‘n chips till middag. Det är flottigt och gott och riktigt OK. (Fästmön messade just för att påminna mig om att laga middag, tror jag. Hon undrade vad jag skulle äta…)

Eftermiddagen har varit lugn och behaglig – för min del. Vädret är trist, så jag har tillbringat hela dan inomhus, bland annat vid datorn, men också lite vid pusslet. Jag lånade det här pusslet av Hortellskan och hennes K före sommaren och det börjar bli pinsamt nu eftersom jag aldrig blir klar… Nu kan jag emellertid visa att pusslet är så gott som halvfärdigt:


Kanske att 750 bitar är på rätt plats av de 1 500..?

                                                                                                                                                               Som synes på bilden hade jag god hjälp av godispåsen. Innehållet i den höll blodsockret på High, så att säga. Men det var ett antal svordomar till att börja med eftersom inte en enda bitj***l passade…

Idag blev det en liten pratstund med L. Vi avhandlade gamla och sjuka föräldrar som befinner sig på avstånd. För stunden är vi båda ganska nöjda med läget och var våra föräldrar bor. Jag ringde mamma senare på eftermiddag och tyvärr hade hon blivit uppskrämd av en granne. Jaa, vissa grannar, säger jag bara… Den här grannen har känt sig förföljd och håller på att flytta – till ett annat hus i området. Men hallå! Som om det skulle hjälpa! En stalker hittar en alltid. Ska man komma undan behövs det nog mer än att bara byta gatunummer – man behöver nog byta adress, stad och kanske land, också… Nu lyckades personen ifråga skrämma upp lilla mamma så till den milda grad att jag fick ägna en god stund åt att lugna henne. Det är ju inte mamma förföljaren är ute efter utan grannen. Dessutom ska man nog ta grannens ord med en nypa salt – för det är en person som jag skulle stoppa i kategorin Puckon. Men mamma blev uppskrämd och skadan är nu skedd. Tyvärr. För mammas nya hem är så fint och trivsamt.

Maskinen i badrummet har jobbat med en laddning jeans och tröjor och själv har jag jobbat vid strykbrädan. Har fått iväg ett mejl till mammakusinen B också, jag skäms för att det har gått så lång tid sen jag hörde av mig!

Jag fick ett vänligt erbjudande om att byta ut min tejpade mobil mot en likadan fast mindre tejpad. Nu fick jag emellertid tacka men avböja och fnissa lite, för just en sån mobil hittades härom veckan bakom en gardin, nånstans… Detta gardinfynd ligger här intill och nu är det upp till mig att kanske plocka över innehåll från den tejpade till den icke tejpade. Av nån anledning drar jag mig för det. Minneskortet är ju bara att plocka över, men många av kontakterna ligger på telefonen… Och kalendern… Musiken… Filmerna… Min mobil har ju, förutom att ha varit mobiltelefon och stillbildskamera, också varit adressbok, musiskspelare, filmkamera och kalender… Nej fy, jag blir trött bara jag tänker på det…

Read Full Post »

Jag studsar när jag läser en av rubrikerna idag hos Dagens Nyheter: Mördarens nya märkeskläder. OK, jag fattar, det är en anspelning på Kejsarens nya dito, men ändå. I det här sammanhanget är det inte ett dugg roligt.

Det handlar om klädföretag som inte vill att somliga ska bära deras kläder. Inte så att det syns, i alla fall. Först ut var Abercombie & Fitch som gick ut och erbjöd deltagare i en skandalomsusad dokusåpa pengar för att inte bära deras plagg

Nu senast är det mitt favoritmärke Lacoste som via norsk polis försöker hindra personen som anklagas för terrordåden i Norge från att visa sig i deras tröjor. Lite svårt då eftersom personen i fråga älskar krokodilkläderna. Och det gör jag med. Men ska jag numera också sluta bära tröjorna eftersom den där galningen älskar dem?


Jag gillar också krokodilkläder!

                                                                                                                                                   Varumärkesskada, kan man säga. Men varken klädföretag eller staten kan väl bestämma vad folk ska ha på sig? Om det nu inte gäller slöjor och sånt, där somliga stater har eller vill ha påbud eller förbud för… Eller?

Nej, snurrigt tycker jag och jag vill gärna fortsätta ha mina Lacoste-tröjor. Får jag det, tro???

Read Full Post »

Older Posts »