Ett äntligen-hemma-inlägg.
Skönt att få gå klädd hur fult som helst.
Borta bra, men hemma bäst. Även om borta är hos mamma är det allra bäst att få vara hemma hos sig. Dra omkring i den fulaste utstyrsel som finns, äta när man vill, sova när man vill och så vidare. Det blir ganska ohållbart i längden också när mamma är pratsam och jag är extra ljudkänslig sen en tid tillbaka…
Vägen hem var mycket lång, men inte alltför lång. Dryga 30 mil har jag kört idag. Fast det räcker. Jag är trött i ögon och öron efter att ha koncentrerat mig på körningen. Det var ju inte precis så att jag var ensam på vägarna idag. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa och vansinnigt folk kör… Galna omkörningar, bakdelsnosare, såna som vägrar flytta sig en millimeter när man vill köra om, fortkörare, låååååångsamma förare… Redan på riksväg 50, innan jag hade svängt av mot Örebro, trodde jag att det hade skett en olycka. Köerna var enorma. Det var en traktorj¤$%l som körde först, mitt i vägbanan…
Många såna här var ute på vägarna idag, men traktorerna var långsammast.
Vägfika i Skoftesta.
Vägarbeten är ett kapitel för sig. Vissa vägar blir visst aldrig färdiga. Eller så drar arbetet ut så lång tid att den del som blev färdig först måste renoveras… Vägen jag körde idag har delvis fått ny sträckning, så det var inte alla platser jag kände igen. Men Skoftesta fanns kvar och det var där jag stannade för att ta en kaffe och en Snickersglass – efter att jag hade pudrat näsan (som bubblat sen Askersund, ungefär).
Vädret under resan var sisådär. På vissa ställen regnade det som tusan. När jag äntligen landade i Uppsala var här varmt, men väldigt blåsigt.
Det visade sig att Lucille nog hade sagt fel. Inte kom de hem igår, inte, utan idag. Mina stackars växter hade varit utan vatten sen i torsdags. Men de levde faktiskt allihopa! Redan på torsdag åker Lucille & co på nästa semesterresa. Då ska jag försöka se till att deras växter överlever.
Jag har ringt mamma, jag har ringt Fästmön och jag har sökt fyra jobb så snart jag packat upp min lilla väska, installerat datorn och bytt skrivarpatroner. Här vilas inte på några lagrar! Men om jag känner efter är jag faktiskt rejält trött… Anna och jag ska ses i morgon eftermiddag på stan eftersom vi båda ska ner dit i lite olika ärenden. Jag ska tack och lov klippa mig! Elias hänger med Anna ner och det passar bra för sen går vi alla till Jerrys jobb och busar hälsar på. Anna har en del att fixa med eftersom hon och Elias reser på semester på måndag. Innan dess ska vi också försöka forsla bort lite skräp från Annas hem till tippen. Men kanske att jag tar en tur ut till Förorten redan i afton. Det skulle eventuellt ätas pizza… Och jag har ju inte ätit mer än frukost och en glass. En tur till Tokerian behöver jag emellertid hinna med först, för här finns knappt nåt ätbart skiter jag i. Det sparar jag till i morgon förmiddag. Det finns kanske en skiva rostbröd i frysen eller två… Äh, jag överlever nog!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Home sweet home, oslagbart!
Men det känns säkert bra för dig att ha gjort trippen, så kände jag i a f när jag varit och hälsat på min mamma. Jobbigt på flera plan, ja, men nu när hon inte finns mer känns det så bra att ha gjort det, inte ofta men ändå
Kram!
Jo nu känns det bra. Men det är så mycket som… skaver… Det var skönt att träffa min familj här idag.
Kram!
Det är alltid ”borta bra men hemma bäst”, åtminstone för mig 😉
Skönt att du kom hem utan missöden, för vilka ”pundhuvuden” det finns bakom ratten, nästan så man blir mörkrädd ibland!
Ha dé!/Kram
Jepp så är det! Och jag ska erkänna att jag gör ju faktiskt också fel i trafiken ibland!
Kram!
Ja, visst är det så, att det är skönt att komma hem, fast för mig kändes det tooomt efter att ha hängt med mitt hjärta i en o en halv vecka. Det är ju på gott och ont det där med särbolivet, fast nu känner jag mig riktigt ”hemma” även i Täby, lantlolla som man är från begynnelsen 🙂
Jo jag känner igen det där! Det blir tomt! Jag saknar alltid Anna när vi inte ses och nu saknar jag till och med mammas prat… 😮