Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inläst’

Ett inlägg om en loppistur.


 

I eftermiddags blev det en tur bland några av stans loppisar och second handaffärer i Boländerna här i Uppsala. Första stopp på turen var Helping Hand – och idag handlade jag faktiskt! Den som känner mig kan räkna ut bakarslet att det naturligtvis var en bok som fick följa med hem. Jag hittade nämligen boken Pardans, som är skriven av min gamla (ursäkta, Birgitta!) universitetprofessor, numera emerita, i litteraturvetenskap, Birgitta Holm. Samtliga böcker kostar tio kronor – om annat ej anges.Pardans angavs ej annat, så en guldpeng betalade jag för den. I övrigt såg jag en riktigt fin pjäs, en burk från Rörstrand, formgiven av Marianne Westman, tror jag. (Lite osäker, för den var inlåst.) Den var dock utanför min prisklass – på prislappen stod 750 kronor.

Här är några av de saker jag såg på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästan vägg i vägg
med Helping Hand i Boländerna ligger Myrornas butik. Där gjorde somliga en hel del fynd, medan andra nöjde sig med en pocketbok för tio kronor. Alla pocketböcker kostar nämligen just nu tio kronor här. Tyvärr hade inte inte alla i personalen tvättat sig ordentligt, vilket gjorde det stundtals outhärdligt att strosa runt och titta utan att få kräkreflexer. Pontus i kassan var dock ett trevligt och väldoftande undantag. Roligt var det att se några av bilderna vi såg på Fotografiska i söndags som inramade affischer. Uppenbarligen har somliga ställt ut flera gånger på museet – även samma bilder.

Här är några av de saker jag såg på Myrorna i Boländerna idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dagens sista loppisstopp
blev Röda Korsets KupanDär tappade jag nästan hakan av förvåning när en karl med armbåge hade ner ett glasföremål från en hylla. Inte en min rörde han, inte en ursäkt kom, inte en ansats att hjälpa personalen att sopa upp. I stället svepte han ut tillsammans med fru och barn, efter att det sistnämnda kört, i mitt tycke, en gång för mycket över glasskärvorna med sin trampbil. Hoppas det blev punka!

Jag såg en man i rött i en provhytt. Han var mer intresserad av tidningsklippen på väggarna än att prova kläder. Jag försökte fånga honom på bild, men det var som om han hade ögon i nacken. Just som jag skulle ta bilden rörde han sig och gick ut.

Förutom detta slog jag på stort här dagen till ära och inhandlade ett visitkortsetui i trä och en läserska i gips. Etuiet kostade bara tio kronor, figuren, som jag använder som bokstöd, betalade jag 35 kronor för.

Vi intog glass och kaffe medan Fästmön funderade över ett större köp – som sen inte blev av av kostnadsskäl. Ibland önskar jag att jag kunde…

Här är några prylar från Röda Korsets Kupan:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu blir det en kyld Ginger Joe på ballen* 
innan jag börjar tillagningen av en lite senare middag.

Men vad har DU haft för dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan prövas.


Igår var det
en sån där dag när saker och ting inte blev som de var tänkta att bli. Det började redan på lunchen när jag skulle ha tag i kalkonfilé och misslyckades. Det fick bli kycklingfilé till middag i stället. Testade en ny sorts grillkrydda med lite rökig smak, Kockens Smokey BBQ, på pippin i pannan och det blev riktigt gott.

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti drack vi igår. Det lovade mycket, men infriade lite.

Resten av middagen blev sisådär. Såsen var smaklös (fick inte tag i rätt sort) och vinet hade ett och annat att önska det med. Sen länge köper jag nästan uteslutande italienska viner. Så länge jag uppbär lön blir det främst Amaroneviner. De är dyra, men har ofta hög klass. Icke desto mindre står dunken med det hemtrampade i badrummet. Där kan man tappa upp ett glas enkelt rött om man så önskar. Men i ärlighetens namn var det ett tag sen.

Gårdagens Amarone blev emellertid en besvikelse. Den hade inte alls nån utpräglad smak och eftersmaken var så gott som obefintlig. Den kändes lite… snopen, alltså. Vinet var femårigt, men på grund av smak och eftersmak var det nästan så jag trodde att det var upptappat igår. Nja, det var 192 kronor som jag kunde ha spenderat på annat.

Medan potatisen skötte sig själv i ugnen och pippin i pannan försökte jag jobba lite också. Jag hade suttit och väntat på en bild hela eftermiddagen. På vägen hem ringde chefen, men jag ringde tillbaka först när jag stannat bilen i garaget. Då var klockan kvart över fem och jag hade gett mig av hemåt eftersom jag inte ville bli inlåst och inlarmad på jobbet – alla gick ju hem mer eller mindre tidigt – det var fredag… Så runt sju, halv åtta på kvällen försökte jag få till distansarbetet, men lyckades bara till 50 procent. Editorn i webbverktyget ville inte vara med och lägga in bilder i artiklarna. Jag fick till en puffbild, men ingen bild till själva texten. Mycket irriterande och tråkigt att få ringa chefen och beklaga. Jag har jobbat hemifrån förut, men inte med bilder. Och kanske är det så att det helt enkelt inte går. ELLER så var det nåt tillfälligt igår när vi alla var stressade och det var bråttom att få ut saker som skulle ha gått ut redan på förmiddagen…

Mitt i röran ringde vännen P, men jag fick avvisa samtalet. Lyssnade sen av mobilsvar. P vill ses för lunch och det är fortfarande lite svårt eftersom jag inte jobbar i Uppsala. Nu är jag visserligen ledig en vecka, men mina planer är att inte ha nånting inbokat – bara det jag har tänkt mig. Fast det blir ju inte alltid som man har tänkt sig…

franska ostar

Kanske fanns det raclette i detta sortiment av franska ostar? Bilden är från en marknad i maj 2009.

Nu ska jag fixa lite frukost åt Fästmön och mig. Med betoning på lite. Vi ska ut till svärfar som fyller år idag och det vankas såväl smörgåstårta som vanlig tårta. Man brukar inte gå svältande därifrån. Fast till kvällen tänker vi oss ändå att äta nånting. Anna har önskat raclette, så på hemvägen får vi stanna till vid nån välsorterad affär och kolla om det ingår i sortimentet.

 

Ha en go lördag!

 

 

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur till stan.


Åter en dag med strålande väder.
Men kyligt. Det blåste en liten vind och den var iskall. När våra kalufser hade torkat tog vi bilen in till stan. Hittade en parkering vid floden och traskade upp till Upplandsmuseet.

På museet var det ganska mycket folk, bland annat en hord turister som stank parfym. Tyvärr var ett helt våningsplan stängt för att där skulle sättas upp en utställning. Jag noterade att det stod

Klum

på en låda, vilket låter lovande om det är M. Klum det handlar om…

Men det fanns en hel del att titta på ändå i den gamla kvarnen som inrymmer museet. Äckligast var nog uppdukade maträtter från olika tidsåldrar. Intressantast var nog hur Uppsala har sett ut förr i tiden. Mitt sällskap är fortfarande en liten kartnörd, nämligen.

Efter den andliga spisen var klockan inte så jättemycket, men vi traskade ner till China Garden för att äta buffé. På vägen dit passerade vi The English Shop som nu hade öppnat. Jag köpte med mig en påse hem, men i skrivande stund är jag så mätt att jag inte ens orkar titta i påsen. Den åkte rakt in i skåpet…

På China Garden hade de tagit bort den stora fiskbassängen och ersatt den med två bord med runda soffor. Det fanns emellertid ett litet akvarium, inmonterat i en vägg. Även övriga sittmöbler och bord i lokalen var utbytta och det kändes väldigt fräscht.

Vi tog två portioner var och Elias ville ha glass efteråt från dessertbordet. Själv tog jag konserverad frukt. Sen höll jag på att spricka.

En familj anlände med en tjurig unge som stod och stampade med sin lilla fot i en gång och vägrade sätta sig. Till sist tröttnade farfar och gick iväg med barn och barnets mamma. Gjorde han rätt i. Det finns inget värre än sura ungar. Mat kanske var just vad barnet behövde, men med det beteendet hade ungen fått gå rakt i säng vid hemkomsten, utan så mycket som en macka – om det hade varit min unge. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt. Det har aldrig varit några problem att ta med honom på restaurang. När han var mindre fanns det förstås en hel del spring i benen, men inte så det blev ett skenande kors och tvärs i restaurangen, bara fram till fiskarna på just det här stället.

Vår middag avslutades med var sin fortune cookie. Vad som stod på min är

for me to know and for you to find out, 

men det handlade om leenden…

När vi kom fram till parkeringen hade en idiot parkerat alldeles för nära förardörren. Jag fick klättra in via passagerarsidan. Det var inte det lättaste, kan jag meddela, med en överfull mage. Dessutom stod det bilar ute på gatan och ville svänga in och parkera. Nååågot stressande… Men till sist hamnade jag i rätt position för att starta bilen.

Nu är vi hemma i värmen igen och softar vid våra datorer. Jag kör en maskin tvätt, för jag måste beta av den överfulla tvättkorgen. I nästa vecka hinner jag ju inte som förr. Och det är jag glad för! 

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Ledig dag, mysig dag,
skön kväll, ledig i morgon också. Fästmön, alltså. Själv ska jag återgå till mitt jobbsökande, men… I kväll ägnade vi en knapp timme och en halv åt den femte Maria Lang-filmen, Farliga drömmar (2013).

farliga_drommar

Puck drömmer farliga drömmar… Bilden på DVD-fodralet ser annorlunda ut!!!


Som vanligt är det Puck Bure
som har huvudrollen. Denna gång har hon tagit ett jobb som sekreterare åt en Nobelpristagare i litteratur. Författaren visar sig vara en ganska hemsk person. Bland annat håller han sin familj inlåst i det herrgårdsliknande hemmet. Men en dag får nån nog och en person mördas. Först ser det ut som ett naturligt dödsfall. Tills ytterligare en person definitivt förgiftas och dör… Mitt i allt detta befinner sig Puck. Hennes man Ejnar är i Köpenhamn. Puck ringer och berättar om det första dödsfallet som hon tycker är mystiskt. På natten drömmer hon att nån försöker kväva henne med en kudde. Sen dyker Christer Wijk upp…

Jag tycker att det här är spännande! Lite intressant är också spänningen mellan Puck och Christer. Nånting finns där, farliga drömmar, kanske..?

Den här filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel. En bra dramatisering av en deckare från 1958. Men lite märkligt i kråksången är att varken Puck eller Ejnar Bure är med i boken… Här har de hämtats in av filmmakarna!

Toffelbetyget blir högt, för detta är en trivsam deckare, om än otäcka mord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.


Lördagen började mulet
och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskortenTYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Hattar
Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?


Efter en stund insåg jag
att dagens vara var… troll.

Lyckotroll
Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.


Till och med Lillsven
fanns som troll.

Lillsven Trollet
Lillsven Trollet.


Och troll i näver…

Nävertroll Nävertroll. 


Det största trollet av alla
– och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Dansande figurer
Vi dansade iväg mot nya mål…


Efter en mellanlandning
för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

oppluva kalasbyxa slamkrypare
Den här ville jag inte ha, till exempel.


Jag skrattade lite
när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen bakom glas o lås
Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…


Vi strosade genom stan
och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

 Brillor o vin o öl
Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.


Det fläktade lite vid floden,
men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Fyrisån
Inte så fräsch.


Över oss vakade Dômen
i bakgrunden… Det är Uppsala!

10 Domkyrkan i bakgrunden
Dômen i bakgrunden.


Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21,
för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Klockan 21
Annas klocka visar 21 hela tiden.


En bit mat skulle intagas
före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp foton från mobilen
Anna skickar upp nåt.


Jag älskar ju träd
och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

 Pilträd
Favvoträd.


Det roligaste för dagen
var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotar
Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)


Våra solbrillor klängde som apor
på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Solbrillor
Klänger som apor på varandra.


Hemma i New Village
ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.


Livet är kort.

Read Full Post »

Visst sa jag nån gång att jag har börjat sjunga i bilen igen till och från jobbet? Tro nu för all del inte att jag är som en lärka om morgnarna. Visserligen vaknar jag tidigt och de flesta morgnar utan att klockradion dansar igång. Huset har ju en levande väckarklocka som brukar ge hals vid sextiden, vilket egentligen är en halvtimma innan jag ska upp. Men jag ligger väl på nån sorts stand by och sover lätt för jag brukar kliva upp mellan fem och tio över sex. Sen är jag som en zombie. Om jag ska göra nåt som kräver nånting utöver det vanliga robotbeteendet på morgonen måste jag skriva tydliga lappar. Det blir något bättre när jag har tvättat mig och fått i mig lite kaffe. Ändå brukar jag för det mesta lyckas låsa in Fästmön – eller mamma, när hon är på besök – genom att låsa båda låsen och peta ner piggen. Det innebär att låset måste låsas upp med två nycklar – inifrån. Eller utifrån, dårå. Men den som är inlåst är ju där inne. Min mamma lider av klaustrofobi (hon lider av ”allt”! Hon har för övrigt också bråck. Jag mindes inte om mitt bråck sitter på matstrupen eller magmunnen – mamma har bråck på båda ställena.). I mellandagarna uppstod en paniksituation när jag lyckades låsa in henne i bilen tillsammans med EL, kära sysslingens hustru, under tiden jag skulle in till blomsterhandeln för att köpa blomma till kära sysslingens mors grav… Jag blev helt enkelt utkallad till bilen och fick låsa upp.

Solen tittar fram mellan stammarna. Jag tog bilden i morse genom bilrutan när jag stod och väntade på grönt ljus.


När jag kommer fram till jobbet
är det inte alltid med hoppsasteg jag hasar mig in. Men nånting märkligt händer! Så snart jag kommer innanför luftslussen blir jag glad. Min fula nuna spricker upp i ett äkta leende. De första jag möter är städarna och vi hälsar alltid på varandra. De ler också alltid. Man tror att man har kommit till paradiset…

Denna onsdag, Mittwoch, mitt i veckan, ska jag utföra två intervjuer, en på morgonen, en på seneftermiddagen. Efter lunch får jag studiebesök av fakultetskommunikatören L och en prao. Mellan varven blir det lite webbande och intranätande samt jobb med kommunikationsplanen. Torsdag och fredag är hittills blanka, men jag vet ju hur det brukar bli.

På torsdag fyller för övrigt Fästmöns pappa 75 år. Och det märkliga är, insåg jag just, att även min före detta svärfar fyller år denna dag! Varför kommer jag ihåg såna saker???

Igår kväll segrade pizzorna över fiskbullarna till middag, så jag gissar att det blir fiskbullar idag i stället. Inga problem med det, jag gillar fiskbullar. Men efter att min magen har velat vända ut och in på sig de senaste veckorna unnade vi oss pizzor igår. Jag började ju knapra magsårsmedicinen igen efter undersökningen i måndags och nu är mitt liv drägligt igen. Det enda jobbiga är att magsårsmedicinen tar ut funktionen av två andra tabletter jag äter, men jag hoppas doktor Jan hör av sig snart och har en lösning på det. Vidare knaprar jag på piller som ska göra mitt blod bättre och jag känner mig piggare, i alla fall lite piggare. Påpiggandet går inte riktigt lika snabbt som jag skulle önska, men man får ju, som bekant inte allt man önskar sig här i världen.

Jag är mycket bekymrad över min Storasyster och om du är en snäll människa tycker jag att du går in på hennes blogg och ger henne en kram! Hon behöver det!! Och hon är värd alla kramar i hela världen såsom hon kämpar!

Read Full Post »

Jag blir så trött. För miljonte gången har jag fått brev från Postkodlotteriet och jag vill verkligen inte ha brev därifrån. Konsekvent som jag är stryker jag alltid ett stort kryss över mitt namn och min adress och sen skriver jag på kuvertet

Ej beställt material. Åter avsändaren.

innan jag lägger brevet i en brevlåda. Men det tycks inte gå fram, så uppenbarligen är man på lotteriet i fråga inte intresserad av vad folk som man prackar på post tycker och vill. Jag gissar att jag var så irriterad över detta att det blev skälet till att jag låste in Fästmön i bilen och gick!..  Så otroligt dumt, men tanken var faktiskt god:

Jag messade till Anna idag och erbjöd mig att hämta henne från jobbet och att åka och handla med henne eftersom hon har tre matglada tonåringar hemma den här veckan och fortfarande inte mår särskilt bra. Tog då med mig dagens oönskade post för att lägga den på en gul låda, nåt som finns strax utanför ICA Solens parkering. Jag sa till Anna ungefär att jag skulle gå till brevlådan, att hon kunde gå in så länge och att jag skulle låsa bilen, som jag hade under uppsikt medan jag postade brevet, på vägen tillbaka. Bara det att jag råkade trycka på låsknappen på nyckeln utan att jag märkte det. Och inne i bilen satt en förvånad Anna som inte visste hur hon skulle ta sig ut. Sen fick hon lite lätt panik ifall jag inte observerat hennes belägenhet utan hade fortsatt direkt in på affären utan att upptäcka henne i bilen. Men jag såg henne i bilen, som tur var! Det handlade väl om att jag ville ha total kontroll – eller mer troligt, jag var väldigt klantig! Även solen (inte ICA Solen, dock!) har fläckar! Ett gott skratt fick vi i alla fall!


Till och med Solen skrattade!

Read Full Post »