Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pussla’

Ett inlägg om en bok.


 

Deckarnas svenska landskapEn bok om deckarförfattare och hur dessa använder landskap och natur i sina böcker… När boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland kom ut förra året hamnade den högt på min önskelista. Jag läser mycket deckare och fascineras av pusslandet och bevissamlandet fram till upplösningen i dessa böcker. Men också av skildringarna av det som är både mitt i handlingen och runt omkring, som karaktärer och miljöer. Kerstin Bergman har varit redaktör för boken och har tillsammans med ett antal skribenter – litteraturvetare och journalister – fått ihop ett kapitel om varje landskap. Tack vare ett förmånligt namnsdagserbjudande (!) från CDon kunde jag köpa den här boken i början av månaden!

Att det mördas otroligt många människor litterärt sett på Gotland kände jag till sen tidigare. Men det mördas även ganska bra fiktivt i resten av Sverige också. I den här boken presenteras olika författare som representant för var sitt landskap och hur de har använt landskapet i sina böcker. Samtliga texter är välskrivna, om än tämligen torra! Tänk, den här boken hade kunnat göras hur spännande som helst! Ett större antal bilder som komplement hade till exempel på ett enkelt sätt förstärkt texterna och lyft fram dem. Nu blir det understundom rätt… trist och tråkigt.

Samtidigt får jag en del aha-upplevelser och naturligtvis många lästips. Det slår mig också hur många författare som har lämnat sina hembygder – men återvänt till dem i sina böcker! Alla var ju inte som Maria Lang som var sitt Nora/Skoga trogen genom hela livet tack vare dubbel bosättning under de yrkesverksamma åren i Stockholm! Kapitlet om henne läste jag för övrigt först. Full av intryck från trippen till Nora blev jag ganska besviken. Kanske mest för att kapitelförfattaren refererar till en mordvandring hon gjorde där för tre år sen. Det känns som lite gammal skåpmat. När det gäller Maria Lang finns det ju massor att ösa ur och systersonen Ove Hoffner, som 70+ i ålder ju fortfarande leder mordvandringarna, är naturligtvis en av de främsta källorna.

I övrigt gillar jag formen på boken, som är inbunden i danskt band med flikar på omslagets pärmar. Pappret är behagligt lätt gultonat, vilket mina ögon uppskattar.

Trots min något kritiska hållning ovan ger jag ändå den här boken högt betyg. Den håller vad rubriken lovar. Men den kunde ha gjort så mycket mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en riktigt bra dag på jobbet.


För en gångs skull
ska jag inte gnälla. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Då känns det mesta lättare. Det känns nästan som vår i luften.

vårträd

Vårträdet av förskolebarnens fyra årsträd.

Dagen inleddes med ett morgonmingel. Jag och kollegan K skulle dokumentera det hela – K i bild, jag i text. Det gick smidigt och dessutom var det både intressanta och roliga saker på dagordningen. Sånt gör ju också jobbet bra. Bland annat fick vi se exempel på årsträd som barnen på en av våra förskolor har gjort. Årets alla fyra träd är gjorda av återvunnet material och material som barnen har hittat ute i naturen. Jag gillade förstås mest vårträdet. För nu tycker jag att det är dags med vår! Blev lite orolig ett tag eftersom det var vitt på marken i morse när jag skulle åka, men nu i kväll har det mesta av det vita regnat bort.

Idag var jag inhoppande intranätredaktör och skrev två texter dit som jag också publicerade. Intranätet görs i en nyare version av vårt webbverktyg och bland annat har ett annat sätt att hantera bilder på. Därför kände jag mig lite rostig eftersom jag ju inte har jobbat med detta sedan KS kom tillbaka vid årsskiftet. Men det gick bra och jag är trygg i förvissningen om att KS gör om det h*n inte är nöjd med i såna fall.

Vidare grep jag mig an några bråkande externwebbsidor under dagen. Det finns en jätteduktig användare som tack vare allt strul nästan tappade lusten helt att jobba med detta. Jag lägger ner mycket tid på att peppa och supporta, lirka och trixa. Fast det hjälper ju inte fullt ut när användarens dator krånglar. Vid dagens slut var det hela tillfixat via min dator och jag tror att användaren trots allt var ganska nöjd. Särskilt som jag berömde och berättade att h*n jobbat med nåt av det svåraste i verktyget… Nu kan h*n nästan göra ”allt” annat! Jag tror h*n blev lite glad och stolt, faktiskt…

Yakitori

Yakitorin var otroligt smakrik. Och vacker, som synes.


Lunchen blev supertrevlig
eftersom M lockade ut mig och T på en kortpromme. Vi traskade ner till sushistället. Jag är ju inte överförtjust i sushi, så jag tog yakitori i stället. Inte är spetten som på thaistället nära förra jobbet, men hela rätten är rent fantastiskt god och smakrik. Mycket ingefära och starkt så det öppnar alla kanaler i övre luftvägarna.

M och T är båda kloka och jordnära personer. Du vet, såna där människor som man tycker att man kan öppna sig inför och som man tror att man har känt hela livet. Jag träffade dem båda första gången i slutet av november förra året.

Direkt efter lunch hade jag så äntligen ett samtal med min chef om framtiden. En annons på tjänsten ska gå ut de närmaste dagarna och jag är välkommen att söka – precis som alla andra. Men eftersom en rekrytering ofta tar tid blev jag erbjuden en månads förlängning, det vill säga mars ut. Det passar mig perfekt. Det ger mig ytterligare en månads lön och det ger mig ytterligare en månads tid att söka jobb på. Och det värmde dessutom lite i hjärtat när tre av kollegorna på positivt sätt kommenterade förlängningen när chefen informerade om den via e-post!

Resten av dan gick som en dans, i princip. Under morgondagen är det en del pusslande på startsidan med både nya nyheter och nya toppnyhetspuffar som ska ut. Men jag har kollen. Faktiskt.

När jag åkte hem lyssnade jag som vanligt till Niclas Wahlgren på radion. Jag tycker att han är härlig som radiopratare, bland annat för att han är så glad och för att han bjuder så mycket på sig själv. Härom kvällen fick han göra Världens Enklaste Sportquiz via en kollega. Tror han satte två rätt av fem – ungefär i min klass, alltså.

Det var dessutom lite, lite ljust när jag susade E4:an hemåt. Det våras, tro det eller ej…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdagsinlägg om diverse åkommor och annat.


Nä, jag mår inte riktigt bra.
Visserligen vaknade jag utan huvudvärk, men den ligger och lurar hela tiden, liksom illamåendet. Jag känner mig också ganska yr nu igen, särskilt när jag går. Vete tusan vad det är. Gissar på en del stress, en del blodtryck.

Idag skymtade vi solen. Gulliga M undrade om vi skulle ta en lunchpromme och det gjorde vi. Högerfoten skötte sig rätt bra. Jag TROR att jag har lyckats mota hälsporren där till viss del, för jag är ganska duktig på att stretcha. Hälsporre kan man få till exempel om man tränar mycket eller går i högklackat. Eller som jag, dårå, som har extremt korta hälsenor… (Du ska inte försöka föreställa dig mig i högklackat!) Men däremot kände jag av yrseln. När jag går är jag tvungen att fästa blicken rakt fram. Tittar jag åt sidorna snurrar hela jorden märkbart.

På vägen tillbaka köpte jag en sallad och sen åt vi tillsammans i lunchrummet, för omväxlings skull. ”Kökspersonalen” hade inte riktigt skött sitt jobb, så en kollega använde en osthyvel inte bara till ost utan även till smöret…

Brer smör med osthyvel

Hyve(l)ns, kan man säga. Eller man tager vad man haver…


Arbetsdagen var ganska hektisk,
men jag känner att jag får mer och mer koll på saker och ting. Jag gör en nyhetsplanering och pusslar, jag skriver nyheter, texter, hjälper folk via telefon eller rent praktiskt vid deras skrivbord. Och så twittrar jag. Kopplar ihop frågeställare med experter hos oss. Det är roligt, även om en del vill ha det till att jag gör fel ibland. Ja, det är sant. Jag gör fel ibland, men inte idag! Jag frågade faktiskt en kollega från en annan enhet om vem som satt inne med svaret på en viss fråga. Och det var rätt person. HA! Då blir jag lite nöjd. Det lönar sig att fråga en del, medan andra hellre kommer med goda råd efteråt. Inte särskilt hyvens, kan jag tycka.

Mot slutet av dan fick jag ett telefonsamtal som var lite roligt. Jag kunde tipsa och hjälpa med en del webbsaker, dock inte om allt. Men där har jag en kollega som förhoppningsvis kan rycka in. Roligast av allt var att efternamnet på den som ringde lät bekant. Det visade sig att han var son till en Bo som jag har jobbat med i Uppsala. Sonen blev glad och lovade hälsa till sin pappa. En liten värld, är det.

En fattigare värld har det också blivit. Mitt på dan noterade jag att Shirley Temple hade avlidit igår och nu på eftermiddagen hade Alice Babs gått samma väg. Lite lustigt, för Alice Babs är en av de stora stjärnor som Sara Lövestam skriver om i sin bok Hjärta av jazz, en bok jag nyss har läst. Shirley Temple, däremot, vet jag att min mamma har nån sorts antipati emot. När mamma var liten skulle nämligen alla små flickor ha Shirley Temple-utseende, lockar och allt. Hon var den stora barnstjärnan, Shirley, alltså, inte mamma, på 1930-talet.

Den här stjärnan (?) som är jag ska nu trycka i sig en macka och hoppas på att inte må illa. Krukväxterna har fått lite vatten och jag har varit och handlat. Återstår att släpa sig ut till soprummet. Hoppas jag inte yrslar eller hyvlar bort mig. Man kan aldrig så noga veta med en toffla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan upparbetar lite kraft och försöker titta utanför sin glasbur.


Slut, slutare, Tofflan.
Men nåt litet uns kraft finns kvar i denna surdeg, tillräckligt för en tur i omvärlden.

Studentflaken tar över. Idag springer Uppsalas studenter ut. Det handlar om cirka 3 000 elever. En av dem är ”vår”.

iphone-4sNix-register för mobiler. Äntligen! ÄNTLIGEN kommer ett Nix-register även för mobiler! Inte vet jag om det hjälper mot oönskade samtal från försäljare, men… Det kan aldrig skada. Det har länge snackats om huruvida Nix för mobiler skulle göra nån nytta. Det finns redan idag i telefonförsäljarnas två stora branschorganisationers etiska regler att mobilnummer INTE ska ringas, om företaget inte i förväg har nån sorts relation med mobilinnehavaren. Men varför får jag då säljsamtal från företag jag aldrig haft nåt att göra med så ofta som varje dag, i stort sett??? Puckon!

Ond bråd död för lata sommardagar. Deckare hör sommaren till, tycker många. Själv läser jag deckare året runt, men försöker varva med annan litteratur. Men deckare har jag en soft spot för. Jag gillar själva pusslandet, klurandet, kring vem som är den skyldige. Därför är det extra kul att få tips från nån annan. Klickar du på länken i styckets början får även du läsa Björn G Stenbergs deckartips för sommaren!

döda lövDiagnosen för döden kan skärpas. Jag visste inte att döden hade en egen diagnos, men självklart har jag hört talas om hjärtdöd och hjärndöd. Men det som avses är att människor kanske får diagnosen ”död” lite för tidigt. I en del länder är observationstiden efter dödsögonblicket bara två minuter, medan den i andra länder är upp till 20 minuter. Det är alltså efter observationstiden diagnosen död sätts. Nu efterfrågar forskare en internationell, gemensam observationstid. Den föreslagna tiden är fem minuter.

Anna skickar upp foton från mobilenBästa mobilen 15 gånger snabbare än långsam. Det handlar inte om nät och operatörer, alltså. Det handlar om mobilsort. Så kallade smarta telefoner har visat sig vara allt annat än smarta när det gäller att ringa med. De är till och med 20 procent sämre än gamla mobiler. Bredbandskollen har nu kollat snabbheten när det gäller att surfa också. I topp ligger… Samsung.

Dyrare att anställa rökare. En amerikansk studie visar att det är dyrare att anställa rökare än icke-rökare. Det kostar ungefär 6 000 dollar mer (ungefär 40 papp) att ha en rökare anställd än en som inte röker. Det som kostar extra är större sjukfrånvaro, dyrare hälsovård och lägre produktivitet på grund av rökpauser. I gengäld har rökare kortare livslängd och får ut mindre i pension.

Nu berättar alla om #mittförstajobb. På Twitter, alltså. Men inte jag. Jag berättar bara om kampen för att få ett jobb. Varför älta det förgångna? Det är här och nu vi kämpar för att få jobb, de unga och jag och några till.

Pelé kaka o jagUppsalaförfattaren och journalisten Anna Ehn ger ut sin första barnbilderbok. Tidigare har hon skrivit både romaner och noveller, för såväl vuxna som unga vuxna. Här kan du läsa min recension av Pelé Kaká och Jag! 

Hon skapade en app för separerade föräldrar. Efter separationer blir det ofta strul mellan föräldrarna kring barnens aktiviteter. Maria Forsberg Lönn tröttnade på alla missförstånd. Droppen var ett kalas som inte gick av stapeln när Maria trodde. Lösningen blev appen LifePuz.  LifePuz som är en gemensam kalender och dagbok för mobilen eller paddan. Det som Maria skriver in blir direkt synligt för hennes X och tvärtom. Det går också att lägga in bilder. Appen är än så länge gratis och har efter ett halvår fått 2 000 användare. Maria Forsberg Lönn har förstås jobbat nånstans på ett universitet nära mig.

Vilka drycker är bra för dig? Ha koll på vad du dricker! Vissa drycker kan öka ditt sötsug, trots att de i sig inte innehåller socker.

två glas ölÖl ger fart åt lokalbussar. På tal om drycker… I Eskilstuna ska använda den malt som blir över vid det lokala bryggeriet som bränsle för stans bussar. Nej, det är inte första april! Det går nämligen att göra biogas på den urlakade malten!

Inte bjuden på prinsessbröllop i helgen? Via adelsgeneratorn kan du få ett snyggt adelsnamn till tröst!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, frågan i rubriken ställer jag mig allt som oftast. Förmiddagen bara svischade förbi, men jag hann ändå att ta en fika med M och betrakta utsikten från korridorens kortsida.

Fotat genom fönstret, därav de bleksiktiga färgerna.


Vi kacklade lite
om osynliga människor, skyltar och webben, det sista = ett evighetsarbete. Vi satt i skitfula stolar som visserligen var lite orange i mönstret, men mest turkos. Samtidigt – väldigt bekväma! Man ska verkligen inte döma efter utseendet…

Skitful, men bekväm.


Textilkonsten på väggen
fick mig att fnissa lite. Så himla typiskt mitt jobb!

Typisk textil!


Och så jobbade jag lite,
förstås, före och efter. Klockan 11.15 loggade jag in för att lyssna på ett webinar om sociala medier och hur företag kan använda det i kommunikation med andra företag, så kallad B2B (B står för business; alla såna här termer ska tramsigt nog vara engelska).

Halv ett loggade jag ur och gick till Thaistället där jag hade lunchdejt med min Fästmö och hennes yngste. Vi åt alla kycklingspett, förstås, men somliga utan dess grädde på moset – jordnötssåsen! Morsade på I som var där med sin familj och lunchade också.

Anna och jag sippade på kaffe på maten en stund, medan unge herrn tog en nypa frisk luft. Sen var det dags att traska till busshållplatsen för mina lunchgäster och själv skulle jag tillbaka och jobba. Just nu handlar det nästan enbart om institution 1:s forskningssidor som jag går igenom, stramar upp och korrigerar. Men jag kan inte sitta för lång stund i taget för då tappar jag koncentrationen. Ska försöka avsluta ett ämnesområde innan jag åker hem idag. Då har jag bara ett kvar att gå igenom. Därefter ska ett sjunde område upprättas, men jag har inte fått nåt underlag till det än.

I kväll jobbar Anna till klockan 20. Sen åker jag och hämtar henne för fram till fredag morgon är hon hos mig. En rätt fnattig vecka, kan tyckas. Anna ville emellertid att unge herrn skulle få höstlov som ”alla andra” barn och då fick han vara hos henne under hennes lediga dagar. I morgon är det nog mormor och håller honom sällskap. Pusslande, minsann, men snart klarar han sig nog själv.

På fredag är det arbetstidsförkortning och jag har inte bestämt än om jag ska åka och jobba eller inte. Det skulle vara lite skönt att få vila hemma en extra dag. Jag känner mig riktigt slut.


Livet är kort. Och fikarasten är slut.

Read Full Post »

Höstsöndag i mitten av oktober. Idag lyser solen och björken utanför mitt arbetsrumsfönster står gul mot den klarblå himlen. Är vi ute? Nej. Har vi tänkt gå ut och få ljus och luft? Nej. Eller jo. Möjligen till soprummet och till Tokerian. Men bara dit. Vi har inte tid. Vi pusslar.

Det var jättelänge sen jag lånade strandpusslet av Monica och K. Pinsamt nog före sommaren. Och under sommaren har det legat på matsalsbordet och sällan blivit rört. Nu är det rört. Nu har vi tagit ett krafttag! För när hösten kommer vill man gärna pyssla och då passar pussel jättefint. Det låter ju nästan som pyssel. Pussel. Det enda problemet är att man behöver dagsljus – och då sker pusslandet på bekostnad av utevistelse en ledig dag. Det är en prioriteringsfråga. Vem vill vara ute i höstsolen när man maniskt lägger ett pusset?! Och se så långt vi äntligen har kommit:


”Bara” himlen kvar… Fästmön skymtar till höger, maniskt pusslande.

                                                                                                                                                                   Lite har det i alla fall blivit gjort inomhus idag, förutom pusslandet. Sedvanliga hushållssysslor och en maskin tjockis-svart hänger ren och blöt på tork i badrummet. Jag ska strax hoppa in i duschen och tvaga mig så jag blir lika ren. Gissar att jag måste samla ihop soppåsarna sen och ta en tur till The Stinky Room i e soprummet. Och Tokerian, som sagt. Vi måste väl ha nåt till söndagmiddag, liksom… Dessutom kan det vara lite skönt att komma hemifrån eftersom somliga småjävlar uppenbarligen också leker inomhus idag, dock mindre stillsam lek än att pussla. Det låter som antingen

Hela Havet Stormar För Jävligt

eller

Nu Hjälper Vi Mamma och Pappa att Möblera Om

eller

Utbrottet på Häcklafjäll.

Nånting ditåt. Du kan säkert föreställa dig. Allt ackompanjerat med skrik i de högre oktaverna.

Read Full Post »

Äntligen är Fästmön hemhämtad och vi kan få ha lite lördagskväll! Eftermiddagen har varit seg och jag har använt den till att tänka en hel del, särskilt på inlägget före detta, om mannen som låg död i tre år. Det är bara så hemskt!

Jag kan också tycka att det är hemskt att min ekonomi har försvagats med två tredjedelar sen jag slutade jobba. Ja, mer, för resten. Jag får ut en tredjedel av vad jag fick ut i lön efter skatt på min a-kassa nu. Ett tag till har jag min inkomstförsäkring som ger mig åtminstone upp till hälften av min förra lön före skatt. Men pengar är inte allt! Jag är rik. Jag anser mig vara rik. För jag ”har” kärlek. Det finns nån som älskar mig och nån som jag älskar. Jag är inte ensam. Om jag skulle dö nu, skulle jag inte dö ensam. Det är skönt att veta.

Såna här tankar har farit genom huvudet medan jag har pusslat, strukit kläder och pratat med mamma i telefonen. Och nu strax ska jag laga till mat. Det är en förunderlig känsla att ha nån att laga mat åt. Jag är tacksam. Tacksam och innerligt glad.

Lördagsgodis blir det lite mindre av idag. Anna fick sorbet och en Kexchoklad, jag själv en Plopp som jag redan har tryckt i mig. Vill vi ha mer finns det chokladjulklappar kvar i skåpet i köket. Det godaste vi får i kväll hoppas jag blir vinet, en fransman, Chateau Beaulieu, från 2004. Den har legat ett tag, alltså, flaskan. Dammig och så. Den serveras till tunna kycklingfiléskivor, potatisklyftor och hot béarnaisesås.


En dammig fransman från 2004 serveras till lördagsmiddagen.

                                                                                                                                                          Jag är också glad att jag har mat att äta och gott vin att dricka till den – samt sällskap vid matbordet av min kära.

Uppdaterat: Vinet var skitgott! Det var strävt och fylligt, kanske en aning för strävt för att passa kryddningen. Däremot passade det finfint till en bit Brie-ost som jag ”slängde”  fram!

Till kvällen blir det, förutom nedsläckning klockan 20.30 eftersom det är Earth hour, TV. Det sista avsnittet av Downton Abbey på SvT1 går i kväll klockan 21. Anna börjar tidigt i morgon bitti och eftersom vi förlorar en timmas sömn har jag ställt Varg Veum-filmen på TV4plus på DVD-inspelning. Jag tror inte att vi orkar vara uppe till midnatt.

Read Full Post »

Older Posts »