Flickan framför muren

Ett inlägg om en bok.

---

 

Oj oj oj! När Kristina Appelqvist hade släppt sina första böcker läste jag dem raskt, gav dem typ medelomdöme och lite mer, men tyckte att författaren har potential för högre betyg. Den potentialen har hon definitivt visat i sin senaste deckare med litteraturforskaren Helena Waller i centrum, Flickan framför muren. Tack Jerry, för den nionde julklappsboken!

Platsen är som sist Västgöta universitet, ett lärosäte som i mångt och mycket, framför allt vad gäller persongalleriet, har saker gemensamt med ett mig närstående universitet. Vid Västgöta universitet ska en tysk professor få titeln hedersdoktor. Men kvinnan ifråga är ganska omstridd. Samtidigt pågår en omorganisation vid universitetet, med planer på att slå ihop det med två smärre filialer. Dessutom får universitetets tillförordnade rektor hotfulla meddelanden om att han ska tas av daga, skrivna med tuschpenna på kartongbitar levererade till sin cykel. Till sist polisanmäler han hoten och får bevakning och i stället (?) mördas en kollega till Helena Waller. Denna kollega – och ett antal andra personer i boken – bär på synnerligen mörka hemligheter…

Den här boken smyger igång. Personer och skeenden presenteras, spänningen byggs upp i bästa Maria Lang-stil. Att mordet i boken har med politik och gamla DDR att göra blir snart uppenbart. Men det är inte förrän strax innan det avslöjas som jag listar ut vem som står bakom de hotfulla meddelandena. Mördarens identitet lyckas jag inte få fram. Det är bra. Så ska en deckare vara skriven för att tilltala mig! Boken är bitvis lite långsam, men allt hänger ihop. Att det blir utvikningar om Helena Wallers och hennes vänners privatliv stör inte, för de har med handlingen att göra. Inte heller stör det förstås att litteraturvetenskap står i centrum (huvudämnet i min examen) eller att författaren är kommunikatör (mitt yrke).

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är Kristina Appelqvists bäst bok hittills.

 
Här kan du läsa vad jag har tyckt om Kristina Appelqvists tidigare böcker:

Den svarta löparen

Den som törstar

Liv i överflöd

De blå damerna

Minns mig som en ängel

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Firande dag två: 50-årsmiddag

Ytterligare ett firande inlägg.

---

 

Somliga firas i flera dar när de fyller år. Inte i dagarna tre, dock, men i dagarna två. Igår kväll samlades hela bandet i Himlen. Fästmön jobbade en heldag först innan jag åkte och hämtade henne. Sen ställde hon sig vid spisen hemma. God hjälp med maten fick hon dock av äldsta bonusdottern. Mitt bidrag, förutom bilresan, var att duka. Anna är emellertid en van husmor och hade förberett det mesta kvällen innan.

Det är inte så ofta vi träffas allihopa. Men så här kan det till exempel se ut när vi umgås:

Familjen umgås… Tre fipplar med sina mobilen, en fjärde (= jag) fotar med sin, yngste bonussonen i soffan gör jag vet inte vad, Anna lagar mat, äldste bonussonen håller sig på rummet och yngsta bonusdotterns pojkvän fipplar med sin mobil i vardagsrummet.

Eh ja… Sen bjöd då Anna på en fantastisk trerättersmiddag. Till förrätt bjöds toast Skagen, till huvudrätt marinerat kött alt. kalkon med potatisgratäng alt. varma rotfrukter alt. pommes frites och till dessert LCHF-snickerskaka alt. Dajmtårta. Gissa om magarna var fyrkantiga sen?! (Och gissa vem som hade godaste maten i matlådan på jobbet idag?!)

Detta bildspel kräver JavaScript.

De tre pälsklädda fyrbeningarna stängdes ut från köket och middagsbordet. Men sex ögon följde oavbrutet vad vi gjorde. Jag tog naturligtvis lite bilder även på katterna, fast före och efter middagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stort TACK till Anna för en underbar middag och till familjen för att jag fick vara med och fira 50-åringen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avundsjuk eller uppretad?

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.

---

 

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

• ett större hem
• mer pengar
• större möjlighet att göra renoveringar
• en mer välvårdad trädgård
• ett roligare och mer aktivt liv
• ett bättre läge
• möjlighet att resa mer
• ett lyckligare liv
• ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)

Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!

*ballen = balkongen
**ballar = balkonger
***allar = altaner

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upphittat och inte ett barr, eller..?

Ett självironiskt inlägg.

---

 

Envist klängde den sig fast, den lilla garntomten.

Vem var det som sa att granen inte barrade så mycket? Var det samma person som sa att man kanske hittar en (1) tomte efter att man avjulmöblat och burit ut kartongen i förrådet? Härom kvällen hittade jag ju en tomte bakom pappa. Igår kväll var det färdigt igen. Då upptäckte jag en liten garntomte som envist klängde sig fast vid ljuskronan i vardagsrummet. Glad såg den ut också, antagligen för att den hade lyckats lura mig och hålla sig kvar. (Som du märker har jag ett mycket personligt förhållande till mitt julpynt.)

Nu är den emellertid nerplockad – och ligger tillsammans med pappas tomte i hallen och väntar på att bli utburen i förrådet. Det tar tid. Allt tar tid just nu. Men det ska bli bättre med det.

Sen var det det här med barren… Det var… ”Nån” som skröt om att granen inte barrade så mycket, bara just när allt pynt plockades av. Det var i och för sig ganska sant. Men jag städade noggrant efteråt – både med sopkvast och skyffel och dammsugare. Noggrant? Hum… det tycks som om jag inte riktigt har kläm på det där

inte ett barr…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Samtliga barr upphittade EFTER den noggranna städningen…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En arbetsdag

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.

---

 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.

Men dröm är inte verklighet och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!

*Clark Kent = min lille bilman
**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: När åker din jul ut?

Ett redovisande inlägg.

Jul och nyår och hela faderitten är nu förbi. En del kastade ut julen tidigt, andra väntar ända fram till påska. Men hur gör du? Tofflan undrade den gångna veckan när din jul åker ut.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

60 procent (15 personer) svarade: Tjugondag Knut, förstås! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Den har redan åkt ut! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Eh… ja… det brukar dröja några månader…

Tolv procent (tre personer) svarade: Other:
Delar av den åker ut nu i helgen, resten till Tjugondag Knut!
Den här julen kom den inte in
Min/vår ”tradisjon fra nord-norge; alt av julepynt skal ut 13.dags jul.:)

Fyra procent (en person) svarade: Det har aldrig åkt in nån jul hos mig.

Tatiana kommenterade:

Eftersom vi även firar den ryska julen ( 14 dagar efter den ordinarie ) så är det Tjugondaknut som gäller 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Hej! Hos mig burkar julen normalt åka ut tjugonda-knut, men i år orkade jag faktiskt inte se mer av tomtar och pynt. Allt försvann i sina kartonger på trettondagsafton. Julgardiner och dukar blev tvättade och undanlagda. Nog är det trevligt och mysigt med jul men när man firar ensam är det något som fattas och inget blir liksom bra.

Ett stort TACK till alla som klickade och kommenterade! Som vanligt finns det en ny fråga här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Den hoppas jag att du tittar på!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag med äckliga familjer, små, små bitar och en snorig gosse

Varning för kiss- och bajshumor!

En strålande marsdag – och det blev inomhussittning nästan hela dan för min del. Jag åkte ut till Elias och hängde med honom en stund medan mamma (Elias, alltså, inte min mamma) jobbade. Elias har haft jobbigt med hosta och feber, men idag var han mest snorig. Det avgjorde det hela – det fick bli en spela-spel-och-bygga-lego-dag.

Jag fick en go pratstund med Storasyster också. Det märks för varje gång hur vuxen och klok den tjejen blir. Skönt att se!

Sen plockade vi fram kortleken – och det var inte poker vi spelade med Sivan…

Siv Blöja var med och lirade kort.

Redan när jag såg Sivan började jag ju skratta – mest för att jag inte gillar Siv, ett namn förknippat med en tant som var dum mot min pappa.

Fru Bajsenstråle joinade oss också.

Maj Louise Bajsenstråle, för dagen iförd kortkort kjol och höga klackar, joinade oss också. Naturligtvis var det inte bara blöjor och bajs, även familjen Kiss fanns representerad.

Kaj Kiss hängde med i spelet.

Jag fick hela familjen Kiss, medan Elias tog Kräkarna och Bajsenstråles. Sen fick jag Snoringarna, fast det egentligen borde ha passat Elias bättre…

Slemnart Snoring hamnade hos mig, minsann.

Men min favoritfamilj i det här spelet är förstås Blöjorna.

Kisse Blöja…

…och Bitte Blöja.

Ärligt talat tror jag att det var jag som tyckte att det här spelet var roligast… 😳

Elias var sugen på att spela Monopol, men det tar ju sån jämrans tid. I stället blev det ett annat kortspel med kunskapsfrågor. En massa sport, förstås, som jag inte kunde. Det hjälpte inte att jag var stärkt av bullar och muffins som jag hade med mig och det goda kaffe Linn bryggde.

Lite seriösa blev vi, som sagt. Elias blev sugen på att bygga LEGO och det ÄLSKAR jag! Han hade en stor, oöppnad kartong sen jul med tåg.

En massa ”ritningar” och påsar med bitar.

Jag tyckte att det var väldigt bra att olika satser i den stora lådan låg i skilda plastpåsar. Det gör ju att man bara öppnar den eller de påsar man behöver, vilket minskar risken för att små bitar försvinner. För en del bitar är onekligen små…

Småbitar…

Sen byggde vi. Från var sitt håll på loket. Det växte fram med gemensamma krafter.

Loket börjar se ut som ett lok.

Hela satsen består av ett lok och tre vagnar samt räls och fjärrkontroll/joystick. För det ska visst kunna gå runt. En lokförare fanns det i alla fall med i satsen och honom byggde jag. Fast jag satte byxorna bak- och fram så han kunde inte styra åt rätt håll först.

Så här blev loket när det var färdigbyggt!

I morgon ska vi gripa oss an vagnarna. Eller i alla fall en av dem. Den andra vagnen vill Elias bygga med sin mamma.

Vi blev väldigt trötta efter allt spelande och byggande, så vi fick lägga oss på var sin soffa. Jag hade #¤%&/)( ont i min häl av nån anledning och fick slänga upp den på ryggstödet medan jag vilade ut med min bok.

På sofflocket med foten i högläge och en bok i knäet.

Elias plockade fram block och pennor och ritade figurer ur Mario, Lemmy och Morton. (Hade aldrig hört talas om dem, men fina blev de.)

Elias ritar snubbar ur Mario.

Sen ryckte det lite i datortarmen hos Elias och jag låg och gäspade och läste på soffan. Storebror Johan hade lovat att laga middag i kväll. När Johan stod och stekte korv tog jag farväl av grabbarna. (Linn hade redan dragit med en kompis och Frida softade på sitt rum.) Tack snälla Anna för lånet av gossebarnet idag! I morgon åker jag ut igen! 

Finns det några snälla barn för Vargen att vakta, tro???

På vägen hem plockade jag upp en pizza från Aroma som jag nu har smockat i mig och sköljt ner med ett glas rött. Lördagskvällen sänker sig över New Village och jag ska läsa lite till i Brighton-boken (jag känner igen ställen han skriver om så väl och blir nostalgisk) innan jag rundar av med Mr Selfridge på TV.

I morgon är det söndag och nya äventyr väntar i det vi kallar livet.

Livet är kort. Kom ihåg det.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Halmstad igen!

Torsdag och dags för veckans TV-höjdpunkt enligt mig: Antikrundan. Denna gång är rundan tillbaka i Halmstad där man har varit tidigare den här säsongen.

I kväll fick vi se en fin vinylsamling. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

De här prylarna i kvällens program tyckte jag var fina:

• En kvinna kom med en kartong med sex glas. Skorrande berättade hon om glasen som alla var olika. Troligen är glasen från 1830 – 1850 nån gång. Värdet sattes till cirka 300 styck.
• En kvinna kom med en guaschtavla av Esaias Thorén (medlem i Halmstadsgruppen). Den värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En karl kom med ett gäng serietidningar, bland annat 91:an. En av dem värderades till cirka 3 000 till 4 000 kronor.
• En man kom med en bonadsmålning som varit i hans familj sen 1800-talet. Bonaderna sätts upp till jul, berättade mannen. 125 000 –         150 000 kronor värderades bonaderna till – de är totalt fyra till antalet.
• En man kom med en Ming-gubbe som var rätt hiskelig. Gubben var en takryttare med uppdrag att skrämma bort fiender. Värdet sattes till ett par tusenlappar.
• Två kvinnor kom med en kanna. Kannan visade sig inte vara silver och värderades till endast 500 kronor.
• En kvinna kom med en stålrörsfåtölj och en golvlampa. Fåtöljen, ommålad, men med originalkuddar, beräknades vara värd 4 000 – 5 000 kronor. Lampan värderades till ungefär 7 000 – 8 000 kronor.
• En man kom med en tuberkelspottflaska. Äcklisch, tyckte Fästmön och jag. Flaskan värderades till ungefär en tusenlapp.
• En man kom med ett golvur med en gök. Klockan och verket var från 1700-talet. Uret värderades till 15 000 kronor.
• En kvinna kom med ett skåp med ett påmålat troll. Gustaf Tenggren är konstnärens namn. Han började med att ta över efter John Bauer, men hamnade så småningom hos Walt Disney. Skåpet, i jugendstil och troligen gjord till en barnkammare, värderades till 60 000 – 80 000 kronor, kanske 100 000, till och med.
• En man kom med en fin Severin Nilsson-målning av två barn som åker kälke. Tavlan värderades till ungefär 100 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle igen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Södertälje

Nu har rundan svängt neråt landet igen. Det fjärde programmet den här säsongen av Antikrundan gick från Södertälje. Fästmön och jag bänkade oss, redo att glo på alla läckra prylar.

Björn Borgs berömda garagedörrar dök upp i kvällens Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland kvällens föremål noterade jag bland annat dessa:

• En kvinna kom med ett par skumma tennljusstakar där tillverkarens namn var bortraderat. De värderades till mellan 3 000 och 4 000 kronor.
• En kvinna med tjockt halsband kom med en ring och en historia om en rysk prins. Men ringen visade sig vara norsk och från 1780-talet. Värdet blev mellan 10 000 och 12 000 kronor.
• En man kom med en leksaks-mc i plåt samt kartong. Motorcykeln kostade tio kronor när den köptes. Nu blev värdet 12 000 – 15 000 kronor.
• En annan man kom med sin morfars klocksamling. Tyvärr inget högt värde, men en fin samling.
• Ytterligare en mansperson hade kommit till Rundan med en Mingvas i blått. Värdet blev minst 50 000 kronor.
• Två systrar, en pratade och den andra höll käft, kom med en lustig boksamling. Hela samlingen värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
• En kvinna medförde två bokstödshundar i brons. En släkting hade en gång i tiden köpte dem för nånstans mellan 15 000 och 17 000 kronor. Värdet idag var ungefär lika högt.
• En kvinna kom med två sena Jenny Nyströmtavlor. Den ena tavlan, av en bro, värderades till mellan 15 000 0ch 20 000 kronor; den andra, ett porträtt, till mellan 30 000 och 35 000 kronor.
• En man kom med en engelsk krigsmedalj från första världskriget. Den betingade inget större värde eftersom miljoner sådana medaljer hade delast ut.
• Och så var det Björn Borgs garagedörrar… Memorabilia inom sport betingar ett högt värde, framför allt utomlands. Dörrarna värderades till mellan 100 000 och 150 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Sollefteå.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bikinitajm

Småkyligt är det inte. Det är skitkallt, för att tala lätt svenska. Temperaturen sjönk redan igår kväll och i morse var det 16 grader kallt. När jag huttrande cirkulerade in genom dörrkarusellen på jobbet hörde jag nån på väg in i hissen fnissa:

Varmt och skönt idag, eller hur?

Och så stack JJ ut huvudet och skrattade. Jag svarade:

Dags att ta på sig bikini.

Men sånt dags blir det aldrig för min del. Nu när jag inte bara är fet och ful utan dessutom vanprydd av ett gigantiskt ärr blir det aldrig mer bikini – inte offentligt, i alla fall.

När dagen så småningom vaknade var det för att bli en solig dag igen. Härligt! Man blir mycket piggare! Jag vill ge mig ut och fota, men jag är tveksam till om såväl häl som iPhonekamera håller för det.

Idag jobbar jag på femte våningen. Jag berättade för B om att jag har fått en förhandsförfrågan om ett eventuellt uppdrag för en tredje institution. Men jag kan ju inte jobba mer än heltid… OM jag får ett erbjudande gäller det att tänka över saken ordentligt. Jag trivs bäst på institution 1, men jag har bara 20 procent (en dag i veckan) där. Om det gick att kombinera på nåt sätt… Ja ja, jag har inte fått nån formell förfrågan än, så…

Igår jobbade jag lite längre eftersom lunchen med Lisbeth blev lång. Det sista jag gjorde var att publicera en nyhet på externwebben för institution 2. När jag sen satt i bilen fick jag ett mail från fakulteten att jag i slutet av nyheten hade gått ut med förtida information om beslut som inte var tagna än. Jag blev självklart irriterad eftersom jag hade kollat uppgiften med berörd person. Hade några ärenden på vägen hem, men så snart jag fått igång min dator hemma mailade berörd för att kolla. Jo, det var rätt som fakulteten angett. Men på frågan vad jag skulle skriva i stället har jag fortfarande inte fått nåt svar. Fick därför klura ut nån passande formulering och vid halv sju-tiden igår publicerade jag detta hemifrån. Ibland är det underbart med modern teknik! Däremot gillar jag inte när det blir fel. Och gissningsvis är det som vanligt budbäraren som blir skjuten om nån nu, under den en och en halva timme ursprungstexten låg ute, skulle råka ha sett felaktigheten.

Hon var med mig i bilen i morse.

Irritationen flöt emellertid ut i morse, för i bilen hade jag sällskap av Sarah Dawn Finer. Hennes skiva går alldeles utmärkt att köra bil till också. Jag fick tillfälle att lyssna ordentligt på texterna och en del av dem går rätt in.

Idag är institutionsmötet inställt. Jag har i stället ägnat mig åt att försöka dra i en publikationshärva samt kollat upp läget med en nyhet om en spännande rapport, gett lite råd så där. Och så har jag haft besök på rummet av Johan, som fladdrade förbi här med en kartong till en av forskarna.

I eftermiddag blir det arbete med forskningssidorna på institution 1:s externwebb samt ett möten kring detta. Jag tror inte att jag har nåt problem att fylla resten av den här bikinitajmdan…

Livet är kort.

Read Full Post »