Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘White Lady’

Ett färggrant inlägg.


 

Namnsdagsgott

Namnsdagsgott.

Hoppas nu att vissa journalister läser undertiteln på det här inlägget. Jag tänkte så de lär sig stava till ordet ”färggrant”. Men nu ska jag inte vara sån! För idag är det ju MIN dag och jag har mått gott hela dan. För en gångs skull. Promenaden var verkligen stärkande för såväl kropp som själ.

Dessutom träffade jag Lucille när jag var nästan hemma. Det blev, som alltid, en trivsam pratstund. Det känns så gott, för vi är på samma våglängd när det gäller mångt och mycket. Idag berättade hon om sin söta man som på hemväg från jobbet hade stannat och plockat blåklint till henne – bara för att han vet att hon älskar den blomman. Det är väl kärlek, det..?

Vidare fick jag veta att han som stängde av musiken i tisdags när jag bad honom sänka volymen hade blivit rädd för mig. Ja jisses, jag är nu inte bara husets elaka tant, jag är dess farliga tant också! Men då hade Lucille skrattat åt honom (han hade darrande pratat med henne om att jag plingat på) och sagt att jag är så snäll, så! Jag fick veta att grannen blivit rädd att jag anmält honom som störande. Det hade jag ju inte gjort. Jag vill försöka kommunicera direkt när problemen uppstår (och han inte har gäster). Med de förra puckona funkade det inte alls. Med den nye grannen… tror jag att jag måste prata lite mer… Jag vill självklart inte att han ska vara rädd för mig!

Vita ben

Ben som inte sett solljus sen 1995, ungefär.

Promenaden – och värmen – gjorde mig ganska slut. Jag trollade fram lite namnsdagsgott och smaskade i mig på ballen* medan tvättmaskinen skötte sitt i badrummet. Sen fällde jag ner ballestolen**, ställde ballepallen*** i rätt läge… och blundade lite… Faktum är att jag snarkade – allt medan jag försökte få färg på mina blekfeta, vita ben. De har inte sett solens ljus sen 1995, ungefär… För nej, jag bär inte shorts offentligt utan promenerade i mina jeans. Mina ganska tunna jeans. Absolut inte tajta jeans.

Rosa axel

Grisrosa Toffelaxel.

Men det var en varm dag och solen lyste så starkt på ballen att min telefon dog. Jag somnade ju och när jag vaknade och skulle flytta luren var den stendöd. Jaha. Jag hade mördat batterierna, alltså. Som tur var hittade jag nya i kylen som jag stoppade i telefonen. Fortfarande dött. Satte luren på laddning – och tack och lov började den ladda! Fast tack och lov… När jag kikade på batteriförpackningen stod det att batterierna absolut inte fick laddas. HJÄLP! Jag slet ur telefonen ur laddaren och därefter batterierna. I med de ”gamla” igen och ner i laddaren. Det tog en liten stund, men sen började den blinka. Den återuppstod, med andra ord! Och den fungerar också att använda, för Fästmön ringde i kväll på den. Medan vi pratade började jag klia mig lite i nacken. I badrummet råkade jag få syn på min nacke och mina axlar… Grisrosa!!!  Tänkte inte på det…

Chicken sandwiches och öl

Chicken sandwiches och öl = middag à la Tofflan.

Det blev inte världens finaste namnsdagsmiddag idag, men jag överraskade mig själv med att vara fyndig. I stället för att micra den andra halvan grillad kyckling som blev kvar från igår, tog jag bitar av den och la på bröd. Som pricken över i:et spritsade jag barbequesås. Sen la jag locket på och skar. Dessa chicken sandwiches blev nästan lika goda som dem jag åt i London på bronsåldern…

Medan jag åt lyssnade jag på några som lät som om de monterade ihop ett tält. I sitt vardagsrum. Jag var omåttligt nyfiken, men även Tofflor har sin gräns och lutar sig inte över räcket, sträcker på halsen och glor in till dem bredvid. (Kan du ens föreställa dig mig i den gymnastiska övningen..?)

Nä, jag fick nöja mig med att läsa min bok på gång – se bilden! Och mejla lite med Mohamed om hans diktbok som jag ska få recensera – på en blogg nära dig, förstås, i nästa vecka! DET är inte alls dumt det, för är det nån jag är nyfiken på så är det Mohamed som poet. Mer nyfiken än på huruvida mina grannar tältar i vardagsrummet eller inte…


*ballen = balkongen

**ballestolen = balkongstolen
*** ballepallen = balkongpallen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om… hör och häpna… mitt nya jobb…


I morse blåste jag
till jobbet – bokstavligt. (Det är bra med medvind, men…) Eftersom det var så halt igår kväll blev jag lite osäker på om det fortfarande var just halt eller blåsigt. Kanske en kombination. Hur som helst, jag kom hyfsat i tid.

Inledde dan med att redigera en bild till en nyhet jag hade tidsinställt för publicering på intranätet. Det var inte det lättaste, visade det sig. Bilder hanteras på olika sätt på de både webbplatserna. Men jag hade tur – Per var fortfarande på plats och kunde visa. Hur det ska bli nästa vecka vågar jag inte tänka på. Övriga kollegor lär bli rätt trötta på mig.

Tog sen mobilen och gick iväg för att ringa M på förra jobbet. Vi sitter ju nu i ett litet kontorslandskap och jag tyckte att alla kanske inte behövde höra om den knäppa fakturan som jag hade fått. Och om lite annat… Det var kul att få höra en del nytt från institutionerna. Eller gammalt. Beroende på hur man ser det…

För övrigt fortsätter det att rassla in grattis via LinkedIn från före detta kollegor och vänner och bekanta. Jag blir alldeles överväldigad och rörd över att så många bryr sig. Sen skrattade jag lite också när en av mina före detta kollegor skrev att de skulle fira finansieringen av ett forskningsprojekt med tårtor. Tårtor med bajs-dekor… (Den som vet var jag jobbade förstår precis. Man blev van…)

Större delen av dan fortsatta jag att läsa in mig på diverse. Per måste slutföra sina jobb. Jag har suttit och läst om diverse projekt som är på gång inom verksamheten.

Sen blev det lunch och jag stegade iväg till sedvanligt lunchställe. Idag blev det vegetarisk focaccia med sallad. Det är färska och fräscha grönsaker till alla rätter och jag känner mig såå nyttig.

Lunchrätter

Några av rätterna att välja mellan på lunchstället. Dessutom finns sallader och falafel.


Lunchen omfattade
också en liten avtackning för Per. K hade fixat blomma och present. S hade köpt två tårtor (ingen med bajs-dekor), en White Lady (min favorittårta) och en bärig tårta.

Hand skär tårta med kniv

Som hämtat från The Shining… Men det är bara snälle Per som skär bärtårta, inte nån galning med machete som skär i nåt blodigt. Inte heller nån bajs-dekor!


Så därefter hade jag
allt möjligt på tischan. Det började nämligen med handsprit som skvätte som en fontän på revbenen på vänster sida, fortsatte med blue cheese-dressing på lunchen och slutligen, som dessert, lite klet från tårtan. Inser att jag VERKLIGEN behöver köpa kläder, framför allt några fina tröjor att ha när jag jobbar. Som läget är nu finns det typ två eller tre jag kan använda. Men det är varmt i huset och jag sitter och jobbar i tischa. Och t-shirtar har jag hyfsat gott om – även såna som duger att ha på jobbet. Vi får se om jag kan hitta nåt nytt ifall vi åker in till Kungliga Hufvudstaden på lördag.

Och… ja just det… Var jag jobbar??? Jo, jag sitter i en gammal kex- och brödfabrik, faktiskt… En fabrik som sen gick över till att tillverka bestick och som nu inrymmer en helt annan verksamhet…

 Utsikt fr fikarummet

Utsikt från fikarummet. Man ser till höger i bild delar av den gamla kexfabriken.


Och nu måste jag ju bara fråga vad det är för lokaler du sitter i när du jobbar???
Jag är ju så nyfiken, som du vet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat:
Jag hoppas att tårtan inte var tillverkad i Ankeborg… 


Då var det dags igen!
För tårtkalas på jobbet, alltså! I morse firades en hundraåring, det vill säga kollegan Å och jag med tre ljuvliga tårtor. Och bäst av allt, det finns några bitar kvar, gömda av M, till eftermiddagskaffet! :mr green:

White Lady-tårtan, längst ner till höger i bild, var mitt önskemål!


Stort TACK till institutionen
(nån kanske läser här..?).

Read Full Post »

Jag blev så glad när jag kom tillbaka efter min lilla utflykt på förmiddagen, för M kom in på kontoret och sken som en sol. Institutionen ordnar och betalar de tårtor jag och kollegan Å tänkte bjuda personalen på vid institutionsinformationen den 8 maj! (Både Å och jag fyller ju halvsekel snart, men liten Å först dan efter mig). Gulligt! Jag har förstås önskat min favorittårta White lady, som gulliga B hade beställt åt mig till avtackningen från fakulteten. Gott, gott! (För resten har jag en lunchdejt med B – och ”Lisbeth” i morgon!)

White lady består av vit marsipan, choklad och grädde. Jag gillar inte marsipan i vanliga fall, men på den här tårtan… *dreglar*


För övrigt har jag ägnat eftermiddagen åt
att skriva om toaletter på påse och lägga ut en nyhet om det på vår externa hemsida (även en engelsk version). Det gick otroligt snabbt och smidigt att samarbeta med forskaren, som jag tror blev lite överraskad.  Företaget, som ska tillverka hans produkt, har nämligen hamnat på en lista över 33 företag som kan vara framtidens vinnare… Det är det jag säger: kiss och bajs är ROLIGT! Och användbart!

Read Full Post »

Varning! Humorlösa och snarstuckna personer bör inte läsa detta inlägg! Och inte eller såna som inte gillar snusk!


Det går inte att låta bli att återge något lite
av den dialog jag förde med En Kär Väninna under ett Kärt TV-program igår. I will say no more utan låter dialogen, något redigerad, stå för sig själv:

A: Men kolla den där mannen. Är han debil eller?

B: Lite lätt, va… Men vilka fina möbler! Vi har såna! Känner mig rik.

A: Hallå, modeoraklet! Kolla färgkombinationen byxa kavaj! *kräks*

B: Asfult!

A: *muttrar*

B: Måste programledaren vara så käck?

A: Min mamma avskyr just den programledaren!

B: Då kan din mamma och jag bilda klubb.

A: Men asså, måste han alltid ha en tröja på den där viset..? Fantasilöst!

B: Han borde tala med en stylist. 

A: Ehum… jag har ätit upp alla mina pepparkakor, jag kan inte vara snäll längre!

B: Jag har inte heller några pepparkakor kvar.

A: Äntligen lite klass på programmet med den gästen!

B: Jag älskar den gästen! Han har flirtat med min man på gaygalan!

A: Dockorna hanses, de har ju ställbara leder. Undrar om de har ställbara snoppar också..?

B: Bergis är de ställbara!

A: Ja, varför skulle de annars tillhöra gästen?! 

B: Precis, det är säkert en liderlig sälle.

A: *skrattar så jag ramlar ur fåtöljen*

B: Kolla, värsta snygga paret! 🙂

A: Mycket! Men du, jisses va den där gubben föreläser…

B: Gubbar får ALLTID snacka mycket…

A: Snopp = utrymme i programmet.

B:  Ja, det är nog så, tyvärr.

A: Kolla magen!..

B: Jisses vilken kagge!

A: Ja, den är till och med större än min.

B: Och min! Tack och lov… GAH så ful han är!

A: *stum*

B: Promenader är bra  och omvända situps.

A: Orka!

B: Du ligger på rygg och lyfter upp benen långsamt.

A: Men jag VILL va tjock!

B: Tänkte inte på det! 🙂

A: Han är lite skrytig, den där konstsamlaren.

B: Han är VERY skrytig.

A: Såg du Kala Fläcken?

B: H*n är lite manisk…

A: Jag ska åka och hämta Fästmön nu. Vi ska äta tårta när vi kommer hem!

B: Å så gott med tårta! Jag är så sötsugen så att jag snart bits!

A: Min favorittårta också, White Lady! 🙂

B: Nu gråter jag, vill ha tårta! 😥

A: Måste leta fram ett par böxer nu, kan inte åka byxlös till Annas jobb.

B: OK, lycka till i morgon!

A: Det går nog bra! Jag är mer nervös för måndag…

B: Vad händer då? Berätta så jag kan hålla tummarna!

A: *tystnad*

Read Full Post »

Överväldigad… Det finns inget annat ord för vad jag är… Det hade aviserats avtackning med kaffe och tårta i eftermiddag vid fakultetskansliet i eftermiddag. Den alldeles hjärtegoa B hade lyckats fixa min favorittårta, White Lady


Min favorittårta på assietten!


Så fick jag ett fint kort
med allas namn inuti…


Alla kära, goda kollegors namn finns här inuti.


Och en vacker bukett tulpaner
i olika färger, här har de röda smugit sig fram och linslusat sig.


Röda tulpaner = kända linslusar?


Men inte nog med det…
jag fick två (2) presentpåsar också…


Två (2) presentpåsar, till mig… (Notera den vidriga sherryn som aldrig tar slut till vänster i bild. Flaskan inhandlades nån gång innan jag skilde mig. Jag skilde mig… 1999, tror jag…)


Om den blåa påsen lät det nästan ingenting,
om den guldiga kartongpåsen… klirrade det och kluckade… Mystiskt!


Det var medikamenter!?? Eh… nej, den påsen köpte jag ju själv på vägen hem… 😳


Den blåa påsens innehåll var av mer fast karaktär
– ost, kex och fin choklad.


Brie, kex och fin choklad.


Den guldiga påsen,
i något styvare kvalitet än den blåa, innehöll nånting som jag  nästan aldrig kan köpa nu för tiden. Och inte bara en flaska, utan tre flaskor… Amaronevin!


Amaronevin, en favoritdryck som jag sällan aldrig har råd att köpa själv numera. Och tre flaskor…


Eh… men jag måste backa tillbaka lite…
De där kexen… De är ju alldeles förträffligt passande… *HÄR FÅR DU GÄRNA SKRATTA LITE*


Mycket passande kex!.. 😉


Kära, bästa kollegor jag nånsin har haft…
Om jag är rund och vit som tårtan, då är ni röda och vackra som rosen ovanpå!

Bästa kollegorna är rosen!


Och nu tänker jag hänga ut er alla med förnamn!
Ni fantastiska kollegor som finns på Fakulteten för Veterinärmedicin och husdjursvetenskap och Fakulteten för Naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU, TACK

Barbro, Birgitta, Christine, Elisabet, Eva, Inger, Ingrid, Jimmy, Kerstin, Malin, Monica, Mårten, Staffan, Yvonne, Anders, Anna, Anna-Carin, Anna-Lena, Caroline, Elisabeth, Håkan, Lena, Li, Magdalena, Marianne, Mia, Niklas och Pär!!!

Vilket gäng!!!

Read Full Post »