Läcker(de)t?

Ett blött inlägg om papper.

---

 

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

McFest!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckan som gick – ur mitt minne

Ett minnesvärt inlägg.

---

 

Jag fick en fin gåva i onsdags.

Nu ska här ske ett litet experiment. Jag ska upprepa händelser i den gångna veckan och se hur det går utan hjälp/fusk. Ett djupt andetag och…

Två roliga saker minns jag genast. Det ena är en ny bekantskap som jag gjorde i tisdags. Möten med människor IRL tar mycket energi från mig, men ger också väldigt mycket. Att socialisera, att prata med nån som är levande och verklig är bra för mig. Ännu mer prat blev det på onsdagen när jag besökte Uppsalas nyaste retro- och vintagebutik. Däremot är jag lite osäker på vad som sas där. Jag fick med mig en fin gåva. Men vad som sades…

För tillfället har jag mitt förhållande i en bil. Och på ICA Solen. Fästmön debriefar, jag lyssnar och sen blir det min tur. Jag pratar för mycket, alldeles för mycket, om ingenting. Sen är det dags att åka hem. Men i torsdags var jag bjuden till Himlen på middag. Vi åt lax. Jag tog en jättestor portion lax, ris och hollandaisesås. Jag saknar hemlagad mat.

Mamma vann 60 kronor åt oss. 

Igår ringde jag mamma. Det enda jag minns från samtalet är att det var 43 minuter långt och att hon hade vunnit 60 kronor på vår Trisslott. Vi turas om att köpa en trisslott varannan vecka. Jag måste komma ihåg att det är min tur i veckan.

Dåliga saker… Två personer ljög för mig. Ljög mig rakt upp i ansiktet gjorde den ena, den andra ljög i skrift. Det förvånade mig. Det förvånade mig att båda gjorde det så lättvindigt. Det verkar vara helt OK för dem. Inte för mig. Det är nog nu. Samtidigt är det svårt – för mig, dårå. Det är två personer som står har stått mig nära. Det förvånar mig också att jag så tydligt minns detta.

Mer dåligt… Eh… jag fick ingen bok från Massolit förlag att recensera. De skickar bara länkar till e-böcker till bokbloggare. Glöm recension, dårå!

Jag såg en ny brittisk deckarserie och gav den medelbetyg. Manusförfattaren hörde av sig och lämnade en kommentar här på bloggen (på den tiden det gick att kommentera här, ha ha ha!).

Jag ska vattna tomater.

Sen är det… stopp. Blankt. Jag har påbörjat ett nytt lappsystem som ska komplettera kom-ihåg-listan på en av bänkarna i köket. Nej vänta! Jag skrev ju upp idag att jag ska vattna tomater! Ett uppdrag, minsann. Det kändes gott att bli tillfrågad, minns jag. Det är så sällan jag kan göra nåt tillbaka för den personen. Men sen är det… Ingenting. Ja jo, jag har läst, förstås och sett på TV. Läst… Monstret och… Pardans och…

Inte så dåligt. Allt detta ovan minns jag, åtminstone delvis. Jag får vara nöjd med det. Det kunde vara värre.

När jag tänker framåt då. Utan att kolla kalendrar och lappar… Nej, jag minns inte nåt som är inbokat nästa vecka – mer än tomaterna. Fast jag kommer inte ihåg vilken dag. Tur att jag har det uppskrivet.

Nu är det nog dags att gå och lägga mig. Jag hittar fortfarande till sovrummet och sängen och jag vet ännu vad som ska göras innan jag drar täcket över huvet.

(Glatt överraskad. Trodde inte jag skulle klara så mycket. Och jag har inte fuskat!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rena Stöllestan hela dan

Ett rätt stölligt inlägg.

---

 

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!

*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fönstertittarsjukt!

Nej, vi är inte riktigt OK nån av oss. Fästmön har kill i halsen och hosta, jag har kli i ögon och näsa och båda är vi jättetrötta och lite småfebriga av och till. Men Anna var söt igår och både handlade och lagade maten, medan jag grejade klart här hemma. Och diskade, ska jag tillägga, för det hör till ovanligheterna! Anna skämmer bort mig totalt och brukar diska när hon är här. Hon vet att jag verkligen avskyr denna hushållssyssla…

Anna knaprade Ipren igår och jag tog till sist en Tavegyl för att få slut på kliande och nysningarna. Sen blev jag ju überskittrött, så vi glodde bara nån timme på TV innan vi kröp till sängs. Idag när vi vaknade var vi fortfarande skittrött trots en lång och god natts sömn. Det vete 17 om det är nån allergi för min del, jag känner nästan av lite ont i halsen. Skyndade mig att ta en ingefärskaramell ur asken jag har köpt på Thaistället på jobbet. Med dessa karameller – som är sega och smakar både sött och starkt på samma gång – brukar jag kunna mot Olle i grind, men nu vet jag inte om jag är försent ute.

Vi har ätit frukost och jag har tagit rätt på gårdagens torra tvätt. Anna rev ur sängkläderna och de snurrar just nu i maskinen. Passade på att ta några bilder på mitt hem med de nya fönstren, men det är verkligen skitsvårt att fota just fönster. Kameran tar in ljuset och gör bilden mörk – och då ser man ju inte vad den föreställer. Har Photoshoppat lite, men det blev inte mycket bättre.

Matsalsbordet vid fönstret i vardagsrummet.

Nån bild från sovrummet kommer inte eftersom sängen inte är bäddad! Vi går vidare till gästrummet…

Gästrummet med kaktusparaden i fönstret.

Vägg i vägg ligger arbetsrummet.

Arbetsrummet sett från datorn och mot fönstret.

Och så slutligen köket, där stackars Anna äntligen fick lägga beslag på lokalblaskan efter att mina feta fingrar släppt den.

De nya fönstren i köket är de fönster jag tycker bäst om. Det var tidigare två stora rutor. Nu är det tre och alla går att öppna genom att vippa och jag behöver inte plocka bort nånting från fönsterbrädan.

Lokalblaskan innehåller idag en intressant artikel signerad dess kulturchef. Ämnet är förstås bokmässan. En bra och läsvärd krönika, skriven av Alexandra Borg, behandlar e-boken. Rekommenderas! En tredje intressant artikel i dagens tidning – jaa, jag är förvånad att det är så många – handlar om sociala medier och att Twitter är överskattat! Tyvärr finns den inte att läsa (än?) på nätet.

Dagen i övrigt? Tja, himlen är regngrå och vi känner oss sega. Vet inte riktigt vad vi hittar på när sängen har blivit renbäddad och dagens tvätt har blivit upphängd. Man har mest lust att hänga över en god bok här hemma och det skulle hälen tacka för. Men mamma ska jag väl ringa. Eventuellt vågar vi oss ut till kvällen för att supera nånstans i stan, kanske italienskt..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Tantsnusk blir romance

Den som läser och köper böcker ibland har säkert noterat boomen av deckare de senaste åren. Här i Sverige gäller boomen framför allt svenska kvinnliga deckarförfattare – ingen nämnd, ingen glömd. Men det allra senaste är genren romance, enligt en TT-artikel i Dagens Nyheter där journalisten tycks ha trendspanat bland förlagen.

Det handlar om tantsnusk som har förfinats genom en engelsk stavning till romance, noterar jag. Ett exempel är Bonniers nystartade förlag Fenix som försöker locka kvinnliga läsare mellan 25 och 50 bast genom författare som Nora Roberts, men också med pocketböcker direkt hem i brevlådan/postboxen. Tant på 50 må jag vara, men se romancegenren är inget för mig. Men enligt förlagschefen på Fenix finns det

[…] ett sug efter den här typen av böcker […]

Jag tycker bara att såna här böcker suger och föredrar mord framför romantik i litteraturen.

Även Bra Böcker och Norstedts satsar framöver på romance. I USA har framför allt e-litteraturen hjälpt till att lyfta fram romanceböckerna. Det kanadensiska förlaget Harlequin har gett ut kärleksromaner i Sverige i 30 år och förlaget har stora ekonomiska framgånger. Detta kan ha inspirerat övriga förlag att satsa på liknande bokutgivning. Men trenden romance ger inte förlagets vd Anette Ekström mycket för. Hon säger:

Det har alltid funnits många romantikböcker, men det har inte pratats om dem tidigare. Jag ser det inte som en våg, men äntligen pratar vi om dem.

Anette Ekström tror inte heller att de svenska läsarna skäms för sina läsvanor. Hon menar däremot att genren kärleksroman passar särskilt bra som e-böcker.

Och som sagt, personligen föredrar jag mord framför romantik i litteraturen. Eller deckargåtor, framför allt. Därför hoppas jag att trenden romance är snabbt övergående.

Vilken genre läser du helst???

Read Full Post »

Babel med favoriter den 6 maj

Äntligen fick jag möjlighet att titta på SvT 2:s litteraturprogram Babel samtidigt som jag bloggar! Antikrundan har ju slutat för säsongen och dessutom är två favoriter med i kväll, Birgitta Stenberg och Sarah Waters!

Kvällens huvudfråga var hur framtidens bok ser ut. Läsplattan och e-böcker kom då givetvis på tapeten. Men innebär bokens digitalisering att den gamla pappersboken dör ut? Läsplattor kostar ett par, tre tusenlappar. Sen kostar det att hyra böckerna. Så man kan ju inte säga att den nya tekniken är billig, i vart fall. Inte hittills, i vart fall. Författaren och historikern Peter Englund, författaren Bodil Malmsten och kulturjournalisten Martin Aagård kom till studion för att diskutera läsplattan. Möjligheten att göra sökningar sågs som positivt, annars uppfattades lättplattan som lite… ångestframkallande a olika skäl. Däremot såg ingen av de tre läsplattan som ett hot mot vanliga böcker.

Läsplattan – kan den hota den gamla pappersboken?

                                                                                                                                                            I badet filosoferade Erik Schüldt om papyrusrullar, Sokrates, lästa böcker med mera.

Bob Hansson tramsade vidare och läste kärleksdikter, denna gång för parkeringsvakter, på Skatteverket och på en vårdcentral. Ta bort detta ur Babel! Det är inte roligt.

Sarah Waters kom till studion och pratade mest om sin senaste bok, Främlingen i huset, en riktig spökhistoria som utspelar sig i efterkrigstiden. (Hon har nu alltså lämnat det lesbiska-historiska-romaner-facket, konstaterade programledaren Daniel Sjölin. Jag gäspade åt töntkommentaren.) Sarah Waters erkände att själva efterforskningarna inför en bok, researchen, är mycket mer rolig än skrivandet… Och så sa hon ungefär detta kloka:

En roman ska inte ge läsaren bilder, utan ge läsaren en möjlighet att själv se/skapa bilder.

Så blev det äntligen dags för Birgitta Stenberg! Och mest handlade inslaget om hennes sista bok, Eldar och is. Boken är sista delen av Birgitta Stenbergs självbiografiska romaner. Den handlar om hennes mor och mormor. Men var de verkligen Birgitta Stenbergs mamma och mormor??? Faktum är att Birgitta Stenberg funderar på att göra DNA-test för att få veta. Om hon vågar. Det är inte säkert…

Veckans boktips blev:
Sarah Waters:  The haunting of Hill house av Shirley Jackson 
Bodil Malmsten:  Förlossningen av Måns Wadensjö
Martin Aagård: Yarden av Kristian Lundberg

Nästa program handlar om död och undergång…

Read Full Post »

Läsplatta – kan det va nåt, det?

På tapeten alldeles just nu är en så kallad läsplatta som är på väg att släppas ut på marknaden av Apple alldeles straxens. Men frågan är om den uppskrivna teknikprylen får det värde man spekulerat i.

Tidigare har främst bokbranschen välkomnat plattan eftersom man ju via den plötsligt kan ta betalt för e-böcker. Men enligt en artikel på Dagens Nyheters hemsida idag hoppas även media på att den för med sig ekonomiska vinster. Detta genom att folk skulle bli villiga att betala för nyheter igen. Skälet till detta är att det visat sig att folk som äger Iphones och Ipods har visat sig mer villiga att betala för vissa tjänster än beräknat. Ergo överför man förhoppningarna på Apples läsplatta.

Här är en typ av läsplatta.

                                                                                                                                                Läsplattor har funnits ett tag, sen 2007 i USA och sen förra året i Europa. Fördelarna med läsplattorna är att de elektroniskt kan lagra massor av böcker och andra dokument. Däremot har de ingen belysning och finns än så länge bara i svartvitt. Priset varierar mellan 3 000 och 6 000 kronor.

Men frågetecknen är många. Idag äger man inte e-böcker man laddar ner utan är bara ”licenserad användare”. Vidare undrar man hur PDF-filer fungerar att läsa. PDF:er har ju fördelar av smidig karaktär, men nackdelar av teknisk, till exempel att de är svåra att läsa upp för synskadade som lyssnar på  hemsidor.

Läs mer om vad andra skriver om läsplatta, läsplattan Kindle, läsplattan Txtr

Read Full Post »