Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘traktor’

Ett inlägg om en eftermiddag på Den Bästa Arbetsplatsen.


 

Gräs

Här ville jag bli omsluten och gömd av gräset.

I eftermiddag kom jag hem, kändes det som. Fast jag kom bort. Eller inte bort – jag återvände till min föreföre detta arbetsplats, den bästa arbetsplatsen jag nånsin varit på. Knappt ett par år blev det här för min del. Nu när ytterligare två år har förflutit bjöd jag in mig till min före detta kollega och fakultetskommunikatör L för en lunch och en guidad visning i den nyaste byggnaden på campus innan höstens studenter anländer. Det kändes som att komma hem så snart jag klev ur bilen…

I samma veva ville jag också hälsa på en vän som började nytt jobb här i måndags. Jag åkte hemifrån före klockan elva och kom inte hem förrän klockan var nästan 16. Den första halvtimmen strosade jag ensam i dyra, men underbara Kunskapsträdgården. Gräset ÄR mycket grönare här! Det var som om jag ville kasta mig i dess famn och be det omsluta mig, gömma mig, för Den Andra Världen. Det var här jag träffade så många underbara, fantastiska och inspirerande människor under två års tid.

Men jag ljuger om jag säger att jag älskade alla då. En kan inte älska alla. En kan inte förlåta alla heller, det kände jag också idag. Fast störst av allt den här dan var kärleken! Det jag älskade mest var vidsyntheten, detta att det var tillåtet att både vara kuf och kompetent på den här arbetsplatsen…

kuf och kompetent

Den här texten satt på kaffeautomaten på Den Bästa Arbetsplatsen.


Den blev så många kära återseenden, 
kramar, handskakningar och skratt att jag glömde ta alla bilder på det nya, såsom jag hade tänkt. Jag får helt enkelt åka tillbaka dit. Snart. Inte vänta två år. Nu ska jag smälta mina intryck, mina inre bilder. Bilder av alla dem jag saknar så det gör ont i bröstet. Du får se på några av de yttre bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tack snälla L, Stephan, Ingridorna, Mariorna, Elham, Raida, Sven, Mickarna, Anki, Lisbeth, Anna-Lena, Elisabet, Jenny, Agnes, Cecilia, Mats, Sofia, Christian, Anders och alla andra som blev glada när vi sågs idag! För en som är fördriven ur paradiset var det fantastiskt att se och känna att ni minns mig med glädje!


PS Om jag träffade min vän
som började på sitt nya jobb i måndags? Jepp! Alldeles innan jag åkte hem hittade jag honom, fikandes, i närheten av dammen på baksidan. Vilken lycklig man!


PS 2 Den bästa arbetsplatsen
heter Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Kolla in SLU:s webbplats här!

Och håll utkik, för en lördag i slutet av september är här Öppet Hus!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett äntligen-hemma-inlägg.


 

Shortsben med strumpor

Skönt att få gå klädd hur fult som helst.

Borta bra, men hemma bäst. Även om borta är hos mamma är det allra bäst att få vara hemma hos sig. Dra omkring i den fulaste utstyrsel som finns, äta när man vill, sova när man vill och så vidare. Det blir ganska ohållbart i längden också när mamma är pratsam och jag är extra ljudkänslig sen en tid tillbaka…

Vägen hem var mycket lång, men inte alltför lång. Dryga 30 mil har jag kört idag. Fast det räcker. Jag är trött i ögon och öron efter att ha koncentrerat mig på körningen. Det var ju inte precis så att jag var ensam på vägarna idag. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa och vansinnigt folk kör… Galna omkörningar, bakdelsnosare, såna som vägrar flytta sig en millimeter när man vill köra om, fortkörare, låååååångsamma förare… Redan på riksväg 50, innan jag hade svängt av mot Örebro, trodde jag att det hade skett en olycka. Köerna var enorma. Det var en traktorj¤$%l som körde först, mitt i vägbanan…

Långtradare

Många såna här var ute på vägarna idag, men traktorerna var långsammast.

 

Fika med glass

Vägfika i Skoftesta.

Vägarbeten är ett kapitel för sig. Vissa vägar blir visst aldrig färdiga. Eller så drar arbetet ut så lång tid att den del som blev färdig först måste renoveras… Vägen jag körde idag har delvis fått ny sträckning, så det var inte alla platser jag kände igen. Men Skoftesta fanns kvar och det var där jag stannade för att ta en kaffe och en Snickersglass – efter att jag hade pudrat näsan (som bubblat sen Askersund, ungefär).

Vädret under resan var sisådär. På vissa ställen regnade det som tusan. När jag äntligen landade i Uppsala var här varmt, men väldigt blåsigt.

Det visade sig att Lucille nog hade sagt fel. Inte kom de hem igår, inte, utan idag. Mina stackars växter hade varit utan vatten sen i torsdags. Men de levde faktiskt allihopa! Redan på torsdag åker Lucille & co på nästa semesterresa. Då ska jag försöka se till att deras växter överlever.

Jag har ringt mamma, jag har ringt Fästmön och jag har sökt fyra jobb så snart jag packat upp min lilla väska, installerat datorn och bytt skrivarpatroner. Här vilas inte på några lagrar! Men om jag känner efter är jag faktiskt rejält trött… Anna och jag ska ses i morgon eftermiddag på stan eftersom vi båda ska ner dit i lite olika ärenden. Jag ska tack och lov klippa mig! Elias hänger med Anna ner och det passar bra för sen går vi alla till Jerrys jobb och busar hälsar på. Anna har en del att fixa med eftersom hon och Elias reser på semester på måndag. Innan dess ska vi också försöka forsla bort lite skräp från Annas hem till tippen. Men kanske att jag tar en tur ut till Förorten redan i afton. Det skulle eventuellt ätas pizza… Och jag har ju inte ätit mer än frukost och en glass. En tur till Tokerian behöver jag emellertid hinna med först, för här finns knappt nåt ätbart skiter jag i. Det sparar jag till i morgon förmiddag. Det finns kanske en skiva rostbröd i frysen eller två… Äh, jag överlever nog!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var ju 50 år innan jag hörde talas om transsexualism.

Orden är bonden Knuts. En gråhårig bonde, märkt av hårt arbete. Och transsexuell. Filmen En bondes längtan är den första i en serie kortdokumentärer med kvinnan i centrum som går på SvT1.

Vi får aldrig se mannen Knut, bara på ett porträtt, som 20-åring. Fyra år senare tog han över sin pappas lantbruk. Och det var först i 50-årsåldern han hörde talas om att det fanns nåt som hette ”transsexualism” och att han själv var transsexuell.

Unde 15 minuter följer kameran Knut närgånget – när han tar traktorn in till stan för att köpa BH, när han går och får hudvård och när han målar sina skitiga naglar. Ända in till doktorn följer kameran och tittaren med. Knut är tydlig med att han vill få könsorganet kapat, men doktorn är ytterst tveksam och i mina ögon tämligen nedlåtande.

Och avslutningsvis säger han:

Pojken Knut är borta. Det enda som är kvar är namnet. Knut. Det vill jag ju fortsätta att vara.

En rörande och naken skildring av en transsexuell bonde. Jag ser med spänning fram emot de kommande sju filmerna i serien!

Missade du En bondes längtan? Titta här!

Svenska Dagbladet har en artikel om Knut Lindgren!

Read Full Post »

Så blev det äntligen dags för Johan att ta studenten! Efter tolv långa år är skolan slut.

Här kommer några bilder från dagen:


I väntan på… vem då??? Syster Frida, mamma Anna, bror John, pappa Thor-Björn, bror Micke med flickvän Elin väntar på första parkett!

                                                                                                                                                        Väntan blev ganska lång, för vi hade åkt till skolan i god tid så vi skulle få parkeringsplats till bilen.


Syster Linn har anslutit från vänster, mormor och Lasse i mitten och morfar tittar in från höger.

                                                                                                                                                         Så äntligen kom de nya studenterna!


”Titta, där är han ju!” Mammas långa arm är längre än lagens?

                                                                                                                                                    Trappan var lite vansklig och studenterna hade fått strikta order att inte hoppa eller så, för förra året kollapsade skiten…


Men här kom Johan helskinnad nerför trappan och det ser ut som om han håller koll på en av tjejerna också.

                                                                                                                                              Studenten är nu officiellt tagen – även på bild!


Äntligen student efter tolv långa år i skolan…

                                                                                                                                                       Johans pappa Thor-Björn var nog rätt stolt över sonen.


Reslig student med randig far – och lilla Elin i mitten.

                                                                                                                                                       Det var många som kom för att gratta Johan på examensdagen.


Från vänster: Lasses näsa, pappa Jerry, Johan och Micke.

                                                                                                                                                            Så blev det dags att hoppa upp på ett flak. För studenterna, alltså. Efter en del spring fram och tillbaka lyckades vi lokalisera vilket flak vår student befann sig på.


Här minsann står han och matchar en tjej i turkost hårband – Johans skjorta var turkos! Mycket sött! 😛

                                                                                                                                                      Men sen hittade han ju MIN favorit som JAG skulle vilja se som svärdotter, fröken Moa!


Fröken Moa!

                                                                                                                                                           Strax for traktorn in till centrum för de sedvanliga varven kring slottsbacken.


Ajöss på en stund!

                                                                                                                                                  Anna, jag och tjejerna åkte hem till Himlen i Förorten för att förbereda inför studentmiddagen.


Johans söta mamma har stenkoll på rostbiffen och allt det andra smaskiga!

                                                                                                                                                         Jag ägnade mig mest åt att smycka ballen*, med viss hjälp av Frida och Linn.


Den 4 juni 2010 tog Johan studenten. Ingen kan väl missa det?!

                                                                                                                                                       Vid 15.30-tiden kom Johan hem tillsammans med mormor, som varit snäll nog att hämta upp honom i stan. Alla var verkligen vrålhungriga och här har man börjat bänka sig.


Anna öppnar det starkaste vi serverade idag, lättöl, medan Johan ser helt utsvulten ut. Systrarna har redan börjat äta.

                                                                                                                                                       Johan visade att han faktiskt lyssnar på goda råd ibland – särskilt när det gäller slipsen!


Snaran stoppades in så den inte skulle bli nerkladdad av potatisgratäng.

                                                                                                                                              Vardagsrummet intogs av The Ahlins inklusive Elin.


Pappa och bröderna tittar in i kameralinsen, medan Elin fyller på sitt glas.

                                                                                                                                                            I köket var det somliga som lämnade sina platser då och då, men Johan och mormor satt kvar och skålade.


”Skål pårej, mommen!” Johan var den enda som hade fått procent innanför västen, så att säga.

                                                                                                                                                     Stackars mormor skulle sen ut till NÄSTA student på landet. Hon undrade om hon kunde få ner ens en liten smula till…

Jerry och Elias var lite sena på grund av allt ståhej på stan, men till slut fick grabbarna O också lite mat i sig. Här kikas det på presentbordet.


Johan vet inte riktigt vilket paket han ska öppna först. Jerry ser ut att tänka: ”ALLA!”

                                                                                                                                                      Jobbigt att vara i centrum och alla står och tittar på en när man ska öppna presenter…


Johan börjar med nåt paket modell mindre.

                                                                                                                                                        Det var väldigt fint innehåll i alla paketen, bland annat bestick, en fin karaff, Lasse Åberg-glas, plånbok, biobiljetter, en ny skrivbordsstol (att inhandlas senare) och ett halssmycke i guld.

Snälla mormor hade ordnat en fin tårta också.


Vit marsipan i studentmössetårtan!

                                                                                                                                                         Vi hoppas och tror att Johan var nöjd med sin dag.


”Studenten har du inte tagit, lille farsan, men det har jag!”

                                                                                                                                                               Och kvällen är inte slut än. Förhoppningsvis händer nåt spännande i afton, nåt som vi 40+-are inte behöver få veta allt om på en blogg nära dig. Även om vi är nyfikna…

                                                                                                                                                    *smycka ballen = utsmycka balkongen

Read Full Post »

I natt sov vi med takfläkten på. Det hjälpte något. Men det är verkligen otroligt varmt… Även i morse hördes den lilla traktormannen ivrigt trampande utanför på asfalten, men idag hade hans pappa (för jag tror att det är pappan) inte släppt ut honom förrän halv nio. Och det är ju överkomligt trots att Fästmön har semester. Vi har ju liksom lite att pyssla med…


Varje morgon jag hör en sån här utanför fönstret har jag god lust att leta upp en större variant och köra över nån med den… (Nåt jag naturligtvis ALDRIG skulle göra i verkligheten, men…)

                                                                                                                                                            Idag blir det en snabb tur in till stan där Anna har ett ärende klockan tolv. Efter det ska Clark Kent* få en dusch, för han blev inte riktigt ren från fiskmåsarnas toalettbesök i helgen, trots att jag handtvagade honom på plats.  (Vilket var svårt eftersom mamma inte längre har nåt garage med vattenslang och brunn…). När Clarkan är ren blir det att fara i sporrsträck till Stormarknaden där mat och dryck till studenten ska inhandlas.


Detta kan vara en av de skyldiga som sket ner Clark! Fyyyyy!..

                                                                                                                                                          Vi tar med oss kylväska och klampar till Stormarknaden, för jag måste in och packa ihop lite grejor jag ska ha med mig. Vi sover nämligen i Himlen i Förorten i natt, för i morgon bitti ska jag ju skjutsa in den blivande studenten ganska tidigt för fotografering. Efter den resan far jag hem till mig själv och klär om – det blir enklast så. Måste stryka min nya piké också som jag tänka klämma mig i. Ibland skulle det onekligen vara enklare att ha ett ställe att bo på, men jag vill att Anna och jag bestämmer det själva och inte påverkas av vad andra tycker och tänker. För min del handlar det om att jag måste ha ett jobb först, jag vill inte vara nån belastning för nån.

För övrigt funderar jag på hur människor är funtade när de vet att de inte är välkomna och ÄNDÅ hälsar på. Skulle du göra så??? Kommentera gärna den som kan!

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min biiiiil

Read Full Post »

Dags för veckans plus (mys) respektive minus (nys)!

                                                                                                                                                           Mys

  • Hemma med Fästmön igen!
  • Restaurang Tzatzikis uteservering
  • ALLA rara som bryr sig när jag skriver kryptiska inlägg
  • Värmen är på gång igen!
  • Studentfirande på fredag!

                                                                                                                                                        Nys

  • Annas förkylning och hosta
  • Envisa människor som hänger sig kvar fast de inte är välkomna
  • Inga svar på sökta jobb samt dåligt utbud av lediga jobb
  • Min feta mage (som bara växer och växer…)
  • Att inte kunna planera, tänka på semester, känna glädje inför sommaren…
  • Den som släppte ut sin unge skittidigt i onsdags morse! Ungen åkte traktor med plasthjul på asfalten. Need I say more???

Read Full Post »

Older Posts »