Ännu en fri dag

Ett inlägg om en ny, ”ledig” dag.

---

 

Här satt jag och njöt igår kväll en stund av åsynen av mitt nya golv.

Det är ganska märkligt, egentligen. Idag är det den här veckans andra, fria dag och jag har haft fullt upp båda dagarna. Igår blev det ju en tur till IKEA och Himlen och sen balltrallade* jag. Kunde sitta en stund i en ballestol** och njuta av åsynen av mitt fina golv innan det blev för kallt. Jag kröp upp i soffan och kollade lite på TV. Sista avsnittet av Jonathan Creek var det enda som var sevärt, enligt mitt tycke. Regnet kom och det smattrade sövande så jag somnade runt midnatt, halv ett.

I morse väcktes jag av barnskrik klockan 6.14. Det tog en evig tid innan en av föräldrarna… nä, inte gick upp och tröstade eller tog upp barnet utan skrek tillbaks! Alltså jag har inga egna barn, men jag tror inte att det hjälper att skrika åt skrikande barn. Ungefär lika lite som det hjälper att tiga och ignorera skrikande barn, en metod som vissa andra använde. Så småningom tystnade både barn och vuxna och jag somnade om. Ytterligare två timmars sömn blev det. Sen skuttade jag upp och tryckte på kaffeperkolatorn och la mig och läste i sängen medan kaffet puttrade.

Pippi Långstrump – som jag tycker att hon ska stava sitt namn OCH se ut.

Kranvridarna är en lustifik bok och jag skrattar bitvis – samtidigt som jag irriterar mig på korrekturfel. Jag tror till exempel inte att de på Saltkråkan AB är så glada över att det refereras till en av Astrid Lindgrens figurer som Pippa, inte Pippi…

Idag, denna andra lediga dag, har jag ägnat morgonen åt att städa. Gjorde en liten paus i fejandet och upptäckte då ett nödrop från Fästmön på mobilen. Vi får se om jag måste göra en akututryckning. Jag tog en dusch och tvättade håret emellan. Hittade nån sommarkräm med oliv och citrus i som jag smorde in mina torra lemmar med. Nu går jag omkring och luktar… inte jag. Notera att jag skrev lukta, inte dofta.

Nu är det dags att sätta lite fart igen. Förutom att jag ska städa klart, ska jag ringa mamma och hämta Anna från jobbet klockan 16. Passar på att handla lite då också, för idag måste jag nog äta middag. Har huvudvärk som heter duga och mår illa, antagligen för att jag inte åt nåt vettigt igår. Och resten av kroppen, främst rygg, ben och fötter, känns av rejält efter trallandet, kan jag meddela. Jag går som en 102-åring… Vidare har jag lite annat att fixa med som inte kräver så mycket kroppskraft, tack och lov, men jag behöver engagera min hjärncell. Eftersom jag inte riktigt vet hur den här dan blir nu, kanske det får anstå till i morgon.

*balltrallade = la trätrall på balkongen
**ballestol = balkongstol

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

God och glad… Nåja…

Tackar som frågar, jag klarade både dusch utan pall och färden till soprummet med alla fem soppåsarna. (Nej, jag vet. Inte en jävel har frågat hur det gick. Men det skiter jag i.) Dessutom klarade jag av att forsla in pallen i lägenhetsförrådet. Det går framåt. Nu ska här bli friskt! 

Ute i soprummet ringde mobilen. Det var en blivande jobbarkompis och vi pratade riktigt länge. Synd bara att jag inte är på plats på måndag när h*n börjar, men på fredag ses vi och då har jag lovat att bjuda på lunch!

Jag fick räkningen för min gamla mobil idag. Jag har kvar abonnemanget och håller mobilen laddad, men kollar den typ en gång i veckan. Nu är det ju tjänste-iPhonen som gäller – tills vidare. Min anställning löper ju endast till den 31 mars, så sen måste jag kanske köpa en ny privat mobil. Hur som helst, räkningen var på 68 spänn – varav 19 kronor var faktureringsavgift. Telia i ett nötskal! Jag fattar fortfarande inte varför man inte kan slå ihop mobilräkningen och räkningen för den fasta telefonen när båda abonnemangen är hos Telia. Den fasta telefonen har jag autogiro på och det är bekvämt. (Nu ska vi se hur lång tid det tar innan nån från Telia tittar in här och kommenterar!..)

Idag kom Uppsala-Tidningen. Uppretad som jag var efter mobilräkningen fortsatte jag att irritera mig. Denna gång på Uppsala kommun som hade nån sorts uppfostrande notis om hur man ska köra i en cirkulationsplats, i dagligt tal benämnd rondell. Majj gadd vilket språk! Och dessutom, snacka om att behandla trafikanter som om de är precis dumma i huvet! Den som har körkort har ju till exempel både pluggat och skrivit teori samt gjort en uppkörning. Men det klart, det är ju allmänt känt att folk inte kan köra i rondeller. Kanske nåt för bilskolorna att ta fasta på så slipper kommunen komma med pinsamma pekpinnar! Nej du, hade ni anställt mig hade jag inte släppt igenom sån här illa formulerad… skit, rent ut sagt!

Är trafikanter helt obildade? Ja, kommunen tycks tro det.

När Fästmön kom hem blev jag strax glad igen. Anna var kaffesugen och tog en macka till, jag hade nyss ätit nyponsoppa. Men jag grävde fram två kexchoklader ur mina gömmor – för såna blir man ju god och glad av, har jag hört.

God och glad blir man av denna.

I kväll blir det Annapannas kycklingköttbullar, sås och potatis till middag. Jag åt ju inte så många bullar till jul, så det finns kvar och räcker till oss båda. Sen blir det lite TV, bland annat sista delen av Blechley circle och en film. Somliga ska upp tidigt i morgon bitti – och jag med eftersom jag skjutsar, men jag kan ju gå och lägga mig sen igen. Det är helg, kära läsare, och då jobbar Anna – i alla fall varannan. Jag blir oerhört trött på alla som gnäller på sina arbeten. Var glad att du har ett jobb, för fan! 

Helg = sex?

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Morgonstund har oborstad mund

Det var lite svårt att sova i morse. Före klockan sex tyckte TomteTofflan att det var dags att vakna. Men det var det ju inte, inte på självaste julafton! Lyckades somna om efter en god stund och sov tills klockan var över nio. Fästmön hade då viskat dagens första

God Jul!

per sms.

Jag konstaterade att jag har en väldig massa julklappar under min lilla sockertoppsgran… Fast jag fick ingen julstrumpa av Tomten i år, det var tredje gången på alla dessa år. Konstigt… men jag har väl inte varit snäll.

Så många klappar!

Däremot upptäckte jag att visa klappar var magiska, de hade börjat öppna sig själva…

Ett självöppnande paket?

Lokalblaskan var lovande tjock idag. Jag trodde att det berodde på att den inte kommer ut på ett par dar nu. Men se det var mest reklam. Och hela första delen var gjord av ungdomar. Kändes inte som om jag var riktigt rätt målgrupp, så den delen gick snabbt att bläddra igenom.

Tjock, men inte mycket intressant att läsa.

I del två kom Di Gamle journaliströvarna journalisträvarna igen. Fast nog heter det väl

kacka i eget bo

och inte

kackla i eget bo?

Eller..?

”Kacka i eget bo” heter det väl?

Inte var Di Gamle bättre på att skriva än de unga heller. ”Våran” är för bövelen talspråk! Sååå pinsamt, sååå pinsamt!

”Våran” är för bövelen talspråk!

Medan jag läste och irriterade mig kokade jag tre ägg – ifall jag vill ha ägghalvor sen.

Tre kokande ägg – ett för varje juldag.

Utanför köksfönstret snöade det. Inte en människa syntes till, det är helt dött här i New Village.

Helt dött i New Village. Det är naturligtvis mina tre gröna fingrar som syns i bild. Hela jag är en jävla Alien, känns det som idag.

Framåt förmiddagen plingade det till i telefonen. Det var faster E, 95 bast, som ringde för att önska god jul. Vi hade lite svårt att prata, jag med min harskliga röst och hon med sin dåliga hörsel. Men jag blev väldigt rörd och glad att hon ringde.

Klockan fem i elva var det dags att titta på julfredens utlysande i Åbo. Det såg väldigt kallt ut, men freden utlystes utan mankemang.

Julfreden blev utlyst i Åbo i år igen.

Efter detta var det överenskommet att mamma skulle ringa, men det gjorde hon inte. Gissningsvis är hon sur för att jag inte orkade prata med henne igår. Så jag ringde i stället. Jag orkar inte med sura människor idag. Det visade sig att mamma hade besök av Tomten i Motala, det vill säga vännen FEM, som var där med julklapp.

Jag fick prata lite med FEM och det var gott att höra en positiv röst när alla andra, inklusive jag själv, är så jävla negativa jämt. Mamma är helt klart sur för hon ältade att hon inte vet när hon kan ringa och när jag orkar prata med henne. Jag försökte förklara att jag var väldigt trött efter utflykten igår eftermiddag, men det är som om hon inte vill förstå. Överenskommet IGEN blev att mamma skulle ringa när FEM hade åkt. FEM skulle hämta sin egen mamma klockan halv tolv. Mamma har fortfarande inte ringt och nu skiter jag att höra av mig. Jag orkar inte med sånt här.

Roligast hittills idag har varit denna teckning, publicerad i lokalblaskan:

Dagens roligaste hittills.

Nej, man får inte roligare än man gör sig och jag kan ju göra mig jätterolig om jag bara vill.

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

En sista jobblunch på ett tag

Idag blev det en sista jobblunch – på ett tag. Det blev en snabbis, bestående av räksallad med extra oliver samt bröd till.

Räksallad till lunch. Med extra oliver…

Jag lunchade ensam idag. Det är ovanligt – om jag inte har bråttom eller lunchar på thaistället. Blir det thaistället käkar jag helst i sällskap av min bok på gång. Snart har jag varit här i sex månader. Jag har gjort många nya bekantskaper, fått en del nya vänner. Men jag har också fått en riktig kompis på jobbet. En person som jag kan samtala lågt med om allt och ingenting. På jobbet. Tänk att jag kan få kompisar, jag som är så elak…

Elak i tanken var jag när jag lunchade idag:

• irriterade mig på somligas typade beteende
• stördes av en person som talade alldeles för högt och lät som Maud Olofsson
• blev nyfiken på en person som lät som smyckesexperten i Antikrundan (men hoppas att det inte var han, för SvT vill ju ersätta alla experter som frilansar med… Anne Lundberg…)

Men värst av allt var inte det jag gjorde i tanken. Jag gjorde nåt i handling också. Jag gjorde FEL idag. JAG gjorde fel. Jag. Fel. Vad jag gjorde? Tja…

jag slängde brännbart bland matresterna och matresterna bland det brännbara

Dags för semester… (Det rimmar på matrester. Nästan, i alla fall.)

Read Full Post »

Hänt sen sist: Blomsterprakt, olyckor och lite mat

Några timmar idag ägnade jag åt att handla med min lilla mamma så hon inte ska sakna nåt meddetsamma. OCH så att hon fick sig nåt att äta till middag idag. Vidare var vi och köpte blommor till graven och till mammas balkong. Just när vi skulle åka från affären upp till kyrkogården började det regna. Trots att jag försökte förhala det hela i hopp om att regnet skulle avta, blev det inte så. Inte riktigt, i alla fall. Så det slutade med att mamma fick sitta kvar i bilen medan jag gick ner till graven och satte några rosa nejlikor i en vas.

Tagetesen var fortfarande fin, men pappa fick nejlikor idag till minne av den 24 juli för fem år sen när han gick bort.

                                                                                                                                                               Motala kyrkogård är allt annat än tillgänglig, kan jag argt meddela! Det finns inte en chans att gamlingar och personer med rörelsehinder kan ta sig till vissa gravar utan fara för liv och lem. På sina håll har man nämligen antingen stentrappor eller branta slänter. Idag hade mamma slagit ihjäl sig (på kyrkogården…) om hon hade försökt sig på att ta sig ner för de fyra branta slänterna till pappas grav. Gräset var snorhalt (ursäkta uttrycket!) av regn. Skitdåligt, Motala griftegårdsförvaltning!!! Man undrar hur ni skaffar era ”kunder”…

Mina två före detta balkonglådor – vi får ju inte ha såna i vår bostadsrättsförening – bor numera hos mamma. Jag satte upp dem och ställde ner tre röda pelargoner och två blåa lobelior i varje. Det blev riktigt fint och mamma blev nöjd! Tyvärr glömde jag att ta en bild på dem, så här kommer i stället en närbild på pappas nejlikor.

Nejlikor till pappa i närbild.

                                                                                                                                                               Clark Kent* och jag åkte nån gång mellan halv två och två på eftermiddagen. Det brukar ta cirka tre timmar att köra. Idag tog det fem. När jag gav mig iväg var det solregn. Det sägs bringa tur. Men jag vet inte om jag tror på det… Det första som hände var att jag fick ett stenskott på framrutan som jag antagligen måste göra nåt åt. Fast värre var nog att det vid avtagsvägen till motorvägen mot Örebro hade skett en trafikolycka. Detta innebar att jag och många andra fick ta en lååång omväg. Det var väl i och för sig irriterande, men mina tankar gick mer till dem som varit med om olyckan. De som kanske inte kom fram till sitt slutmål.

Trött och i behov av en toalett stannade jag sen i Skoftesta. Passade på att äta kycklingfilé med vitlökssås och strips och irritera mig på stillösa förbipasserande. Eller vad sägs om

1. en man i blåa shorts, svarta gympadojor och vita tubsockar med Intersport-tryck?
2. en kvinna, i gröna byxor med resår och ett traktordäck större än mitt, som åt med öppen mun?
3. en man med svarta mjukisbrax med snöre i midjan, byxorna uppdragna till halsen och blåa foppatofflor?

Jag ryser! Själv var jag som vanligt klädd i jeans och tjockis-svart t-shirt samt jätteslitna svarta sandaler. Maten var för övrigt god, se själv:

Mat on the road.

                                                                                                                                                              Jag rullade in i Uppsala nån gång mellan halv sju och sju. Slog mamma en signal efter att jag fått in alla grejor och Fästmön fick ett sms. (Jag ringde lite från vägen – JA, jag har blåtand!) Jag ska ringa henne efter Morden i Midsomer – om vi nu orkar se på dem. Det är säsongsavslutning i kväll.

Nu ska jag hänga en maskin tvätt som jag sparkade igång så snart jag kunde. I morgon väntar ytterligare tvätt och städning. Jag måste dessutom jaga nån som kan svara på en fråga om a-kassa, försöka fixa en tid hos optikern (trots att jag inte har råd, men nu ser jag inte!) samt kolla upp det där med stenskott. Alltid är det nåt..

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »