Befriad

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten av juni var Fästmön och jag på tur till Emmaus i Gryttby. Med mig hem kom en rejäl hög med böcker. En av böckerna var den historiska kärleksromanen Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg, hon som skrev Låna är silver, råna är guld. Jag ville testa att läsa två böcker av skilda genrer, men skrivna av samma författare för att ta reda på vad hon skriver bäst.

Tiden är slutet av 1300-talet. Anne Persdotter är änka med två små barn. Hon driver handelshus. Men nya tider innebär nya regler. Plötsligt får kvinnor inte vara affärsidkare. Hon reser därför till Bergslagen för att försöka hitta en försörjning. Hon träffar Leonardo, en italiensk köpman, där. De bestämmer sig för att bli kompanjoner. Men deras skepp kapas av pirater och Anne förs som fånge till Gotland av den störste piraten av dem alla, Klaus Störtebeker.

Mycket kärlek är det. Och mycket historiskt. När det gäller litteratur föredrar jag det senare. Kärleksskildringarna känns inte riktigt realistiska i den här typen av böcker, tycker jag. Annars är denna genre, historisk kärleksroman, något bättre i mitt tycke än Låna är silver, råna är guld. För medan boken om Pensionärsligan blir en sorts modern pikareskroman är ändå vissa delar av boken om Anne baserad på fakta och en del historisk forskning. Vissa av karaktärerna i boken har också existerat i verkligheten.

Toffelomdömet blir snäppet över medel. Men bara snäppet. Boken, inbunden och i ganska fint skick, var i vart fall värd de 30 kronor den kostade.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blir inte alltid som man har tänkt sig…

Ett inlägg i vilket Tofflan prövas.

Igår var det en sån där dag när saker och ting inte blev som de var tänkta att bli. Det började redan på lunchen när jag skulle ha tag i kalkonfilé och misslyckades. Det fick bli kycklingfilé till middag i stället. Testade en ny sorts grillkrydda med lite rökig smak, Kockens Smokey BBQ, på pippin i pannan och det blev riktigt gott.

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti drack vi igår. Det lovade mycket, men infriade lite.

Resten av middagen blev sisådär. Såsen var smaklös (fick inte tag i rätt sort) och vinet hade ett och annat att önska det med. Sen länge köper jag nästan uteslutande italienska viner. Så länge jag uppbär lön blir det främst Amaroneviner. De är dyra, men har ofta hög klass. Icke desto mindre står dunken med det hemtrampade i badrummet. Där kan man tappa upp ett glas enkelt rött om man så önskar. Men i ärlighetens namn var det ett tag sen.

Gårdagens Amarone blev emellertid en besvikelse. Den hade inte alls nån utpräglad smak och eftersmaken var så gott som obefintlig. Den kändes lite… snopen, alltså. Vinet var femårigt, men på grund av smak och eftersmak var det nästan så jag trodde att det var upptappat igår. Nja, det var 192 kronor som jag kunde ha spenderat på annat.

Medan potatisen skötte sig själv i ugnen och pippin i pannan försökte jag jobba lite också. Jag hade suttit och väntat på en bild hela eftermiddagen. På vägen hem ringde chefen, men jag ringde tillbaka först när jag stannat bilen i garaget. Då var klockan kvart över fem och jag hade gett mig av hemåt eftersom jag inte ville bli inlåst och inlarmad på jobbet – alla gick ju hem mer eller mindre tidigt – det var fredag… Så runt sju, halv åtta på kvällen försökte jag få till distansarbetet, men lyckades bara till 50 procent. Editorn i webbverktyget ville inte vara med och lägga in bilder i artiklarna. Jag fick till en puffbild, men ingen bild till själva texten. Mycket irriterande och tråkigt att få ringa chefen och beklaga. Jag har jobbat hemifrån förut, men inte med bilder. Och kanske är det så att det helt enkelt inte går. ELLER så var det nåt tillfälligt igår när vi alla var stressade och det var bråttom att få ut saker som skulle ha gått ut redan på förmiddagen…

Mitt i röran ringde vännen P, men jag fick avvisa samtalet. Lyssnade sen av mobilsvar. P vill ses för lunch och det är fortfarande lite svårt eftersom jag inte jobbar i Uppsala. Nu är jag visserligen ledig en vecka, men mina planer är att inte ha nånting inbokat – bara det jag har tänkt mig. Fast det blir ju inte alltid som man har tänkt sig…

Kanske fanns det raclette i detta sortiment av franska ostar? Bilden är från en marknad i maj 2009.

Nu ska jag fixa lite frukost åt Fästmön och mig. Med betoning på lite. Vi ska ut till svärfar som fyller år idag och det vankas såväl smörgåstårta som vanlig tårta. Man brukar inte gå svältande därifrån. Fast till kvällen tänker vi oss ändå att äta nånting. Anna har önskat raclette, så på hemvägen får vi stanna till vid nån välsorterad affär och kolla om det ingår i sortimentet.

 

Ha en go lördag!

 

 

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgglimtar

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.

Jag har ju redan visat en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

Hon vågade klappa snorrkas!

Men än mer chockade var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.

Däremot var det inte tillåtet med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?

På fredagskvällen bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).

Söndagen hade något bättre väder att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek.

Vi hade inte shoppat nånting på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile.

I stället höll vi oss till nåt grönt.

Prästkragar och nåt grönt.

Inne i affären träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

Karlsson själv stod på en av hyllorna.

Vad hamnade i shoppingkorgen då? Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet följde med hem till New Village.

Båda två hittade vi snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.

Jag tänkte ett slag inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Den fick vara kvar i affären.

Vi for vidare neråt landet – och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Ljuset tändes först till kaffet på maten.

Nåja, man kan inte tänka på allt. Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

Maestro bjöd på underbart god middag.

Det var skönt att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Toffelfötterna vinkar god natt.

Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldstur – eller otur..?

Ett inlägg där Tofflan är på språng ute i omvärlden.

Dags att kolla runt lite vad som händer i omvärlden. Den som vill får förstås följa med på turen – eller oturen…

IT-företag vill rektrytera personer med Asperger. Ett tyskt IT-företag har visat ett stort intresse för att rekrytera personer med Asperger. Företaget anser att personer med denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning har en unik talang för just IT. Så många som en procent av de 65 000 anställda ska senast 2020 ha nån sorts liknande diagnos. Tänk om svenska IT-företag kunde ha liknande funderingar… Så många bra anställda de skulle få tag i då!

Kostnadsjakt viktigare än anställdas hälsa. Resultaten av en studie gjord av bland andra Skandia visar att kostnadsjakt numera är det viktigaste på svenska arbetsplatser. Ansvar och fokus är också viktigt. Men den anställde själv vill helst ha hälsa, humor och lagarbete. Nöjda kunder kommer långt ner. Och när man kategoriserar den egna arbetsplatsen använder man ord som  förvirring, hierarki, byråkrati och försiktighet… Det rimmar inte särskilt bra.

Foten hem för nästan 200 svampar. Tro inte att skogen är svampens hem! Närå, det är det faktiskt din fot som är! Närmare 200 sorters svamp finns nämligen på en människas fot, enligt amerikanska forskare som nyligen har studerat detta närmare. Eller räknat efter, snarare. Flest svampar är det på hälen, hela 80 stycken. Jämför det med bara mellan två och tio sorter på huvudet, magen och bröstkorgen…

Vintagetrenden spiller över på cyklar. Nu är det tydligen jätteinne med gamla cyklar. På Blocket, där det säljs andrahandsprylar, har intresset för framför allt franska och italienska cyklar av äldre modell ökat. Men även svenska märken som Skeppshult, Kronan, Monark och Crescent har blivit mer intressanta bland hojköparna. Så vem vet… Jag kanske har en riktig dyrgrip i mitt kallförråd, rostig och jäklig, men… vintage…

Längre liv för den som bor högst upp. Schweiziska forskare har kommit fram till att den som bor högt upp i ett hus lever längre än de som bor på bottenvåningen. Hur kan det komma sig då? Jo, de som bor längst ner riskerar i högre grad att drabbas av allvarlig lungsjukdom. Även hjärtsjukdomar och lungcancer var vanligare bland dem på botten. Vidare har de som bor högre upp bättre hälsa, kanske för att de går oftare i trappor. Det enda som är mindre bra att bo högt upp är att självmorden är vanligare där än bland människor i entréplan. Studien grundar sig på över 200 000 dödsfall bland människor som bodde i höghus.

Iprenmannen: ”Det är ju lite knapert idag.” Tänk att jag tillhör dem som älskade älskar den lilla gubben med blåa armar som gjorde reklam för Ipren! Jag tyckte att det var hur korkat som helst att sluta med honom. Iprenreklamen sen dess kännetecknas av två ord: tråkig och knäpp. Därför skär det i mitt hjärta när Johann Neumann, som spelade Iprenmannen, säger att han har det knapert idag. Johann Neumann är 63 år och utbildad urmakare och konservator, men har gått arbetslös i två år. Detta sedan Iprenreklamen vid samma tidpunkt slutade kännetecknas av orden: rolig och underhållande.

Inga nya vårdplatser. Och nej. Trots upprustningen för miljarders miljarder blir det inga fler vårdplatser på Sjukstugan i Backen än de 1 140 som redan finns. Var det nån som trodde nåt annat? Pengarna måste ju räcka till alla feta direktörslöner. Där snackar vi inte knapert, inte…

Livet är kort.

Read Full Post »

Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fönstertittarsjukt!

Nej, vi är inte riktigt OK nån av oss. Fästmön har kill i halsen och hosta, jag har kli i ögon och näsa och båda är vi jättetrötta och lite småfebriga av och till. Men Anna var söt igår och både handlade och lagade maten, medan jag grejade klart här hemma. Och diskade, ska jag tillägga, för det hör till ovanligheterna! Anna skämmer bort mig totalt och brukar diska när hon är här. Hon vet att jag verkligen avskyr denna hushållssyssla…

Anna knaprade Ipren igår och jag tog till sist en Tavegyl för att få slut på kliande och nysningarna. Sen blev jag ju überskittrött, så vi glodde bara nån timme på TV innan vi kröp till sängs. Idag när vi vaknade var vi fortfarande skittrött trots en lång och god natts sömn. Det vete 17 om det är nån allergi för min del, jag känner nästan av lite ont i halsen. Skyndade mig att ta en ingefärskaramell ur asken jag har köpt på Thaistället på jobbet. Med dessa karameller – som är sega och smakar både sött och starkt på samma gång – brukar jag kunna mot Olle i grind, men nu vet jag inte om jag är försent ute.

Vi har ätit frukost och jag har tagit rätt på gårdagens torra tvätt. Anna rev ur sängkläderna och de snurrar just nu i maskinen. Passade på att ta några bilder på mitt hem med de nya fönstren, men det är verkligen skitsvårt att fota just fönster. Kameran tar in ljuset och gör bilden mörk – och då ser man ju inte vad den föreställer. Har Photoshoppat lite, men det blev inte mycket bättre.

Matsalsbordet vid fönstret i vardagsrummet.

Nån bild från sovrummet kommer inte eftersom sängen inte är bäddad! Vi går vidare till gästrummet…

Gästrummet med kaktusparaden i fönstret.

Vägg i vägg ligger arbetsrummet.

Arbetsrummet sett från datorn och mot fönstret.

Och så slutligen köket, där stackars Anna äntligen fick lägga beslag på lokalblaskan efter att mina feta fingrar släppt den.

De nya fönstren i köket är de fönster jag tycker bäst om. Det var tidigare två stora rutor. Nu är det tre och alla går att öppna genom att vippa och jag behöver inte plocka bort nånting från fönsterbrädan.

Lokalblaskan innehåller idag en intressant artikel signerad dess kulturchef. Ämnet är förstås bokmässan. En bra och läsvärd krönika, skriven av Alexandra Borg, behandlar e-boken. Rekommenderas! En tredje intressant artikel i dagens tidning – jaa, jag är förvånad att det är så många – handlar om sociala medier och att Twitter är överskattat! Tyvärr finns den inte att läsa (än?) på nätet.

Dagen i övrigt? Tja, himlen är regngrå och vi känner oss sega. Vet inte riktigt vad vi hittar på när sängen har blivit renbäddad och dagens tvätt har blivit upphängd. Man har mest lust att hänga över en god bok här hemma och det skulle hälen tacka för. Men mamma ska jag väl ringa. Eventuellt vågar vi oss ut till kvällen för att supera nånstans i stan, kanske italienskt..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett besök på Maestro

Varning för snuskiga grönsaker!!!

Det blev taxi och krycka till Restaurang Maestro i afton, för det var för kallt och halt för att mamma skulle kunna rolla fram. Vi var väldigt hungriga vid ankomsten och inledde med en förrätt bestående av vitlöksbröd.

En stor förrätt som vi delade på! Två vitlöksbröd var samt aioli och svarta oliver.

Vi delade på en förrätt, alltså. Det var rikligt med bröd, aioli och svarta oliver ändå!

Förrätten var riklig!

Sen blev det dags för huvudrätt. Jag skulle förstås krångla till det och bad om en rätt som inte fanns på menyn! Det blev pasta med kycklingfilé och kantarellsås för min del. Mamma tog oxfilé.

Min pasta med kycklingfilé och kantarellsås var suveränt god!

Jag tror att mamma var nöjd med sitt matval också! Kocken kom ut efter ett tag och frågade om det smakade bra. Det var både trevligt och vänligt och han var inte alls påträngande. Däremot var en av serveringstjejerna lite för snabb och ryckte nästan förrättstallriken ur händerna på mamma som fortfarande åt. Den andra serveringstjejen var enligt mamma

behaglig.

Och det är ett gott betyg, det!

Mamma drack Schweppes Russian till maten, jag tog en liten flaska öl till förrätten och ett glas italienskt rött till huvudrätten. Ett fylligt vin som ändå inte var tungt.

Det blev ett glas italienskt rött för min del till maten.

Som vanligt var det inte många gäster, men några bord var upptagna. Atmosfären var lugn och trivsam. Bara min tomat var lite… snuskig..? Eller vad tycker du att den ser ut som? Bilden är dålig, men jag fotade utan blixt.

Min tomat var lite… snuskig.

Trots att vi blev otroligt mätta var vi ändå sugna på dessert. Mamma tog glass och jag valde frusen björnbärscheesecake. Tyvärr smakade den gammalt, men bären var fräscha och riktigt goda!

Den frusna björnbärscheesecaken smakade gammalt, men bären var fräscha.

Totalt sett får Maestro högt betyg för mat och service. Dock inte högsta betyg! Det som drar ner är den förrättsryckande serveringstjejen och cheesecaken som smakade gammalt. Notan för kalaset landade på humana 698 kronor. Helt OK för två som åt trerätters och en som intog lite alkohol.

Read Full Post »

Antikrundan från Sigtuna

Antikrundan från Sigtuna – och Steninge slott – visade upp en mängd underbara saker. Vad gäller De Vanliga Människornas kläder ska jag avhålla mig från kommentarer om dessa eftersom min expertkollega och bisittare Fru Hatt föredrog en middag framför kvällens program. En duktig ersättare fann jag dock i en annan väninna, som emellertid mer spanade in programmets manliga… ehum… fenomen.

Nu till prylarna! En urvacker collier, som inköpts till ett bröllop för modesta       50 000 kronor värderades till cirka 250 000. Inte illa. Dessutom kunde halssmycket delas och användas som brosch, något dess ägarinna inte kände till!

Vidare värderades en tavla av en rysk konstnär mycket högt. Tavlan var inköpt på loppis för 150 kronor och värderades till cirka 200 000 kronor… Syskonparet, som gnabbats om huruvida tavlan skulle placeras under en säng eller en garderob, lär gissningsvis tänka om helt…

En kvinna ångrade säkerligen morgonens städiver när hon med vasst metallföremål kratsade ur stearin ur ett par tennljusstakar. Detta minskade stakarnas värde från 50 000 till 40 000 kronor.

Fula kratsmärken sänkte stakarnas värde med 10 000 kronor.

                                                                                                                                                  Spännande var besöket i Jan Netterbergs vinkällare! Där skulle jag kunna tänka mig att stanna ett tag och göra en och annan provning. Det dyraste vinet där var en champagne som tagits fram 1998 för millennieskiftet och kostade vid inköpet cirka 20 00o kronor – ett värde som idag blivit tiodubblat… Spännande var också det gamla vinet som bärgats ur ett vrak från 1900-talets början.

En kvinna medförde två otroligt vackra stolar i svart med vackra inlägg. Dock inte i äkta ebenholts – och dock ingen italiensk stol utan tysk! Paret hade hon och värdet sattes till cirka 8 000 kronor för båda.

Och så kvällens ovanligaste, en 1700-talsspegel med ornament i förgyllt läder! Värdet beräknades till 75 000 kronor… Ägarinnan blev mycket överraskad, allra helst som hon tänkt skänka bort spegeln…

Nästa vecka visas Antikrundan från Örebro.

Read Full Post »

Slö dag men rätt glad – och nu lite kulturplanering!

En ganska slö och skön dag har snart passerat. Vädret har varit skit – det har ösregnat mest hela dan och under flera timmar åskade det. Datorerna åkte av och på. Det var rätt irriterande eftersom vi försökte boka hotell. Men så löste det sig och min duktiga Fästmö träffade rätt ute i cyberspace! Nu väntar fyra härliga dagar (tre övernattningar) med tre FANTASTISKA hotellfrukostar – bara det! – och lite annat.

Just nu söker vi av nätet på kulturella äventyr. Anna kollar Fotografiska museet och jag ska kolla Hallwylska palatset.

Stora salongen i Hallwylska palatset. Museet tar emot ungefär 100 000 besökare varje år. Bilden är lånad från museets hemsida.

                                                                                                                                               Wilhelmina von Hallwyl var en av Sveriges stora samlare av konst och konsthantverk vid sekelskiftet 1900. Hon reste mycket i Europa, men också i Afrika och i Asien. Hon hade en idé om att skapa ett museum med sina samlingar och 1920 skänkte hon och hennes man sin paradvåning och alla samlingar till svenska staten. Maken hennes samlade just ingenting, utan ägnade sig åt affärsverksamhet vid Ljusne Woxna Aktiebolag, som grundats av Wilhelminas pappa (han grundade själva aktiebolaget, bruket och sågverket fanns sedan  tidigare).                                                                                                                                                 

Jag har varit på Hallvylska palatset en gång tidigare och det var sannerligen en upplevelse! Jisses, denna människa samlade på ALLT! Och dessutom katalogiserade hon alla sina föremål…

Anna skriker just nu från vardagsrummet att Globen Sky view har visningar varje dag, men att man kanske ska förboka. Fast då gäller det ju att vädret är bra så man ser nåt…

Pirrigt att åka utanpå den här ”bollen” och glo… Bilden är lånad från Globens hemsida.

                                                                                                                                                          Vi planerar också att besöka Koh Phangan på söder. Där har jag varit en gång tidigare och det är verkligen en upplevelse! Dessutom är söderpersonalen betydligt trevligare än personalen vid samma restaurang i Uppsala…

Det är så häftigt inne på thailändska restaurangen Koh Phangan!!! Bilden är lånad från restaurangens hemsida.

                                                                                                                                                            En annan restaurang vi planerar att besöka ligger i Gamla stan, italienska Michelangelo. Restaurangen drivs av två sicilianska bröder samt den enes söner. Där serveras bara så supergoda pastarätter och personalen är ofta riktigt underhållande. (Till viss del ”publikfriande”, men ibland är det lite häftigt att få känna sig som nån som ska roas.)

Gissar att vi också nån dag tar en fika på Hurtigs på Drottninggatan. Där har ju undertecknad som bekant 20 procents rabatt. I wonder why… 😆

Å! Nu ropar Anna att det är det gigantiska bokbordet på söndag. Passar ju perfekt eftersom det också dukas upp på Drottninggatan. Härligt!

Vad mer det blir, återstår att se. Hoppas nu bara att benet håller så att inte lårkan blir ondare igen!!!

Read Full Post »