Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överdriva’

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.


 

Katthalsband bling bling

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Toffelklädda fötter

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

  • ett större hem
  • mer pengar
  • större möjlighet att göra renoveringar
  • en mer välvårdad trädgård
  • ett roligare och mer aktivt liv
  • ett bättre läge
  • möjlighet att resa mer
  • ett lyckligare liv
  • ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Grillrök

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

VA? Träningscykel och grill på uteplatsen? Lite väl tidigt för det, va' ..?

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)


Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!


*ballen = balkongen

**ballar = balkonger
***allar = altaner

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att utsätta sig för läskiga saker.


Uppdaterat inlägg:
Thank God, jag får sällskap på mässan! Men jag ska fortfarande klara bussresan in…

_________________________________________________


Idag ska jag göra nånting
som jag tycker är riktigt hemskt. Men det är genom att tänja sina gränser och utmana sina förmågor som man tar sig fram här i livet. Om inte annat så stärker det ens självkänsla – om och när man klarar av saker och ting.

Först ska jag ta bussen in till stan. Ensam. Bara det i sig är hemskt fruktansvärt. Det är extra hemskt fruktansvärt just nu eftersom jag inte är den glada prick och stålskodda toffla jag under andra omständigheter är. Jag får därför resonera allvarligt med mig själv och pedagogiskt säga att

Nej, det är inte troligt att jag avlider under bussfärden.

Och…

Ja, det kan vara så att nån kommer och sätter sig bredvid mig. Jag smittas antagligen inte av nån dödlig sjukdom för det.

(Jag överdriver lite för att det ska bli tydligt och för att du ska förstå ett uns av hur det känns.)

Skagenbuss

Önskar att det vore bussen till Skagen i stället…


Mitt mål idag
är att gå till en rekryteringsmässa som Arbetsförmedlingen arrangerar. Jag har varit på liknande mässor tidigare – och de är bara hemska. Men då hölls mässorna på en stor idrottsanläggning här i Uppsala, idag är det i Arbetsförmedlingens ganska nya lokaler. Kanske blir det bättre. Men mina minnesbilder av den senaste rekryteringsmässan var…

  • busslaster med ungdomar skeppas dit
  • jag är inte yngst (litotes…), men jag har inget sällskap
  • ungdomarna är inte blyga
  • jag skäms över att vara där
  • ungdomarna når fram till rekryterarnas bord
  • jag tycker att det är oartigt att trängas

Och så vidare, och så vidare…

Man kan undra varför jag åker dit, egentligen. Ja dels är det, som sagt,

  1. för att utmana mig själv och utsätta mig själv för sånt som jag tycker är jobbigt.
  2. Dels är det förstås för att jag nånstans hoppas på att nån arbetsgivare ska vara intresserad av mina kompetenser
  3. Bara lite grann är det för att jag ska kunna skriva detta i nästa aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen…

Känslan av utsatthet ligger hos mig själv. Jag tycker, i ärlighetens namn, att det är förnedrande att delta i sånt här. Mina kompetenser borde vara eftertraktade och efterfrågade ändå. Jag älskar ju att jobba, jag älskar dessutom att jobba hårt. Och inte behöver jag ha så hög lön heller, bara så jag går runt och får lite över. (Allt över a-kassans 9 900 kronor är som miljoner i mina ögon…)

Rött lönnlöv bland gröna i träd

Utsatt!


Mässan är i eftermiddag,
mellan klockan 12 och 17. Jag tänkte inte hänga på låset, utan gå dit nånstans mitt i. Det hålls också seminarier där, men inte nåt som intresserar mig eller tangerar mitt yrkesområde.

Jag har nu därför förmiddagen på mig att stressa upp mig leta nya jobb att söka. Igår hittade jag en riktigt intressant tjänst, som jag sökte. Tjänsten har kopplingar till mitt förra arbete, kan man säga. Ett viktigt och engagerande uppdrag i denna tidsbegränsade anställning (ja, tyvärr tidsbegränsad, men ändå intressant nog att söka).

I övrigt är dagen grå och ser kylig ut. Jag måste fundera ut vilken jacka och tröja jag ska ha, för att gå till en rekryteringsmässa iförd en jacka med trasig dragkedja känns inte OK. Dunjacka är för tidigt att använda och det är dessutom fem plusgrader just nu. Jag har en tunn höstjacka som är OK, men jag måste leta fram en snygg tröja att ha över min kortärmade piké. Jag har massor av snygga kortärmade pikétröjor – men inte lika många snygga, varma och långärmade tröjor…

SLUtröja  m rosa tryck

Denna, kanske? Äh, den är inte ens min. Jag såg den på en loppis en gång.


Nattsömnen har varit god
och näringsrik. Jag skrattade mig till sömns åt prällen Geraldine i Ett herrans liv igår kväll. Hon hade en älskare på besök… Kan meddela att man mår betydligt bättre av att somna till en rolig fiktiv präst än mord och elände i nåt gammalt CSI-avsnitt!..

I morse bäddade jag medan kaffet perkolerade och så har jag beställt varor från Apotea samt lämnat ett mycket positivt omdöme om sagda näthandel! Man kan till och med hämta ut på sina recept här, med e-legitimation, och få personlig rådgivning av den uppringande farmacevten! Tips till dig som inte kan eller vill eller har svårt för att ta dig till ett apotek!

Vad ska DU utsätta DIG för idag då? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är, som bekant, nyfiken!

Och… ja just det! Antalet besök på den här bloggen har nyligen passerat 800 000. Det tackar jag för! Varje besök är en pinne (och vad det betyder håller jag för mig själv).


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar lite samt berättar om sina datorvanor.


Baskat!
Jag har fått ont i axlarna! Främst min vänstra, den som jag opererade hösten 2006. Antagligen bar jag för mycket i lördags, typ inte helt nya datorer, med rem över axeln. Det räckte. För övrigt har jag nog suttit lite för mycket vid mina datorer och det påverkar säkert. Jag ändrar mina datorvanor ständigt! Den här veckan har jag tillgång till lokalblaskan i pappersform, så då läser jag inga tidningar på nätet under frukosten hemma. Nej, städat och fint sitter jag vid köksbordet och äter min fil och läser. Men det går fort att läsa lokalblaskan, eftersom den alltid innehåller dubbelt så mycket sport, minst, som kultur, samt TT-nyheter och notiser jag kan läsa var som helst. Så strax sitter jag vid Storebror.  Kollar in bloggen och Twitter samt tittar om jag har fått några mejl. Passar samtidigt på att kolla att Storebror lever och mår bra.

Storebror
Storebrors skärm och tangentbord. Storebror själv syns inte.


I morse var jag sen.
Jag skrev nämligen färdigt ett inlägg på Storebror, publicerade, pingade och allt. Sen behövde jag gå på toa. Jag har inte varit på toa sen i lördags, så det gick inte fort, kan jag meddela ifall du ville veta. Hade tur med minimala bilköer till jobbet. Förhoppningsvis cyklar många i stället för att trängas med mig på vägarna om morgnarna.

Idag är det tisdag och då jobbar jag för institution 1. Där har jag en laptop som inte är särskilt snabb. Den laggar rätt rejält, så det är ganska frustrerande att skriva nånting på den eftersom texten tar en halvtimma att synas (jag överdriver liiite). S skulle titta på den för två veckor sen och troligen installera om. Jag betvivlar att så har skett. När jag kom idag hade dessutom Nån suttit vid min dator. Det tog evigheters evigheter att bara starta, för jag fick först leta efter mitt trådlösa tangentbord som Nån inte hade lyckats få fart på. Moahahahahaaaa… Jag sa till M, som jag delar kontor med idag, att jag har extrem bacillskräck så det var bra att ingen kunde pilla så mycket på mina tangenter. (För att få igång det trådlösa tangentbordet måste man trycka en viss tangentkombination eftersom det går på batteri. Och batterierna behöver vila när jag inte skriver.)

Veckans övriga dagar jobbar jag för institution 2, vid en stationär dator som är kvick och bra, trots att jag är slarvig med att lämna saker på datorskrivbordet. Även där har jag ett trådlöst tangentbord, men också en trådlös mus. Trådlös mus har jag även hemma till alla datorerna. Det funkar bäst för mina axlar. Som jag nu ändå har fått ont i. (Ville bara säga det en gång till så att du noterar det.)

skrivbordslunch
Skrivbordslunch vid datorn på institution 2. Det händer ibland…


Igår kväll var det så behagligt väder
att jag bara kollade lite snabbt på Storebror. Sen torkade jag av ballemöblerna, fällde ner markisen och satte mig att läsa ut min bok på ballen. Det var ljumma vindar och jag kunde faktiskt sitta där riktigt länge och koppla av. Dessutom åt jag lite grillad kyckling som var kvar (fast den åt jag i köket, ville ju inte visa talgoxarna, som brukar boa på ballen, att jag är ett monster som äter deras kompisar). Skötte mina sysslor som lägenhetsvakt och hämtade post och vattnade. Testade hur det var att befinna sig på en inglasad balle. Rätt OK, faktiskt! Ljuden utifrån blev rätt dämpade. Men inga gardiner satt uppe så det blev ganska varmt den lilla stunden jag var där.

Jag väntar på två spännande böcker som jag ska recensera här, men eftersom jag läste ut den skönlitterära boken jag hade på gång tog jag en ny. Det blev en av mina födelsedagsböcker, jag fick ju en fin och bra hög.

När solen sjönk ner bakom husen gick jag in och startade Lapdancen i vardagsrummet. Satt en stund vid den innan jag skulle se Hannibal på Kanal 5. Trodde jag. Jag hade läst om att serien inte hade haft tillräckligt med publik och gillande från densamma så att den skulle läggas på is. Men jag trodde ju inte att det skulle ske omgående! Det kändes lite snopet. Dessutom tycker jag att den var läskigt bra. I stället var det säsongspremiär för CSI NY. Tycker de där CSI-serierna har gått i evigheters evighet nu och börjar nästan bli lite trött på dem. Hade därför programmet på, men satt mest vid datorn.

Kröp så småningom till kojs och sov med öppet fönster i natt. Och sov gjorde jag. Hela natten! Tror det var den friska luften som gjorde det! Och kanske tanken att jag skulle jobba på institution 1 idag. Då brukar jag sova gott.

I morgon blir det avtackning för B här på lunchen, så då tänkte jag smyga upp. Annars går det hela mest sin gilla gång just nu. Folk planerar för semester, jag planerar för arbetslöshet. Gnäll, gnäll, gnäll.


*ballemöbler = balkongmöbler

** ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns säkert fler än jag som har råkat ut för riktiga mardrömsintervjuer när jag har sökt nytt jobb. Vid ett tillfälle fick jag frågan om jag hade gjort bort mig ordentligt nån gång i ett jobb – och jag kunde inte komma på ett enda tillfälle! Men visst har jag gjort dumma saker i jobbet – det har vi väl alla! Kanske det faktum att det stod still i huvudet gjorde att jag inte fick nåt nytt jobb…

Idag fick jag ett nyhetsbrev i inboxen från ett bemanningsföredag. Där hittade jag bland annat åtta tips på hur man kan rädda en anställningsintervju som är på väg att gå åt skogen. Jag tänkte gå igenom dem, punkt för punkt, här nedan och samtidigt servera lite egna tankar och råd utifrån mina erfarenheter. Jag hoppas att du lämnar dina tankar i en kommentar!

  • Råd nr 1 är att erkänna direkt om du överdrivit din kapacitet i cv:et och blir påkommen av rekryteraren. Jaa… Jag skulle ALDRIG överdriva min kapacitet eller ljuga om det som finns på mitt CV. Det tycker jag är en grund för att lyckas. Men… däremot är jag känd för att underdriva min kompetens…
  • Råd nr 2: Om en fråga som du omöjligt kan svara på dyker upp är tipset att resonera högt kring frågan – det ger intryck av att ”du är hemtam med begrepp och terminologi”. Det var just detta jag tabbade mig på när jag inte kunde svara på frågan om jag gjort bort mig ordentligt nån gång… Mitt råd är att du ska vara beredd på knepiga frågor där inte bara din förträfflighet lyfts fram. Den vanligaste är väl att man ber dig nämna dina dåliga sidor. Ha lite sånt i bakfickan, men låt det inte dominera!
  • Råd nr 3: Be om ursäkt direkt om du av en händelse råkar svära eller kläcka ur dig någon annan groda under anställningsintervjun. Ja för svära ska man inte göra på en anställningsintervju!!!
  • Råd nr 4: Hojta till bums om rekryteraren tilltalar dig med fel namn. Men sköt det här snyggt, så uppfattas det sannolikt som att du bara värnar din identitet. Fast det låter ju lite motsägelsefullt att man först ska hojta till, sen sköta det snyggt. Det här har aldrig hänt mig, men om det skulle hända, skulle jag nog direkt skjuta in mitt rätta namn. Dock inte hojta…
  • Råd nr 5: Låtsas som det regnar om rekryteraren påstår något som du vet inte är sant. Risken är nämligen stor – enligt artikeln – att du sorteras bort om du insinuerar att rekryteraren ljuger. Eh… jag har gjort misstaget att påpeka att annonsen för jobbet innehöll korrekturfel. Det var nog inte bra att säga…
  • Råd nr 6: Vänta med att svara på kniviga frågor, som till exempel om du väntar barn. Det där låter bara urknäppt för mig, för jag tycker inte att graviditet är en knivig fråga. Om man inte säger nåt om det vid intervjun utan först när man har anställts, vilket förtroende får man då? Har man provanställning, vilket blir allt vanligare idag, är det ju ännu dummare! Däremot kan jag tänka mig att be om en stunds betänketid vid riktiga, svåra frågor som har med jobbets innehåll att göra eller liknande.
  • Råd nr 7: Stäng av mobilen. Det här är så självklart! Man ska inte bli störd av sin mobil. Tyvärr gäller inte alltid samma för den som intervjuar. Det är störigt, tycker jag.
  • Råd nr 8: Hamna inte i baren med rekryteraren som grande finale på intervjun – föreslå i stället att ni fortsätter diskussionen på ett kafé. Varför ska man överhuvudtaget fortsätta intervjun efter intervjun, så att säga? Nej, då får rekryteraren ringa för att ställa kompletterande frågor eller be dig komma tillbaka för en andra intervju, tycker jag.

Många av de här råden tycker jag att man ska tänka på före intervjun, redan. Det handlar inte om att rädda en situation utan att tänka efter före, anser jag. Men vad tycker du? Och har du några bra råd för att rädda en anställningsintervju som är på väg att paja???


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Andra semifinalen

Livebloggen är avslutad, men du kan självklart fortfarande kommentera!


I morgon torsdag kväll är det dags igen.
Klockan 21 visar SvT1 den andra semifinalen till Eurovision Song Contest 2012. Jag tänker, precis som igår sist, liveblogga, eftersom jag är mycket elakare bättre på att kommentera än Edward och Gina (i alla fall Gina, bloggerska där, gå hem och skriv lite i stället).

Jag minns att jag gillade Serbiens låt för det vemodiga, Estlands låt likaså. Annars kan vi förvänta oss mest tråkiga låtar och konstiga utstyrslar, precis som i första semin. Det ska bli intressant att höra hur många som kan sjunga i den här semifinalen…

Sverige är ju med här och tävlar om en finalplats och det tror jag nog att hon får, Loreen. Men jag gillar inte låten särskilt mycket och är inte överdrivet förtjust i artisten heller, så nåt större viftande med svenska flaggan blir det inte från min fåtölj. För Loreen är ju en sån där Idol-broiler, du vet, och jag gillar inte alls det konceptet.

Som vanligt inleds skiten kvällens tävling med den töntiga programledartrion, ivrigt häcklade av våra svenska kommentatorer som inte är roliga alls. Nånstans. Jag sitter klistrad – i faktisk mening – i min skinnfåtölj. Det är varmt…


Så här ser torsdagens startfält startfältet ut
– som vanligt kan du klicka på länkarna och lyssna:

  1. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Det börjar långsamt. Lååångsaaamt… Ska jag somna före halv tio, tro? Men det är vemodigt och jag älskar språket.  Det handlar ju om kärlek…
  2. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Mer vemod och långsamt… Lite svajig sång också och tunn röst, på gränsen till hes. Sen byter låten stil och blir hårdare. Nej, sån här blandning gillar jag inte, det är bara förvirrande.
  3. Nederländerna: Joan Franka – ”You And Me”
    Nu kommer indianerna. Nej holländarna var det visst. Usch, falsksång och eländigt. Och varför fjäderskruden? Ta bort! Det låter som en Frälsis-låt!
  4. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Televinken, ser han ut som! Men var är tant Anita och han som höll i trådarna? Låten är rätt OK trots allt. Men dansen… Påminner om Caroline af Ugglas i Snälla snälla…
  5. Vitryssland: Litesound – ”We Are The Heroes”
    Men det här har ju faktiskt lite fart… Fast det är ju det där med engelskan och töntdansen som drar ner helhetsbetyget…
  6. Portugal: Filipa Sousa – ”Vida Minha”
    Portugisiska är vackert och den här låten är vacker, smäktande… Nån som vill dansa tryckare med mig? Jag dansar utan tofflor…
  7. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    Det här ska vara en ”töff brud” enligt Gina med ett G. Jag vet inte jag. Jag fastnar med blicken på klädseln. Vad har hon på sig? Bra röst, men tråkig låt. Enformig.
  8. Bulgarien: Sofi Marinova – ”Love Unlimited”
    Det börjar med lite ylande, sen en bra beat. Men jag vidhåller att korta kjolar och lårhöga stövlar är skitfult. Låten gillar jag – om det hade varit en sångare som inte pep så förbannat…
  9. Slovenien: Eva Boto – ”Verjamem”
    (Kan ingen ta bort Gina? Eller åtminstone sätta silvertejp på kakhålet.)
    Jaha… Nån sorts happening här… Dramatiskt… Men hu så intetsägande! Vad gör alla brudarna på scenen?
  10. Kroatien: Nina Badrić – ”Nebo”
    Sångerskan är lite lik Bree van de Kamp i DH! Nu är det svart och dramatiskt igen. Och förbannat trååååkigt… Jag somnar…
  11. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nej. Jag erkänner. Jag gillar inte det här. Hon skriker och tittar aldrig i in i kameran.
  12. Georgien: Anri Jokhadze – ”I’m A Joker”
    Munkar på scenen! Så det har blivit religiöst nu?! Nej, sen kommer stripporna. Dåliga rim. En blekt blondinman. Nej usch…
  13. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Linedance på turkiska? Falsksång. Men det här är ju en parodi…
  14. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags att gråta lite? Svajig sång. Han ser mest ut som om han sover, tycker jag. Nej det här var segt!
  15. Slovakien: Max Jason Mai – ”Don’t Close Your Eyes”
    Jag får ont i öronen!
  16. Norge: Tooji – ”Stay”
    Bra beat, men han sjunger falskt. Kan det bero på att hans ögon sitter tätt?
  17. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Vackert språk och vackert pianospel. Men maken till trist låt… Man tror hela tiden att NU! ska den komma igång. Det gör den inte.
  18. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Urusel engelska! Och den där ögonbindeln… Det är ju att driva med personer med funktionshinder! Överdrivet sentimentalt tjafs!

Inte heller den här gången får jag ihop tio låtar som jag tycker ska gå vidare till finalen på lördag. Jag gillar Serbiens låt, Malta lite grann, liksom Vitryssland och Portugal. Jag tror att Sverige och Norge går vidare, säkert Turkiet också.

Mellanakten med de fem senaste årens vinnare framförda i azerbajdzjansk tappning bjöd bland annat på spännande instrument och falsksång, Molitva och fiolspelande norrman, tysk dans i kortkort långkjol. Och som avslutning – en avart av Waterloo. Ganska underhållande.

De här tio låtarna går vidare till finalen på lördag… Litauen, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Ukraina, Sverige, Makedonien, Norge, Estland, Malta och Turkiet.


Läs även
 andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

Som sagt, det finns undantag. Från regeln att alla grannar är elaka, humorbefriade, trista, stökiga, fyllisar, gapiga, WT med mera. Det finns också Snälla Grannar. Titta vad jag fick för att jag lånade ut dammsugaren, till exempel:


Morotskakor som tonårstjejen hade bakat, var sin bit till mig och Fästmön.

                                                                                                                                                               Och ett annat undantag blev att jag kunde avsluta pågående samtal med mamma utan att det skulle sägas hej då i en kvart – med hänvisning till att det plingade på min dörr.

Vidare har jag duschat och tvättat håret. Det kändes meningslös före, men nu känns det skönt. Jag har varit ute med sju påsar sopor. Lördagsgodispåsen är snart slut, för jag har ätit upp innehållet. Månntro jag pallar att ta telefonluren och ringa en vän? Nej, nu ska vi inte överdriva undantagen…

Read Full Post »

Ytterligare en grå och regnig dag. Fem grader plus. Men det gör inget, bara snön håller sig borta. Jag vill verkligen inte ha snö.

Just nu sitter jag bland bilder och ord och ska försöka skapa ordning i kaoset. Bilderna är ordnade i mappar och de Photoshoppade bilderna är namngivna. Återstår att samla orden. Jag vet inte hur jag ska få inspiration, men samtidigt har jag fått veta att folk tycker att jag ordbajsar på bloggen, så det ska väl inte vara några problem, dårå, att få till en artikel.


Dag Hammarskjöld ordbajsade inte. Den här stenen med ett citat från honom hittar du i Gamla Uppsala

                                                                                                                                                                                                                      Fästmön är på väg till stan. Sent igår kväll hade hon ännu inte bestämt sig för vilka bågar hon vill ha. Jag själv håller mig mest till linserna. Billigare, dessutom, att köpa via nätet. Jag betalade 770 pix för tre månaders linser igår. Pengar ja… De försvinner som smör i solsken… Men jag har ju handlat en del födelsedagspresenter och en del julklappar redan, så… En lön till får jag. Sen står jag utan försörjning. Möjligen kanske jag får a-kassa ett par månader till, men i såna fall lär pengarna dröja till slutet av februari. Nej, det här går inte längre. Och kom inte och säg att jag är hämndlysten eller överdriver. Utan pengar kan jag inte betala hyra eller köpa mat. Vad är det som är så svårt att förstå med detta??? I kväll efter jobbet ska jag dessutom till tandläkaren. Det blir dyrt, det. Jag ångrar att jag inte avbokade tiden, men den har redan blivit bokad och ombokad tre gånger. Lika bra att få det gjort. Alltså en undersökning. Eventuella åtgärder som lagningar och sånt kan jag ju glömma. Nej, jag har slutat tro på mirakel.

Jag kände mig tvingad att placera en röd stake i fönstret på jobbet. Denna jävla jul som tränger sig på hela tiden…

Read Full Post »