Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trång’

Två små kickor skulle gå en gång… på mordvandring uti Skoga…

Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…


 

 Mordplats Skoga
Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! 
Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!

Tre små gummor

Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.

Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…

Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.

När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.

Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?

Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…

Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.

Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.

Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mordvandring i Nora

Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!

Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Boende: STF Vandrarhem i Nora

Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.

Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!

Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Äta i Nora

Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.

Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Budget

Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.

Lunch två personer 150:-

Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)

Mordvandring två personer 200:-

Tvårättersmiddag två personer 700:-

Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)

Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-

Totalt: 1 990:-

Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.


Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mycket på gång

Ett inlägg fullt av aktivitet.


 

Igår var det första hela dan hemma efter besöket hos mamma. Jag hade under min vistelse naturligtvis ägnat mig åt administration, men det återstod en del som jag inte kunde göra förrän jag återvänt. Allt är nu ordnat och jag ligger i fas med saker och ting. Dessvärre utan nån större framgång. Allt eftersom timmarna fortskred igår började jag tappa modet och humöret sjönk för tillvaron syntes mig så trång och ostimulerande. En sak har stått överst på min mållista väldigt länge nu och jag kämpar för att nå det målet. Det tycks vara omöjligt. Jag övervann i alla fall en panisk rädsla igår när jag upptäckte en surrande insekt bland mina sladdar. Vid såna tillfällen skriker jag vanligen i falsett och hoppar upp på en stol eller ett bord. Igår trotsade jag min rädsla, tog fram papper och ett glas, fångade in otäckingen – och släppte ut djuret i friheten igen genom min öppna balledörr*. Tofflan, en riktig djurvän, är en sanning med modifikation. Djurvänligheten sträcker sig nämligen inte över hela spektrumet av djur…

Humla bland sladdarna

Jag trotsade min rädsla för dessa djur och hjälpte det ut i friheten igen.

 

Lax med färskpotatis ärtor tomater romsås mjölk bok

Gårdagens middag.

Jag väntade på regnet och åskan igår. Men innan ovädret brakade loss tog jag en dusch, för det har jag lärt mig att man inte ska göra när det åskar.  Det blev en tur till Tokerian för inte heller utomhusvistelse rekommenderas vid muller från ovan. Dessutom hade jag inte handlat mer än fil, mjölk och mat i tisdags när jag kom hem. Jag köpte lax och färskpotatis till middag, romsås, ärtor och tomater fanns hemma. Lustigt, men varje gång jag kokar potatis till middag känner jag mig så… vuxlig…

 

Love and bubbles

Love & Bubbles blev jag sugen på!

Under eftermiddagen kom rastlösheten krypande och jag hade svårt att ägna mig åt boken jag ska recensera. (Det blev ändå 170 sidor lästa igår.) Jag gjorde annat i stället, till exempel såg jag på lördagens två avsnitt av Indian Summers och på fredagens avsnitt av Ett fall för Verasom jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen hittade jag senaste numret av Antik & Auktion, en tidskrift jag inte hunnit läsa innan jag åkte till mamma. Jag lät mig fascineras av alla vackra saker. Dessutom såg jag en annons för ett spännande bubbelvatten med alkohol, Love & Bubbles Brut. Det kostar 390 spänn flaskan och 20 spänn går till nån form av organisation som jobbar med HBTQ-frågor. Men det är en beställningsvara på Systemet, så ifall du blev sugen på dessa bubblor kan du inte bara gå in på bolaget och köpa en flarra!

Sen kom så småningom regnet och åskan. Den senare var det inte mycket med, det blev en fyra, fem knallar, inte mer. Men i norra länsdelarna hade blixten slagit ner och bland annat orsakat en brand. Uff! Här var det mest mesigt. Jag stod på ballen** och glodde på hur regnet spolade tennisbanan…

Regn på tennisbanan


… och grannens häck…

Regn på grannens häck


Det regnade så kraftigt 
att det nästan såg ut som snö. Och det var lite svårt att fånga med iPhonens kamera.

Mordvandring i Nora

Mordvandring inklusive övernattning i tågkupé är bokat!

Men det var på kvällen sen som allt det roliga hände! Tack vare Sven-Bertil – tvillingbror till Karl-Bertil ? – kunde jag boka in en vistelse i Nora nästa vecka. Fästmön och jag åker dit för att gå mordvandring en kväll och sen sover vi över, i en tågkupé, på STF:s vandrarhem. Sven-Bertil har genom sin generositet gjort det möjligt för oss att ta bilen till Nora, gå mordvandring, äta och sova över. STORT TACK!!! 

Jag avslöjade för Maria Lang, i vars fotspår vi ska mordvandra, och som jag följer på Twitter, att vi ska besöka hennes Skoga och träffa hennes systerson. Trots att Maria Lang har varit död ett tag svarade hon mycket vänligt. Dessutom lovade hon att spöka för oss under natten…

Och medan jag gjorde bokningen pep det till i min mobil. När jag strax därpå kikade på sms:et såg jag att även Anna ägnat sig åt att boka roligheter åt oss! Annas bokning är musikalisk – den 7 augusti, dan innan vi åker på vår gratis hotellhelg till Stockholm (Anna vann hotellnätter!) ska vi lyssna på Sarah Dawn Finer akustiskt på Parksnäckan i Uppsala!!!

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer på Parksnäckan!


Dessutom ska vi
mellan mordvandringen och Sarah Dawn Finer gå årets Prideparad i Stockholm – om vi har hälsan och inget oförutsett inträffar.

Tänk… plötsligt är det så mycket på gång! Så mycket ROLIGT, ska tilläggas… Och jag som trodde att den här sommaren skulle vara trist och händelselös… Jag känner hur jag får kraft och energi att möta tuffare tider. Dessutom får jag stimulans och input – och med all säkerhet många fina minnen!

Vad har varit/är/blir DIN roligaste aktivitet i sommar??? Skriv gärna en kommentar och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!


*balledörr = balkongdörr

**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar tomater och ICA Solen.


Ute i Förorten styrde vi kosan
direkt till ICA Solen, den bästa ICA-affären. Tyvärr är den också den trängsta ICA-affären och det är väl den enda nackdelen. Alltså att man blir lite irriterad. För var man än står, så står man i vägen för nån.

Fästmön styrde stridsvagnen och plockade i varor, medan jag hade tid att betrakta… grönsakerna. Se, vilka lustiga tomater! Randiga, liksom.

Zebrinotomater
Zebrinotomater – randiga som små zebror.


Överhuvudtaget tycker jag att det är roligt
med alla exotiska och annorlunda frukter och grönsaker som jag då och då upptäcker i affären. Bara av tomater finns det ju numera massor av sorter. ICA Solens utbud var extra stort, dagen till ära. Förutom vanliga tomater och kvisttomater, fanns följande utbud av mini-tomater:

Minitomater
Minitomater – och svenska såna!


Kort sagt, ICA Solen
är den bästa ICA-affären. Och det får jag inte betalt för att blogga!

ICA Solen
Affärens gamla logga är så gammaldags att den känns modern.


Har du nån favoritaffär när du handlar mat??? Var handlar du???


Livet är kort.


PS Jag köpte dock inte
några tomater utan en chokladbit (som tillverkats sen 1919!I) och en bok – det är ju lördag!

Read Full Post »

Idag stod shoppingtur till klädaffär på landet på agendan. Mitt syfte med turen var att köpa en ny plånbok eftersom min var trasig samt strumpor, även de trasor en masse i min låda. Fästmön skulle försöka byta en vara och Person nummer 3 fick en peng av undertecknad för att h*n har arbetat hårt och även har lyckats nå flera alternativ för framtiden – hur valet sen blir, är en annan femma.

Clark Kent* hittade nästan själv, trots att man bitvis lagt om vägen. Men vi kom fram till rätt ställe!

Hit åkte vi idag! F:A på skylten står för FIRMA och ingenting annat.


Vi uppehöll oss i byggnaden
i cirka tre timmar. Ganska svettigt… Solen lyste stekhet när vi anlände, men när vi skulle svalka oss med var sin glass drog molnen ihop sig…

Huset som Gud glömde? Njae, men det blev ett herrans åskväder.


Det blev ett herrans åskväder
och regnet vräkte ner när vi efter lyckad shoppingtur färdades längs kringelikrokiga landsvägar in till en mindre ort för middag. Fast man kan ju tro att vi besökte Herren själv…

Änglar och bedjande flickor… Åt vi i Herrens hus?


Jag tror att alla inblandade var nöjda.
Baksätet var fullt av påsar i alla fall, liksom bagaget.

Påssjuka? I baksätet fick precis en person och de flesta påsar rum.


Efter avsked i Himlen
– nu är Vuxliga veckan slut – vände Clark och jag hemåt New Village. Vi tog gamla vägen och som vanligt blev det bomfällning.

En stunds avkoppling i bilen när bommarna i Gamlis fälldes.


Hemma packade jag upp
min påse och min rygga. Jag fick allt detta för 883 kronor:

En Fred Perry t-shirt, två par trosor, en present till ett födelsedagsbarn, en present till mamma, ett par strumpor, en påse tuggummi, ett födelsedagskort till mamma, en BH, tre chokladbitar, en plånbok och bomullspads.


Dyrast var förstås t-shirten,
som är blå med vinrött tryck, samt BH:n. Tvålarna, kortet och padsen kostade bara tio spänn styck. Plånboken gav jag 99 pix för, vilket innebär att den inte är av äkta skinn, men det skiter jag i. Jag är nöjd och tycker att jag har fyndat!

Jag hade tänkt köpa flera par strumpor, men eftersom jag lever på stor fot får jag mest titta på herravdelningen och jag vill inte bara köpa svarta strumpor och aldrig i livet beige. Men jag hittade ett par roliga grå som man skulle kunna säga är fiskbensmönstrade.

Fiskbensmönstrade strumpor, det vill säga strumpor med en cool katt i solbrillor på, en katt som uppenbarligen har ätit en massa firrar och bara lämnat benen kvar.


Medan jag satt på toa
hemma ringde nån idiot som inte fattar att jag har NIX på min telefon. Numret var 0480463068 och vad jag förstår är det Fortum som döljer sig bakom det numret. Där är jag INTE kund och tänker INTE bli. Skäms, säljare, som inte kollar NIX först!!! Men tur för dig att jag satt på toa och SKET i att svara!

Sen ringde jag mamma och lyssnade på vad hon hade att säga i 30 minuter. Hela helgens agenda kom, så nu vet jag precis vad och när och hur jag ska göra på lördag, framför allt. För mig är det viktigaste då att göra fint på pappas grav. På tisdag är det nämligen sex år sen han lämnade oss.

Nu har jag tömt och kastat (nej, den kan verkligen inte vara bra att ha, den var trasig!) min gamla plånbok och fyllt min nya. Den verkar rätt OK, även om vissa av kontokortsfickorna är väldigt trånga.

Dags att flukta igenom dagens lokalblaska och bänka sig i bäste fåtöljen klockan 21 när Tyst vittne (tredje delen av sex) knackar på rutan.

Jag är trött, jag har ont i hälen, håret rasar av mig, men jag är nöjd med dagen. Nu väntar en ensamdag i morgon med städning och bilfix och så långkörning på fredag.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Jag vaknade lite tidigt idag. Ingen idé att somna om. Satte mig att fundera lite vid datorn. Funderade på åren som gått. Vad jag en gång ville med livet. Och vad det blev.

En morgon.


Jag växte upp som ensambarn,
men jag hade två föräldrar som älskade mig liksom ett par morföräldrar och ett par farföräldrar som gjorde detsamma. Dessutom var jag enda barnbarnet. Min tillvaro var väldigt skyddad, tror jag. De allra första åren minns jag inte så mycket. Visserligen minns jag åren i Tranås och jag minns att mamma var borta och inlagd på sjukhus några gånger under den tiden. Jag kommer ihåg att farmor var hos oss nån gång och mormor. De kom resande för att sköta om mig och pappa när mamma inte var där. Jag minns att pappa var särskilt rörd över att mormor strök hans skjortor…

Vi bodde i en ganska ljus lägenhet i Tranås. Det var en tjänstebostad och redaktionen där pappa jobbade låg vägg i vägg. Jag tror det var räddningen många gånger när det inte fanns nån passning till lilla Tofflan! Jag minns också att jag ett tag bodde hos min leksfröken…

Det fanns en fin innergård där vi bodde och där fanns många barn att leka med. Min bästis hette Lena Kling-Kling. Eller hon kallade sig själv så, kanske för att hon inte kunde säga sitt efternamn.

Det året jag skulle börja skolan flyttade vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Jag började i första klass i Strandskolan, en skola som numera är riven. Jag hade en snäll fröken som hette Margareta och som jag tror lever och är vital än idag. Men det var lite svårt med kamrater. De flesta hade ju lärt känna varandra i lekskolan – och där hade ju inte jag gått. Ja alltså, inte i lekskolan i Metropolen Byhålan. Jag blev osäker. Jag var lite pojkflicka och en del tyckte nog att jag var konstig redan då. Men jag fick klasskompisar – bara för att skiljas åt från dem redan i andra klass. Då var jag en av några stycken som fick byta till en annan skola. Där gick jag två månader innan jag testades av en isländsk (!) skolpsykolog. Och raskt fick jag flytta till nästa skola och nästa klass – trean. Jag gick alltså två månader i andra klass.

Ungefär där den här bilden togs fast till höger låg Strandskolan.


I trean träffade jag
bland annat min före detta fru, men också en del personer som fortfarande finns kvar i mitt liv, FEM, till exempel. FEM och jag blev faktiskt kompisar bland annat för att vi samlade på frimärken… Och så läste vi böcker – och skrev böcker! Vi köpte skrivböcker med fina omslag och sen kunde vi sitta och

rattla

som FEM kallade det. Kanske drömde vi båda två om att bli författare när vi blev stora, men det blev ingen av oss. (Jag har skrivit, men inte publicerat. Än.)

Jag var inget lyckligt barn sen jag började skolan. Det finns få bilder på mig från den tiden när jag ler eller skrattar. De tidiga bilderna på mig är fulla av skratt och bus. När lilla mormor gick bort alltför tidigt var jag nyss fyllda nio år. Samma år bröt mammas sjukdom ut och hon höll på att stryka med innan hon fick rätt diagnos, Addisons sjukdom. Det blev åter många sjukhusvistelser, bland annat på Karolinska i Solna, hos den berömde professor Luft.

Tiden gick och tonåren var väl som alla andras tonår – en jobbig tid. Det enda som var positivt var att jag inte hade finnar – dem fick jag först i 25-årsåldern. Metropolen Byhålan kändes trång för mig. Jag passade inte in, jag ville bort. Och så blev det! Först ungefär ett år i Brighton, sen två terminer på Biskops-Arnö och slutligen Uppsala. Jag pluggade, förstås, och blev lika förstås kvar här som många andra studenter. Efter min examen fick jag jobb, ett jobb där jag var min arbetsgivare trogen till dess jag inte behövdes mer.

Uppsala är en hård stad. Jag saknar i mångt och mycket det nätverk man har naturligt när man stannar kvar på en mindre ort där man är född och så gott som uppväxt. Som vuxen blir det inte precis lättare att skaffa sig vänner, men det går. Släkt är det värre med. Mamma och pappa bodde 30 mil härifrån. Men på nåt sätt var det så jag ville ha det. Jag ville leva mitt eget liv. Men det blev ett väldigt ensamt liv som jag byggde upp mycket kring arbetet. Det visade sig vara bland det dummaste jag har gjort.

Inte vet jag varför, men kanske var det nån sorts kompensation eller längtan tillbaka som gjorde att jag förälskade mig i en Byhåleflicka som jag så småningom gifte mig med. Vi var nog väldigt förälskade – i början. En dag var jag inte älskad längre. Det tog ungefär ett år att komma över skilsmässan. Idag lever jag i en särborelation. Inte helt enligt mina önskemål, men så är läget. Jag vill inte gå in mer på det här och jag vill inte heller diskutera detta på bloggen.

Våra händer, Annas och min.


Jag är fortfarande inget lyckligt barn,
men jag är en något mer harmonisk vuxen. Det livet gör med en under resans gång är att det ger en erfarenheter som slipar av de vassa kanterna. Vi tror så många gånger att det som händer oss är övermäktigt, vi kommer inte att överleva. Men tro mig, nio av tio gånger lever vi vidare – även om det periodvis är i ett helvete. De svåra perioder jag har varit med om i livet – skilsmässan, ekonomiska problem, arbetslöshet – allt sånt som för med sig känslan av att inte duga – bär jag med mig för alltid. Ingen kan ta bort dem. De finns där för att påminna mig om att jag ska vara tacksam för att jag har kärlek i mitt liv i form av min älskade Anna och min mamma, som trots mina dumheter och felaktiga val älskar mig oreserverat. Och de svåra perioderna finns också där för att påminna mig om, för att låna Annika Östbergs ord när hon signerade min bok, att…

Livet är en gåva.

Dessa fyra ord bär jag med mig.

Read Full Post »

Uppsala är ju känd som en stad med MASSOR av gallerior. En del av dem började byggas på 1990-talet och man kan inte direkt påstå att byggtakten har minskat… I centrala Uppsala finns det, rätta mig nu om jag har fel, fem gallerior. Och nu ska en av dem byggas om. Svavagallerian ska bli matgalleria, läser jag in en artikel i dagens lokalblaska.

För tillfället är jag nästan aldrig inne i centrum. MEN… när jag var det och när jag ÄR det kan jag sakna mataffärer. Idag finns Hemköp i Åhlénshuset och ICA i S:t Per. Hemköp är bra och ligger centralt i centrum, så att säga, dessutom, men lokalen känns trång och jag har svårt att hitta. ICA i S:t Per ligger lite för långt bort om man ska släpa med sig matkassar till min buss. För bil kan man liksom inte ta in till stan – då blir man ruinerad av bara parkeringsavgifterna. Om man nu hittar en parkeringsplats på lämpligt gångasvstånd, vill säga…

Nu när Svavagallerian ska byggas om ska Hemköp flytta dit. Hemköp flyttar in där Systembolaget finns idag. Systembolaget flyttar i sin tur till huset bredvid. För Svavagallerian ska bli en matgalleria!  Härligt, tycker jag, och ser fram emot en rad mataffärer och matställen!

En baktanke med den nya matgallerian finns förstås och det är att många pendlare passerar igenom på väg till och från centralen. Förhoppningsvis ska dessa nu lockas att stanna och köpa mat.


Man kanske inte storhandlar i framtiden i nya Svavagallerian, men man kanske handlar mat där då och då.

                                                                                                                                                    Gallerian ska byggas om både exteriört och interiört. Den ska också knytas ihpp med Oxenhuset som ligger bredvid. Även Oxenhuset ska renoveras och dit flyttar, förutom Systemet, även en thairestaurang.

Och kanske kan Sjukstugan i Backen handla sin mat från den nya gallerian? I dagens loklablaska presenteras nämligen en undersökning som gjorts om sjukhusmaten – och maten får underkänt av personalen. Patienterna i artikeln verkar rätt nöjda. Själv var jag inte särskilt imponerad av vad som serverades och aptiten är försvunnen sen min sjukhusvistelse…

Read Full Post »