Avundsjuk eller uppretad?

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.

---

 

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

• ett större hem
• mer pengar
• större möjlighet att göra renoveringar
• en mer välvårdad trädgård
• ett roligare och mer aktivt liv
• ett bättre läge
• möjlighet att resa mer
• ett lyckligare liv
• ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)

Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!

*ballen = balkongen
**ballar = balkonger
***allar = altaner

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt händer det

Ett plötsligt inlägg.

---

 

En Trisslott i Hoppets färg köpte jag idag.

På väg hem från Tokerian stånkade jag, varm och svettig. Men nu är busskortet laddat. Jag köpte en Trisslott också. En grön Trisslott. Grön är ju Hoppets färg – och min farmors namn, Nadja. Jag tänkte att har en inte tur på ett område, har en det kanske på ett annat. Och om en inte vågar prova får en aldrig veta.

Så mötte jag en bekant och blev ståendes för att prata hår en lång stund. Sen kom h*n på att h*n ju skulle äta lunch med sin son och han väntade. Jag har varken nån son att prata om eller luncha med så jag gick hem. Passerade garaget på vägen och tog in picknickfilten från bilen.

Tidning, bok, kallt vatten, penna och läsglasögon – vad mer behöver en?

Det blev en liten promenad för att hitta skugga under ett träd. Det blåste ganska bra, vilket medförde att jag hade en liten show. Att ensam försöka breda ut en filt på marken när det blåser kan se ganska komiskt ut. Jag är inte rolig, men jag är komisk i vissas ögon. En man gör narr av. Varsågod, jag bjuder på det!

Med filten på plats så småningom, nedtyngd till gräset med avtagna gympaskor, plockade jag fram tidning, recce-bok, penna, vatten och brillor. Vad mer behöver en? Bäst av allt – alltihop var gratis – utom läsglasögonen, som jag har köpt för tio kronor.

Det blåste kallt och molnen hopade sig, trots en envis sol.

Fast det klart… en kudde hade inte varit helt fel och nåt gott att smaska på. Jag försökte hitta en bra ställning för att läsa. Det gick sisådär.

På grannfilten en bra bit bort samtalade en kvartett människor. Vinden förde understundom med sig ett och annat lösryckt ord, men det var inte störande för min koncentration. Kvartettet gav upp filtsittandet efter ett tag. De ersattes av en liten pojke och en stor pojke man och deras boll. Inte fullt så ostörande när en läser.

 

Det började blåsa mera. Mörka moln närmade sig. Jorå, solen försökte nog vara envisast, men fy så kyligt det blev! Efter en knapp timmes sittning gav jag upp och packade ihop. Hade väl bara kommit runt hörnet så var den kvalmiga värmen där och av den kalla vinden – inte ett spår.

Instängt hemma. Tyst. Nån som rökte utanför. Jag förklarade mig via en sociala medier-kanal intresserad av ett besök hos min förrförra arbetsplats – jag saknar stället så! – och jag var välkommen. Datum och klockslag bokas först nästa vecka. Allt för att ha små energikarameller att sulta på i framtiden!

Så tog jag fram Trisslotten. Hoppets gröna lott. Den som det står

Plötsligt händer det

på allra överst. Ur besticklådan (!) i köket grävde jag fram min tur-skrapare, orange och grann till färgen. Jag skrapade och skrapade och skrapade, nio rutor och en extrachans. Om det hände nåt plötsligt? Tja, se själv på bilden nedan:

Det hände hela 90 kronor!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Himmels-helg och Mors dag

Ett inlägg om min helg i Himlen och om Mors dag i New Village.

---

 

Det är synd att säga att jag var på topp igår. Det är så mycket SKIT som väntar mig och då har jag lite svårt att vara sprudlande, spirituell och roa andra. Faktum är att jag mådde så dåligt att jag hade svårt att andas, kände ett tryck för bröstet och höll på att tuppa av. TACK, älskling, för att jag fick hänga med dig!

Just som jag skulle rulla ut från garaget igår kom regnet. Sen dess har det regnat mer eller mindre oavbrutet. I alla fall i Himlen. I eftermiddags, när jag återvände till New Village, hann jag precis in mellan skurarna. Därför har det känts legitimt att häcka inomhus. Jag har läst ganska mycket, men min bok på gång är en vidrig historia och jag kan inte läsa för många sidor åt gången. Vi tittade förstås in hos mr Selfridge igår kväll också.

Internetet krånglade både i New Village och i Himlen, men jag tog med min lilla router så att vi kunde mobilsurfa igår. Anna trodde att hennes trådlösa abonnemang hade upphört, nämligen. Fast… när jag hade packat ihop min router idag fick vi kontakt med hennes trådlösa. Det var väl nåt skit igår, eftersom min fasta lina inte fungerade. Surt nog fungerar min router jättebra – hos alla andra utom hemma hos mig. Här hemma ska man helst sitta i samma rum som routern för att kunna surfa någorlunda snabbt. Tack och lov fungerar fasta linan idag.

Jag har ringt min lilla mamma – det är ju Mors dag, men jag brukar ringa på söndagarna även i vanliga fall. Det behöver inte vara Mors dag för att jag ska ringa. Vi skrapade en Trisslott tillsammans. Det vill säga jag satte på högtalaren på telefonen och så skrapade jag ruta för ruta och rapporterade. Tyvärr blev det ingen vinst. Nästa vecka köper mamma lott – vi köper en lott varje vecka och turas om att köpa den.

Till mig har inget barn ringt. Det är bra. Det hade känts skumt om jag hade fått nåt samtal – jag har ju inga barn. Jag får ha mitt godis ifred, med andra ord. För jag har lördagsgodis kvar. Medan min mamma åt en Findus färdigrätt till middag idag, åt jag en kycklinghalva. Godiset blir dessert att smaska på framför Frikänd, en riktigt bra och spännande norsksvensk serie.

Inför morgondagen bävar jag. Det klapprar och trycker i bröstet igen. Men jag försöker att se fram emot rabarberkrämen som jag har blivit lovad att få äta på torsdag i trevlig sällskap. Ett sällskap som förstår mitt tryck i bröstet precis.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet och hattifnattande

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.

---

 

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trall på ballen?

Ett inlägg om min balle*.

---

 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 

Till min balle behöver jag sex paket räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…

*min balle = min balkong
**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med mig hem… och Underbart är kort

Ett törstigt, glatt och tröttigt inlägg. Och nu blir det inget långt inlägg heller.

Eftermiddagen satt jag i möte. Först ett, sen ett till. Det andra ledde till en del tankearbete som ska utföras över helgen. Från två håll. Jag känner en svag ljusning. För jag vet att jag inte är omöjlig ijenklien. Jag vet att jag kan. Ijenklien.

Sen blev det inte bättre än att jobbdatorn fick följa med hem. För på söndag eftermiddag eller kväll måste jag nog jobba hemifrån. Chefen kom och frågade så snällt strax innan jag skulle packa ihop för veckan och åka hem. Inte så kul att få en del av sin lilla lediga tid i veckan naggad i kanten. Men jag är plikttrogen och jag vill så gärna brinna för det jag gör. <== Läs gärna den meningen en gång till!

Därför var det roligt att bland räkningar och facktidningar i postboxen trängdes

ett kuvert. Ett kuvert med ett kort inuti…

Tack, Inqa, för ett gott skratt! Du är för rolig, du!

Underbart är… kort.

Nu håller jag på att törsta ihjäl. Dags att sprätta fredagsölen och hälla upp lite bågar. Det blir kvällens mat. Men i morgon ska jag slå till och steka kycklingkorv med snabbmakaroner till. Jag lovar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunikation var ordet! sa Bill…

Å, jag inser att jag var rätt oförskämd till höger och vänster igår. Jag står för mina åsikter, det är inte det, men jag behöver inte gå fram som en ångvält bara för att jag

1. har ont
2. är frustrerad
3. är ledsen

eller nåt annat.

Först och främst vill jag ge presschefen på Apoteket Hjärtat en eloge för att hon bemötte mig vänligt, men inte larvigt. Jag vidhåller vissa saker och det tänker jag inte backa ifrån. Däremot har jag ingen rätt att fnysa åt att folk faktiskt inte arbetar hela tiden utan har ett privatliv som omfattar barn och sånt. Mitt sätt att leva och mina val i livet är mina, andras val är andras. Jag behöver inte bitcha så förbaskat om det. Det är bara att inse att jag valde bort barn och så är det.

Nya fotvårdsprodukter ska jag få testa.

 

Hur som helst, jag ska få prover av några av Apoteket Hjärtats nya produkter för fötter. Jag tänker blogga om dem och ärligt skriva vad jag tycker. Dessutom är ett paket julkaffe på väg till mig – eftersom

[…] en fika med en god vän brukar i alla fall pigga upp min vardag. […]

som presschefen skrev i ett av sina mejl. Och jag kan bara instämma och tacka!

”En fika med en god vän brukar pigga upp…”

Sen då till doktorn. Jag mejlade mottagningen i söndags, fick mejlsvar från en annan läkare samma kväll och ett samtal från en sköterska i måndags – trots att jag hade skrivit att måndag eftermiddag INTE funkar för telefonsamtal. Hon trodde att det enbart betydde FRÅN DOKTORN, INTE FRÅN SKÖTERSKAN… Ja, ja, harkel, för mig är det ingen skillnad… Jag hade kontaktat mottagningen enligt överenskommelse med doktorn när jag var där för att få besked om röntgen. Men se då skulle jag få vänta två (2) veckor på telefontid. Dessutom fick jag tider när jag inte kan prata i mobilen eftersom jag kör bil, det vill säga mellan 16 och 16.30 när jag är på väg hem från jobbet. Så jag bad att doktorn skulle mejla i stället. Typ en rad. Med svaret. Det var allt. (Det var då sköterskan började prata om att min e-postadress inte fanns på mottagningen etc, men denna dumhet orkar jag inte skriva om igen.)

Vad tror du händer? Jo, klockan 16.13 ringer det på min mobil. Jag skulle just till att packa ihop, var lite sen på grund av den tämligen värdelösa kursen i eftermiddags. Gissa vem det var då? Nej, det var inte sköterskan, det var… doktorn… Så inte nog med att de verkar ha läsförståelseproblem på mottagning, de verkar inte förstå vad man säger heller.

Doktorn inledde med att säga att han inte var nån mejlande doktor.

Nää, har fattat det!..

tänkte jag och muttrade inombords. Bestämde mig där och då att en sån doktor kan jag inte vara listad hos.

Men eftersom det nu var så att doktorn ringde i alla fall, tryckte jag givetvis inte bort honom. Jag fick mitt röntgensvar och jag fick också namn på en ortopedtekniker. Jag fick veta att jag ska fortsätta med medicinen så att jag totalt äter den i tre veckor, inte bara två. Kryckorna kan jag släppa när jag så känner för det.

Det var det jag ville veta – och lite till. I morgon ska jag kontakta ortopedteknikern och sen rullar det väl på, nya inlägg som kostar skjortan. Kryckorna släpper jag när jag känner mig säker, hälen gör inte alls ont ibland, och fruktansvärt ont vid andra tillfällen. Även om jag gnäller och klagar på kryckorna är de en trygghet. Ett tag till.

Livet är kort.

Read Full Post »

Klämdag, störande element och fint besök

Nu du! Jag var skittidigt på jobbet för att arbeta med lite webbproduktion. Tänkte hinna massor idag eftersom det är så lite störande element här en klämdag. HA! Gick det bra? Nej. Jobbets webbläsare vägrar att låta mig ladda upp bilder. När jag använder en annan webbläsare, som jag har laddat ner på eget bevåg, går det hur bra som helst. Fast så får vi inte jobba. Så då gjorde jag bara det mest akuta i

fel

webbläsare och sen ringde jag IT och felanmälde. Nån hjälp kan jag inte räkna med att få idag, för det är ju klämdag och då ska det inte förekomma några störande element. Jag sa det själv.

Nu funderar jag på att börja packa ihop i stället. Kanske ta en tur till Blomsterlandet för att kolla på växter till mitt kontor. Måste ju pimpa lite jag också, jag blev inspirerad i onsdags!

I kväll får jag sen fint besök, en av mina äldsta vänner kommer på besök och ska stanna hela helgen. Konstigt nog är det första gången hon kommer hit. Jag har bott här i 30 år… När vi ses brukar det vara i Metropolen Byhålan eller i Stockholm. Och det är för det mesta så bråttom. Nu har vi en helg på oss att prata minnen, skena på stan och… blogga. Ja, för min vän FEM ska gästblogga hos mig, tänkte jag – om hon nu vågar efter allt rabalder. Jag hade hoppats kunna visa henne de fina sidorna av bloggning, inte en massa upprörda och/eller arga och/eller hånfulla människor. Samtidigt är det bra att FEM får se baksidan av saken också. Att det inte är nån skön, ny värld utan ganska tuffa ordalag här ute.

Två coola brudar från 1978. Tofflan, som då hette Gösta, till vänster och FEM till höger. FEM hette FEM redan då. 

När FEM och jag lärde känna varandra var vi åtta år. Jag kom till hennes klass 3D på Norra skolan från klass 2D på Lyckornaskolan, där jag hade gått i två månader. Allt medan jag skulle testas för att se om det gick bra för mig att hoppa över andra klass. Det gjorde det, så åtminstone som åttaåring var jag överintelligent. Sen har det förstås gått utför. Jag tror att det var först på vårterminen i trean som vi blev kompisar. Och det starkaste skälet till det var att vi samlade på frimärken (Ja det är sant!). Under åren som gick kom vi på att vi hade massor av gemensamma intressen, till exempel att läsa böcker och att skriva berättelser. Och just för att jag vet att FEM är så duktig på att skriva ska det bli mig ett sant nöje att få hälsa henne välkommen som gästbloggare här! KÄNN PRESSEN, FEM! 😛

FEM i skotsk tappning.

Nej, nu tror jag att jag ska åka och titta på lite fina blommor innan jag åker hem och fixar fint där hemma till FEMs ankomst. Jag ska möta upp i kväll på en förbestämd mötesplats, som jag tror att det är jättelätt att hitta till. Kör försiktigt, FEM!!!

Read Full Post »