Två små kickor skulle gå en gång… på mordvandring uti Skoga…

Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…

---

 

Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!

Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.

Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…

Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.

När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.

Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?

Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…

Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.

Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.

Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mordvandring i Nora

Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!

Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boende: STF Vandrarhem i Nora

Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.

Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!

Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äta i Nora

Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.

Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Budget

Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.

Lunch två personer 150:-

Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)

Mordvandring två personer 200:-

Tvårättersmiddag två personer 700:-

Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)

Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-

Totalt: 1 990:-

Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.

Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalvsvettig desperado talar ut: Apelsinfobi

Ett sjukt inlägg. Igen.

---

 

Apelsinjuice pressad av Toffelhand.

Nä det är synd att säga att jag är frisk. Hela förmiddagen tillbringade jag i sängen. Sen gjorde jag en C-vitamingrogg och fick plötsligt lite krafter att fixa frukost. Men ägget luktade disktrasa och lemon curden smakade rengöringsmedel. Färskpressad apelsin var det bästa!

Jag har faktiskt en apelsinfobi och det är lika bra att jag bekänner den när jag ändå är igång: jag hatar att skala apelsiner. Blotta tanken på att få apelsinsaften under naglarna ger mig rysningar ända från lilltån upp till hårvirveln i mitt bakhuvud. Det sägs att min morfar var likadan. Det är OK att ärva såna egenskaper. (Synd bara att jag inte ärvde morfars slanka lekamen OCKSÅ…)

För en tio år sen var manuella citruspressar på modet. En av billighetsaffärerna sålde såna till ett bra pris och då slog jag till. Och tänk, pressen har hållit i ett decennium. Fast Fästmön påminner mig då och då om att hon ALDRIG har sett mig använda den (vi har varit tillsammans sen hösten 2007…). Kanske är därför den har hållit så bra.

PAUS FÖR ATT JAG NÖS SÅ HÅRT ATT JAG BET MIG I ENA KINDEN SÅ BLODVITE UPPSTOD.

Idag kom citruspressen väl till pass. Jag köpte ett och ett halvt kilo apelsiner till extrapris åt Anna när hon var ämlig här hos mig. Men igår åkte hon hem till sig att det låg sex apelsiner kvar i skålen. Jag är en snål jävel så att kasta frukten gick bara inte an. Det var då jag mindes min citruspress! För ett högt glas, som det på bilden, gick det åt tre apelsiner. Jag delar dem med kniv på mitten, lägger in en halva åt gången i pressen och drar spaken neråt för att pressa ur saften. Det blev en riktig hälsogrogg!

Groggen gjorde mig piggelin och jag bestämde mig för att i första hand försöka halka över till soprummet med fyra soppåsar och i andra hand, om jag orkade, halka över till Tokerian. Jag klarade tvåan! Men sen var jag bra slut. Lite yr i mössan var jag säkert inne i affären, för jag sprang (nåja…) runt och letade efter saker jag inte hittade. Jag lyckades i alla fall få med mig mat hem. Mat, som bara behöver värmas i ugn respektive micro. Sån matlagning gillar jag!

Inne på Tokerian kalvsvettades jag som en gris (jag vet att det heter kallsvettas, men det är roligare att skriva kalvsvettas). Det har jag fortsatt med sen dess, så lite feber kanske jag allt har. Det är perfekt att skylla på för att få sjunka ner i bästefåtöljen med en bra bok från att-läsa-högen. Och godisdesperat som jag var lyckades utgrävningarna av mitt köksskåp ge utdelning i form av en chokladask som jag fick i julklapp förra året. Bäst före-datumet var visserligen i somras, men det är inget fel på chokladen, jag lovar.

Sjukdomsvinst.

Nej, nu känner jag mig lite klen igen. Bäst att hasa tillbaka till fåtöljen och snaska, läsa och vila en stund. Det kallas för sjukdomsvinst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukläger

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.

Igår kväll hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

Sommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Trööögt…

Det var en riktigt trööög dag idag… Fästmön och jag åkte iväg och handlade lite på ICA Solen. Det var knappt så att jag pallade det… Men så köpte jag gammeldagsvaniljglass med krossad choklad och Anna la till ett paket digestivekex. Detta goffade vi när vi kom hem. Fast vi delade med oss till killarna, också. Lite grann.

Gott denna soliga dag!

Dagen var ju så solig att man nästan fick vårkänslor. Men ork och mage gjorde att jag inte pallade med nån söndagspromenad. Det fick helt enkelt bara bli en biltur till ICA och glass vid köksbordet. Det var inte fy skam, det heller!

Åkte sen hem och stannade vid Tokerian för att lämna in Lotto. Ingen vinst den här gången heller. Sen skulle jag gå från garaget upp till mig och det var knappt så att jag orkade. Det här är verkligen inte likt mig! Men jag kom innanför dörren och efter att ha vilat en stund åkte tvättmaskinen på. Nu har jag packat upp och så har jag suttit med lite ”pappersjobb” vid skrivbordet. Hade tänkt att jag skulle laga mat idag, kycklingkorv och pommes frites, men jag orkar inte. Det fick bli resterna av chilibågarna från i fredags. Snart är det dags att hänga tvätten, därpå tänkte jag slänga mig i fåtöljen och läsa dagens lokalblaska.

I morgon förmiddag har jag ett möte om en spännande omvärldsbevakningstjänst och till lunch får jag herrsällskap i form av M. Jag hoppas bara att jag orkar gå…

Nu har jag gnällt färdigt, jag räknar med att medicinen snart ska göra nytta så att jag blir piggelin igen. Magsåret har gett sig till känna idag, men jag dämpade det med… digestivekex. Funkar alla gånger!

Read Full Post »

En Piggelin…

… grävde jag fram ur frysen i förhoppning om att dess namn skulle inspirera, men icke. Jag fick bara en iskall tunga… Men glassen var ändå rätt god.

Sjukt rosa tunga. Bilden har egentligen inget med dagens Piggelinätande att göra, men…

                                                                                                                                                            Jag är hemma en stund för att hämta lokalblaskan. Har också pratat en halvtimma i telefonen med mamma. Hon var mer intresserad av att prata om ett kaffekalas med en faster och en kusin om en vecka än att höra på alla omvälvande saker som har hänt i mitt liv sen sist. Men okejrå, jag lånade mitt öra och tänkte att jag nog blir likadan när jag blir gammal och ensam. Fast jag har ju varken kusiner eller fastrar som jag kan ha kaffekalas med.

Efter samtalet parkerade jag mig på tronen med en god bok som jag önskar att jag kunde ägna mer tid åt just nu när det kanske återstår färre än 100 sidor att läsa.

Läs den här!

                                                                                                                                                           Anledningen till att jag hamnade på tronen hemma hos mig är att vi var fulltaliga hemma i Himlen igår och idag. Då kniper jag hellre igen, för jag får ingen B***ersro när Fästmön och en av döttrarna står precis utanför toadörren och diskuterar. Det går bra inte. Lyckligtvis har jag en vältränad… muskel som håller tätt ända hem till mig, det vill säga cirka en mil.

Nog med skitsnack nu! Gårdagen blev kaotisk för mitt sinne, det var otroligt många händelser och skeenden och tankar som kom och passerade – en del stannade kvar – från lunchtid och fram till kvällen. Jag kände det som om min hjärna var Grand Central Station. Idag är jag lugnare, känner mig mer harmonisk. Tillvaron har fallit på plats lite mer. Tills nästa gång, förstås. För tillfället önskar jag hetast av allt en vuxendag med Anna, men som du förstår kommer barnen ALLTID först i en mammas liv. En Toffla kommer möjligen därnäst. Allra sist kommer mamman själv. Därför är min tanke att vi ska gå ut och äta, om vi får nån tid framöver. Jag fick en peng till räkningar av min snälla mamma i veckan och det var medskickat en extrapeng till mig och Anna att göra nåt för. Jaa, min mamma har inte bara bekymmer om kaffekalas, hon bryr sig om sitt enda barn också! Toppenmamma!

Ska strax styra kosan ut till Himlen igen. Jag har tackat nej till ett 50-årskalas och ett öppet hus i konstnärsateljé idag, detta till förmån för familjen. Och liiite också till finalen i Eurovision Song Contest som brakar igång i kväll klockan 21. Min tanke är förstås att liveblogga! Titta gärna in då, jag publicerar omdömen fortlöpande!

Hoppas Anna har kommit på vad vi ska ha till middag! Vad vi ska ha till lördagsgodis är mindre svårt…

T’änkbart lördagsgodis!

Read Full Post »

Glassigt!

Det finns alltid en ursäkt att äta glass så här på VÅREN. (Ja, för det är ju vårdagjämning idag.) I eftermiddags kände jag mig lite ensam och pusselbitarna gaddade ihop sig mot mig. Vilken lycka det var då att kunna gräva fram en Piggelin ur frysen! Sen gick pusslandet betydligt bättre!

Vilken lycka!

                                                                                                                                                  Fästmön kom hem vid 16-tiden och vi åt ganska omgående. Kaffe på maten passade fint idag, men en slät kopp kändes lite torftigt. Lyckades därför lura med mig Anna till Tokerian för lite glassinköp – efter att fel mamma hade ringt. Fel, därför att det var min mamma som ringde, men vi väntade på att Annas mamma skulle ringa.

En hel låda GB-klassiker blev det! Gott med lite blandade glassar. Ibland är man ju sugen på nåt chokladigt, som Nogger, andra gånger Piggelin eller Päronsplitt.

En låda GB-klassiker ger en bra blandning glassar!

                                                                                                                                                          Anna tog en Nogger till kaffet och jag var sugen på GBSandwich. Den enda glassen jag inte är så förtjust i i lådan är 88:an, för jag gillar inte – hör och häpna! – chokladglass!

Päronsplitt äter jag gärna en varm dag. Då får man sig även till livs en gåta. Och om jag inte minns fel lyckades ingen lösa den här Päronsplitt-gåtan från förra säsongen:

Vad är höjden av slöseri?

Sug på den du som inte har en glass att suga på! 😛

Read Full Post »

Dan före dopparedan

Dan före dopparedan haltade jag ut till bilen med två kassar julklappar till familjen i Himlen och Morgonmannen samt min snöskyffel. Bara det att en kasse var tvungen att gå sönder precis utanför garageporten. Hoppas nu inget gick sönder…

Ute i Himlen möttes jag av en totalt igensnöad parkeringsplats, så med motorn på och inväntandes söta Fästmön började skotta i ren ilska och ryggen till trots. En vit Volvo närmade sig och det var farbror Bosse, Annas pappa och barnens morfar, som kom med klappar till sin lillkicka och barnbarnen. Men han for snart tutande hemåt igen, för han hade så mycket julmat att laga och så mycket bakning att göra.

Anna och jag åkte till Morgonen där vi hämtade två kassar julklappar och en burk senap. Nästa anhalt blev ICA Solen där Anna handlade det hon glömt igår och jag köpte kalkonsalami, middag till mig och mamma, Pro Viva för magen och två trisslotter. Mamma stod för notan för mina pengar är slut. Vi är emellertid hoppfulla att trisslotterna ska inbringa en förmögenhet.

Äntligen landade vi sen i Himlen med totalt sex fem kassar julklappar och två kassar mat. Jag noterade att Anna inte hade glömt att inhandla juvelen i fruktskålen till jul, ananasen. Själv har jag numera strukit frukt från handlingslistorna, pengarna räcker inte.

Anna hade inte glömt juvelen i fruktskålen, ananasen.

                                                                                                                                                            Söta älsklingen hade hunnit baka en saffranskaka på förmiddagen.

Annas berömda saffranskaka var alldeles gul inuti. Och i det här fallet är gult faktiskt inte fult utan gott!

                                                                                                                                                                    Elias var på benen, men såg väldigt medtagen ut. Fast lite grejs på datorn ville han visa mig.

Datorn till vänster och medtagen liten sjukling till höger visade en uräcklig pizza med julmat på!

                                                                                                                                                           Elias hade bara lite feber idag, men hostar mycket. Frida kom så småningom upp från bädden och såg inte särskilt frisk ut hon heller. Skönt att se att Linn var piggelin och att Slaktar-Pojken hade blivit så långhårig. Inga bilder på dem, förstås, de skriker så fort mina fingrar närmar sig min tejpade mobil.

Nån julblomma hade jag inte med mig i år, Anna fick en puss i stället och jag fick njuta av den fina amaryllisen som hon fått av sin mamma igår.

Två amaryllisstänglar i denna!

                                                                                                                                                       Jag åkte hem till mig så småningom, men jag hade Elias ord ringande i huvudet:

När ska du fira jul med oss, egentligen?

Lite ledsamt känns det allt att fira jul på var sitt håll. Men det viktiga är att ingen sitter ensam och jag har ju än så länge tak över huvudet och får fira ihop med min lilla mamma. Men OJ vad jag saknar Anna! Och barnen förstås, ändå!

Hemma hos mig åkte gröngölingen in från ballen*. Först fick jag den på fot.

Granen var nätt och passade perfekt i avsett hörn.

                                                                                                                                                  Granen är inte så stor, så det var lätt att få på toppstjärnan.

Stjärnan i topp!

                                                                                                                                                          Nästa steg blev att få i ljusen. Då morrade jag fram några halvkvävda svordomar, för se julgransljus, dem ska man montera tvärtom. Man ska liksom inte knipa ihop klämmorna utan tvärtom.

Varde ljus! Och det vart, det.

                                                                                                                                                                     Mamma satt i fåtöljen och tyckte en massa medan jag slängde upp färgade kulor i grenen grenarna, tomtar, hjärtan, klockor, en och annan kotte och lite annan skit andra julgransprylar.

Gröngölingen blev riktigt fin med alla färger.

                                                                                                                                                      Och så avslutades det hela med glitter, förstås. Uppifrån och ner, blev det, för jag kunde liksom inte dansa runt gröngölingen – den står ju liksom i ett hörn. Men visst blev den ett riktigt maaasterpiece???

Ett riktigt maaasterpiece, eller hur?

                                                                                                                                                         Nu sitter jag och är ledsen för än det ena, än det andra. Men jag är glad och tacksam att Anna och barnen och barnens pappa finns i mitt liv och att jag har en snäll mamma som stöttar mig. Dessa människor, FAMILJ, går inte att köpa för pengar!

                                                                                                                                                     *ballen = balkongen

Read Full Post »