Veckan som gick – ur mitt minne

Ett minnesvärt inlägg.

---

 

Jag fick en fin gåva i onsdags.

Nu ska här ske ett litet experiment. Jag ska upprepa händelser i den gångna veckan och se hur det går utan hjälp/fusk. Ett djupt andetag och…

Två roliga saker minns jag genast. Det ena är en ny bekantskap som jag gjorde i tisdags. Möten med människor IRL tar mycket energi från mig, men ger också väldigt mycket. Att socialisera, att prata med nån som är levande och verklig är bra för mig. Ännu mer prat blev det på onsdagen när jag besökte Uppsalas nyaste retro- och vintagebutik. Däremot är jag lite osäker på vad som sas där. Jag fick med mig en fin gåva. Men vad som sades…

För tillfället har jag mitt förhållande i en bil. Och på ICA Solen. Fästmön debriefar, jag lyssnar och sen blir det min tur. Jag pratar för mycket, alldeles för mycket, om ingenting. Sen är det dags att åka hem. Men i torsdags var jag bjuden till Himlen på middag. Vi åt lax. Jag tog en jättestor portion lax, ris och hollandaisesås. Jag saknar hemlagad mat.

Mamma vann 60 kronor åt oss. 

Igår ringde jag mamma. Det enda jag minns från samtalet är att det var 43 minuter långt och att hon hade vunnit 60 kronor på vår Trisslott. Vi turas om att köpa en trisslott varannan vecka. Jag måste komma ihåg att det är min tur i veckan.

Dåliga saker… Två personer ljög för mig. Ljög mig rakt upp i ansiktet gjorde den ena, den andra ljög i skrift. Det förvånade mig. Det förvånade mig att båda gjorde det så lättvindigt. Det verkar vara helt OK för dem. Inte för mig. Det är nog nu. Samtidigt är det svårt – för mig, dårå. Det är två personer som står har stått mig nära. Det förvånar mig också att jag så tydligt minns detta.

Mer dåligt… Eh… jag fick ingen bok från Massolit förlag att recensera. De skickar bara länkar till e-böcker till bokbloggare. Glöm recension, dårå!

Jag såg en ny brittisk deckarserie och gav den medelbetyg. Manusförfattaren hörde av sig och lämnade en kommentar här på bloggen (på den tiden det gick att kommentera här, ha ha ha!).

Jag ska vattna tomater.

Sen är det… stopp. Blankt. Jag har påbörjat ett nytt lappsystem som ska komplettera kom-ihåg-listan på en av bänkarna i köket. Nej vänta! Jag skrev ju upp idag att jag ska vattna tomater! Ett uppdrag, minsann. Det kändes gott att bli tillfrågad, minns jag. Det är så sällan jag kan göra nåt tillbaka för den personen. Men sen är det… Ingenting. Ja jo, jag har läst, förstås och sett på TV. Läst… Monstret och… Pardans och…

Inte så dåligt. Allt detta ovan minns jag, åtminstone delvis. Jag får vara nöjd med det. Det kunde vara värre.

När jag tänker framåt då. Utan att kolla kalendrar och lappar… Nej, jag minns inte nåt som är inbokat nästa vecka – mer än tomaterna. Fast jag kommer inte ihåg vilken dag. Tur att jag har det uppskrivet.

Nu är det nog dags att gå och lägga mig. Jag hittar fortfarande till sovrummet och sängen och jag vet ännu vad som ska göras innan jag drar täcket över huvet.

(Glatt överraskad. Trodde inte jag skulle klara så mycket. Och jag har inte fuskat!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mat och prat och god vänskap

Ett inlägg om livets goda.

---

 

Åska på väderappen. Blixten var till och med rörlig på skärmen.

Det var en rätt trist torsdag. Jag sov lite för lite i natt, fast det var av trevliga anledningar mest. Men den här dan var bara så grå när jag vaknade… Väderappen talade om för mig att vi hade ett hejdundrande åskväder nånstans mitt på dan. Det hade vi INTE. Det mullrade lite yttepytte, så jag drog ur alla kablar och stängde ner maskineriet innan jag gick på lunch – fem steg utanför min ytterdörr.

En av de goda grannarna, Lucille, ringde på förmiddagen och bjöd över mig på borsjtj. Fy te rackarns så gott! Min mamma gjorde ljuvlig borsjtj när jag var ung, men lilla mamma lagar ju ingen mat längre. Att få sätta sig vid ett bord och äta hemlagad mat är därför nånting jag uppskattar otroligt mycket idag. Och då pratar jag inte om min egen mat, förstås. Den är ju mera som nåt nödvändigt ont. För gott är det sällan…

Lucilles borsjtj med kokt ägg och gräddfil.

Under två timmar pratade vi om ”allt”. Däremellan åt vi Lucilles underbara borsjtj och drack kaffe ur hennes mammas vackra koppar. Jag fick höra en del av historien bakom porslinet. Såna minnen ska man spara.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Goda nyheter fick jag också mig till livs – F har fått jobb hos den bästa arbetsgivaren jag nånsin har haft! Det glädjer mig enormt mitt i mitt eget jobbsökeri.

Vår lunch avslutades nånstans mitt på eftermiddagen. Vi for då till CityGross där Lucille köpte en massa ”huvuden” och firrar av olika slag och jag köpte lax och saltgurka till bra pris.

Lucille väger ett av sina ”huvuden”.

Så har den här dan gått. Den blev en av månadens bättre, en dag när rastlösheten höll sig på avstånd, när jag träffade människor, pratade och socialiserade. Det är fint att ha god vänskap på nära håll när den inte blir för påträngande. Det har aldrig Lucilles och min varit. Men vi har alltid väldigt roligt när vi ses, trots att vi pratar om allvarliga ting.

Det blir en lättare middag för min del i kväll, kycklingchorizo med bröd. Recensionsboken pockar på min uppmärksamhet och jag ska ge den ett par timmar innan jag belönar mig med Cucumber och Banana klockan 22 på SvT1. I morgon kanske jag ska städa, bädda rent, tvätta… Men just nu njuter jag av den goda maten, pratet och vänskapen jag fick ta del av idag. Tack för detta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut som artist, trött på folk och laddad inför ESC 2015

Ett folkilsket inlägg med musikaliska inslag.

---

 

Bloggen är mitt sociala liv sen ett tag tillbaka. Det är här jag har de flesta av mina sociala kontakter, det vill säga de som inte är Fästmön, mamma eller personalen på Tokerian, ungefär. Kanske är det därför jag är så pratsam – både här och när jag kommer ut i verkliga livet. Tar liksom tillvara på varje chans och möjlighet till att socialisera. Livet i isolering, livegenskap, är onekligen ett annat liv än det jag hade för lite mer än sex år sen. Välkommen om du vill byta, du som tycker att jag skryter så mycket och lever över mina tillgångar. (Vilka tillgångar?)

Tulpaner är rätt snälla och pratar inte så mycket skit. Dem kan jag titta på här utanför – utan att det kostar nåt. 

Jag älskar böcker mer än folk just nu. Känner mig trött och ilsken på folk, slut som den artist jag aldrig blev. Framtiden är ett enda stort svart hål. Vissa dar förstår jag inte varför jag så envist kämpar för att hålla mig kvar. Andra dagar tänker jag på mina nära och kära, som är mina ankare här i livet, och på Annika Östbergs ord i mitt exemplar av hennes bok:

Livet är en gåva.

Gåva eller inte, livet är ensamt, lite torftigt och inte särskilt stimulerande just nu. Jag flyr in i mina böcker, till världar och platser jag aldrig har varit. Resa kan/får jag ju inte i verkliga livet. Och sen använder jag mina ord. De strömmar från hjärta och huvud, ner genom armarna, ut ur fingrarna och bland annat ner i bloggen. DÄR kommer frustrationen! Jag skriver mest för mig själv. Ändå blir jag så himla less på alla negativa och spydiga ord jag får tillbaka – förutom Bosse, som jag aldrig har träffat, som var den enda som gladde mig genom att förstå och skratta på rätt sätt.

Det spelar ingen roll vad jag skriver om – det kan handla om mammas gamla tofflor – så får jag skit och oförskämdheter, generaliseringar, oombedda råd (”men lilla gumman, varför gör du inte på MITT sätt i stället?”). Om jag berättar om nåt jag har gjort eller upplevt får jag höra att jag är för glad, för slösaktig, för ytlig och framför allt: för egocentrisk. Skriver jag om nåt som gör mig rörd är jag patetisk, skriver jag ironiskt om mig själv och mina tillkortakommanden får jag stoneface alt. goda råd.

Men skriver jag om andra är jag elak, trots att jag försöker hitta positiva saker hos människor också. Skriver jag om bonusbarnen får jag höra att jag hänger ut dem eller inte bryr mig om dem tillräckligt. När jag skriver om vad jag gör får jag veta att ingen vill läsa om min städning och min matlagning eller om min lägenhet, som är alltför stor för en person (jag får besök av familjen ibland, vi vill inte alla sova i samma rum). Men värst av allt är frågan:

Vad ska du med alla böcker till? Om du säljer dem kanske du slutar gnälla över din taskiga ekonomi.

Jag känner bara att… 

MEN SLUTA LÄS MIN BLOGG DÅ, FÖR HÖGE FARAO!!!

Låt mig få fly in i dessa. Eller stör det dig så?

I kväll ska jag ägna mig åt nåt så ytligt som Eurovision Song Contest 2015, finalen. Men jag bloggar inte nämnvärt om den, för då får jag höra saker som att jag inte har nån smak, jag är för gammal för att tycka, jag är elak etc. Det är inte roligt. Jag tittar i stället. Och tycker. Och äter godis av nåt slag. Mina favoriter är i vart fall Serbien och Israel. Jag hoppas att nån av dem vinner. Klockan 21 slutar Anna jobba och schlageräventyret börjar. Jag räknar med att vi missar början, men självklart åker jag och hämtar henne så att vi kan titta tillsammans.

I morgon ska jag träffa goda vänner i verkliga livet. Ja, jag har vänner och det händer att jag träffar dem. Det ser jag fram emot så mycket att jag tänkte ta med ett litet paket. (Elakt, eller hur?.. Och hur 17 har jag råd med födelsedagspresenter? Jo, det ska jag berätta – i ett inlägg en annan dag!)

By the way, jag tycker inte synd om mig. Jag tycker synd om DIG som uppenbarligen går igång på att kränka mig.

PS Vill du läsa om finalen, läs hos Jerry. Han skriver bra om den, trots att vi inte har riktigt samma smak.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att fira en födelsedag

Ett firande inlägg.

---

 

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Den bredkäftade feta Tofflan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »