Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sätta tänderna i’

Ett inlägg om ett bageri och kafé som jag upptäckte igår.


 

Leverpastejmacka med tomat och gurka

Leverpastejmackan slukade jag – brödet var så färskt och gott!

För ett tag sen berättade Fästmön om hur hon och hennes mamma besökte ett härligt fikaställe i Uppsala. Syftet var att fördriva tiden, men det blev en riktigt härlig upplevelse. Jag blev också sugen på att testa och igår svängde vi in på Brantings torg och parkerade (fem kronor/timme) efter utförda ärenden.

Redan när vi gick över gatan kändes doften av bak. GOTT bak, vill säga, bak i POSITIV bemärkelse (inte slamlukt som i Faringe…). Och trots att det var en vardagseftermiddag fick vi köa. Det talade för att det är ett bra ställe. Enligt White Guide Café 2015 har det

god klass.

Kaffemugg Bageri Brantingstorg

Gott kaffe kunde de också göra. Muggarna från ett visst kaffeföretag var läckra!

Det fanns mängder av smaskens i diskarna – smörgåsar, kakor, bakelser, bullar, tårtor… Vidare erbjöds lättare luncher såsom pajer och sallader. Helst av allt ville jag ta en en hel tårta, men valde en leverpastejsmörgås på rågbröd – med tomater, gurka och paprika på. Dels behövde jag järnet från pastejen för mitt blod, dels ville jag testa om magen reagerar. (Järntillförsel fick jag, men inte ont i magen, tack och lov!) Och så kunde jag inte motstå att ta en liten kaka. Tyvärr var det en kund som trodde att h*n var ensam framför disken. Till kunden anslöt efter en stund även partner och barn. Detta gjorde att jag hade lite svårt att se vilka kakor som erbjöds. Jag valde till sist en kokostopp, som var lagom stor. Dessvärre satte jag tänderna i kakan innan jag hann fota den.

Interiör Bageri Brantingstorg

Spännande interiör på Bageri Brantingstorg.

Såväl smörgås som kaka var supergoda! Mackan var verkligen rejäl. Brödet var färskt för dagen och alldeles lagom tjockt. Kokostoppen smälte i munnen… Priset minns jag inte riktigt, men mackan kostade 45 kronor. Det var den helt klart värd!

Medan vi smaskade och sörplade gott kaffe fascinerades jag av inredningen. Märkliga färgade fönsterrutor och kakel, snedtak, öppen spis och lampor gav en bild av ett vardagsrum på 1950-talet. Klientelet bestod av allt från äldre herrar i grupp och ensamma tidningsläsande kvinnor till barnfamiljer, två killar i yngre medelåldern och så Anna och jag. Med andra ord är det här ett ställe jag skulle kunna gå till med, förutom Anna, en kompis eller mamma.

Bageri Brantingstorg är öppet på vardagar klockan 8 – 17 samt på lördagar klockan 9 – 17. Bageriets webbplats är under rekonstruktion, men det går att kolla vad de har för sig via deras konton på Instagram och på Fejan.

Toffelomdömet blir det högsta. Hit kommer jag gärna igen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höstigt inlägg med inslag av oro, hopp, bus och selfies.


 

Gatlykta och höstträd

Hösten är mörk, men dess färger är fantastiska. Och så är årstiden så underbart kravlös!

Idag var det första gången sen jag började jobba som jag fick tända lampor när jag kom hem. Fast i och för sig jobbade jag över en liten stund. Inte för att jag blev tvingad, utan på grund av mötet jag ska på på onsdag. Då måste jag ta lite ledigt och vi har kommit överens om att jag kan jobba in den tid det handlar om.

Dagarna mörkna… står det i rubriken och det är ett citat ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa. Jag gillar mörkret och jag älskar hösten. Hösten har så fantastiska färger, men den är också så underbart kravlös. I alla fall tills en blir påmind om vinterns storhelger… Då kommer lilla mamma hit i ett par veckor om inget oförutsett inträffar. Jag måste jobba alla mellandagar, för nån betald semester har jag inte tjänat ihop till ännu. Men det är OK, jag gillar fortfarande att jobba.

Det var en ganska orolig förmiddag, så jag var glad att jag fick nya arbetsuppgifter – översätta webbtexter från svenska till engelska – att sätta tänderna i i stället för att oroa mig för mycket. Efter lunch fick jag besked om att allt hade gått bra, men att det förstås var smärtsamt. För det förra är jag förstås jätteglad, för det andra hoppas jag att det finns åtgärder att sätta in.

Till lunch fick jag besök av en före detta kollega och äntligen fick jag bjuda på lunch nere i restaurangen. Tiden gick snabbt, men vi avhandlade såväl jobb som privatsaker innan vi skildes åt. Min före detta kollega är en sån person som jag verkligen vill hålla kontakten med – och har lyckats göra det hittills, trots att det är över två år sen vi jobbade på samma arbetsplats.

Augustpriset

Vilka får August 2015?

Medan min verklighet pågick utsågs årets nominerade till Augustpriset. Jag noterar med glädje flera författare med Uppsalaanknytning och författare som Maja Hagerman, Karin Johannisson, Carola Hansson och John Ajvide Lindqvist (alla är inte nominerade i samma klass, tack och lov!). Det blir nog minst lika värdiga vinnare i år som förra året.

Även det litterära har en egen värld i mitt liv. Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är skönlitterär och handlar om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Hon fick väl Augustpriset om nån, kan en säga. Fast jag tror inte att det blev så… bra. Den andra boken handlar om Addisons sjukdom och får mig att förstå och acceptera saker och ting och människors sätt att vara. Det är bra.

Det är min pappas födelsedag idag. Därför tänder jag ett ljus vid min kvällsmacka och funderar på om pappa tittar in här ibland och busar lite. Det handlar om allt ifrån krukväxter som fladdrar i ett osynligt luftdrag till en radio som plötsligt sätter igång att spela. Inte gör det mig rädd alls, jag tar det för vad det troligen är – tillfälligheter. Eller också är det pappa som är i farten. Vi närmar oss ju både Allhelgona och halloween och då kan en ju få vissa besök. Som synes tränar jag för det senare. Eller… jag satte bara på mig luvan på min tröja… Inte ens när jag försöker se normal ut lyckas jag – blicken är stirrig (jag vet inte riktigt var jag ska fästa den när jag tar selfies).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De fyra yttersta tingenÄntligen fick jag sätta tänderna i den första delen i den så kallade Roth-trilogin. Det var vännen Åsa i Eskilstuna som inspirerade mig till att leta efter böckerna. Den första delen FICK jag på Återbruket. För säkerhets skull KÖPTE jag den också nån vecka senare på Emmaus i Gryttby för 30 kronor. Detta i sin tur ledde till att vännen Irene hade turen att bli dragen som vinnare och fick pocketboken De fyra yttersta tingen hemsänd. Ibland lönar det sig att läsa den här bloggen där en glömsk kvinna skriver, alltså. (Du har väl förresten inte missat att jag har en ny bokutlottning på gång här???)

Men åter till De fyra yttersta tingen, den första delen av Roth-trilogin, trilogin som går bakåt i tiden. I den första delen försvinner den lilla dottern till en polis och en diakon. Vi läsare får följa både föräldrarnas förtvivlan och kidnapparna samt lilla Lucy. Det är en ruggig historia som spelas upp. Den har ganska makabra inslag och även ett stort mått av stark religiositet, anar man. Som läsare lämnas man i slutet med frågan

varför?

Självklart ska jag läsa den andra delen snart! Och den tredje, men den har jag ännu inte införskaffat.

Toffelomdömet blir det högsta för denna otäcka bladvändare, som passade perfekt att läsa i solen på en balle*.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om flyt och om hur man bemöter kunder. Och lite om avocado, också.


 

Panta rei… Allt flyter… Det var den gamle grekiske filosofen Herakleitos som uttryckte detta. Det handlar om att man inte kliver ner i samma flod två gånger, att vattnet inte är detsamma. Nåja, utan att snöa in alltför mycket på de gamla grekerna kunde vi konstatera igår kväll, nån gång mellan 20 och 20.30, att telefonin och bredband via Telia fungerade igen även i Himlen i Förorten. Förutom Fästmön var också barnens pappa och en vän till mig i Förorten kabellösa fram till dess. Det är rätt makalöst att det dels ska ta över 50 timmar att laga, dels att Telia Felia har kommunicerat så dåligt med sina kunder, det vill säga inte alls. Men nu tänker jag inte älta Telia Felia nåt mer, för nu flyter ju teletrafiken på. Fast det vore intressant att veta om det bara är en provisorisk lösning eller om kabeln är lagad… jag vet nämligen inte hur jag ska tolka

[…] Omfattande skarvningsarbete har gjorts […]

Grå himmel sol plan

Färdtjänst Bromma – Arlanda? Äh, jag bara skojar!

Nåt som inte har flutit på bra sen i vintras när reglerna gjordes om är färdtjänsten i Uppsala. Jag suckar och stönar, för jag vet hur viktigt det är för dem som är beroende av färdtjänst att tjänsten funkar som den ska. Det går liksom inte an att komma två timmar försent till ett läkarbesök. Eller bli lämnad lika länge på kyrkogården för att bilen inte kan vänta fem minuter och ny beställning måste göras. Med mera. Det finns flera förskräckliga exempel på saker som människor som redan är hårt drabbade av sjukdom eller funktionsnedsättning råkar ut för. Men har Uppsala kommun lyssnat på sina kunder? Jaa, det får man väl ändå säga. Lite grann. För jag är ytterst tveksam till att den resegaranti kommunen inför den 1 juni hjälper. En garanti gör ju inte färdtjänsten bättre och inte heller hjälper det att få pengarna tillbaka om färdtjänstbilen är 20 minuter försenad eller om omvägen är för lång. Det är ju fram till sitt mål man vill.

Avocado med hårigt mögel

Grått och hårigt var det i min penicillinodling.

Här hemma då, hur flyter det på här? Jo, jag känner mig ganska nöjd med att jag dammsög igår kväll. Det enda som återstår är att skrubba inne i badrummet och i duschrummet/toan. Jag gjorde en liten utrensning av kylen igår också, så jag måste ta en sväng till soprummet med diverse äckliga fynd. Bland annat hittade jag en penicillinodling i en gammal avocado… (De inringade partierna på bilden var gråa och håriga.) Avocado är annars väldigt nyttigt, har jag förstått. Det finns till och med avocadokonton på Instagram. Av nån anledning gillade flera av dessa min bild på denna mögliga tingest… Jag kan inte låta bli att undra om de verkligen skulle våga sätta tänderna i avocadon ovan. Men vad är det som är bra med avocado då? För det första innehåller den nyttigt fett som är bra för hjärtat och som minskar sötsug och hunger. Vidare innehåller avocado många näringsämnen som mineraler, proteiner, vitaminer med mera. Sen sägs den skydda mot vissa sjukdomar, hjälper till att reglera blodsockret och är bra mot inflammationer. Men bäst av allt är ju, enligt min mening, att avocado är så gott!

Men nu ska jag sätta fart här och göra fint och snyggt så gott det går. Det är en solig dag idag och jag ljuger inte när jag säger att jag hellre skulle vilja vara utomhus. Fast vem vet… Till kvällen flyter kanske regnvattnet ner i stuprännorna igen och bildar pölar på tennisbanan på baksidan. Om jag nu ska tänka optimistiskt – för jag föredrar faktiskt regn mot stekhet sol. Regn gör luften fräsch och skön att andas – sol gör den grillrökig och svår att andas.

Och nu vill jag förstås höra om DITT förhållande till avocado – hiss eller diss? Och vad föredrar du, sol eller regn? Skriv gärna några rader i en kommentar medan jag städar så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om litterär input.


 

Jag tänker det ofta, jag skriver det ibland:

Alla behöver vi input, gärna via sånt vi läser!

Det handlar om att man behöver bli stimulerad av andras berättelser. Och man blir aldrig nån bra skribent om man inte läser vad andra människor skriver, tycker jag!

Gissa om jag blev glad när det låg ett bokpaket från Stormog… Bonniers i min postbox idag?!

Bokpaket från Bonniers

Dagens roligaste post: ett bokpaket från Bonniers.


För ett tag sen 
fick jag en förfrågan om jag skulle vilja skriva om en bok som kom ut i förra veckan på Forum. Det är Kristofer Ahlströms andra bok, Ett liv för lite. Författaren debuterade 2011 med boken Bara någon att straffa. Självaste Leffe gav boken en riktigt fin recension i Expressen. Bland annat skriver han så här:

[…] Kristofer Ahlström är debutant som romanförfattare vilket är mysteriöst med tanke på hans förmåga att skriva. Hans språk är rent märkvärdigt. Det är enkelt, självklart, samtidigt genomlyst och skimrande, sätter hela tiden avtryck i läsarens huvud, utan att det går ut över handlingen. […]

Så självklart blev jag glad när jag nu får möjligheten att recensera Kristofer Ahlströms andra bok. Därför blir det ett uppehåll i mitt eget skrivande för att jag ska kunna sätta tänderna i Ett liv för lite. Till slutet av veckan räknar jag emellertid med att återuppta det egna arbetet.

Ett liv för lite

Input! Jag gör ett uppehåll i mitt eget skrivande en stund.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänligt inlägg.


 

Lunch med mackor och Bang hos Systrarna

Macklunch på Systrarnas bullbod.

Tänk så mycket en vänlig gest kan göra. En gest, om än så liten. Jag hittade ett nytt lunchställe idag, vilket är typiskt eftersom jag ska sluta och inte jobba kvar på orten. Ett kafé på åtta minuters promenadavstånd. Eller en bullbod. Sitt namn till trots, Systrarnas bullbod, såg jag inte röken av några syrror. Däremot skötte en man ruljangsen med bravur. Han serverade mig finfin ost mellan två sportiga brödlock. Energi!

Endast ett bord till i lokalen var upptaget av en räkmackeätande lattedrickare. Under min lunchtimme dök ytterligare två kunder upp. En köpte med sig nåt, en annan gjorde ett toabesök innan h*n tog en coffee to go.

Fri wi-fi gjorde surfningen gratis. För man måste ju surfa lite under lunchen – trots att jag hade Bang till sällskap.

Och när jag hade satt tänderna i mackan till vänster i bild, gled kaféföreståndaren upp vid mitt bord och undrade med mjuk röst:

Är du allergisk mot mandlar?

Mandelskorpa hos Systrarna

En vänlig gest i form av en skorpa.

Förvånad och med käften full av bröd skakade jag på huvudet och fick fram nåt som liknande ett nej. Då bjöd han mig… den mest utsökta lilla mandelskorpa jag nånsin smakat! 

En vänlig gest, i form av en munsbit, fick en som kände sig lite… off på bättre tankar. Jag funderade till och med på att skriva en betraktelse över denna skorpa, liknande Marcel Prousts över Madeleinekakan. Men jag har ju inte riktigt den svadan, tror jag. Bara nästan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om julafton.


Tänk, både mamma och jag
hade varit snälla! Det hamnade så småningom ett gäng klappar under vår gran.

Gran med klappar

Det kom klappar under granen.


En dag som denna
var faktiskt till och med Petra Mede snäll. Inte för att vi glodde överdrivet mycket på varken henne eller TV, men hon var ju julvärd på SvT. Och gjorde det ganska bra.

Petra Mede årets julvärd 2013

Petra Mede var årets julvärd.


Kalle och hans polare
tittade vi förstås på, även om jag skenade lite mellan fåtöljen och köket. För vi ville ju inte äta alltför sent, det fanns ju så mycket gott som vi var sugna att sätta tänderna i.

Långben kör husvagn

Långben körde husvagn i år igen.


Jag ska inte lägga ut en massa matbilder,
för det var och en gillar på julbordet är ju individuellt. Det bästa på vårt julbord enligt mig var idag mammas inlagda sill, mammas kycklingköttbullar, min laxröra och Boxholms gräddost. Julmumman la sig som en mjukt täcke runt den feta maten och fyra snapsar tog jag.

Vi hjälptes åt på så vis att jag gjorde det mesta av tillagningen, inplockningen och utplockningen, medan mamma fixade disken. Jag avskyr verkligen att diska, så jag var tacksam.

Julklappsutdelning blev det runt 20-tiden. Jag fick en fin hög.

Mina julklappar

Min julklappshög.


Mamma hade bara önskat sig
några småsaker, så jag hade fått tänka till lite. Det resulterade i bland annat en pälskrage, som mamma blev väldigt förtjust i och ett överfallslarm. Vi testade larmet några gånger och det kändes rätt skönt att få låta lite högt och illa här också, if you know what I mean…

Mamma öppnar nåt obegripligt

Mamma öppnar nåt obegripligt, ser det ut som.


Vad var det i mina paket då?
Ja det mest ovanliga och finaste var nog keramikplattan från Annas snälla mamma och L. Anna fick en liknande, så de bildar ett snyggt par för framtiden.

Fin keramikplatta från Turkiet

Keramikplattan kan man ha som grytunderlägg.


Jag gillar saker
som är snygga och ovanliga, men också användbara. Det var verkligen denna turkiska platta från Fettah. 😳

Platta från Fettah

Plattan är från Fettah.


Vidare fick jag
en helt fantastisk fin hög med böcker av mamma, Anna och vännen FEM. Ibland är det bara så kul att få öppna nya böcker, inte begagnade. Nya böcker har liksom en speciell doft…

Härliga julklappsböcker

Härliga julklappsböcker!


Jag fick också massor av choklad
och en jättebra mobilladdare till bilen, nåt som en bilpendlare som jag verkligen har nytta av! Mamma gav dessutom en slant och den ska bli en del av en ny dator, har jag tänkt.

Peng i kuvertet mobilladdare choklad

Peng, mobilladdare och massor av choklad.


Det blev faktiskt ännu mer choklad
än två askar belgiska sjöfrukter… Jag fick vit choklad, Merci och Noblesse också. Mamma hade dessutom inhandlat två paket doftljus, äpple och mango.

Värmeljus o mer choklad

Värmeljus och ännu mer choklad. Tänk så söt jag ska bli! Nåja… vissa saker hjälper inte ens choklad emot.


Nu är timmen sen
och jag har fått prata en liten stund med min älskling via mobilen. FEM och jag har haft en sms-konversation under kvällen. Det har jag haft med alla ”barnen” också och det känns gott när jag inte kunde delta in person.

Dags att sova en stund. I morgon blir det julmat igen, men tack och lov inga fler klappar. Om det kunde sluta regna ska vi ta en liten promenad. Sen blir det TV på kvällen i form av tecknad film, antikt och spänning.

Jag hoppas att du har haft en bra julafton med sällskap, god mat och en eller annan klapp!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »