Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrämma’

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer min lilla recension:


Millie Birds bok om döda sakerDet är februari 
och målet för min bokmånad är att läsa fler andra böcker än deckare. Då passade det alldeles utmärkt att grabba tag i Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis. Den lilla pocketboken på cirka 250 sidor ser vid första anblicken ut som en barnbok. Är den lättläst också, tro?

Det enda som egentligen är barnsligt med den här boken är dess huvudperson. Millie är sju år och hon har en bok som hon antecknar döda saker i. En av de döda sakerna är hennes pappa. En dag försvinner hennes mamma i sina guldskor i stormarknaden dessutom. Millie bestämmer sig för att hitta henne. Som tur är träffar hon på maskinskrivaren Karl och den skrikande Agatha Pantha. Trion ger sig av på en roadtrip tillsammans med en skyltdocka i jakten på Millies mamma.

Vissa saker i boken är rentav dråpliga, medan andra är väldigt sorgliga. Jag slås av de båda gamlingarnas ensamhet – de är precis lika ensamma och övergivna som barnet Millie. Så mitt skratt åt sånt jag citerade här på bloggen tidigare fastnar i halsen. Millie funderar nämligen väldigt mycket på döden. Hon är genuint intresserad av den och den skrämmer henne egentligen inte. Inte förrän hon tänker att det kan finnas flera himlar:

[…] Tanken träffar henne som en spark i magen: Får jag komma till samma himmel som min pappa? Och sedan, mer panikslagen: Vilken himmel kom han till? Hon tänkte aldrig på att fråga. […]

Den här boken handlar om en märklig liten flicka som hanterar sorg och förlust på en sjuårings sätt – och samtidigt väldigt moget. Det är en väldigt annorlunda bok. Bitvis tycker jag att den är jobbig och alltför konstig, bitvis tar den sig rakt in i hjärtat mitt.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.


 

Snöig Clark

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där utetappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kranmunstycke

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattar

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.


Jag var så väldigt nöjd med 
att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blandat inlägg med nåt av det som är på tapeten.


 

Varje dag försöker jag läsa nyheter på nätet. Nån papperstidning har jag inte råd med och inte heller att betala för att läsa vissa låsta artiklar som de stora drakarna har på sina webbplatser. Det är tur att det finns gratissajter. Samtidigt ska en kanske vara på sin vakt och fundera över saker och tings riktighet, källor etc.

Doktorsväska

En kanske ska erbjuda stockholmarna doktor Britt-Maries doktorsväska? Då kan de ägna sig åt egenvård och slipper belasta offentlig och privat vård.

En artikel som jag faktiskt kunde läsa gratis idag hos DN var den om färre närakuter för stockholmarna. Ingressen inleds med att hävda att det ska bli lättare för stockholmarna att få akutvård, nåt som i mina ögon motsägs av den kommande meningen där det informeras att 17 närakuter i Stockholms län ska bli tolv. Nog för att jag då och då lider av dyskalkyli, men hur kan det bli lättare att få vård med färre mottagningar??? Jo, från 2017 ska landstinget bestämma var mottagningarna ska ligga och inte företagen som driver mottagningarna. Det kan göra att det ligger flera mottagningar i ett och samma område, medan andra områden inte har en enda. Landstinget vet bättre än vårdföretagen, alltså. Vårdföretagen vill ju bara tjäna pengar.

En rädd rånar-Toffla

Tofflan är rädd.

Några som dessvärre har blivit fler är anhängarna till ett parti som skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte ens vill sätta ut dess namn. Häromdan presenterades en mätning som visade att partiet är Sveriges största parti. Idag läser jag om en annan mätning som visar på samma sak och dessutom att det är det största partiet bland män. Det konstateras vidare att både sossarna och moderaterna tappar väljare. Inte svårt att, trots dyskalkyli, räkna ut vilket parti dessa väljare skulle ge sin röst om det var val idag. Jag tror att både sossar och moderater – och de flesta andra partier också, för den delen – är som jag: rädda. De vill inte diskutera den fråga som uppenbarligen upprör, berör och engagerar dessa förlorade väljare. Men som folkvald politiker borde en väl ha lite större ansvar..? Eller är det så att jag, som enskild individ, måste våga säga öppet vad jag tycker? Med tanke på det som har hänt och händer en mig närstående person är detta inte särskilt lockande…

P-böter

Den här böteslappen som jag fick var dessvärre sann. Men den är sen länge betald. Det blev en dyrbar anställningsintervju…

Falskhet finns det ute i världen, det vet vi. I Stockholm drabbas en del bilägare av falska p-böter på ganska höga belopp. En av dem var Marcus Gårdman. Han blev sur, men tänkte betala sina böter – när han upptäckte att bankgirot inte stämde. I stället polisanmälde han Parkeringsbolaget Sverige, som var betalningsmottagare. En liten googling från min sida (tänk att jag kan googla!<== ironi) visar att bolaget existerar och registrerades i slutet av oktober förra året. Det har två personer i sin styrelse. Men nåt avtal med Stockholms stad har det inte.

Nä, då tror jag mer på Stephen Hawking, som just nu är i Sverige. Igår kväll höll han en föreläsning för allmänheten på Waterfront Congress Hall. Över tusen personer hade tagit sig dit för att höra om svarta hål, vanligen kollapsade stjärnor. De svarta hålen har så stark gravitation att de suger åt sig allt som finns i närheten. Det skulle innebära att i princip all information kan gå förlorad. Den lösning som kan vara möjlig, enligt Stephen Hawking, är om det finns parallella universum. I såna fall skulle en kunna falla in i ett svart hål och komma ut i ett annat universum. De svarta hålen kanske inte är så svarta som vi har trott, alltså…

Hålfabriken

Svarta hål nåt för Hålfabriken..? Nej, det tror jag knappast. Detta är en barnbok. Jag hade ingen bild på nåt svart hål i mitt arkiv.


Men bäst av allt…
Regeringen skrotar Fas 3
med gratisjobb, ibland av förnedrande art, och ska satsa pengar på förhoppningsvis vettiga insatser långtidsarbetslösa! Hoppas det gäller ALLA långtidsarbetslösa och inte bara dem som är under 25…

Vad tror DU??? Skriver gärna några rader i en kommentar om nåt av det ovanstående!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trolleri trollera-inlägg.


 

Troll

Typiskt troll.

I torsdags läste jag en intressant artikel i Metro på nätet. Artikeln handlar om internettroll och det är sociala medier-experterna Brit Stakston och Fredrik Wass som Metro har pratat med. Att Brit Stakston är expert på sociala medier vittnar bland annat det faktum om att hon så sent som för några dar sen blev prisad med 100 000 kronor för sin kunskap av Borås stad och Högskolan i Borås. Fredrik Wass är senior rådgivare vid Intellecta Corporate. Två synnerligen kunniga på området, alltså.

Jag läser och tar in och tänker efter… För kanske som de allra flesta tänker jag, när jag hör ordet

internettroll/nättroll

på folk som är extrema på ett eller annat sätt. Typ generella näthatare, rasister, sexister och såna. Men faktum är att Metroartikeln redan i början fastställer att internettroll kan vara

[…] en person som skriver på sociala medier bara för att vara jobbig, för att irritera folk […] Den gemensamma nämnaren är att de är otroligt jobbiga att ha att göra med. […]

Visst är det så! Men frågan är hur man drar sig ur en eventuell diskussion med troll. Brit Stakston och Fredrik Wass levererar nio tecken på ett typiskt internettroll, men inte så många råd hur man hanterar troll. Nåja, låt oss gå igenom punkterna:

  1. Troll

    Troll lite von oben.

    Trollet söker aldrig konsensus.
    Nej, inga relevanta motargument. Syftet är ju enbart att sabba diskussionen, göra den ointressant. Att plötsligt byta åsikt kan få vem som helst både konfunderad och frustrerad.

  2. Trollet kan byta åsikt ofta.
    Jajamens, sånt känner vi igen! Ett annat syfte med trollets intervention är ju att aktivt skapa konflikter. Ungefär som en tonåring som försöker spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom…
  3. Trollet är ofta anonymt – men behöver inte vara det.
    Jag känner till både ett och två trollnamn, fast jag känner ingen av dem, har inte träffat dem i verkliga livet. Enligt Fredrik Wass hänger detta ihop med att vara ett troll mer handlar om beteende, ett sätt att vara, oavsett om man använder sitt eget namn eller är anonym.
  4. Lyckotroll

    Internettroll låtsas ofta vara flera olika personer.

    Trollet framställer sig ofta som att hen är flera personer.
    Känns igen! Jag har fått de mest fantasifulla namn som besökare. Syftet med detta är förstås att få det att se ut som om trollets åsikt är vanlig – alltså att flera/många tycker likadant fast det bara är en enda person.

  5. Du kan inte ”vinna” en diskussion mot ett troll.
    Nej, det är sant. Syftet från trollets sida är ju att skapa en frustration, inte att diskutera. Mitt sätt att hantera det är tystnad.
  6. Att ”mata” trollet hjälper inte.
    Nej för 17! Jag håller med Fredrik Wall när han säger att trollen ska tigas ihjäl. Brit Stakston föreslår att man kan göra en mer övergripande kommentar. Men trollen är tidstjuvar och de skrämmer och vill tysta – gärna med hänvisning till yttrandefriheten, lägger jag till.
  7. Stentroll

    Internettrollen försöker få ner dig på sin nivå.

    Trollen försöker få ner dig på sin nivå.
    Ja – och jag erkänner att de troll jag har råkat ut för lyckades med det en gång i tiden – för så där en fem år sen. Så länge har nämligen jag haft sällskap med ett internettroll, en person jag aldrig har träffat men som har lagt mig till sin dagliga agenda. Snacka om fixering… Brit Stakston säger att trollen vill dra ner mig i gyttjan och dunka mig i huvudet för att jag tänker fel. Precis så är det!

  8. Trollen har ofta nystartade konton.
    Så kan det naturligtvis vara. Men som bloggare har jag råkat ut för åsiktsmaskiner som inte själva har bloggar där det finns all plats i världen att lufta sina egna åsikter. Fast det är ju inte det trollen vill, de vill ju, som sagt, bara frustrera och irritera. Däremot är det vanligt att de ser ut som ägg i profilbilden på Twitter.
  9. webbtroll

    Internettrollen för en kamp mot etablerade medier.

    De för ofta en kamp mot etablerade medier.
    OK, allt som står i tidningen är inte sant. Men… att traditionella medier inte är att lita på tycker internettrollen, inte jag. Alla texter är skrivna av människor och hur noga en journalist är med att verifiera sanningshalten i saker och ting, kolla källor etc varierar. I det stora hela måste vi nog ändå lita på att de allra flesta inte fabulerar.

Tyvärr är det nog så att internettroll alltid lär finnas. Inte blir de snällare heller. De är bara otroligt jobbiga. Men man kan vägra ge dem utrymme. Det är mitt enda råd!

 

PS Även Jerry har läst artikeln och bloggat om den!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ensamt inlägg som ändå handlar om min mamma, min fästmö och en och annan vän samt riksfärdtjänst, krämpor, shopping och mat också.


 

Fotografens skugga

Fotografens skugga.

Idag fick jag ta en promenad på egen hand till Tokerian. Mamma orkade inte. Hon har ont i hela kroppen, men jag är säker på att inget är brutet i alla. Blotta tanken på vad som kunde ha hänt… Jag har varit och köpt en kasse mat till henne så att hon ska slippa gå ut i stormen när hon kommer hem till sitt om ett par dar.

Det blåser ganska mycket här, men inte som det gör nere i Metropolen Byhålan, har jag fått signaler om. Min presenning på ballen* hade lossnat under natten, så jag fick ägna en god stund åt att försöka fästa fast den igen med silvertejp. Silvertejp kan man ha till mycket, inte bara till ögonbryn. (<== internt skämt).

Lövfritt träd mot blå himmel

Det blåste rätt bra idag, men det här lilla trädet har nog nästan aldrig haft några löv.

Igår kväll fick jag ringa om riksfärdtjänsten, för ingen därifrån hade ringt trots att både taxibolaget och chauffören som ska köra ska ringa, enligt pappren. Dessa uteblivna samtal gjorde mamma mycket nervös, så när hon väl har kommit hem ska jag ta ett samtal med hennes handläggare. Det är liksom inte första gången taxibolaget gör fel eller struntar i att göra vad som utlovas. Dessutom kunde de två jag pratade med igår endast hjälplig svenska, vilket jag också tycker är anmärkningsvärt. Om man ska jobba med telefonen som verktyg och ha kontakt med svenska gamlingar bör man nog kunna förstå och tala svenska.

I eftermiddag ska jag åka på ytterligare ett ärende åt mamma innan jag hämtaroch skjutsar hem Fästmön från jobbet. På vägen tillbaka köper jag mat med mig hem – mamma vill ha middag från Chop Chop igen. Jag undrar om jag vågar fota och twittra ut bilder på det som står i min fortune cookie… Nej så här ska det stå: om det står nåt jag tycker är relevant för stunden eller för mitt liv, tänker jag fota det som står i min fortune cookie och twittra ut bilden med eventuella lämpliga hashtaggar. För övrigt tänker jag fortsätta blogga så mycket jag vill och så länge jag har lust. Den som försöker skrämma eller håna mig till tystnad åstadkommer bara det motsatta. För den som gör det är i minoritet. Det har visat sig vara betydligt fler som vill att jag fortsätter att skriva.

I kväll bänkar vi oss flera timmar framför SvT 1 och ser i följande ordning med start klockan 20:

  1. Stjärnorna på Slottet: Rikard Wolffs dag
  2. Den fjärde mannen (tredje och sista delen)
  3. Den unge Morse

Vad gör DU i kväll???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt bra seneftermiddag/kväll.


 

Mamma på Luckan

Mamma fin i håret.

Vi kan ha trevligt tillsammans, mamma och jag. Det finns bra dagar. Det finns dagar när de hårda och kalla tonfallen inte existerar. Vi har haft en bra helkväll. Eller snarare seneftermiddag/tidig kväll.

Först åkte vi till Norrmans skor där mamma i lugn och ro fick prova ut skor. Personalen där är otroligt serviceinriktad och hjälpsam. Det lönar sig – mamma rollade därifrån med två par dojor.

Ett litet ärende hanns med innan jag följde mamma in till min frissa för att hon skulle få håret tvättat och lagt. Sånt kan jag inte. Det blev till och med lite klippning. Medan M började med mamma stack jag ut på ytterligare ett par ärenden. Och träffade på en märklig person som skrämde mig.

Nysnaggad

Nysnaggad Toffla.

Sen blev det min tur. M rakade av mig håret och stoppade sen tillbaka en massa småhår i halslinningen, i öronen och på ögonlocken. Äh, jag skojar bara! Det är ett internt skämt vi har. Jag blev kortklippt och nöjd som vanligt och fick också möjlighet att prova nåt nytt hårklet.

Mamma var snäll och betalade både för sig och för mig. Sen rollade vi in på Luckan där vi intog middag – som mamma också bjöd på.

Det var alldeles för mycket bjudande idag. Dessutom fick jag en extrapeng senare på kvällen eftersom mamma vet att jag har så många utgifter i januari. Just nu kan jag inte ge tillbaka, men snart…

Hemma i New Village gjorde vi kaffe. Mammakusinen B ringde och det är alltid så roligt att prata med henne! Jag är så glad att hon finns för både mamma och mig – förutom för sin stora familj (man, barn och barnbarn).

Jag hann med ett litet samtal till min kära innan mamma och jag satte på TV:n för att kolla Den hattiga fjärde mannen. Anna lät trött och jag förstår henne med det schema hon har just nu. Och dubbla pass i morgon på nyårsafton är väl inte världsroligt, precis, även om det ger bra betalt med storhelgstillägg.

Vi satt och läste en stund innan vi sa god natt, mamma och jag. Jag läser Den tomma stolen just nu som jag har lånat av Anna. Sen har jag nio julklappsböcker kvar av de tio jag fick, men jag har inte bestämt mig för vilken bok som blir den andra i högen jag ska läsa…

Nu har det hunnit bli den sista dagen år 2014. Jag önskar dig ett riktigt gott slut på det gamla året och ett ännu bättre nytt år! Mina tankar går till vännen som är nyseparerad och en annan vän som plötsligt befinner sig i ett inbördeskrig just nu. Jag är orolig för er!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Busters öronJag minns faktiskt inte hur det kommer sig att jag nätshoppade Maria Ernestams bok Busters öron. Men jag tror att det var Bokkvinnan i Östergyllen som hade skrivit om den på att sätt som gjorde mig nyfiken. Det är inte nån helt ny bok – den kom ut redan 2006. Fast det vet väl var och en att den som väntar på nåt riktigt gott, väntar alltid aldrig för länge..?

Busters öron kommer mycket riktigt från Buster. Hunden, som skrämmer flickan Eva så mycket fram till dess att hon tar kommandot och gör nåt förbjudet. Det är då öronen kommer i hennes ägo. Det är dem hon viskar i när mamma inte är snäll och när den stora kärleken sviker. Eva växer upp i ett hem med en självcentrerad mamma och en svag pappa. I stället för att kuvas och till sist gå under bestämmer hon sig för att överleva. När hon fyller 56 år får hon en gammal hederlig dagbok. Hon börjar skriva i den om det hon gjort allt för att glömma. Evas kärlek till rosorna har varit betydligt mer törnefri än relationerna, nämligen…

Den här boken griper tag i mig från första sidan. Den släpper inte greppet om mig, trots att jag fick avbryta läsningen knappt halvvägs för annan litteratur. Det var som att kliva in i en delvis bekant värld och få bekräftat att det inte alltid är barn det är fel på, minsann. Läsupplevelsen är stark och jag tror på sätt och vis att det var bra för mig att pausa en stund. För den berättelse som växer fram är inte bara annorlunda, den är väldigt… mycket känslor.

Du får vara med om en omtumlande historia om du är modig nog att läsa Busters öron. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att känna sig O. O som i Olle.


Jag är trött, trött, trött
ta mig tusan jämt. Och ändå sover jag inte som jag ska, när jag ska. (Det är väl därför jag är trött…) I morse hade jag som ett järnbälte runt bröstet.

När jag kommer hem känner jag mig som världens största O-människa. I kväll tvättar jag rött, jag har duschat och jag ska försöka hinna åka och hämta ett paket i samband med att jag ska hämta hem Fästmön från jobbet. Försöker göra mig synlig inför mig själv.

röd tvätt

Jag tvättar rött.


I morse
skrev jag ett inlägg om att inte passa in. Det känns som om ingen förstår mig. Jo. EN – Anna. Det är bara med henne jag kan känna mig avslappnad och tycka att jag är nån. Hon gör mig till nån. Det skrämmer mig lite, för snart kommer den dan när Anna inte är här.

Och morgonens inlägg… det handlar om att jag känner det som att jag inte passar in nånstans, att jag har känt så hela livet, i alla sammanhang. Varför är det svårt att förstå?

Det känns verkligen som om ingen annan än Anna förstår mig. Det är som att jag inte kan kommunicera – och jag ska ju vara proffs på det! Människor missförstår mig. Det måste ju bero på mig. Jag är en, ”alla andra” är många. Det är nästan så jag börjar tro att jag lider av nån sorts afasi. Ibland kontrollfrågar människor mig saker när jag har sagt nånting. Det är i nio fall av tio feluppfattat. Det är mig det är fel på. Det är jag som inte kan uttrycka mig begripligt. Som inte kan passa in.

Och ändå… I sa att jag var så lugn, fin och pedagogisk idag. La mig på rätt nivå när jag skulle förklara… Jag är visst motsägelsefull. Också…

Jag är en glasfigur – för det mesta. Det borde både höras och synas att jag pratar, men jag har ingen mun, inga läppar understundom. Ingen stannar tillräckligt länge för att ta reda på vad det är jag försöker uttrycka. Människor orkar inte med mig. Jag passar inte in. Nånstans. Jag är en O-människa. Jag orkar inte med människor.

Glasfigurer

Inuti glaset är jag.


Jag försöker bjuda
till. Men att le räcker inte längre. Att försöka vara trevlig och intresserad tjänar ingenting till. Det går ju inte att misstolka vad som avses när man börjar fippla med sin mobil mitt i det jag säger. Det blir så tydligt:

Du är icke önskvärd.

Eller, helt enkelt…

Du passar inte in.

Nån jag träffar varje dag har jag börjat prata litteratur med. Det känns fint. Bra. Men jag kan inte ta mig fram här i livet genom att le och snacka böcker. Det räcker inte.

Definitivt orkar jag inte med några kommentarer på det här inlägget. Jag orkar inte ens försöka kommunicera mer på en stund. Det är som att människor antingen vill äta upp mig eller totalt ignorerar mig. Jag måste ta itu med det här. Nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans TV-höjdpunkt enligt mig: Antikrundan. Denna gång är rundan tillbaka i Halmstad där man har varit tidigare den här säsongen.

vinylskiva Roxette

I kväll fick vi se en fin vinylsamling. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


De här prylarna
i kvällens program tyckte jag var fina:

  • En kvinna kom med en kartong med sex glas. Skorrande berättade hon om glasen som alla var olika. Troligen är glasen från 1830 – 1850 nån gång. Värdet sattes till cirka 300 styck.
  • En kvinna kom med en guaschtavla av Esaias Thorén (medlem i Halmstadsgruppen). Den värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
  • En karl kom med ett gäng serietidningar, bland annat 91:an. En av dem värderades till cirka 3 000 till 4 000 kronor.
  • En man kom med en bonadsmålning som varit i hans familj sen 1800-talet. Bonaderna sätts upp till jul, berättade mannen. 125 000 –         150 000 kronor värderades bonaderna till – de är totalt fyra till antalet.
  • En man kom med en Ming-gubbe som var rätt hiskelig. Gubben var en takryttare med uppdrag att skrämma bort fiender. Värdet sattes till ett par tusenlappar.
  • Två kvinnor kom med en kanna. Kannan visade sig inte vara silver och värderades till endast 500 kronor.
  • En kvinna kom med en stålrörsfåtölj och en golvlampa. Fåtöljen, ommålad, men med originalkuddar, beräknades vara värd 4 000 – 5 000 kronor. Lampan värderades till ungefär 7 000 – 8 000 kronor.
  • En man kom med en tuberkelspottflaska. Äcklisch, tyckte Fästmön och jag. Flaskan värderades till ungefär en tusenlapp.
  • En man kom med ett golvur med en gök. Klockan och verket var från 1700-talet. Uret värderades till 15 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett skåp med ett påmålat troll. Gustaf Tenggren är konstnärens namn. Han började med att ta över efter John Bauer, men hamnade så småningom hos Walt Disney. Skåpet, i jugendstil och troligen gjord till en barnkammare, värderades till 60 000 – 80 000 kronor, kanske 100 000, till och med.
  • En man kom med en fin Severin Nilsson-målning av två barn som åker kälke. Tavlan värderades till ungefär 100 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle igen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, mamma ringde sen, efter ett par, tre timmar. Och nu ska vi inte höras mer förrän i morgon, tack och lov.

För att bli lite snällare vilade jag och lyssnade till Guds ord och en julkonsert från Storkyrkan. Jag vet inte om det hjälpte.

IMG_0554

Hovpredikanten predikar.


Jag har häckat i mitt vilosäte
så nu har jag ont i ryggen. Borde ut på julpromenad, men det orkar jag inte.

Mitt vilosäte

Mitt vilosäte.


Ostarna togs fram
för att de skulle bli mjuka och mogna i värmen. Jag har Whisky cheddar och ädelost och en bit Stilton som söta Fästmön köpte åt mig.

Sen blev det äntligen dags för årets julvärd på Sveriges Television att synas i rutan. Sarah Dawn Finer, denna underbara sångfågel, passar perfekt för uppgiften!

Sarah Dawn Finer

Sarah Dawn Finer, årets julvärd på Sveriges Television.


Tyvärr kom därpå årets julbesvikelse
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. I år har man nämligen ägnat sig åt att totalt dissekera och klippa sönder en av programmets hela två (2) filmer med genuit jultema, I jultomtens verkstad. Filmen är nu helt förstörd. Varför i himlens namn göra detta??? Varför i stället ha kvar filmer som visar…

  • våld (Kalle Ankas fotografiska expedition)
  • vårdslöshet i trafiken (Långben & co på husvagnssemester)
  • barnarbete (Askungen)
  • lyteskomik (Toker i Snövit)
  • så gott som nakna barn (pedofili?) (Djungelboken)
  • brister i livsmedelshygienen (Lady och Lufsen)
  • djurplågeri (Tjuren Ferdinand)
  • kriminalitet (Robin Hood)
  • mobbning av tjockisar (Ralph)
  • ruskiga monster som kan skrämma små barn (Monsters Inc.)

Jaa, jag bara undrar…

Rutig färg i Tomtens verkstad

Konstigt att den rutiga färgen fick vara kvar. Det är väl brott mot verkligheten?


Tur också att den andra juliga filmen
lämnades orörd och att Piff – eller Puff! – fick fortsätta snurra på julgransbelysningen trots att han inte är certifierad elektriker mig veterligen samt busa med hunden Pluto. Djur som bråkar med varandra kan väl anses ganska oförargerliga, eller? (Fan vet…)

Piff el Puff i julgranen

Piff eller Puff med julgransbelysningen. Frågan är om han är certifierad elektriker…


Nu ska jag fixa till min julmat. 

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »