Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Koh Phangan’

Ett saligt blandat inlägg.


 

Blommande porslinsblomma

Nån som trivs i värmen!

Nu börjar jag höra allt fler som inte mår så bra i värmen. Själv mår jag mest bra, men har haft ont i huvet i två dar. Det är väl hjärncellen som har fått lite energi därinne av hettan, vad vet jag. Jag dricker mycket vatten (går på toa lika mycket) och håller mig till skuggan på ballen*, under markisen. Men jag upptäckte i alla fall några som trivs i värmen – mina porslinsblommor blommar! Det brukar de göra när det är varmt. Jag kände doften av dem igår kväll, men orkade inte titta efter förrän idag.

Det blev en snabb tur med Clark Kent** in till stan för att plocka upp Fästmön, Elias och min resväska på hjul. Jag undrar om de har köpt tegelstenar på semestern..? De verkade inte jättepåverkade av värmen nån av dem, men en tripp på bussen hade nog ställt till det, tror jag. Jag skjutsade ut dem till Himlen och åkte sen hem till mitt. Jag vill inte vara utomhus just nu, känner jag. I bilen, däremot, var det underbart behagligt med AC:n. Termometern i bilen visade en utomhustemp på 32 grader…

Anna berättade lite om deras middag på Koh Phangan på Söder igår. De hade inte fått sitta på bästa stället, kanske, men maten var god och portionerna rikliga. Jag blev riktigt sugen, så i kväll tänker jag beställa wokad mat från Thai Wok i Gamlis (bildar en food court med några andra på Restaurang Maestro). Hur jag har råd? Ja, inte köper jag maten för några a-kassepengar, inte. Men jag fick en rejäl slant i semesterersättning idag från mitt förra jobb – jag kunde ju inte ta ut några semesterdagar.

frågetecken

Vad gäller?

På tal om jobb hamnade jag i ytterligare en intressant diskussion idag på Twitter. Den handlade om hur länge man får vara borta från sin ordinarie bostad när man är arbetssökande. Att man inte får ta utlandssemester begriper vem som helst. Går man på a-kassa är det för övrigt inget alternativ – man har inte ens råd med bussen till Arlanda då. Däremot kom vi fram till att Arbetsförmedlingen har lämnat olika uppgifter om hur långt bort man får vara. Jag ställde en direkt fråga om detta vid inskrivningen den 1 juli. Fick då till svar att jag måste kunna inställa mig för jobb inom 24 timmar. Men många på Twitter hade hört 48 timmar. Tänk, inte ens detta kan Arbetsförmedlingens handläggare göra rätt! För nu är vi ett helt gäng som är förvirrade kring vilka regler som gäller – 24 eller 48 timmar??? 

Nu kan jag ju inte heller låta bli att undra om svaren på de andra frågorna jag ställde vid inskrivningen som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen i Uppsala är att anse som korrekta. (Klicka på länken ovan så kan du se de tre frågorna!) Nä, det finns inget förmildrande i att Arbetsförmedlingens handläggare svarar fel på frågor om regler. För nån handläggare har ju svarat fel här uppenbarligen. Eller gäller inte samma regler oavsett var i Sverige man bor??? Som om vi arbetssökande inte har annat att oroa oss över…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter många asgarv och fnissningar är vi så framme. I väntan på tåget såg vi en urhäftig dam som var tatuerad – ända ner till tårna. Jag tog en bild i smyg, men Anna var nästan på väg att fråga damen om hon fick fota hennes ben. Så läckert!


Tatuerad ända ut i tåspetsarna. Man anar en tatuering på smalbenet också.

                                                                                                                                                  På tåget var det bara fullt av galningar, så jag hade svårt att fästa blicken rakt fram och se allvarlig ut, inte inbjuda till kontakt. Problemet var att jag blev så nervös att vad jag än började prata om så handlade det om psykiatri av ett eller annat slag. Jag blir sån när jag är nervös, jag är en sån som kan skratta på begravningar. Inte för att jag är elak utan för att jag blir så himla nervös och ängslig.

I vart fall kom vi fram, men rummet var inte färdigställt ännu. Vi satte oss och tog var sin kall.


Anna softar i soffan i uteserveringen med en kall Staropramen.

                                                                                                                                                Själv tyckte jag att det var underbart att få slänga upp Onda Benet. Fast ölen var inte dum, den heller…


Benet i högläge och en kall öl på ett ganska BALTIGT bord! Jag var dock oskyldig till baltet, det fanns redan där.

                                                                                                                                               Medan vi väntade passade jag på att skrämma upp en kompis med följande mms-bild:


”Vi är på väg…” skrev jag, fast det var ju inte sant.

                                                                                                                                                     Nu har vi packat upp och håller på att fräscha till oss. På Koh Phangan fanns inte ett enda bord för två att uppbringa under våra dar här – om vi inte ville äta middag klockan 14 på eftermiddagen (det ville vi INTE). Så i afton blir det middag i Gamla stan, resten lämnar vi öppet.

Hare king, tjingeling!*

                                                                                                                                              *Hare king, tjingeling! = töntfras för ”Hej då, hare bra!”

Read Full Post »

En ganska slö och skön dag har snart passerat. Vädret har varit skit – det har ösregnat mest hela dan och under flera timmar åskade det. Datorerna åkte av och på. Det var rätt irriterande eftersom vi försökte boka hotell. Men så löste det sig och min duktiga Fästmö träffade rätt ute i cyberspace! Nu väntar fyra härliga dagar (tre övernattningar) med tre FANTASTISKA hotellfrukostar – bara det! – och lite annat.

Just nu söker vi av nätet på kulturella äventyr. Anna kollar Fotografiska museet och jag ska kolla Hallwylska palatset.


Stora salongen i Hallwylska palatset. Museet tar emot ungefär 100 000 besökare varje år. Bilden är lånad från museets hemsida.

                                                                                                                                               Wilhelmina von Hallwyl var en av Sveriges stora samlare av konst och konsthantverk vid sekelskiftet 1900. Hon reste mycket i Europa, men också i Afrika och i Asien. Hon hade en idé om att skapa ett museum med sina samlingar och 1920 skänkte hon och hennes man sin paradvåning och alla samlingar till svenska staten. Maken hennes samlade just ingenting, utan ägnade sig åt affärsverksamhet vid Ljusne Woxna Aktiebolag, som grundats av Wilhelminas pappa (han grundade själva aktiebolaget, bruket och sågverket fanns sedan  tidigare).                                                                                                                                                 

Jag har varit på Hallvylska palatset en gång tidigare och det var sannerligen en upplevelse! Jisses, denna människa samlade på ALLT! Och dessutom katalogiserade hon alla sina föremål…

Anna skriker just nu från vardagsrummet att Globen Sky view har visningar varje dag, men att man kanske ska förboka. Fast då gäller det ju att vädret är bra så man ser nåt…


Pirrigt att åka utanpå den här ”bollen” och glo… Bilden är lånad från Globens hemsida.

                                                                                                                                                          Vi planerar också att besöka Koh Phangan på söder. Där har jag varit en gång tidigare och det är verkligen en upplevelse! Dessutom är söderpersonalen betydligt trevligare än personalen vid samma restaurang i Uppsala…


Det är så häftigt inne på thailändska restaurangen Koh Phangan!!! Bilden är lånad från restaurangens hemsida.

                                                                                                                                                            En annan restaurang vi planerar att besöka ligger i Gamla stan, italienska Michelangelo. Restaurangen drivs av två sicilianska bröder samt den enes söner. Där serveras bara så supergoda pastarätter och personalen är ofta riktigt underhållande. (Till viss del ”publikfriande”, men ibland är det lite häftigt att få känna sig som nån som ska roas.)

Gissar att vi också nån dag tar en fika på Hurtigs på Drottninggatan. Där har ju undertecknad som bekant 20 procents rabatt. I wonder why… 😆

Å! Nu ropar Anna att det är det gigantiska bokbordet på söndag. Passar ju perfekt eftersom det också dukas upp på Drottninggatan. Härligt!

Vad mer det blir, återstår att se. Hoppas nu bara att benet håller så att inte lårkan blir ondare igen!!!

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (pök, hi hi hi..!) respektive sänkning (rök – urrrrrk!). Så lätt som så här:

Pök

  • fint väder (sol och värme gör mig glad!)
  • Snuskhummerns reträtt (kan inte hjälpas, men jag är glad!)
  • den trevliga killen som svarade i telefonen på ICA-banken
  • söta Fästmön (som jag tror får en kick av sitt sommar-vikariat!)
  • Il Forno Italiano (där man ALLTID får god mat och trevligt bemötande)

 

Rök

  • den som röker nära min balle* (och framför allt när balledörren** är öppen, fyyyyyy!)
  • hosta (som alltid är värst på natten)
  • fula trädgårdsutsmyckningar
  • livet (som är rätt orättvist och slår hårt mot en del – ingen nämnd, ingen glömd, ingen dömd)
  • Koh Phangan i Uppsala (trist attityd)

                                                                                                                                                            *min balle = min balkong
**balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Jag gissar att webbtroll och annat löst folk undrade vart Tofflan tagit vägen. Kära Nickan eller vad det nu är du kallar dig och alla andra som jag VERKLIGEN tycker om, vi var på väg till Thailand. Men hamnade i Italien. Och sen var vi på Slottet. Så här var det:

Igår var vår ambition att dinera på Koh Phangan i Uppsala. Du vet, restaurangen på Söder i Stockholm öppnade ju en filial här i stan för ett tag sen. Eftersom det var torsdag och inte särskilt sent utan eftermiddag hade vi inte bokat nåt bord. Väl komna till restaurangen noterade jag att ett bord på uteserveringen samt ett bord inne i restaurangen var upptagna. Efter en förfrågan om ett bord för två, granskade servitrisen en lista och efter en suck blev vi anvisade lokalens mest omysiga bord. Vi ville ha mörker och åska och sånt vi läst om sker i Thailand. Här skulle vi få sitta nedanför en trappa, i ljuset av ett stort fönster och som Anna sa:

Det kändes som ett bord där man sitter och väntar på hämtmat.

Vi blev liksom placerade på undantag. Och sånt gillar inte Tofflan och hennes Fästmö så vi satte oss aldrig utan gick helt sonika igen. Vi tänker inte gå tillbaka heller. Vi undrade liksom hur restaurangen kunde vara så full när endast ETT bord inomhus var upptaget. Nej, Koh Phangan på Öfre Slotts i Uppsala, lär av huvudkontoret på Söder i Stockholm – service!

I stället styrde vi kosan till Italien – Il forno Italiano. Där blir man ALLTID trevligt bemött – trots att restaurangen allt som oftast är proppfull hittar man ALLTID bord för två hungriga tanter.


Anna hade svårt att bestämma sig. Här grubblar hon över vad hon ska välja från menyn.

                                                                                                                                                            Igår valde vi att sitta utomhus, intill husväggen. På uteserveringen på andra sidan gatan fylldes borden snabbt upp. Det var mysigt att sitta på trottoaren som sluttade något…


Nej, vi blev inte fulla! Trottoaren sluttade och bordet stod på sned.

                                                                                                                                                               Servicen och maten var som alltid till belåtenhet.


Här väntar Anna på huvudrätten.

                                                                                                                                                           Tyvärr fick jag fruktansvärt ont i magen under desserten. Undras om det var Nickan som lagt nåt i min mat eller om det bara var mina gamla magsår som bråkade. Jag tror på det senare. Så tyvärr slutade kvällen mindre bra.

Idag var vi bjudna till Annas mamma på lunch i Slottet. Tjugo minuter innan vi skulle åka kom ett riktigt skyfall, så vi undrade om hon verkligen höll till i Slottet. Men det gjorde hon! Vi fick underbart god lunch, ris med räkor och god sås, fräsch sallad och gott bröd med ädelost. Som vanligt när vi ska till Slottet fick måltiden intas inomhus, eftersom det ju regnade. Jag började känna mig risig i hals och näsa och nu är jag väl så gott som säker på att det är förkylning och hosta på gång.

Ett litet skratt lockade denna anordning fram hos mig i alla fall. Jag undrade om det var en anordning för avrättning av småfåglar, typ

Picka inte från jorden för då får du en tegelsten eller två i huvet, fågelrackare!

Men Annas mamma är en djurvän, så det var fel gissat av mig.


Det var en grennedböjningsanordning!

                                                                                                                                                           Innan vi gick hem fick vi med oss en bukett underbara prästkragar och lupiner. Själva hade vi bara haft med oss fyra eller fem av mormors ugnsfasta formar – tomma – samt en flaska hemtappat rödvin… Annas mamma ÄR snäll, hon…


Blommor från Slottsträdgården, nu i en vas i Nyby.

Read Full Post »