Genom fyra län igen

Idag var det dags att vända bilen åt andra hållet och åka hem igen, utan medpassagerare. Åter en tur genom fyra svenska län: Östergötland, Örebro, Västmanland och Uppsala. Totalt har jag nu kört 120 mil, ungefär på en och en halv vecka. Tillkommer förstås en del smärre resor.

Jag önskar så att jag kunde fota vissa saker från min resa, men jag kör ju bil och då ska man ha båda händerna på bilkörningen, tycker jag. Det är bitvis ett vackert landskap jag kör igenom. Favoriterna nära mammas hem är Hammarsunden. Idag såg jag en enda segelbåt med sträckta, vita segel vid Stora Hammarsundet… Vackert som fan!

Du får hålla tillgodo med några master som jag fotade för ett par år sen från hamnen i Metropolen Byhålan.

Medan jag körde fick jag sms från en kär vän som är på semester. En annan vän har jag sökt per sms, men inte lyckats få tag i, vilket bekymrar mig.

Annars hade jag sällskap av lördagsgodisbunken och Sara Bergmark Elfgren, du vet hon som skriver böcker ihop med Mats Strandberg. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på dagens sommarpratare. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, för Sara Bergmark Elfgren sa inget som jag blev arg på eller upprörd över. Tvärtom sa hon väldigt vettiga saker. Men jag vet inte, trots allt prat om barndomen och fantasynörderierna kändes det hela väldigt ytligt. I alla fall i jämförelse med Lars Lerin, som pratade igår och som jag tyvärr bara hörde prata sista halvtimman. Lars Lerin är konstnär och värmlänning och en helt ny bekantskap för mig! Jag måste få veta mer om denne spännande man!!! Det sägs, när jag googlar på honom, att han är Sveriges bästa akvarellmålare.

Resan tog lite mer än tre timmar idag och då stannade jag som hastigast för ett toabesök. Men innan jag for hem tog jag svängen om Stormarknaden för att inhandla den eftertraktade ryggsäcken.

En 30 liters ryggsäck kan vara bra för Pride och för andra kommande ”äventyr” i höst.

Jag har bäddat rent i gästsängen, ringt mamma och städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Svettades rejält, det är varmare här än nere hos mamma. När jag kom in i porten lyckades jag skrämma fru Pucko med min blotta uppenbarelse. Så synd det blir om henne när jag inte finns här längre att slänga skit på.

Maskinen tvättar tjockis-svart och jag funderar på att rensa köttet av en kvarts grillad kyckling som finns kvar sen lördag. Det skulle bli en lagom kycklingmacka till middag. Om jag nu har nåt bröd, vill säga.

Jag har haft ont hela dan, det är bara en sån dag med värk och ångest. Inte ens städning hjälpte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskfint #3

Lååångfredagen brukar vara just lång. Därför bestämde vi oss för en lååångpromenad idag längs med sjön. Men först påskpyntade mamma lite.

De ryska äggen grävde vi fram ur källarhålorna igår.

                                                                                                                                                      Med påsken kommer ju en och annan häxa. Eller påskkärringar kallas de visst under den här säsongen.

Enligt mamma hade denna kärring varit försvunnen sen påsken före pappa dog. Nu hittade vi även den i våra utgrävningar.

                                                                                                                                                         Så rollade vi ut på promenad längs sjön. Det här vackra paret kom snabbt simmande mot oss, troligen i hopp om att vi hade nåt ätbart att bjuda på. Men snåla som vi är vill vi ha vårt bröd själva.

Tyvärr, mamma och jag vill ha vårt bröd för oss själva.

                                                                                                                                             Svanparet följde oss ganska länge. När jag tog den här bilden väste de surt åt mig båda två. Sickna otäckingar!

Två sura svanar väste åt mig.

                                                                                                                                                         Jag såg säsongens första segelbåt glida över vattnet. Det såg så härligt ut…

Säsongens  första segelbåt kom glidande över vattnet.

                                                                                                                                                          Vi passade på att plocka ihop ett eget påskris av diverse kvistar vi hittade på vägen. Det fanns gott om dem, för träden hade beskurits och allt skräp hade inte fraktats bort. Gratis är gott! Men vi tog INGA kvistar som satt fast på några träd!!! Jag bara fotade ett i motljus…

Träd i motljus blir så spöklika även mitt på dagen…

                                                                                                                                                         Vi vilade en stund på en bänk under det här trädet. Jag såg att det hade fullt av knoppar. Det ÄR verkligen vår på riktigt nu!

Det är verkligen vår nu!!!

                                                                                                                                                 Hemma igen blev det kaffe och bullar på balkongen.

Kaffe och bullar på balkongen smakade fint idag!

                                                                                                                                                   Mamma såg ut att njuta av den friska luften, men liiite mindre njutbar är träningsvärken i benen…

Mamma njöt av den friska luften, men inte av träningsvärken i benen.

                                                                                                                                                  Påskriset? Ja det blev så HÄR fint när mamma hade fixat till det!

Vårt påskris 2011!

Read Full Post »

Smärtan och konstpromenad

I morse hade jag ont i magen igen. Det kändes som om magen var full av tennisbollar som studsade omkring – både mot framsidan av kroppen och mot ryggraden. Det hela var mycket oskönt, men jag har mina knep att möta smärtan. Jag brukar låtsas att jag ligger i ett vattenbryn, på mjuk sand och låter vågorna skölja över mig varsamt. Det är som om vågorna av smärta försvinner med dessa imaginära vågor! Helt suveränt! Och jag har kommit på det alldeles själv!

Det tog emot att ge sig av på morgonpromenaden idag. Jag hade ont och var mycket trött, men som alla med lite finskt blod i ådrorna (mitt består av 25 procent) har jag sisu. En sorts envishet, kampvilja som jag försöker plocka fram när det mesta känns omöjligt. Det lyckas inte alltid, men idag gick det bra. Jag plockade undan mitt nattläger, tvättade mig, satte i ”ögonen”, tog mobilen med lurar, hittade min promenadmusik, solbrillorna och sandalerna. Sen stegade jag iväg.’

Eftersom det var mulet i morse, men kvavt som 17, blev det längre Nikebrallor idag i stället för Pumashorts. Detta gjorde att jag vågade gå in till stan. Jag gick ner till kanalen och tittad lite. Hittade ett spännande konstverk som jag inte sett tidigare.

Konstverket ska föreställa det första spadtaget till Göta Kanal. Han som inte gräver är dess chef och den som gjorde solfjädergatumönstret i stan, Baltzar von Platen. Han som gräver är säkert rysk krigsfånge…

                                                                                                                                                         Göta Kanal går alltså tvärs igenom Metropolen Byhålan. Mitt inne i stan finns två slussar och nere i Borenshult finns fem slussar till. Dessa kallas för Skilsmässodiket – jag tror din fantasi och slutledningsförmåga kan göra så du förstår varför. Alltså, mannen sitter i båten och domderar, hustrun går på kanalkanten och försöker minimera båtens touchar mot slussväggarna…

En sluss mitt i stan.

                                                                                                                                                          Så promenerade jag upp på bron som måste öppnas när segelbåtarna ska in i slussarna. Alla bilar blir stannande på var sida av kanalen. Det finns två såna broar mitt inne i stan och jag minns att det var fruktansvärt irriterande när man hade bråttom. Ordet

broöppning

blev liksom ett svärord.

Jag tog en bild från bron över hamnen och kanalbolagets gula hus som numera är turistbyrå.

Gult är inte alltid fult. På det här huset är det ganska fint, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag gick naturligtvis ner till hamnen och tog Vätterpromenaden hem. Såg ett märkligt konstverk utanför Platenhuset, Point Cero (ja det ska stavas så). Jag tror att det skulle föreställa nån sorts isskulptur, fast i glas…

Is? Nja, tycker mera det ser ut som fiskrens…

                                                                                                                                                      Passerade Stadsparken och äntligen fick de gula gräsmattorna lite vatten!

Vatten, vatten över de snustorra gräsmattorna i parken.

                                                                                                                                                         Vidare på dagens agenda står nu först frukost och därpå färd till ICA Maxi. I eftermiddag ska mamma till frissan och sen ska hon väl packa, gissar jag. För i morgon far vi till Uppsala!

Read Full Post »

Babel den 3 juni: Säsongsavslut med ondska och kärlek

Sveriges och världens bästa litteratur får ta en stunds sommarlov. Torsdagen den 3 juni gick säsongens sista Babel på SvT. Temat var ondska…

Första gäst i studion var kloka och såååå intressanta författaren och forskaren Ann Heberlein (nu stavade jag rätt, Åsa!), ständigt aktuell, men i detta sammanhang kanske mest för sin bok, den svarta En liten bok om ondska. Ann Heberlein framförde sina åsikter om den personliga ondskan, om förlåtelse och om skuld. Bland annat uttryckte Ann Heberlein sin besvikelse över att vi inte så ofta diskuterar ondskan, möjligen i liten skala när vi ska försöka förklara den.

En svart liten bok om ondska.

                                                                                                                                                        Tyvärr avbröts detta intressanta av YET ANOTHER tramsig påannonsering, en sorts publik- och tittarflirt som inte går hem, signerad Daniel Sjölin (jag retar mig till och med på hans fåniga kroppsspråk…) av badkarsfilosoferande Erik Schüldt, ett rätt meningslöst inslag i programmet…

Så avlöstes tramserierna med två av mina deckarfavoriter, författarna Mons Kallentoft och Johan Theorin. Babelredaktionen påstod sig ha funnit stora likheter mellan de båda författarnas verk. De enda jag har funnit är att deras böcker innehåller övernaturliga inslag samt är, kort och gott, skitbra. Lite besviken blev jag emellertid när Mons Kallentoft suddat ut alla sina östgötska öööööö:n till förmån för fiiiiiinare iiiiiii:n. Men så lämnade han ju Cloettastaden och bosatte sig i Kungliga Hufvudstaden. I sina böcker har han emellertid sökt sig tillbaka till Linköping, där hans polis Malin Fors arbetar. När han pratar om stan noterar jag, till min lycka ett riktigt härligt utdraget ääääääääääääää samt en svag aning om östgötsk satsmelodi! Johan Theorins böcker utspelar sig på Öland – och där försöker Daniel Sjölin pinsamt nog placera… Fårö…

Nästa reportage behandlade författare som springer. Det kändes liiite krystat, ärligt talat.

Bob Hanssons kärleksdiktstävling slutfördes och vinnare presenterades. Men först läste skådespelerskan Helena Brodin dikten som kom tvåa och fick ett hedersonämnade, skriven av Erika Larsdotter Thimrén. Härligt framförande! Vinnaren, Jörgen Berg, är för övrigt i själva verket Helena Brodins man Gösta Friberg… Bob Hansson seglade till Drottningholms slott, deklamerade vinnardikten… och blev gripen. Aj aj!

Poesivinnaren Gösta Friberg, i mitten Erika Larsdotter Thimrén och längst till höger Göstas fru Helena Brodin.

Read Full Post »